Kustlabb

Förutom örnar kan man också stöta på kustlabb i Nordnorge. Den har ett vingspann på ca 100–115 centimeter och kommer svepande elegant över vattnet. 

Dess fjäderdräkt förekommer i mörk-, ljus- eller mellanfas, s k morfer, vilket resulterar i att olika individer kan ha olika ljus/mörk färg. Vi mötte ett par som häckar i området och båda var ganska mörka, men beroende på exponering och bakgrund ser de lite olika ut på bilderna. De är extra vackra i häckningstid för då har de två utstickande fjädrar på stjärten. 

De här två labbarna tyckte också om hundmat, precis som måsar och trutar. De behövde dock inte ta till sina "vanliga fasoner" och jaga andra fåglar tills de spyr upp maten de lyckats komma över, sk kleptoparasitism. Här kunde de själva komma till båten och ta del av det som Ole Martin bjöd på.  

De kom ett par vändor varje gång vi var ute med båten och poserade väldigt fint för fotograferna.

I lite sol kan man se att fågeln är brun....

...och väldigt tjusig tycker jag.

Efter ett tag blev det en utmaning att försöka fånga båda labbarna på samma bild. Det var inte så lätt för det gick undan då de svepte förbi båten. Men de gjorde ofta en loop runt och kom tillbaka igen. Vi fick många chanser. 

De kunde också stanna upp i luften och nästan "ryttla" när de väntade på att få en godisbit. Det beteendet inbjöd ju till några test med olika slutartider. Här 1/1600 s och jag är förvånad att vingarna är så pass oskarpa, men de flaxade på bra när de stannade upp.

Jag gick snabbt över till mycket längre tider som t ex 1/50 s. Fågeln rör huvudet väldigt lite men det blev ju ändå väldigt få bilder som var värda att spara.

Här är det 1/40 s och huvudet är hyfsat skarpt. Att man fotograferar stående i en båt gör det ju inte lättare.

1/25 s och en lyckträff. 

Tillbaka till korta tider, 1/2500 s. Kustlabben är en av de arter som drabbats hårt av fågelinfluensa i sommar. Dessa två mådde bra då vi var där men vi hittade ett par döda och en döende havssula. Arten anses livskraftig globalt men i Sverige är den rödlistad. 

Hälsningar Lena

Kungsörnen som kom till slut

Jag har varit ute och åkt en del på sistone och däremellan jobbat för mycket för att hinna med att plocka fram och bearbeta bilder. Förra helgen var jag i Kalvträsk hos Conny Lundström och fick se ett praktfullt norrsken. Det var en bonus. Jag var egentligen där för att sitta i ett av hans fina gömslen och spana efter kungsörn, ett återbesök eftersom jag inte fick se någon örn då jag var där i slutet av februari. Det hade kommit snö i Kalvträsk och även om det töade såg det ut så här genom "framgluggen" i gömslet. Nötskrikorna bjöd på non-stop show och det blev många bilder. När man sitter där och väntar är i stort sett allt som rör sej intressant, åtminstone de första sex timmarna...

Jag hade också en kamera i en glugg till höger. Här är avståndet längre och Conny hade lagt ut en ren som korparna gillade. Han trodde att örnen möjligen skulle landa här...Jag är ju inte så förtjust i att ha hela kadaver på bild, men om det kom en kungsörn "so what" , man kan ju alltid redigera lite...

Vi väntade och spanade ömsom framåt, på nötskrikorna....och ömsom till höger på korparna.... Plötsligt så flög alla korpar.

Rakt framför gömslet landade en praktfull kungsörn, en hona som är regerande härskare i sitt revir. I det här läget sitter man blick stilla, kameran ska vara stilla i gluggen och inställd på tyst läge, en bild i taget. 

Mitt 100-400 mm tele, som sitter på en Canon 5DmkIV, var inställt på 248 mm och bilden är obeskuren. Då förstår ni kanske hur nära fågeln sitter. Det är viktigt att man är försiktig och låter örnen börja äta utan att störa. När hon väl kommit igång med maten kan man fota hur mycket man vill och även ta smattriga bildserier.

Det går ju utmärkt att beskära bilder tagna med 248 mm på en "fullformatskamera"...

...eller så kan man nyttja hela objektivets brännvidd dvs 400 mm. Då fyller en kungsörn ut hela bildfältet då den sitter på det ställe som Conny kallar "närbilden".

Det var bara att njuta av den vackra fågeln. Åteln, griskött med fett, är snyggt dold bakom tuvan hon sitter på. Precis så som jag helst vill ha det dvs utan kadaver och benrester.

Det här är ju egentligen en "misslyckad" bild, men jag gillar blicken hon ger skatan som råkar svepa förbi lite för nära. Kungsörnar vill inte dela med sej och äter själva. Conny meddelade att det satt en annan örn i närheten som avvaktade tillsvidare.

Testade att göra ett närbildsporträtt. 

Efter ca 45 minuter börjar honan trampa runt en del och det verkar kunna hända något. Då ska man inte sitta med 400mm...

...jag zoomade ut och fick en bild då hon precis ger sej av. Man ska ju helst anpassa slutartiden också...

Det gick bara ett par minuter så satt en annan örn på samma plats. Enligt Conny en hanne på 18 år som kommer förbi ibland och är tillräckligt tuff för att inte de revirhävdande paret ska köra bort honom. Lägg märke till att hannen är mindre än honan, så är det bland rovfåglar (honan kan vara upp till 25% större än hanen). 

Den här hanen har också lite andra färgtoner och enligt Conny, ovanligt mörka ögon. Vi njuter av detta möte men nu börjar ljuset bli allt sämre och ISO går förstås upp därefter.

Kolla in den vackra halskragen som ramar in huvudet. 

Den här örnen bjöd på mer kämpatag med åtelmaten men mörkret började falla och denna bild är tagen med ISO 8000. 

När örnen så småningom ätit sej mätt var det inte lönt att försöka fota den då den flög utan det fick bli en siluettbild genom den andra gluggen i vad ljus som återstod på horisonten. Vi satt kvar i gömslet tills det blev mörkt innan vi packade ihop för dagen. En dag som jag sent ska glömma.

Hälsningar Lena

Familjeidyllen på mossen, del I

Jag gjorde mitt årliga besök till Knuthöjdsmosse i början av veckan och jag varnar redan nu, det blev mycket bilder. Jag kom fram vid halv åtta på kvällen och gick ut en runda på en gång. Det var förvånansvärt tyst och bara enstaka ljud av smålom kunde höras långt borta. Jag hittade en ensam unge som låg och vilade. Jag stannade där för att invänta föräldrar som ju borde anlända med kvällsmat...

Efter ungefär en halvtimme vaknade ungen till och började simma runt. Jag kunde höra enstaka fåglar och något av dessa ljud kände den definitivt igen. Det var mulet och ganska mörkt, men helt vindstilla och ca 20 grader varmt. Inte tokigt alls att stå där och titta (fast en pall att sitta på hade ju inte varit fel). 

Jag såg ju på ungen att något skulle hända men bommade ändå då första föräldern plötsligt kom inflygande helt tyst och landade med ett svagt "wooosh". Kvällsmaten hade anlänt, någon slags förrätt kanske.

Ungen svalde bums maten och även om jag har en hel del bilder så var ljuset rätt trist,  jag visar bara denna.

Sedan följde en till väntan...Men det gick ganska fort och ca 10 minuter senare serverades nästa rätt.

Den andra föräldern landade bakom gräset som syns i nederkant. Den hade med sej en större fisk som ungen fick greja med en del innan den kunde svälja. Det var nog kvällens huvudrätt. Klockan var kvart i nio och jag hade lyckats sleva i mej en sallad stående på den lilla plattformen vid kanten av pölen fåglarna uppehöll sej i. Ni som varit där vet nog vilken plattform jag menar och att man inte får gå utanför spängerna eller plattformarna (för att inte störa fåglarna). 

Undrar om den tackar för maten? De hade i alla fall stunder av kommunikation efter måltiderna och den borde ju vara mätt vid det här laget.  

Det hände ganska mycket under en kort stund från det att middagen landat och serverats. När ungen åt började den andra förälder började simma målmedvetet längs pölen. Den kom plötsligt väldigt nära förbi där jag stod. Dessutom lyckades några solstrålar tränga igenom molnen och ljuset förändrades markant. Det blev magiskt vackert.

Framför mej stannade fågeln och visade upp sej på bästa sätt...

...gissa om det var svårt att välja ut bilder ur den här serien.

Fågeln simmade förbi mej och genom ljuset som förändrades dramatisk för varje meter.

En låg kvällssol lyste och jag visste att det skulle bli väldigt knepigt att fota det som nu skulle ske. Alla som varit där förstår nu att den här fågeln simmat till änden av pölen för att skapa en tillräckligt lång "startbana".

Den vände upp och startade nästan omedelbart med en rivstart. Jag hann inte ens överväga kamerainställningarna....

Det blev en serie bilder genom det varierande solljuset som jag ännu inte bestämt riktigt vilka som är bra eller dåliga. Här kommer i alla fall en som jag gillar.

Sedan blev det lugnt på mossen. Bilden är tagen med 16 mm på en Canon 7D mk II, som jag har med som extrahus. De två ljusa prickarna är lommarna. Alla bilder utom den sista i detta inlägg är tagen från denna plats. Fågelbilderna är tagna med Canon 5D mk IV och den trogna 100-400 mm zoomen. 

Klockan börjar närma sej nio på kvällen och solen kommer snart att förvinna.

Fåglarna putsar sej för natten (tror jag i alla fall). 

De sista solstrålarna försvinner...

...och lillen somnar in efter ännu en händelserik dag på mossen.

Dag två skulle jag få se ungefär var den pysslar med förutom att äta och växa. 

Jag gick tillbaka till parkeringen och rullade ut sovsäcken i bagageutrymmet på bilen. Jag var ensam där. Inte så stor idé att ha ett rum då man bara får sova några timmar, men... man måste komma ihåg att avaktivera en del av bilens larm innan man låser in sej för natten. Kollade väderappen innan jag somnade. Skulle det blir dimma eller inte nästa morgon....? 

Hej så länge,

Lena

Sälar och lite annat

Vi ser mycket säl när vi är vid Väderöarna runt midsommartid. De ligger på klipporna och de små öarna där det också råder sälskydd. Vår dykbåt har tillstånd att lägga till på ett par platser där inga andra båtar får stanna, men det är med största respekt för sälarna. 

Sälungarna är ganska små så här års och båten navigeras alltid för att störa så lite som möjligt. Bilderna är tagna med 400 mm och beskurna en hel del. 

Trots att det finns så mycket säl är det väldigt ovanligt att vi ser dem när vi dyker. Just i år fick vi dock se sälar under ytan då vi kom upp väldigt grunt vid en ö där det verkade som att de hade lite lekstuga i vattnet. De var dock på för långt avstånd för att fotografera med vidvinkel. Vi fick bara njuta av att se dem och sedan simma ut från ön så båten kunde komma och hämta oss. Sälar är generellt skygga i vattnet och kommer sällan fram till dykare. Den enda gång vi fått möta säl på nära håll var faktiskt i Stockholms skärgård, under ett vrakdyk sent på hösten för många år sedan.

Här kan man se flera ungar som diar och vi passerade på rejält avstånd från dem.

Här är vi närmare men vi skulle plocka upp en dykare som drivit med strömmen en bit. Sälen tittar på oss och tvekar lite om den ska ligga kvar eller hoppa i vattnet. Den låg kvar så den tyckte nog inte att vi var så farliga. 

Den här sälen verkar mest ligga och skvalpa runt i det skummande vattnet. 

När en större våg sköljde in försvann den helt men den dök upp igen när vattnet sjönk undan. Det här är typiskt en sådan plats som man absolut inte vill hamna på som dykare. Om man ser "vitt vatten" ovanför sej går man absolut inte upp där för det kan vara väldigt besvärligt att ta sej därifrån. 

Skarv finns det förstås. Om det här varit i Norge hade det kunnat vara en havsörn istället...men inte här på svenska västkusten. Havsörn får vi spana efter på östkusten där de är betydligt vanligare.

Vi brukar se en hel del ejder och här är det några som tar det lugnt på klipporna. Det är en grupp hannar och om ni tycker de ser olika ut i färgerna beror det på att de ruggar till eclipsdräkt vid denna tid. Den är diskretare är praktdräkten som de har under vår och försommar. Sälarna vilar i bakgrunden.

Det finns fortfarande ganska små ejderungar och det är honorna som tar hand om dem. 

En koloni med fisktärnor huserar där vi ofta äter lunch och de talar minsann om att de bor där. 

Tobisgrisslor kan man nästan alltid se ute bland öarna men i år blev det inte så mycket bilder på dem, även om det är fåglar som jag normalt inte ser någon annan stans.

Avrundar med en liten sälfamilj. Det var allt från västkusten för denna gång.

Hälsningar Lena

Klart att de gör fler kungsfiskare

Jag kunde inte låta bli att titta förbi platsen där kungsfiskarna höll till igen. Det ligger ju bara några minuter från mitt jobb och de visade upp sej så fint att det bara måste bli ett inlägg till. Som flera av er påpekade kan de ha två eller t o m tre kullar på en säsong och dessa två jobbar definitivt på kull två. Här har honan (t v) precis landat och stöter på hannen med ganska höga pipljud.

Han verkade bli lite besvärad och drog plötsligt. Men han gjorde bara en kort runda och kom tillbaka.

Nästan som en kolibri hovrar han runt honan. Han gör faktiskt ett helt varv runt henne...

...innan akten kan börja. 

Här lyckas han nog med det han föresatt sej. Det här är andra parningen jag fick se (passade på att handla mellan akterna). Då satt fåglarna vända mot mej och det blev förstås ett mängd bilder, men jag begränsar mej och visar enbart denna. Avståndet var ju det samma men det var mörkare vid första tillfället. 

Efter ca en minut är det över och då drog hannen. Honan ser ut att ge honom en kommentar på vägen... Inom kort kommer hon att lägga fem till sju ägg (ibland så många som tio). Även om de är små kommer den ruvande fågeln inte att kunna ligga över alla äggen och ett par av dem kläcks därför inte. 

Trevlig midsommar allihopa!

Hälsningar Lena