Tustna 2015, del II. Makro

Undervattensvärlden vid Tustna inbjuder kanske mest till vidvinkelfotografering men det finns också mängder med små roliga motiv under ytan. Här kommer ett axplock.

Marulken kan vara ett bra motiv även med makro för den ligger helt stilla och man kan komma mycket nära. Den var helt oberörd när jag fotograferade ögat med 60 mm makro.

Vid en dykplats som kallas "Fiskfrysen" (för det är flera grader kallare där än på övriga dykplatser) finns denna vackra anemon. Vi såg den redan förra året och den är kvar på samma plats med ett helt gäng små räkor under. Utsnittet blir lite annorlunda med 60 mm makro (annars är den ett typiskt vidvinkelmotiv).

De vanligaste nakensnäckorna vi ser är ca 1,5 -3 cm stora och antingen Adalaria proxima eller Onchidoris muricata. Jag kan inte skilja dem åt. De är tacksamma makromotiv som sitter nästan helt stilla. Tyvärr kan dock underlaget det sitter på röra sej en hel del ibland.

En kuddsjöstjärna i närbild. Det finns gott om de vackra djupröda stjärnorna vid denna del av Norges kust.

Ålgräsrosor är ett djur som man hittar väldigt grunt (2-3 m) och under ett långt dyk vid kajen hade jag mängder av dessa att experiementera med.

Ett annat intressant motiv var de speglingar man kunde fotografera under bryggan.

En pytteliten eremitkräfta ligger delvis nergrävd i sanden. Just denna art, Pagurus prideaux, lever i symbios med en anemon (Adamsia carciniopados) istället för med ett skal. Anemonen kan skjuta ut lila brännande nässeltrådar som ger kräftan skydd.

Tångsnärtan (Chirolophis ascanii) är en charmerande långsträckt liten fisk som har en mycket lång ryggfena. Man hittar den oftast i klippskrevor och den kan vara mycket blyg. Den här låg på en klipphylla med stjärten utåt och var inte det mista blyg när jag kom med kameran.

Nästa tångsnärta var ännu mer förvånande för den här låg helt öppet och lät sej villig fotograferas. Så här har jag aldrig fått se denna bedårande fisk i våra vatten.

Det får räcka med smått så länge,

hälsningar Lena   

Storaxen - bilder från en svensk insjö

Eftersom vädret såg lovande ut och min sambo hade en ny kamera (Canon G7x) som han ville testa under vatten steg vi upp tidigt och åkte till den vackra sjön Storaxen strax utanför Rättvik.

Efter 3 timmar i bilen var det en befrielse att få smyga ner i vattnet. I Storaxen dyker man grunt och de bästa bilderna får man mellan noll och tre meters djup. Solen strålade och gav fina men lite oförutsägbara effekter bland näckrosbladen.

Vattnet är häpnadsväckande blått och klart i denna sjö. Vi möter stim med abborrar och andra fiskar men med vidvinkel blir det mest små blanka firrar trots att de är ganska nära. Ibland simmar man faktiskt med stimmet... 

En gädda ligger och lurar, det känns som att simma i ett akvarium, temperaturen är runt 18 grader...

Vi möter flera gäddor. Om de blir störda av oss och simmar iväg kan man bara ta det lugnt en stund och så kommer de tillbaka till samma plats. Jag lämnade gäddorna för de vita blommorna...

Näckrosor är bra mycket mer under ytan än de platta bladen och vita blommor man ser från ovansidan. 

En del blad är fascinerande färggranna och speglingarna på vattenytans undersida ger spännande mönster.

Här fastnade jag för mönstret/skuggorna som solen ger på den röda näckrosbladen. Det var dock lite svårt att ta sej fram mellan alla stänglar. Jag hade min Tokina 10-17 mm fisheye på 17 mm men blev ibland helt insnärjd i näckros och vass när jag försökte komma nära. Det här är inte riktigt normal dykning....min dykdator fattade inte heller vad jag höll på med....den vill att det ska vara lite djupare.

Några speglingsexperiment med näckrosor måste jag ju också testa. Jag stöttade en blixt på huvudet när jag tog denna bild, för att balansera hela riggen för stående format, som jag sedan har beskurit en del.

Det är ofrånkomligt att ytan blir lite upprörd när man ligger där och bubblar för fullt. Man kan inte hålla andan hur länge som helst för en slät spegling...

Efter drygt 90 minuter i vattnet tog vi en kort paus och jag bytte till 60 mm makro. Hittade denna lilla näpna gädda (ca 20 cm stor) precis under ytan när vi gick ner för ett kort extradyk. En perfekt dag i en liten svensk insjö.

Hälsningar Lena

Rosor som är djur och en tångringbuk

Havsrosen är en anemon som förekommer i en mängd olika färger. Den är ett utpräglar rovdjur som fångar små kräftdjur, havsspindlar och t  o m fisk.

Här en ljus variant bredvid en mindre som har de typiska randiga tentaklerna som ofta är rosa eller lila.

Ibland kan de bli en del av en annorlunda bakgrund bakom en vacker sjöstjärna och ett blåmusselskal.

Det här är en annan art men rätt vacker ändå tycker jag.

Här ser man bara foten på anemonen, huvudmotivet är en räka, hoppas ni kan se den.

Det här är en typ  av cylinderros, också ett djur med vackra tentakler.

De vackra små bägarkorallerna får hänga med i detta inlägg. För att se dessa i svenska vatten måste man ofta gå djupare än 20 m, kanske t o m under 25 m för att få några exemplar att välja bland.

Om man kommer riktigt nära bägarkorallen ser den ut så här. Alla bilderna är tagna på Väderöarna under midsommarhelgen med Canon 60 mm makro på en Canon 7D + två blixtar.

Avslutar med en fantastiskt söt liten fisk (ca 2 cm). Jag fick kontakta fiskexperten Anders Salesjö för att få veta att detta är en liten tångringbuk. Tyvärr så var underlaget inte så vackert men det var där den satt. En ny fisk för oss som min sambo lyckades hitta då vi smög över botten på ca 15 m djup.

Hälsningar Lena

Nakensnäckor och sjöharar

Nakensnäckor hör till ordningen bakgälade snäckor som betyder att gälarna är placerade bakom hjärtat. De saknar skal och är ofta färggranna små varelser som nästan ser ut som smycken på det ofta ganska trista underlaget man hittar dem på.

Nakensnäckorna som man kan hitta i Skandinavien är ofta ganska små och luriga att artbestämma. Den här Onchidoris luteocincta är ca 10 mm och tack vare sina färger går den inte att förväxla med någon annan art.

Det här skulle kunna vara en Cadlina laevis men det står i min bok att förekomst i svenska vatten är osäker så jag har antagligen fel. Alla bilder i dagens inlägg är fotograferade på Väderöarna under midsommarhelgen. Det var ett antal dykare som beklagade att de inte såg några nakensnäckor och eftersom jag hade makro (Canon 60 mm) på kameran bestämde jag mej för att visa vilka arter vi hittat.

Det här är nog en Jorunna tomentosa för hos denna art är ryggen sammetslik och täckt av små, likstora tuberkler. Till vänster är en liten "död mans hand" som inte har några polyper framme.

Flabellina lineata kan man känna igen på de vita linjerna längs kroppen. De orangeröda utskotten på ryggen kallas cerata och innehåller intakta nässelceller från nässeldjur som snäckan ätit. Nässelceller är det som bränns på brännmaneter och de finns hos en hel del andra små djur förutom maneter. De ger dessa nakensnäckor ett skydd mot predatorer.

Det här är också en Flabellina, antagligen en bostoniensis för den  har långa muntentakler och röd pigmentering på huvudet (vilket syntes bättre på en annan bild av samma individ).

Den här vackra nakensnäckan har jag bara sett vid ett fåtal tillfällen. Det är antagligen en Eubranchus farrani. De kan variera lite i färgerna men cerata är uppblåsta och de kan vara orange i toppen som denna. Den är ca 20 mm lång enligt litteraturen vilket stämmer bra i detta fall.

En ganska stor bakgälad snäcka som jag visat bilder på förut är sjöhare (Aplysia punctata) . Här är det två stycken som ser ut att vänslas lite med varandra. Alla bakgälade snäckor är hermafroditer och vid parning utväxlas spermier mellan båda individerna.

Här kan man se en sjöhare lägga ägg i form av långa korviga band. Man ser ofta ringar eller mönster på stenar och andra underlag som är äggsamlingar från olika sorter nakensnäckor.

Dessa två satt och gungade fram och tillbaka på ett tareblad på ganska grunt vatten. " - Hold on my love ! " var ungefär min tanke då jag tog denna bild. Att det blev en bild är ganska förvånande för jag åkte fram och tillbaka i dyningen precis som sjöhararna. Prova att fotografera makro från en hängmatta i rörelse så förstår ni vad jag menar :-)

Hälsningar Lena

Sol, säl och sommardyk

Jag skrev ju tidigare i veckan att vi hade fint väder under midsommarhelgen. Så här såg det ut när vi la till för lunch ute vid Väderöarna på midsommarafton.

Resan ut hade dock varit lite guppig....men eftersom det var mest dyningar, och inte direkt blåsigt, blev det lugnare på lördag och söndag.

Men det innebär ändå att alla bilder med horisont är justerade för just sned horisont, ibland var det väldigt snett....

Så här kan en lunchplats se ut. Man kan inte lägga till var som helst för de flesta öarna är skyddade under sommaren pga sälar och fåglar.

Sälfamiljerna låg och myste i solen.

Många små kutar låg med sina mammor.

Det bästa på lunchen är när man lyckats få sista biten sockerkaka och får skrapa rent hela fatet, åtminstone tycker vår dykkompis Roger det. Lägg märke till hällristningarna bakom hans huvud.

Vi fick i alla fall några småsillar (utan nubbe) på vårt första dyk. Dock inga stora stim som vi såg förra året. De fanns nog där men inte runt de öar vi dök. 

En mycket stor hummer, fast jag vet att det är svårt se om man inte har något att jämföra med. Klorna blir väldigt grova på en stor hummer och det kanske man kan ana på denna bild.

"Död mans hand" är namnet på de vita fingerlika samlingarna på väggen. De finns även i orange.

Fiskarna på denna bild är blågylta. De blåa hannarna, som kallas blåstråle,  är antagligen vår färggrannaste fisk. Honorna är rödaktiga och man kan se tre till höger.

Mer död mans hand och en stor fin anemon. Sikten var bäst på ca 20 m och djupare. Det här är ungefär 15-17 m om jag minns rätt.

Den vackra sjöstjärnan heter röd solstjärna och är mycket praktfull.

Efter två härliga dyk och några timmar i solen styrde vi tillbaka mot Hamburgsund med både Jolly Roger och stämningen i topp.

Hälsningar Lena