Gullmarn

Gullmarn i Bohuslän är Sveriges enda äkta tröskelfjord och landets första marina naturreservat. Det officiella namnet är faktiskt Gullmarn, och inte bara en slarvig förkortning av Gullmarsfjorden. Vid mynningströskeln är djupet 45 meter medan det största djupet, vid Alsbäck, är ca 120 meter. Höjdskillnaden innebär bristande vattenutbyte med havet utanför, vilket medför ett rikt och delvis unikt marint djurliv. Helt perfekt för nyfikna dykare. Det finns också en rad fina vikar och platser där man lätt kan ta sej i och ur vattnet med tung utrustning. Det går således alldeles utmärkt att åka ner fyra dagar och bara dyka från land i Gullmarn, motiven tar aldrig slut.

Gullmarsanemon (Protanthea simplex) är ett exempel på en art som finns i enorma mängder i fjorden och som man bara kan se sporadiskt (mycket djupare) i havet utanför.

Denna vackra vita anemonen bekläder ibland hela väggar. 

En vacker havsborstmask som heter Påfågelsrörmask (Sabella pavonina synonym Sabella penicillus) sitter i små klungor på väggen. Den lever i ett rör som den gör av sand, lera och slem.

När man närmar sej masken med kameran får man ofta bara en chans, sedan drar masken in de vackra tentaklerna i röret. Tentaklerna bildar en tät krona runt munnen, och ser ut som en blomma.

Eremitkräftor hör till mina favoriter och jag blev inte besviken på denna resa. Det fanns mängder med eremiter på flera av dykplatserna och många av dem verkade ha drabbats av vårkänslor. Den här satt på en bergvägg och höll hårt i sin lilla vän. Han ser lite störd ut så vi lämnade honom snabbt. Lutningen var kanske i jobbigaste laget.

Den här hannen har hittat en blåskimrande liten fröken som han tänker hålla i och vakta tills parning är möjlig. Han är mycket beskyddande och vaktar henne väl när jag kommer nära med kameran.

Bilderna är tagna med 60 mm makro, så lite närgånget blir det. Det här är antagligen Pagurus bernhardus, vår vanligaste eremitkräfta. Lägg märke till att höger klo är större än den vänstra.

Det här är mest troligt samma art bara en annan färgskiftning. De matchar varandra bra med de blåa runt ögonen. Eremitkräftor äter det mesta de kan komma över i lämplig storlek och fungerar lite som havets renhållningsarbetare.

Hälsningar Lena

Apvardag

Det var torsdag i Sydafrikas största nationalpark och vi hamnade mitt i en liten apas vardag. Sen eftermiddag och ingenting att göra....

" - Elefanthögar, hur kul är dom efter någon dag i solen...vad ska jag hitta på nu"

" - Jag anfaller min kusin, kör en halvnelson..."

" Mpfff, tvi ! Han är starkare än mej...fortfarande..."

" - Jag fick stryk igen....kan du inte lära mej lite trix brorsan"

" - Jag har inte tid med tålamod..."

" - Mamma, jag fick faktiskt stryk, du behöver inte låta syrran få något"

" - Det här kan bli jobbigt..."

" Wow mamma, jag fintade bort tjejerna sen tog jag dej ! "

" Oiii, jag ger mej...men jag vann eller hur? "

" Jag ligger ju överst..."

Önskar alla en lugn Valborg

Lena

Svartvita djur

Nu har jag fått lite distans till djuren i Sydafrika och i helgen tittade jag igenom en del bilder och funderade över vilka som kunde passa i svartvitt. Nu tänkte jag testa några på Er som brukar titta in här.

Delfinerna var mitt första val redan när jag kom hem och den här ligger redan ute i en pool. Den har fått lite blandade kommentarer.

Aporna med de svarta ansiktet liggandes i grå sand tycket jag också hade viss potential.

Elefanter kändes som ett självklart testdjur och de blev vldigt olika beroende på hur ljuset föll i bilden.

Naturligt monokromatiska (nästan) men lite för mycke gräs runt om. Man har kommit fram till att zebror är svarta med vita ränder och inte omvänt som man trodde först. Dessutom får man stava zebra med s om man vill (enl 10 utgåvan av Sv akad. ordlista).

En lejonhona och en näshornsfågel får avsluta. Lejonbilden är kraftigt beskuren för det var det bästa porträttet jag hade.

Hälsningar Lena

Rapportera dina naturobservationer !

Vårtecknen duggar tätt nu och i både bloggar och pooler strömmar det in bilder på blåsippor, följt av vitsippor, bladknoppar, tussilago, fåglar med vårkänslor etc.

Jag lyckades till slut hitta blåsippor i helgen. Jag har ju dock sett bilder på dessa för ganska många dagar sedan från platser mycket längre norr ut än Knivsta.

Det som var lite ovanligt med mina sippor var att det fanns några enstaka vita bland de blå. Man kan tydligt se att det är samma blomma som de blå, men kronbladen är helt vita. Kanske något att rapportera....

Eftersom det finns så många naturintresserade här på FS vill jag passa på att nämna en trevlig sida på SLUs hemsida som heter "Rapportera dina naturobservationer"

http://www.slu.se/sv/miljoanalys/rapportera-naturobservation/

Här kan man enkelt rapportera t ex när man ser den första blåsippan, när en viss fågel anlänt eller löven börjat spricka ut på ett träd. Alla rapporter samlas i en databas som används av forskare men där även Du kan gå in och titta på t ex hur långt upp i Sverige som blåsipporna blommar just nu.

Det finns mängder med rolig och lättillgänglig information på sidan och med lite mer kunskap kanske man inte behöver missa skäggdoppingarnas ritualer för att man är upptagen av hägrar.

Att mamma svan lagt sig tillrätta är dock svårt att missa men vad gör pappa svan?

Han poserar för fotografen ! Kolla in så cool han är, det blev minst 50 bilder!

Lite blygsam blir han mot slutet (eller så har han insett att jag inte har något smaskens att bjuda på).

Jag önskar att jag kunde vara ute några timmar varje dag just nu, men tiden räcker inte riktigt till.

Jag får nöja mej med att spana lite genom köksfönstret när vi äter frukost. Det här är väl inte direkt ett vårtecken men just i år kom faktiskt inte hacke till sina specialgjutna talgblock förrän tidig vår. Ett tydligt vårtecken är dock att min sambo putsat fönstren. Det blir bra mycke skarpare då!

Hälsningar Lena

Fåglarna i Kruger

Man kan inte rapportera från en safari i Kruger utan att ha åtminstone ett inlägg om fåglar. Man skulle kunna göra en resa med enbart fokus på fåglar i denna nationalpark och ändå känna att man bara sett en bråkdel av det som finns. Jag är ingen utpräglad fågelfotograf men jag lyckade fånga några på bild.

Världens största fågel måste man ju ha med. Men de är knepiga att få bra bilder på med den långa halsen och lilla huvudet.

Afrikas tyngsta flygande fågel är koritrapp (eng. kori bustard) och det här var verkligen en bonus som en ihärdig medresenär med kikare lyckade få syn på. Mitt 300 mm med 1,4 extender räckte egentligen inte till och bilden är kraftigt beskuren och brusig. 

Näshornsfågel är också lite av ett måste att visa. Roliga fåglar som ofta satt längs vägen. Ett par höll till vid en utkiksplats och verkade mycket vana att posera för fotografen. Den ena passade dessutom på att sandbada inför publik.

Jag blev snabbt förtjust i de vackert blåglänsande stararna. Insåg efter en tag att det var minst två olika arter. Detta är en Burchell's starling med svarta ögon.

Greater blue-eared starling hade gula ögon och skimrade om möjligt ännu mer när man såg den i solen.

En annan vacker och relativt vanlig fågel som ofta satt i buskar vid vägen var denna "European Roller".

En vacker släkting som var betydligt ovanligare var den här "Lilac breasted roller". Återigen räckte min utrustning inte alls till för att göra denna vackra fågel rättvisa.

Pärlhöns är desto vanligare och denna variant har en hård kam på huvudet.

När vi stannade för att köpa lunch en dag hittade jag ett fågelbad. Det nyttjades av främst tre olika arter under den stund jag stod och tittade på badet (vilket var längre än någon annan, småfåglar har inte så hög status bland lejon och elefanter). Fågel till höger är en "White-browed robin-chat, helt bedårande i vattnet. Till vänster tror jag är en "Dark-capped bulbul" för den är knallgul runt kloaken.

En mycket ivrig badare var denna "Arrow-marked babbler" och det blev många skvättiga bilder på denna i badet. Den var också ganska högljudd.

Det finns oerhört vackra små fåglar som liknar kolibrier men är något större och dessutom färgranna småfåglar som heter "bee-eaters". Denna ovan finns inte i min lilla bok men den hör antagligen till någon av dessa grupper. Vi såg också flera olika sorters kungsfiskare, men på för långt avstånd eller i hopplöst motljus.

Mot slutet av den sista dagen, då vi hade bråttom till grinden efter mötet med lejonen passerade vi ett stort dött träd med dessa två. Det är en vacker örn som heter Bateleur med ett vingspann på 170-185 cm. Vi hade sett dem på långt håll tidigare men här satt det två i ett träd som dessutom jobbade hårt på att göra flera. Det blev tvärstopp en kort stund och jag lyckades vinkla upp kameran mot fåglarna. Ljuset var besvärligt och grenarna i vägen men några bilder blev det.  

Jag hade kunnat stanna mycket längre i Kruger...

Hälsningar Lena