Teatern

Tillbaka i Pusztaszer, Ungern och ett av Bences finaste gömslen, Teatern. Tyvärr kan jag inte visa hur det ser ut från utsidan för jag kom till detta gömsle i mörkret och jag lämnade när det var mörkt. Vilket är normalt när man sitter i gömsle. Till detta gömsle åker man bil en stund sedan följer en promenad på ca 1,5 km i lerig terräng. Det var fruset då jag kom hit första gången. Nina har varit här ett par dygn och ska följa med tillbaka. Jag och Brutus har anlänt. I den här delen äter man och sover. Ni kan se ett rum med våningssäng bakom Brutus. Det blev mitt rum. Gömslet tar bara tre personer och det finns separata sovplatser för var och en. Till vänster om Nina ser ni locket som man öppnar för att komma till Teatern.

Man lyfter på locket och går ner för en kort trappa. Det är helt svart när man stängt locket, men tar man bara ett steg till i mörkret tänds den röda belysningen. Här får man huka sej rejält och tassa fram på den mjuka mattan. Inga skor, men raggsockor är skönt. I slutet av denna gång öppnar sej Teatern.

Jag har hittat min plats och ska rigga två kameror på det befintliga stativet som är en rörlig "arm" som jag kan reglera så att jag antingen fotar ut genom fönstret framför mej eller, när det är dagsljus, väljer att vrida runt  så att jag kan titta ut åt rakt motsatt håll. Den bekväma stolen (som man kan slumra skönt i) går förstås också att snurra runt. Csaba är ute för att fylla på fisk på några olika ställen som vi kommer att ha framför oss under kvällen. 

Helt obeskuren ser scenen ut så här. Csaba fyller på fisk och ni kan se de två starka strålkastare som kommer att vara vårt fotoljus denna kväll. Csaba står på en balk som är fästad mitt i dammen. På sidorna om honom är vattnet betydligt djupare. 

En ganska dålig bild tagen med mobilen, men så här ser scenen ut när Csaba lämnat och hägrarna börjat inta sina positioner. Av de tre platserna man kan ha i Teatern sitter jag denna kväll längst ut till vänster.

Föreställningen börjar stillsamt...

Ett litet skvätt blir en fin effekt med ljus bakifrån. Det är ganska mörkt och jag har ISO 8000, f 5 och 1/500s när jag tar denna bild. 

En häger fångar en fisk och det blir mycket skvättande. Det är förstås en balansgång mellan skärpa på fågeln och fina effekter av vattenstänken.

Ett par timmar senare har temperaturen sjunkit ytterligare och det bildas en del dimridåer på vattnet. Hägrarna tar det lugnt...

Det händer faktiskt inte särskilt mycket alls, vilket är vanligt då man sitter i gömsle, ändå är det magiskt vackert. 

Lite stretching...

Ooops, plötsligt händer det faktiskt något, en utter visar sej på scenen. Vi vet att den kommer ibland, men klockan är bara strax efter tio på kvällen och det är ovanligt tidigt.

Den stannar upp och verkar fundera en stund. Fisk, den är absolut ute efter fisk. 

Uttern dyker och kommer snart upp igen. Då ruskar den sej. Jag har ändrat inställningarna något och har nu 1/100 s slutartid och ISO 3200.

Den kalasar på sin nyfångade fisk och bjuder oss på flera dyk med påföljande skak och fisksmaskande. Det här är mycket tidigare än den brukar dyka upp och vi kan njuta av utterbesöket innan det blivit alltför sent på natten.

När uttern lämnat oss blir det lugnt igen och jag tittar på hägrarna som sitter framför oss. Det är fem stycken. En bjuder på några försiktiga danssteg i natten...

Vid ett tillfälle är det två som är ganska nära och kanske kan det leda till något spännande, men nej...de slår sej ner och kommer säkert att sitta så till gryningen. Man kan nog lugnt gå och lägga sej några timmar.

Hälsningar Lena

Utter

Vi gick ut till samma gömsle som vi fotograferade rördrommen från men nu är det sen efter middag och det skymmer snabbt. Det sista av solnedgången kan fortfarande anas bakom vassen. En häger landar när vi precis har kommit tillrätta i gömslet. 

Det är i början på veckan och jag har inte sett mej mätt på dykande häger ännu. Men jag visar bara en dykbild. Den bommade på första försöket.

Den bytte plats och lyckades bättre. Middag även för en häger denna kväll. Det här är bilder som man normalt bara skulle kunna ta med blixt. Här är det istället belysning både framifrån och bakifrån. Det är bara på vintern som man använder artificiellt ljus, eftersom många fåglars reproduktion stimuleras av ljus (långa dagar). Vintersäsongen sträcker sej till 28 februari. 

Vi sitter en stund i stillhet när hägern lämnat oss. Det går ett par timmar. Kombinationen av en rejäl middag, värmen i gömslet och det ombonade mörkret gör att den långa dagen börjar kännas i ögonen.... Plötsligt rör sej en mjuk mörk våg genom vattnet och en utter blir synlig. Vi blir klarvakna på nolltid.  

Den tittar åt vårt håll men känner nog igen rutinerna. Här är det lugnt att fiska.

Uttern är ute efter samma meny som hägern och en av Bences guider har sett till att det finns levande fisk i dammen. 

Uttern kalasar på fisken den just fångat...

...och ibland tar den till framtassarna för att hålla i maten. Uttern är främst aktiv på natten men kan ibland ses i dagsljus (om man har tur). I Sverige finns det ca 2000 uttrar och man ska ha mycket tålamod (och tur) om man ska få se en. De är också revirhävdande och hannens revir är stort.  

I denna vassrugge finns en hona med två ungar. Honan har också revir men det är mindre och ligger ofta inom en hannes revir. Vi ser alla tre individerna men ingen av oss lyckas få dem på bild samtidigt. Jag får vara glad för de bilder jag lyckas få med två uttrar. 

Ungarna är så stora att de jagar själv och snaskar nöjt i sej flera fiskar. 

Jag sitter med Nina från Norge och vi är båda helt överväldigade av mötet med uttrarna. De kommer tre gånger under kvällen och fiskar samt äter fisk mitt framför oss i gömslet. Det är i början på veckan och det är kallt. Det visar sej senare i veckan, när vädret blir mildare, att uttrarna inte alls visar sej så ofta och mycket.  

De har en skön stil och man inser att de är ganska långa. Enligt Wikipedia kan den bli en och en halv meter från nos till svansspets, men det är längden på en hanne. Det här är en hona och hon är mindre. 

Vid elva på kvällen kom uttrarna för tredje gången och vi bestämmer oss för att packa ihop när de har ätit klart. Vi är mer än nöjda.

Med en sista skakning försvinner utterhonan ner i vattnet och bort i mörkret. Vi sitter en stund för att försäkra oss om att den har gett sej av. 

Då dimper det ner en häger mitt i rampljuset och vi blir förstås sittande en stund till. 

Hägern tar några danssteg innan den intar sin fiskepose. Vi gäspar och låter den fiska. Vid halv tolv är den nöjd och vi kan packa ihop för dagen. 

Hälsningar Lena

Rördrom

En fågel med ett besynnerligt boooomande läte som hörs väldigt långt och som många har hört vid något tillfälle, men som man väldigt sällan får se eller fånga på bild. Utanför ett av Bences gömslen i Pusztaszer (Ungern) finns det två rördrommar som för tillfället var aktiva varje dag, dock inte båda samtidigt. 

Det började återigen med en tidigt morgonpromenad i ett krispigt fruset landskap.

Gömslet vi skulle till heter Biografen och det ligger omgivet av hög vass. Förutom rördrommen finns det även utter här, men den är nattaktiv så ett besök av den kan vi inte förvänta oss denna morgon.

En rejäl lucka leder ner i Biografen. För att få gå ner måste man ta av sej skorna och lämna dessa under en annan lucka. Det är helt OK för nere i Biografen är såväl väggar och tak som golv täckta med mörk heltäckningsmatta. Dessutom finns det golvvärme. 

Framför gömslet finns en damm med en del strukturer under ytan där fåglarna kan röra sej. Det kommer också att fyllas på med levande fisk i dammen. 

Inne i gömslet finns det plats för två fotografer och man kan välja att rigga en eller två kamerahus. Jag har Canon 100-500 mm på R5 till vänster och 70-200 på 5D mkIV till höger. Trots att objektiven i stort sett överlappar använder jag 70-200 för den har bländare 2,8, vilket visar sej vara mycket användbart på denna resa (men mest vid fotografering i mörkret).  Om ni tycker färgerna utanför ser konstiga ut beror det på att bilden är tagen med mobilen och jag har ingen "värstingmodell".

Här är det också glas som i kungsfiskargömslet och det tunna nätet täcker hela öppningen. Solen är på väg att gå upp men vi tänder också en del belysning som finns utplacerad. Det rör sej ett gäng rörhönor i dammen.

Inledningsvis får vi roa oss med dessa och en gråhäger som kommer förbi tillfälligt.

Det dröjer faktiskt inte alls länge innan det kommer en rördrom inspatserande. Min fotokompis Nina drar efter andan, den stod högt upp på hennes önskelista.

Den kommer ganska långsamt och stannar för att spana efter fisk ett par gånger. 

Jag väntar tills den kliver ut i ljuset. Där står den helt stilla en lång stund, precis som t ex gråhägern gör.

När den väl dyker gör den det mycket långsammare än hägrarna. Den snarare tippar i vattnet och tar också längre tid på sej att komma upp.

Den verkar ha något i näbben...

Det här dyket gav utdelning, vilket inte det första gjorde då den dök på "skuggsidan".

När krusningarna på vattenytan lagt sej blir det en perfekt spegling. På den här bilden och de ovan hade jag bländare 5, 1/1250 till 1/2000 s och ISO 1000, om någon skulle vara intresserad av sådant.

Det är inte bara rörhönor och rördrommar i denna pöl utan gråhäger och i detta fall två ägretter tittar också förbi ibland. Men det trångt och just den här kombinationen med två ägretter och en rördrom fungerade inte. Det blev bara en massa flaxande vingar och långa ben som försvann ovanför gömslet.

Senare på dagen blev det mulet och då krävdes ISO 4000 för att jag skulle kunna ha ungefär samma slutartider (f 4,5), trots att vi hade en del belysning tänd. Den här rördrommen bommade detta dyk med fick en fisk på nästa försök. 

Under andra sittningen fick jag också bilder på rördrom nummer två. Hur kan man se skillnad kanske ni undrar? 

Den här hade ett mycket mer showigt framträdande. När den stegade runt i pölen fällde den ofta upp hela halskragen (det blåste inte) och den kråmade sej på ett helt annat sätt än den första fågeln vi sett. Det här kände förstås Brutus till och de andra som satt i detta gömsle fick också se skillnaden i beteende mellan de två individerna. 

Den fiskade och visade upp sej på bästa sätt. 

Här är den precis nedanför gömslet och jag har vinklat kameran så mycket det gick. Sedan kom den andra rördrommen inklivande och då smög denna in i vassen till höger. Ingen häftig uppgörelse eller något bråk. De höll bara avstånd till varandra. Ingen lyckade fånga båda på bild samtidigt, men alla som var med på resan fick fota fiskande rördrom.

Hej så länge,

Lena

En pigg liten fiskare

Den här bilden skulle kunna vara från en "lek med vattendroppar", men det var fågeln som åstadkom det prydliga lilla plasket som vi var ute efter att fotografera.  

Strax före sju gick vi till gömslet och det var en krispig morgon med flera minusgrader.

Brutus tar bort luckan över behållaren som innehåller småfisk. Luckan är till för att förhindra att en häger landar och plockar i sej alla små fiskar i en och samma måltid. Vår förväntade matgäst dyker bara i dagsljus. Till höger ligger gömslet som vi ska sitta i. Det korta avståndet mellan matplatsen och gömslet är möjlig för vi sitter bakom glas, så matgästen kan fiska ostört. 

Inifrån gömslet ser det ut så när Fanni kommer med påfyllning av mat och sedan riggar en pinne som vi kan använda för att ställa fokus. Det är fast manuell fokusering som gäller och man får bara hoppas att fågeln dyker rakt ner från pinnen till höger, där den brukar landa. 

Slutligen tänder hon belysningen som gör att oavsett om det är mulet eller sol kan man fota med riktigt korta slutartider, helst 1/5000 s utan att behöva gå högre än ISO 5000. Idealiskt vill man ha bländare mellan 4,5 till 5,6, för att få större delen av fågeln skarp. När vi är nöjda med fokusering och övriga inställningar tar Fanni bort pinnarna och lämnar oss i gömslet. Nu väntar vi bara på...

...den här lilla färggranna fågeln som faktiskt anländer ganska omgående. Den är hungrig på morgonen och dyker nästan genast.

Min kamera är inställd på 20 bilder/s och hinner man bara trycka av när fågeln dyker från pinnen får man en eller två bilder innan den slår i vattenytan.

Sedan kanske det blir en ruta till innan den åstadkommer det prydliga plasket ni såg på första bilden. Plasket brukar sträcka sej över 4-5 bilder.

Snart kommer den uppfarande med en väldig fart. Här kan man se blinkhinnan (tredje ögonlocket) som skyddar ögat när fågeln dyker. Den har också en liten fisk i näbben. Det finns gott om mat här så den bommar inte en enda gång. Plus för kungsfiskaren som inte behöver ödsla energi på dyk som inte lönar sej.

För det mesta behöver den samla sej något i ytan innan den kan flyga upp. Det brukar bli en eller två bilder dvs det tar ca 2/20 s för den att ladda för att flyga upp. 

Sedan lättar den med sin fångst...

...och flyger upp till pinnen för att äta upp fisken. Ofta gjorde den två till tre eller ibland fyra dyk, innan den lämnade genom att flyga ut till vänster i bild. Dessa bilder blev förstås aldrig skarpa för den flög inte rakt ut utan snett framåt. 

Här kommer ett fint exempel till som sträcker sej över tre bilder. Det var svårt att välja vilka bilder jag skulle visa utan att det skulle bli på tok för många.

Det var blåsigt denna förmiddag, upp till 17 m/s i byarna. Det hindrade inte kungsfiskaren från att fiska men det gav krusningar på vattenytan t o m i den här lilla pölen, därav blev det få chanser för fina speglingar. Jag har bilder från ett annat tillfälle då det var vindstilla men mulet, kanske visar jag några av dessa senare. De är från min första sittning i gömslet och även om det här kanske verkar lätt och tillrättalagt behöver man öva en del för att få precis det man vill ha. Jag såg ju också vad Brutus Östling åstadkom vid samma tillfälle, dock med en Canon R3 och en Sony A1 som han manövrerade samtidigt med självutlösare. 

Vad gäller objektiven fungerar det med en 70-200 här, möjligen med en 1,4 extender. Jag hade Canon RF 100-500 mm  på min R5, men brännvidden låg mellan 250-350 på de flesta bilderna. ISO var oftast 5000 men när solen sken kunde jag gå ner till 3200 och när det var mulet var jag uppe på 8000. Bilderna är brusreducerade i LR.  

Så här ser det ut inifrån gömslet fotograferat med mobilen. Framför glaset sitter ett finmaskigt nät för att hindra fåglar att flyga rakt på (eller annat som flygande skräp eller löv). Som ni ser stör inte nätet det minska när man fotograferar. Glaset gör också att man kan ha en behaglig temperatur inne i gömslet och ffa, man stör inte fåglarna. 

Bilderna är tagna i ett av Bence Mátés vintergömslen i Ungern där jag har tillbringat den senaste veckan. Mer bilder kommer så småningom.

Hej så länge,

Lena

Motljus

Jag tar också fram några arkivbilder, eftersom dagarna inte räcker till och vädret är riktigt trist. De är från mitten av november i år, innan det hade kommit så mycket snö. Jag besökte en fågelmatning utanför Salbohed för att spana på nötkråkor. Där finns alltid ett helt gäng med småfåglar och just denna dag kom solen fram en stund och då satsade jag på motljusbilder. Så här ser den del av matningen ut där jag la ut lite extra fina frön och nötter.  

Det var full fart hela tiden och bilderna i detta inlägg är tagna inom några minuter (sedan gick solen i moln). Eftersom jag var själv på platsen kunde jag gå runt som jag ville. I normala fall tror jag de flesta fotar denna plats från andra hållet, i medljus. 

Som vid tidigare besök var nötväckorna särskilt aktiva och de ville inte ha sällskap vid matbordet.

De bjöd på en del fin action.

Jag vet inte hur många nötväckor det var, antagligen minst 10. De var för det mesta herre på täppan i denna restaurang. Det finns flera platser att äta på och en jättestor fröautomat där det kunde sitta många fåglar samtidigt.

Det fanns också en del svartmesar, enstaka tofsmesar, hackspett samt de annars mest vanliga gästerna talgoxe och blåmes. Så fort en nötväcka lämnat kom dock en annan inflygande för att ta plats.

Lite mer snö hade varit kul, men precis på denna plats var det mesta av den pudriga snön bortflaxad av de ivriga gästerna. 

Här är det i alla fall svartmesar och en talgoxe som tyckte att det blev för trångt kring maten.

Men de hinner inte mer än göra upp förrän en nötväcka kommer inflygande för att ta för sej.

Nötväckan skulle alltid ha sista ordet.

Hälsningar Lena