7/100 Vad gör örnar när de inte bråkar om maten ?

1. De sitter faktiskt ganska mycket stilla och tittar sej omkring. Det här var inte den mest populära utposten, men jag visar denna bild för jag vill gärna veta om det är en kungsörn.

2. De sitter även på marken. Här är det blöta havsörnar (tror jag). De blöta fjädrarna gjorde att mycket vitt framträdde både på halsen och bröstet.

3. Det här gamla trädet var en omtyckt plats att sitta på, precis framför gömslet, helt förträffligt.

4. Här uppstod ibland viss konkurrens...och jag förberedde mej på att det skulle bli en kraftmätning....

5....men inte denna gång. Dessa två kunde visst samsas. Undrar om den främre är kungsörn, den ser mindre ut?

6. Korpen hade dock inte en chans att få sitta kvar.

7. Hur lätt är det att bevara sin elegans i det här busvädret.

8. Men ibland måste man ju försöka rätta till fjädrarna i alla fall.

9. Det här tolkar jag som hygienbestyr. Den hade precis suttit en lång stund och snaskat på något och flög sedan till denna plats för att stryka näbben och huvudet mot grenen, upprepade gånger.

10. De tillbringade en del tid med att äta. Då var de ofta terroriserade av korpar som bl a ryckte dem i stjärtfjädrarna. Jag lyckades inte fånga det på bild men jag vet att Sirpa visade det i ett inlägg. Korparna hade ständig tillgång till maten (åt hela tiden) och jag tror inte att de gjorde detta för att köra bort örnarna från åteln. De såg mest ut som att det gjorde det för att retas...

11. Här har den gamle spanat in resterna av en räv, korpen till höger skulle förstås också vara med.

12. Om ni förstorar den här bilden kan man riktigt se irritationen i örnens ögon (åtminstone med lite fantasi).

13. Mot slutet av dagen satte sig örnar även på denna brända utkiksplats. Nu var de så nära gömslet att jag var tvungen att vrida kameran till stående format och det var ändå på håret att jag fick med båda.

14. Som tur var hade jag återgått till liggande format när den här kom farande. Det blev ändå flera bilder då den är rejält vingklippt.

15. Man kan ju bara sitta och njuta när man har detta framför sej. Efter några SMS till Daniel och viss oro för om jag skulle köra fast i skogen, kom han ut med sin bil och gjorde ett spår. Tack för det! Det hade varit värre att komma ut i kolmörker och försöka få loss en stor SAAB som fastnat. En toppendag som slutade på bästa sätt.

16. Fyll gärna i ni som är bra på att se skillnad på dessa stiliga fåglar. Jag har numrerat bilderna i detta inlägg för att det ska vara lättare (nummer under bilden).

Det var allt för den här gången,

Hälsningar Lena

Bilderna är tagna i ett gömsle utanför Sala som drivs av Birdsafarisweden. Andra inlägg från samma plats finns här.

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/6-100-en-heldag-med-ornar.htm

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/4-100-havsorn-i-sno.htm

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/3-100-orngomsle-en-ny-chans.htm

http://www.fotosidan.se/blogs/logholm/de-mytomspunna.htm

6/100 En heldag med örnar

När jag kommit på plats i gömslet efter en irrfärd på mörka skogsvägar var det förstås korpen som var först ut på scen. Gryningsljuset var på väg och jag hörde deras typiska läten utanför gömslet.

Jag hade fått en ny chans av Daniel Green på Birdsafarisweden att sitta i deras fina gömsle utanför Sala. Det var ju lätt nu då jag kunde "hitta dit själv"...Med Daniels beskrivning på en papperslapp i handen körde jag ut vid femtiden och kom allt längre ut på de små snötäckta skogsvägarna. Då får jag plötsligt en bil bakom mej....Jag har bott 10 år i ett torp ute i skogen och är inte mörkrädd, men en bil där kändes läskigt...Jag körde åt sidan och den passerade, en mindre firmabil. Jag andas ut och missar förstås att jag står vid avtagsvägen till gömslet...nåja, jag kom på det ganska snart.

Efter ett par SMS till Daniel fick jag även igång gasolbrännaren och jag kunde känna hur den goa värmen spred sej. Första örnkontakten fick jag redan 07:45. Ljuset var inte det bästa och det snöade.

Ganska snart var där två örnar och från ca klockan 10 hade jag full show framför gömslet i stort sett hela dagen. Jag fick en liten paus mellan 13:00 och 13:20 då jag passade på att äta lunch. Snön föll och det var en helt fantastik dag (enligt SMHI regnade det, men de har ju haft fel förr).

Örnarna kom närmare gömslet. Jag tycker det är svårt att skilja unga havsörnar och kungsörnar åt men den här pampiga havsörnen tvekar jag inte över.

Under inflygning,... snöflingorna fortsatte falla.

Korparna var där hela tiden och det blev en del scener med korpar och örnar på marken. Örnarna rör sej också på ett väldigt skönt sätt på marken. Jag får nog återkomma till detta i ett annat inlägg.

Den här gamlingen gav mej nog de finaste bilderna (med bara en fågel). Bilden jag la ut i fredags är samma örn, bara några rutor tidigare.

En äldre havsörn utan märkning. Tänk så intressant det varit att få veta något om den...men utan ringar får den vara anonym.

Här är det fem örnar i bild, de två närmast är havsörnar. Jag tror att det var 10 eller 11 olika individer som visade sig under dagen. Osäker på om där var någon kungsörn.

Det uppstod förstås en del tumult mellan fåglarna och jag låter några bilder tala för sej själva. Fötterna är deras främsta vapen, men det var aldrig någon riktigt kamp, bara styrkedemonstrationer. Friska svenska (skandinaviska) örnar som kivas om åtelrester som räcker till alla. Det är bara att njuta. 

Det var inte helt lätt att hålla dem inom bildrutan trots att jag bara hade 420 mm på min Canon 5D mark III. Det är stora fåglar när de börjar flaxa runt.

Här kommer ett par bilder lite längre ut från gömslet. Ibland rök det korpar åt alla håll när örnarna började bråka.

Här har gamlingen bestämt sej för att försvara en samling goda ben. Det gick bra.

De gamla örnarna var dock inte alls svåra att jaga bort från godsakerna om någon annan ville ha. Det var nog för att det fanns annat att tillgå bara man var villig att flytta sej en bit.

Snön fortsatte vräka ner och jag började fundera över om jag skulle ta kunna ta mej därifrån vid dagens slut....Plötsligt saknade jag min "jeep" som jag sålde när jag blev villaägare i Knivsta.

Havsörnarna har nog lite vårkänslor för jag fick höra dem flera gånger under dagen. Återkommer inom kort med några fler bilder. Det finns mer att visa än bara örnar som flyger och bråkar med varandra.

Hej så länge,

Lena

De mytomspunna

Korp (Corvux corax) har historiskt förknippats med de döda och med förlorade eller fördömda själar. I Sverige fanns föreställningen om korpar som är spöken efter självmördare eller mördade människor som inte fått en kristen begravning.... 

Hugin och Munin är kanske de mest kända korparna. I den nordiska mytologin satt de på Odins axlar och hörde och såg allt. De satt sålunda inne med all viktig information + backup (för de var ju två). När vi döpte undervisningslokalerna i vårt nya hus på Ultuna campus tyckte vi att just Hugin och Munin var perfekt för det två datasalarna.

Många inhemska folk vid Nordamerikas nordvästra kust vördade korpen som en gud. Vilket vi såg åtskilliga bevis för i bl a Alaska. I tlingit- och haidakulturerna var korpen både skojare och skapargud. Skojare är lätt att förstå om man sitter och tittar på korpar. De rör sej ibland på ett lustigt skuttande sätt och hoppar jämfota vid minsta oro.

I den här posen ser den lite gudalik ut tycker jag. I synnerhet om man betänker dess storlek. Det är svårt att visa storlek på bild men vingspannet är mellan 115-130 cm och korpen är vår största tätting.

Korpar lever i livslånga par, men de kan göra snedsteg ibland...Det händer att korphannar besöker andra honor när deras hanne är borta. DNA teknik har slagit hål på de flesta myter om fågelpar som är varandra trogna livet ut, och det gäller många fler arter än korpar.

Man kan ju fundera över om inte Hugin och Munin borde ha varit ett par dvs en hona och en hanne. Men reproduktion i den nordiska mytologin följde ju inte alltid gängse normer. De kanske rent av var lite före sin tid...

Korpar är mästerliga flygare och jag fick se många fantastiska parvisa uppvisningar. De är dock mycket svåra att fånga på bild när man sitter i ett gömsle och kameran är "fast" i sin glugg.

Juvenila korpar håller ihop i gäng och frågan är om inte dessa tre höll på att koka ihop något rackartyg tillsammans. Biologer har på senare tid observerat att unga korpar gärna leker, t ex åker kana i snö eller retar andra djur som vargar eller rovfåglar. Beteendet ser de ut att göra enbart för nöjes skull.  

Vuxna korpar är mer försiktiga av sej och även mer avvaktande mot nya föremål. Här var det kråkan som vågade sej fram till godsakerna långt före korpen. De har tillskrivits stor intelligens bland fåglar och kanske är det smart att vara lite avvaktande.  

Många har fått se korpar reta stora rovfåglar, men dessa två såg snarare ut som vänner när de kom flygande genom den brända skogen.

Två vänner som har kommit tillbaka till sin skog efter branden för att leva där sida vid sida...Så kan man väl få fantisera lite när man sitter ensam i ett gömsle och solen snart ska gå upp.

Korp, nationalfågel i konungariket Bhutan och landskapsfågel i Dalsland, nu är det fredag och det är värt ett stort hopp !

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är tagna från ett gömsle utanför Sala som man kan boka plats i genom birdsafarisweden.se

Hannarna har fattat galoppen

Inte hästar denna gång utan koltrastar. Nu är även hannarna trogna gäster i automaterna.

De gillar inte hirsfröna i automaten med extra lång pinne, utan kämpar sej fast vid de små pinnarna för att komma åt solroskärnorna.

Det ser lite ansträngt ut, men det är det nog värt när man kan komma åt skalade solrosfrön.

Hälsningar Lena

Koltrastar som provar småfågeltaktiken

Vi har ett ovanligt stort antal koltrastar vid restaurangen i år. Ibland ca 10-12 individer som trängs och bråkar med varandra om äpplen och frön på marken. Två honor har dock kommit på att det finns bättre ställen att äta på...direkt ur småfågelautomaten.

Det är inte helt lätt för en koltrast att sitta på ringarna i en automat designad för småfåglar. Vissa av småfåglarna tycks ha accepterat sina stora kompisar.

Dessa honor har utvecklat två olika tekniker. Ibland sitter de på en ring och äter ur ett hål på nivån snett ovanför.

Inför varje besök vid automaten inleder de med att ta plats på en pinne under, som för att förbereda sej för uppdraget.

De tittar alltid upp mot automaten precis innan de flyger upp till den. Tajmingen är viktig verkar det som.

Den andra tekniken de använder är att hänga i ringen och äta ur hålet samtidigt som de flaxar för att hålla sej kvar.

Det här ser lite ansträngande ut med eftersom det är skalade solrosfrön i automaten så är utdelningen god. De får nog i sej mer energi än de gör av med.

Smaskens för en koltrast ! Lägg märke till att det är bara honor som kommit på knepet....än så länge.

Hälsningar Lena