Talgoxar kan också

Peppad av bilderna jag fick på steglitserna gjorde jag en till sittning vid min lilla matning under lördagen. Nu visade två talgoxar att de minsann också kan vara kaxiga mot varandra. Jag har läst att just talgoxar kan vara riktigt hårda och t o m döda mindre fåglar vid matningar. Nu nöjde de sej med att skrämma bort en artfrände. 

Den högra fågeln säger ifrån när det landar en talgoxe till vid den plats där det finns mest frön.

Den nyanlända hämtar andan en bråkdel av en sekund (5 bilder som jag ej visar) och samlar sej...

....för ett utfall i bästa kickboxingstil!

Den inledande attacken följs upp av ett flygande anfall och nu känner den första fågeln att det kanske är bäst att ge sej. 

Tufft att stå emot detta och anfallaren ser mycket självsäker ut tycker jag.

Första fågel på plats lämnar över matplatsen till den nya gästen. Alla bilderna ovan är ur en serie på 23 bilder, varav 20 är under samma sekund. Det gick alltså väldigt fort och jag såg ju inte händelseförloppet mer än som ett flax. Brännvidden är 320 mm (bl 5,6), ISO 10 000 och tid 1/2000 s. 

Direkt efter detta flax sätter sej en svartmes mycket nära i häcken på min vänstra sida. Jag riktar om kameran med samma brännvidd och får två riktiga närbilder. Här har jag bara beskurit för att ändra formatet något och för att fågeln inte skulle sitta mitt i bilden. Jag har en matare med frön på min vänstra sidan, under det utskjutande taket på cykelförrådet som jag sitter i. Den hänger där året runt och de vanliga gästerna kommer dit fast jag sitter på en pall bara ett par meter bort. 

Det vanligaste är ändå att man ser talgoxarna så här. De kommer, tar ett frö och lämnar. Har man tur fastnar de på minneskortet.

Hälsningar Lena

Färggranna gäster i fågelrestaurangen

Gråmulet och regn, trist, men jag bestämde mej ändå för att rigga en liten fotoplats i trädgården. En bräda med en grov vacker gren, lite löv och en gren med rönnbär. Så här simpelt såg det ut. Bakom grenen finns det en sten med skalade solrosfrön och på grenen klickar med smaskigt bordsmargarin. Buren med talg lockar också mängder med besökare. Jag var dock lite slarvig med bakgrunden för den blå vattenkannan och den vita träställningen i växthuset förbannade jag senare.

Jag hade ju dock inte väntat mej mer än blåmesar och talgoxar. När jag spanat från köket var de helt i majoritet bland våra gäster och ibland kunde det sitta 10 talgoxar i talgblocket. Just dessa två arter kommer ner, tar ett frö och flyger iväg. Det har Ing-Marie redan beskrivit och ni andra som testat detta vet hur de beter sej. Det kan bli bilder på stillasittande fåglar, eller, om man lyckas trycka av precis innan de flyger, en bild på en fågel med utfällda vingar som kanske är skarp.

Nu hörde jag ganska snart att det var fåglar som kvittrade alldeles väldigt mycket någonstans inne på grannens tomt. Eftersom jag sitter under ett lågt tak, i cykelförrådet, ser jag inte vad som händer bakom den stora häcken mot grannen. Men plötsligt satt där en liten färggrann pippi, en steglits. 

Den flög ner på min riggade matplats för att kolla om det kunde finnas något extra gott. Kompisarna kvittrade i bakgrunden och snart satt det en till fågel där. 

När det kort därefter blev tre steglitser blev läget lite spänt...

Det kom en till...

...och nu kunde de helt enkelt inte hålla sams längre. 

Man undrar ju om det inte ödslar mer energi på att bråka med varandra än de petar i sej av frön och fett. Men kul var det att sitta på första parkett. Bilderna så här långt är tagna med ISO 5000 och 1/2000 s. 

Jag provade att öka ISO till 10 000 och fick då en slutartid på 1/3200 s. Jag sitter så pass nära att det räcker med en brännvidd på ca 350 mm och då får jag bländare 5.6 på 100-500 zoomen. Det blir en helt OK skärpedjup med tanke på att det är fladdriga små saker jag försöker fota.

Bilderna är något beskurna för att få en komposition som jag vill ha, eller ta bort lite av de störande färgerna i bakgrunden. Jag skulle ju kunna zooma in mer men då riskerar jag att fåglarna inte är kvar i bildfältet. Bättre att zooma ut och få med lite mer. Det var ändå många bilder då de försvann ut ur bilden och då oftast uppåt. Det finns inte en chans att hinna med för man uppfattar inte ens vad de gör. 

Jag fick ungefär 10 minuter av non-stop underhållning med mycket kvitter och kiv. Sedan drog alla iväg samtidigt.

Jag satt en stund till men det kändes verkligen som att dagens show var slut och jag var väldigt nyfiken på att se vad jag lyckats fånga på bild. Trots en grå dag med regnet hängande i luften blev det rätt kul ändå, och det behövs inte så mycket i form av "spelplan" eller matplats. 

Hälsningar Lena

Den lokala rådjurspopulationen

Nu börjar vi närma oss den tiden på året då den lokala rådjurspopulationen börjar kolla efter godsaker i trädgårdarna. Ingen direkt matkris men man kan ju kolla vad som finns och provsmaka lite. Vid lunchtid fick jag plötsligt syn på en bock som letade efter fallna äpplen på norrsidan av vårt hus. Det fanns ett och annat att smaska på. 

Han har redan spanat in äpplet till höger i bild men han hör nog oss innanför fönstret. 

Äpplena är ändå så pass goda att man kan strunta i att det står någon i fönstret och tar bilder. Vid det här laget har det också kommit en tjej men hon gick direkt till hinken med fallfrukt och mumsade snabbt i sej flera äpplen. Hinken står vid husväggen under fönstret och för nära för att det skulle gå att fota henne. 

När hon hade ätit så många äpplen som hon ville ha tog hon några tuggor av de gamla bönplantorna och jag fick några bilder genom rhododendron på norrsidan av vårt hus. 

Sedan tassade båda rådjuren mot baksidan av tomten, mot skogen. Den här bilden är tagen med 100 mm från vardagsrummet (obeskuren). Den kamera som fanns till hands när jag upptäckte dessa besökare var Canon R5 med 100-500 mm. Det här är den översikt som gick att få och det blir inte heller så fint med syrenerna i bakgrunden.

Däremot går det att ta fina porträtt genom vardagsrumsfönstren när det är mulet och fröken Bambi verkade tycka att man kan plocka i sej lite blandade blad efter äpplena.

ISO 5000, 400 mm genom treglasfönster. 

Det spelar inge roll hur vanliga de är. De är ändå så otroligt fina och jag njuter av att se dem så nära. Här kan man se gaveln på vårt hus speglas i hennes öga.

Bocken var också nära och han tittade rakt på mej genom fönstret.

Grannen slog i ytterdörren...Hmm, inget att oroa sej för om man är ett förortsrådjur.

Men det är bäst att ha lite extra koll åt det hållet, samtidigt som man smakar av syrenhäcken.

Jag hade tänkt ge mej ut i skogen för att få fina fotoupplevelser denna lördag. I samma anda som Johnny antytt, men jag kom faktiskt inte längre än till den egna tomten. Det här är bara början på vad som råkade passera vår trädgård denna lördag.

Hälsningar Lena

Nötkråkan

En nötkråka har uppehållit sej några dagar vid en privat matning i ett bostadsområde ett par km från mitt jobb. Jag trotsade regnet en dag och tog en tur dit på lunchen. Med en ungefärlig position och en bild på hur husen i området såg ut promenerade jag runt på vinst och förlust. Det var många huslängor som såg likadana ut så jag hade nog väldig tur när jag plötsligt fick syn på en stor fågel i en matare. 

Det är ju inte så kul med bilder på fåglar som sitter i en automat men det var lite kul att se hur kråkan pillade ut jordnötter genom nätmaskorna. Det var också fullt med grenar från buskar och träd samt begränsat med vinklar som man kunde se mataren från. Den satt trots allt i en privat trädgård bakom en radhuslänga. Men nötkråka hör ju inte till det vanligaste så jag stannade en stund när jag hade hittat den.

Här testade jag en annan vinkel där jag snabbt upptäckte att mataren var skymd av för många grenar, men plötsligt hoppade fågeln upp på nätkorgen och jag fick några skott genom buskaget. 

Det småregnade och ljuset var bedrövligt, för jag hade stora granar bakom mej, men med dagens kameror och brusreducering går det ändå bra. Alla bilder är tagna med ISO 5000 eller 6400.

Den här bilden är tagen med ISO 6400, rejält beskuren och brusreducerad, samt att jag har klonat bort delar av automaten på två ställen. Jag ville verkligen testa allt för att se vad som gick att göra. Så här blev det.

Jag hade hoppats på några bra bilder på nötkråkan då den drog från mataren och satte sej i något träd, men då var den väldigt snabb och grenverket alltför tätt. Granarna kunde lika gärna ha varit tält. 

Hälsningar Lena

En novembergrå morgon med små färgklickar

Jag hade en halv ledig fredag och hade bestämt mej för att göra det bästa möjliga av den, trots att vädret inte var det allra bästa för en fotoutflykt. Eftersom jag kunde styra över mitt jobb denna dag valde jag att åka ut på morgonen, innan det skulle börja regna. När jag kom till Hjälstaviken rådde en novembergrå ton och det blåste dessutom ordentligt. Men jag var ensam på parkeringen, alltid något. 

Jag gick längs spången som är rätt mysig men där var det helt tyst, inte ett kvitter. Här kan jag välja att gå till en småfågelmatning eller ut till gömslet. Jag valde matningen, en stund i alla fall. Det var fullt ös där men förhållandena var ISO 10 000 och det var samma fåglar som jag har i matningen hemma. Inte en skymt av kungsfågeln som brukar finnas här ibland. 

Jag gick tillbaka till spången och ut till gömslet vid vattnet. Fortfarande inga roliga fåglar i vassen och ute vid gömslet simmade endast några gräsänder. Inga gråhägrar eller ägretter. Det dök upp en kricka som flög upp precis efter att den landat. Det blev en bild som verkligen levde upp till novembergrå. 

När jag lämnade gömslet kom det några koltrastar flygande och jag vände mej om precis när en slog sej ner. Med den höstfärgade växtligheten på taket i bakgrunden konstaterade jag att det blev ju faktiskt en rätt fin "färgklick" mitt i allt det grå.

När jag sedan gick sakta längs spången, med vassen vajande på bägge sidor, hörde jag några omisskännliga "ping" och plötsligt sprang en liten brun och blå fågel framför mej. Jag tvärstannade, för nu gällde det att vara försiktig.  

Något senare runt en krök på spången hittade jag dem, ett helt gäng skäggmesar! De första jag ser för säsongen och anledningen till att jag återigen valde Hjälsta för min utflykt. 

Det var vuxna fåglar blandat med ungfåglar. De var på spången och på räcket.

Helt bedårande, men snabba och flaxiga av sej. Jag växlade mellan ISO 6400 och 10 000 för att få en någorlunda kort slutartid, men flygbilder var ju bara att glömma i det här ljuset. 

Bilderna är brusreducerade i LR och eftersom det blev många är jag väldigt glad att det inte tar 12 minuter längre (efter senaste datorservicen), utan bara runt 20 sekunder.

Egentligen ville jag ju helst ha bilder i vassen, men jag fick inte så många chanser och när de flög in där försvann de oftast direkt. Vassen vajade dessutom alldeles för mycket för att få fokus på en liten fågel. Även om de flög in i vassen kom de snart tillbaka, jag bara väntade en stund och stod där jag hade bäst uppsikt över spången åt tre olika håll. 

jag kom på att jag måste ta en översiktsbild. Jan vill ju gärna se det och så här såg det ut med 100 mm, vilket var vad jag hade till hands. Bilden är endast beskuren från 2/3 format till 3/4, för det passade bättre. Jag hade valt att sätta fokuspunkten så långt ner i underkant som möjligt för att få skarpa fåglar.

Till slut kom de väldigt nära och jag stod på knä på spången. Jag vågade inte lägga mej ner då de började närma sej, för då hade jag garanterat skrämt bort dem. Dessutom var det blött även om det inte hade börjat regna ännu. 

Jag var fortfarande ensam på spången. Vem ger sej ut för att fotografera fåglar en sån här dag?

Hade det varit bra fotoväder hade det varit kö och trängsel. Det finns inte plats för mer än två fotografer samtidigt och bra väder lockar dessutom hundägare och annat folk som bara tycker det är ett mysigt ställe att gå på. 

Jag stannade en stund till med de pigga små färgklickarna innan jag vände om och gick mot bilen. 

Kanske skulle jag hinna till en plats till innan regnet kom. Där skulle det nog också vara lite mer färger denna novembergrå förmiddag.

Hälsningar Lena