Möte med myskoxe

Vi kom fram till Dovre precis när solens sista strålar försvann bakom bergen. En mysig timrad stuga väntade och vi fixade snabbt lite middag. Väderutsikterna för lördagen hade varierat betänkligt under veckan men enligt den sista prognosen såg det lovande ut.   

Vi vaknade i dimma men solen bröt snart igenom och morgonljuset var fantastiskt.

Vi hade bokat en guidad tur för att ha en chans att hitta myskoxarna i det vidsträckta landskapet. Det är inte särskilt mycket folk så här års och vi var bara sex personer på turen när vi gav oss iväg.

Vädret var härligt när vi kom upp en bit på fjället, nästan helt vidstilla och sol.

Vi fick syn på de första myskoxarna efter ca 2 km. En ko med en kalv. De hade även upptäckt oss men verkade inte bry sej nämnvärt.

En äldre hanne blev synlig då han kom upp på den mjuka kullen. Vi promenerade i lugn takt mot djuren och stannade för att se vilken väg de skulle välja.

Myskoxar är inte rädda för människor (eller något annat heller) och säkerhetsavståndet till dessa djur är 200 m. Vår guide tog oss sakta fram till en bra position och sedan fick de komma mot oss om det passade. Myskoxarna verkade tycka att ett lämpligt avstånd till oss var ungefär 100 m...

Färgerna på fjället gav en fin inramning och vår guide såg till att vi rörde oss så att vi hade solen någorlunda i ryggen när vi hade djuren i närheten.

Kon med den ulliga kalven tittar åt vårt håll. Vi sitter nu i den varma mossan och spanar på myskoxarna som betar en bit ifrån oss. 

Hannen har lagt sej i solen och ser ut som en hög med päls till höger i bilden.

Hela familjen bestämmer sej för att ta en vilopaus och vi njuter med dessa fina djur i solen ytterligare en stund.

Vi såg inga andra guidade turer förutom deltagarna i en fotokurs som passerade oss när vi satt och åt lunch.

Myskoxarna uppehåller sej här till vänster om oss men med 16-35 mm blir de väldigt små. En minnesvärd lunch i strålande sol och minst 20 grader varmt.

Vi promenerade vidare och stötte snart på en grupp till med både kor och kalvar. Vi slog oss ner på lagom avstånd och betraktade djuren som vandrade ner från en sluttning snett mot oss. 

Denna grupp hade en ung hanne med sej. Det är parningssäsong nu och hannarna försvarar en eller flera honor i sitt harem. Den här killen skulle emellertid snart bli av med sina tjejer.

Långt bort skymtade vi plötsligt en till myskoxe. En betydligt äldre hanne förkunnade vår guide som spanade mot den med kikare. Den tog sej snabbt ner mot flocken och vi väntade med spänning på vad som skulle hända.

De två hannarna möttes först i en svacka och det gick inte att se vad som hände. Här försöker i alla fall den unga hannen göra ett utfall mot den äldre. Lägg märke till att den äldre (till höger) har betydligt kraftigare horn mitt i pannan.

Här tappar anfallet fart fullständigt...Hållningen och blicken från det äldre djuret räcker.

Det blir ingen sammandrabbning och den unga hannen får ge upp sina honor. Enligt vår guide är han troligen inte mer än tre år och behöver växa på sej en hel del för att ha en chans. Han får vandra iväg ensam denna gång och vi ser flocken försvinna bland kullarna.  

Vi har några kilometer lätt vandring tillbaka till startpunkten och vår bil.

Vädret är fortfarande strålande och även om det inte blev några portträttbilder känner vi oss ändå mycket nöjda med vad vi fått se. Vi behövde inte heller vandra särskilt långt (8 km totalt) för att få se myskoxarna. Enligt vår guide kan det variera betydligt under säsongen och det händer att turister (främst icke nordiska) inte förstår att det kan krävas en hel del för att ens få syn på dem (dvs det går inte att köra ända fram med bil).

Vi lämnade Dovreregionen på eftermiddagen och styrde kosan mot kusten och Tustna. Där väntade en veckas dykning och fotoworkshop med Jonna, plus ett helt gäng härliga dykare.  

Hälsningar Lena

Höstsemester på Tustna

Tustna är en ö i Norge och på väg dit kan man passera Dovre. I år bestämde vi oss för att stanna en natt....

....och gå en tur för att förhoppningsvis få se dessa djur....

....innan vi fortsatte till Tustna och en veckas dykning i det klara vattnet vid Norges kust.

Vi fick även en och annan fågelupplevelse...

....samt möten med både okända...

...och kända undervattensvarelser. Något fylligare rapportering utlovas under veckan och kanske kan jag t o m förklara vad det okända är för något.

Hälsningar Lena

Fiskelycka eller olycka ?

Här kommer ett gemensamt inlägg med bilder både från min kamera och min sambos. Vi satt i samma gömsle och bevittnade samma episod, men hade lite olika förutsättningar och vinkel för att fånga förloppet. Så här blev vår sammanlagda historia.

När inte fiskgjusen fiskade i dammen....

....fanns det ju andra som kunde kolla in det fina matförrådet. En silltrut slår sej ner och kollar matsedeln.

Den hade en fascinerande fisketeknik som för det mesta inte ledde till någon fångst.

Den andra besökaren i denna fiskrestaurang var en storskrakhona.

Hon hade en annan teknik men den verkade inte mer lyckosam även om den såg mer effektiv ut.

Silltruten tyckte att hon var lite väl påträngande och gjorde sitt bästa för att bli av med henne.

Plötsligt fångade truten en fisk ! En riktigt fin fisk men den håller den ju helt galet i näbben för att kunna svälja den...

...alltså måste den upp på land och släppa fisken för att kunna få ett nytt tag om huvudet. Skrakhonan var blixtsnabbt på plats.

Hon fick ett perfekt grepp om huvudet...

... med de taggiga kanterna på näbben hade hon ett bättre grepp och kunde med ett snabbt ryck sno åt sej hela fisken.

Silltruten skrek i protest......men vad spelade det för roll. Snipp, snapp, snut....

....så var fisken slut !

Frustrationen visste inga gränser och silltruten vrålade ut sin ilska  över dammen och hela gömsleområdet.

Skrakhonan  drog direkt efter måltiden och silltruten hade inget val utan började fiska igen...När den till slut fick napp visste den vad som gällde. Det var bara att dra !

Hälsningar Lena & Fredrik

Morgonbad

Vi har ett blomfat med vatten i trädgården för att våra små bevingade vänner ska kunna dricka och bada. Det har varit en torr sommar och vi har haft en del besökare. I morse när vi åt frukost vid sjutiden kom det en badsugen blåmes.

Jag kunde snabbt hämta en kamera med 420 mm monterat för att föreviga den lille badaren.

Det var delvis skugga på badet så det blev 1/500 s och ISO 1000. Bländaren blir 5,6 med mitt fasta 300 mm och 1,4 telekonverter. Det också är ett treglasfönster mellan kameran och motivet.

Kolla vad den njuter. Här är det stjärten som får en sista viftning.

Man kan nästan höra den sjunga en snabb låt i badet. För det går fort när en blåmes badar. Seriebildtagning på högsta nivå gäller.

Den ser lite rufsig ut men får nog snart koll på frisyren.

Redo för en ny dag i blåmesens hektiska liv.

Nu är det fredag (för oss som inte fortfarande har semester) !

Hälsningar Lena

Det blev ingen dimma...

Jag har nu tillbringat en kväll, natt och morgon vid Knuthöjdsmosse, men det blev kanske inte riktigt som jag tänkt. Kvällen var fin men jag hade inte sagt nej till några moln och en något lägre temperatur.

Jag sov några timmar i bilen och var uppe före solen. Jag konstaterade snabbt att dimma kunde jag glömma. Det var för varmt...men det var ju vindstilla och dessutom nästan inte en enda mygga. Det var ju bara att gilla läget och njuta...

Det ljusnade något och jag började se fåglar i mörkret (inte bara höra dem). Vad gjorde smålommarna...jo, de tog sovmorgon. Den här bilden var rätt brusig så jag drog lite i spakarna, ...om ni tycker det ser konstigt ut är den alltså manipulerad.

En familj med viggar hade "flaxa med vingarna övning". Här handlade det inte om det flaxande som man kan se efter putsning eller bad utan hela gänget flaxade intensivt under minst en halv minut. Sedan klev de ut i vattnet och simmade stillsamt bort.

Familjen kanadagås har lyckats bra i år. Sex telningar verkar de ha klarat så här långt.

Smålommarna vaknade till slut. Jag hade två par att spana på. Jag passade också på att äta frukost. Det finns sämre ställen att äta äggmacka på... 

Smålommarna putsade sig och gjorde morgongymnastik. Det blev en del sprättande med benen.

En kul pose med vingarna som inte alls behövde leda till något flaxande. Ibland gjorde de bara denna rörelse och återgick sedan till stillsamt simmande.

Efter putsning fick man dock oftast ett fin uppvisning.

Sedan lättade de och flög....naturligtvis flög de åt fel håll. Men sådana bilder har jag ju redan tagit, så det här får väl anses som "nytänkande" eller....:-). Jag fick i alla fall en stillsam vacker morgon vid mossen, körde direkt hem och var på jobbet efter lunch.

Hälsningar Lena