Följa John

Svanar är ju så vanliga att det är väl på gränsen att lägga ut bilder på dem, men jag är väldigt svag för de grå svanarna. De vita djuren ger ofta bilder med för stora kontraster, men de varmt ljusgrå fåglarna ger ett helt annat resultat.

De varma grå tonerna gör sej bra mot det brungröna vattnet med inslag av höstfärger här och där. Denna passar på att skölja av sej och det blir så fina effekter när vattnet rinner av.

Det är stora vackra fåglar trots att de inte fått den vita färgen ännu.

Det här gänget med ungsvanar hade också uppvisning på Råstasjön i går (före badankan).

Det såg väldigt mycket ut som följa John, för började en fågel flaxa hakade de andra på direkt.

De skvätte väldigt mycket men samtidigt är det häftigt att se så stora fåglar prova sina vingar på vattenytan.

Hälsningar Lena

Något man blir glad av !

När man står där på däck och får se detta skådespel blir man naturligtvis glad. Men även när jag tittar på bilderna efteråt känner jag en stor glädje. Valfångsten tog nästan död på detta magnifika djur, men efter fångsstoppet 1966 har de återhämtat sej. Arten anses nu livskraftig och man uppskattar att det finns ca 80 000 knölvalar i världen.

Det finns mycket intressant att skriva om dessa djur men idag får det räcka med bilder. Hoppas ni kan glädjas över dessa med mej.

Å i morgon är det fredag.....

Hej så länge!

ALASKA SALMON

Redan första dagen i Alaska fick vi se stora laxar som hoppade ovanför ytan. Oerhört svårt att fånga på bild. Det blev mest plaskbilder. Men när ansamlingen av lax blev tillräckligt stor gick det att fånga dessa fiskar i luften. Alla de mörka trekanterna på ytan är laxfenor, så ni kan ju tänka er hur mycket fisk det var just här.

Laxarna har en häpnadsväckande livscykel som startar i sötvatten (en å eller älv) där de kläcks. De tillbringar ett par år i strömmen och kallas ”smolts” (stirr på svenska tror jag). Därefter genomgår de en förändring för att klara saltvatten och simmar ut i Berings hav och Gulf of Alaska. De följer havsströmmarna till platser med gott om mat och lever så i flera år. När de är mogna kommer de tillbaka till den ström de själva kläcktes i, återgår till ett liv i sötvatten, för att fortplanta sej och sedan dö. De döda laxarna blir näring till livet i strömmen och ffa alla små nykläckta laxyngel.

En dag försökte vi få lite närkontakt med laxar även i vattnet. Vädret var strålande och Swell låg för ankar i en liten bukt.

Precis när vi skulle äta frukost ropade någon ”björn” och pekade mot stranden. Där tassade en mörk nalle som man efter lite dividerande kom fram till antagligen var en ung grizzly.

Nalle gick vidare och hängav sej snart åt bärbuskarna som växte lite högre upp på stranden.

Efter frukost åkte vi, fyra i taget, med den lilla livbåten upp i en grund, smal å som mynnade i bukten. Halvvägs upp i ån var en grotta där vi fick kliva ur båten och börja simma själva med fenor och snorkel. Miljön runt vattendraget var urskog med sagostämning.

Vattnet såg klart ut vid första anblicken, även om det var lite mörkt av de stora träden som skuggade. Tyvärr uppstår besynnerliga visuella effekter när saltvatten blandas med sötvatten vilket gör vattnet grumligt, nästan oljigt ibland. Det fanns gott om laxar men så här såg det ut när vi simmat en bit.

Högre upp i strömmen täcktes den av sten (som en grotta) och det blev betydligt mörkare, men här var också vattnet mycket klarare. Laxarna svepte runt oss och simmade sedan förbi för att fortsätta uppströms. Laxarna på bilden är Pink Salmon, en hona först och sedan en hanne med puckeln på ryggen.

Det här är en hanne av Pink Salmon med den karaktäristiska nosen och puckeln.

En del fiskar var slitna och hade skador på nosen och ryggen. Vi såg även enstaka Sockeye Salmon, som är vackert röda med gröna huvuden. Lyckades dock inte få någon på bild med godtagbar skärpa.

I en grund del av ån stod vattnet lite stilla och där var sikten också någorlunda acceptabel.

Laxarna simmade in här och låg ibland stilla en stund innan de fortsatte.

Vi låg nästan en timme och spanade på laxarna.

Vartefter man tröttnade var det bara att flyta med strömmen ut i bukten.

På väg ut flöt vi igenom grottan där vi tidigare klivit ur livbåten. Där strömmen mynnade stod inte björnen och väntade :-). Däremot kom dykbåten och hämtade upp de som inte ville simma hem för egen maskin.

De stora ansamlingarna med lax drar till sej björn, som ni kanske läst om i andra inlägg här på FS. Örnar samlas också där laxarna finns. Man kan åka på fotosafari för att titta på just detta. Vi var lite sena för att få se det mest spektakulära uppvisningarna ovan ytan, men björnen kom tillbaka på kvällen strax efter middag.

Vi såg en hel del örnar men när man hade kameran till hands satt de mest och spanade. Inte så illa det heller förstås.

Hälsningar Lena

Med åtta armar kan man kramas ordentligt

Vår resa längs Alaskas Inside Passage fortsatte norrut och vädret var för det mesta riktigt fint. I den skyddade passagen var vattnet ofta väldigt lugnt.

Lite krusningar på ytan mitt på dagen och ofta blev det helt blankt mot kvällen.

På Nautilus Swell är man van att det är många undervattensfotografer med och så här ser laddnings- och arbetsstationen ut. Lägg märke till alla eluttagen på översta hyllan. Till vänster kan man se en balja med färskvatten där man kunde skölja sina grejer efter varje dyk.  

Ett djur som jag alltid spanat efter då vi varit i British Columbia är bläckfisk, specifikt den som heter Giant Pacific Octopus. Vi visste att den skulle finnas även i Alaska och spanade på varje dyk. Oftast hittade man den som på bilden ovan. Sovandes i en smal skreva.

Detta bamseexemplar låg i en väldigt smal skreva och var fullkomligt ointresserad av vad som hände utanför. Sugkopparna var flera centimeter i diameter och det säger lite om bläckfisken storlek. De kan uppnå en vikt av 50 kg och då är armarna ca 3 m långa!

Till slut så mötte vi en bläckfisk som var vaken och satt mellan några stora vita anemoner. Inte ett bamseexemplar men det var alert och brydde sej inte nämnvärt om att bli fotograferad.

De smälter för det mesta in i omgivningen på ett häpnadsväckande sätt och kan ändra både färg och form oerhört snabbt. Här fick jag dock en bild då den poserade mot en ganska OK bakgrund. 

Plötsligt "blåste den upp sig" och ändrade delvis färg.

Om den inte smälter in i miljön så blir ändå mönstret väldigt förvillande.

Jag vill gärna ha mycket tentakler på bilderna, helst med sugkopparna synliga.

Bläckfisken poserade villigt och tycktes inte bry sej särskilt mycket om att det blixtrade omkring den. Om man sträcker ut en hand mot deras tentakler brukar de ofta känna efter (provsmaka) på vad de "hittat" genom att ringla upp på handen/armen. De har nämligen smaksensorer i sugkopparna. De händer dock att de blir väldigt närgångna och då är det svårt att fotografera samtidigt. Sugkoppar som fäster mot naken hud ger sugmärken, kanske inte helt oväntat...

Vi avslutade mötet med bläckfisken med några närgångna portträtt.

Till kvällen så var vattnet spegelblankt och passagen hade smalnat av ordentligt.

Vi mötte en båt som drog en timmertrål strax efter solen gått ner.

Himlen färgades rosa och månen kom fram. Vi passerade timret och ännu en dag längs Inside Passage led mot sitt slut.

Hälsningar Lena

Alaskaturen fortsätter - Glaciären LeConte

En förmiddag gjorde vi en tur till glaciären LeConte. Vi lämnade Swell och drog iväg ombord på dykbåten Indy, lastade med varm choklad och matsäck. Alla som ville hoppa på isfalken eller paddla kajak var iförda torrdräkt.

Vi färdades genom LeConte Bay och vår kapten lotsade oss fram mellan de blåaktiga isflaken för att komma så nära glaciären som möjligt.

När vi började närma oss glaciären låg det mängder med sälar och vilade på isflaken. Det var flera hundra stycken och de tittade lite nyfiket på oss när vi kom smygande med båten.

Sälarna var oemotståndliga och jag hade 300 mm på kameran vilket passade utmärkt för avståndet till sälarna.

Isen varierade i färg på ett häpnadsväckande sätt från glänsande vit till kornblå. När glaciärisen packas blir kristallerna större och isen klar. Isen absorberar sedan alla andra färger utom blått, vilket gör att den blir blå för oss.

Is som den vackraste glaskonst.

Väl framme tornade glaciären upp sej. Den är ca 1,6 km bred och sträcker sej ca 34 km.

Det fanns en hel del sjöfågel i området.

LeConte Bay är ca 250 m djup och glaciären är känd för att den kalvar under vatten. Det bildas sk “shooters” när isen som lossnar under vatten flyter upp till ytan. På bilderna ovan kan man se hur ett isflak plötsligt kommer upp ur vattnet. Det var betydligt större än det ser ut på bilden.

Vi väntade tålmodigt på att få se isen kalva ovan ytan.

Det knakade en hel del men vi fick inte se något riktigt spektakulärt, lite plask blev det i alla fall.

Omgivningarna runt glaciären var spektakulärt vackra och om man ville kunde man ta en av kajakerna och paddla iväg en stund. För de som undrar så dök vi inte här för vattnet var nästan mjölkvitt dvs sikten var urusel. De stora isflaken till höger på bilden skulle provade vi istället att klättra på.

Glaciäris är bucklig, hård och hal så att klättra på den var inte det lättaste. Torrdräkten var ett måste för denna övning. Den fungerar som en överlevnadsdräkt och flytväst kombinerat. Med våthandskar och huva var det sålunda inga problem att hamna i vattnet.

Fredrik och Andy tog sej till toppen på detta flak. Det som ser ut som prickar i luften var små irriterande flugor. Den enda gången vi hade irriterande flygfän på hela resan.

Flera insåg att det enklaste sättet att ta sej tillbaka till båten var att hoppa i vattnet och simma fram till stegen. Fredrik tyckte man skulle göra det med viss stil.

Vårt plaskande gjorde att flera sälar tittade upp ovanför ytan.

Isformationerna var fascinerande och det blev väldigt mycket bilder. Vi avslutade vårt besök med att ta med oss lite is tillbaka till Swell.

Innan middagen serverades drinkar med glaciäris och vad passar bättre på en dykbåt i dessa trakter än Kraken rum. Mer om bläckfiskar senare...

Hälsningar Lena