Alaskaturen fortsätter - Glaciären LeConte

En förmiddag gjorde vi en tur till glaciären LeConte. Vi lämnade Swell och drog iväg ombord på dykbåten Indy, lastade med varm choklad och matsäck. Alla som ville hoppa på isfalken eller paddla kajak var iförda torrdräkt.

Vi färdades genom LeConte Bay och vår kapten lotsade oss fram mellan de blåaktiga isflaken för att komma så nära glaciären som möjligt.

När vi började närma oss glaciären låg det mängder med sälar och vilade på isflaken. Det var flera hundra stycken och de tittade lite nyfiket på oss när vi kom smygande med båten.

Sälarna var oemotståndliga och jag hade 300 mm på kameran vilket passade utmärkt för avståndet till sälarna.

Isen varierade i färg på ett häpnadsväckande sätt från glänsande vit till kornblå. När glaciärisen packas blir kristallerna större och isen klar. Isen absorberar sedan alla andra färger utom blått, vilket gör att den blir blå för oss.

Is som den vackraste glaskonst.

Väl framme tornade glaciären upp sej. Den är ca 1,6 km bred och sträcker sej ca 34 km.

Det fanns en hel del sjöfågel i området.

LeConte Bay är ca 250 m djup och glaciären är känd för att den kalvar under vatten. Det bildas sk “shooters” när isen som lossnar under vatten flyter upp till ytan. På bilderna ovan kan man se hur ett isflak plötsligt kommer upp ur vattnet. Det var betydligt större än det ser ut på bilden.

Vi väntade tålmodigt på att få se isen kalva ovan ytan.

Det knakade en hel del men vi fick inte se något riktigt spektakulärt, lite plask blev det i alla fall.

Omgivningarna runt glaciären var spektakulärt vackra och om man ville kunde man ta en av kajakerna och paddla iväg en stund. För de som undrar så dök vi inte här för vattnet var nästan mjölkvitt dvs sikten var urusel. De stora isflaken till höger på bilden skulle provade vi istället att klättra på.

Glaciäris är bucklig, hård och hal så att klättra på den var inte det lättaste. Torrdräkten var ett måste för denna övning. Den fungerar som en överlevnadsdräkt och flytväst kombinerat. Med våthandskar och huva var det sålunda inga problem att hamna i vattnet.

Fredrik och Andy tog sej till toppen på detta flak. Det som ser ut som prickar i luften var små irriterande flugor. Den enda gången vi hade irriterande flygfän på hela resan.

Flera insåg att det enklaste sättet att ta sej tillbaka till båten var att hoppa i vattnet och simma fram till stegen. Fredrik tyckte man skulle göra det med viss stil.

Vårt plaskande gjorde att flera sälar tittade upp ovanför ytan.

Isformationerna var fascinerande och det blev väldigt mycket bilder. Vi avslutade vårt besök med att ta med oss lite is tillbaka till Swell.

Innan middagen serverades drinkar med glaciäris och vad passar bättre på en dykbåt i dessa trakter än Kraken rum. Mer om bläckfiskar senare...

Hälsningar Lena

Extas - flygande fåglar och det blir bilder !

Åkte en sväng till Hjälstaviken för att testa nya kameran på flygande fåglar och det var så himla kul ! Det fanns tusentals gäss att öva på och innan solen försvunnit helt kom det även lite tranor. Den här typen av motiv klarar 5D mark III avsevärt bättre än min gamla 7D. Bjuder på ett hastigt urval. Alla bilder är tagna handhållet med Canon 300 mm/f4 + 1,4 extender.

Gässen är ganska välorganiserade.

Det uppstod en masspsykos när en havsörn gjorde entré. Jag såg inte ens örnen men det gjorde tydligen ganska många andra.

Det blev mycket gäss...

....men så kom tranorna. Lite för långt bort men jag tog ändå några bilder. De är inte så välorganiserade som gässen, lite mer fladder hit och dit.

Solen var på väg ner och ljuset avtog för varje  minut.

Med bländare 11 tog jag några bilder rakt mot den lilla solskärva som fanns kvar.

Hälsningar Lena, som återkommer med rapporter från Alaska en annan dag

Sjölejon - inte bitas bara leka

Stellers sjölejon (Eumetopias jubatus) lever i norra Stillahavsregionen och är de största bland alla sjölejonen.

Vuxna djur är ljusare i färgen än andra sjölejon men valparna är nästa svarta när de föds. Ungarna växer fort och efter ca fem år är honorna i genomsnitt 2,5 meter långa och väger 240-350 kg. Hannarna fortsätter växa, framförallt i omfång. De kan uppnå en vikt på över 1100 kg och bli drygt tre meter långa. Medelvikten är drygt 500 kg.

Det snackas ganska mycket i en koloni och de pratar ofta i munnen på varandra.

Dessa sjölejon har minskat i antal på ett oroväckande sätt runt Alaska men vi fick i alla fall se ett par livskraftiga kolonier med flera hundra djur i varje.

Vi mötte dem också under vatten och det var en ganska omtumlande upplevelse. De flesta djuren som valde att interagera med dykare var yngre individer, dvs slanka men väldigt långa, och de verkade vilja leka med oss.

I början var de lite blyga och kom två och tre i taget, men efter ett tag kom de i stora gäng. De blev också mer modiga med att komma ända fram och kolla in oss ordentligt.

 Bubblorna och slangarna på våra paket verkade extra intressanta.

Det gick inte att hålla reda på hur många de var som lekte med oss i vattnet men jag skulle gissa att det kunde vara ett trettiotal djur som fördelade sej på ca åtta dykare. Det var några dykare som avstod från mötet med sjölejonen bl a för att de är så närgångna. Om man inte höll fast i regulator och mask kunde man lätt bli av med dem och att bära en snorkel på masken hade varit som att bjuda dem en kul leksak.

Trots att det ser ut som att de vill bitas (och även gör det) fick vi en uppfattning om att de nog mest använde munnen för att undersöka oss och vår utrustning med. De visade aldrig någon aggressivitet. Man bör nog ändå vara ganska trygg som dykare innan man försätter sej i den här situationen.

Mötet med sjölejonen var ungefär som att leka med en flock stora, ouppfostrade hundar som aldrig fått lära sej av med otyget att använda tänderna under lek med människor.

Eftersom de såg sin egen spegelbild i min kameraport var det flera som försökte bita över hela den välvda porten. Tyvärr var då ljuset så dåligt att kameran inte förmådde fokusera. Annars hade det blivit bilder rakt ner i svalget.

Alla undervattensbilder är tagna med Tokina 10-17 mm fisheye (på 17 mm), så ni inser säkert hur nära just den här individen var.  

När vi avslutade dyket och klättrade ombord på båten var det minst 15 sjölejon som tittade upp ovanför ytan. De tittade med lite frågande och besviken uppsyn på oss ” – Ska ni gå upp redan ? Vi som hade så kul…”

Ha en skön helg

Lena 

Äntligen ombord

När morgonen grydde denna dag var vi i Kanada, men efter ett kort stopp där vi tog ombord tre gäster till samt mötte tull och passkontrollanter var vi på väg norrut igen.

Molnen låg väldigt lågt men det regnade inte.

Lite senare på förmiddagen passerade vi en av de få bemannade fyrar som fortfarande finns kvar i området. Vi skulle göra första dyket strax efter lunch och det pysslades en hel del med kameror och andra prylar.

Plötsligt hojtade någon i besättningen och när jag kom fram till fören plaskade det till alldeles vid sidan av båten. Det var en vitsidad delfin som lekte med oss i ca 12 knop.

Den uppehöll sej väldigt nära fören på båten och bytte sida lite som den tyckte. Delfinen följde oss i några minuter och sedan dök den plötsligt och försvann.

Man kunde också se en del fåglar från båten. De till höger är en släkting till lunnefågeln som jag tror heter Rhinoceros Auklet.

Första dyket blev vid Dundes Island. Det var mest för att kolla avvägning och utrustning samt anpassa mängden bly. Sikten var halvdan men med makro på kameran spelar det inte så stor roll. Vackra nakensnäckor fanns det gott om.

Ibland satt det flera nakensnäckor nära varandra. Dessa är också ganska små (2-3 cm).

En pytteliten eremitkräfta kunde jag inte motstå. Tyvärr blev den ännu mindre amphipoden inte skarp som sitter till vänster. Skärpedjupet räckte inte för det.

Det fanns gott om räkor.

Vi hittade t o m en vacker liten "Candy stripe shrimp" som ofta håller till i just denna typ av rosa anemon. Dessa räkor skulle det bli betydligt mer av senare.

Molnen hängde fortfarande lågt men en del bergstoppar kunde man nästan se.

På håll ser skogen på öarna nästan ut som granskog här hemma, men när man kommer närmare ser man att det är en annan typ av skog, mera tät och vildvuxen.

Vi spanande efter örnar, havsutter och björn. Dock blev det ingen utdelning på dessa arter denna dag. Åtminstone inte framför rätt objektiv.

Hälsningar Lena

Kort mellanlandning efter Alaska

Är nu åter hemma efter en helt oförglömlig resa i Alaska som jag kommer att visa många bilder från. Vi tillbringade 11 dagar ombord på en båt (+ 6 dagar i land) och förutom dykningen, med unikt djur- och växtliv, såg vi mycket andra djur och spännande miljöer. Här kommer ett kort smakprov:

Knölvalar en tidig morgon när solen precis började leta sej upp över bergen.

Sälarna hälsar till er alla från ett stycke mycket gammal is från glaciären Le Conte.

Färggranna räkor i närkamp på en anemon, som ett exempel från undervattensvärlden.

Lax i ofantliga mängder, hoppande, simmande, ständigt kämpande mot strömmen. Denna bild är tagen nedanför ett lunchhak i Ketchikan. Fish & chips var en av deras favoriträtter, just denna dag var det dock slut på lax....

Håller nu som bäst på att packa om alla dykprylar för att åka ner till Hamburgsund och helgens SM i undervattensfoto. Ibland blir det lite tajt, återkommer efter helgen.

Hälsningar Lena