Nordamerikanska nakensnäckor...

...är naturligtvis större än några andra nakensnäckor.

Det här är en Sea lemon fotograferad i Barkley Sound utanför Vancouver Island. De blir ca 25 cm långa och går alltså utmärkt att fotografera med vidvinkel och en modell i bakgrunden.

Det här är en orange-peel nudibranch som också är en jätte och kan bli upp till 50 cm lång. Den finns från Alaska till Californien och ska enligt litteraturen vara ätlig, men vi blev inte särskilt frestade.

 Det finns förstås små vackra nakensnäckor längs Kanadas kust som t ex denna Opalescent nudibranch.

 Här är det två stycken som ser ut att ha fattat tycke för varandra. Så såg det ut i alla fall, de var definitivt undersökande och "ömsinta".

 Det här är en rikitgt liten art och helt ny för oss på vår senaste resa. En Cockerell´s nudibranch på ca en centimeter.

 Clown nudibranch är större och här kan man även se en bonusnakensnäcka, en opalescent till vänster. Tyvärr också en bit tare som stör den stora snäckan.

Den här intressanta snäckan heter White-and-orange-tipped nudibranch. Inte så stor, ungefär ett par centimeter.

En fotofavorit är denna frosted nudibranch som också kan heta white-lined dirona. De förekommer dessutom i orange och rosa varianter och lyser som juveler mot mörka tareblad.

Det här var bara ett axplock av nakensnäckor från Nordamerikas västkust. Det finns mängder med arter i olika storlekar och det är inte alltid så lätt att avgöra vilken art man lyckats fotografera. Jag har lämnat en stor art som dessutom simmar i öppet vatten och anfaller anemoner, den tar jag fram en annan kväll.

Hälsningar Lena

Puget Sound King Crab

I gårdagens inlägg hade jag en bild på en stor "bucklig" krabba med grälla färger i orange och rött. Puget Sound King Crab finns längs kusten utanför British Columbia och ner till Californien. Den blir ca 30 cm över skalet och påminner om ett pansarfordon på larvfötter, men med en helt annan färgställning.

Det här är en vuxen krabba i närbild. Ögonen är alltid svåra att se och denna tror jag dessutom är enögd, för att göra det extra svårt.

Som små babykrabbor är de däremot helt bedårande. Den här lilla krabban är bara ett par centimeter stor och ser ut som en liten orangeröd juvel som knallar runt på botten.

 Det här är en annan liten baby. Lägg märke till att det sitter ett litet bonusdjur på den gula bägarkorallen. En ännu mindre krabba i lite taskig fokus.

 Den här krabban har blivit ca en decimeter stor och är lite modigare än de riktigt små på bilderna ovan. Det finns ingenting som ser ut som en Puget sound king crab någon annan stans i världen och de liknar definitivt inte de krabbor som går under namnet King Crab. De ska dock vara minst lika goda på tallriken, men vi har inte provsmakat dessa granna krabbor utan nöjt oss med att ta bilder av dem.

Det här är ett annat exemplar på ca en decimeter som avviker lite i färg från den ovan. Spektakulära är de i vilket fall och roliga som motiv för undervattensfotografen då de rör sej i ett makligt tempo.

Ha en fin söndag

Lena

Bonusdjur

Idag sken solen men det blev varken dykning eller fotofika pga en massa pyssel i hem och trädgård som behövde klaras av inför vintern. En tur till skogen fick jag som belöning och en stund i bildarkivet kunde jag ta då jag betsämt mej för att ge kantarellerna till svärmor.

Ibland när man fotograferar under vatten händer det att man fått med betydligt mer än huvudmotivet, men man ser det inte förrän man kommer hem och laddar bilderna i datorn. Man får med små bonusdjur. En del kamuoflerade och därmed svåra att se eller så är de bara pyttesmå. 

I vänstra hörnet på denna bild sitter två mycket små eremitkräftor som jag garanterat inte såg när jag tog bilden.

På denna bild är det återigen eremitkräftor som är bonusdjuren. Huvudmotivet är en spektakulär Puget Sound King Crab, men på undersidan av bladet till vänster sitter ett helt gäng små eremiter.

 På denna bild är huvudmotivet en nakensnäcka som inte är mer än ett par centimeter. Att det satt en pytteliten nakensnäcka av en annan art till vänster såg jag inte förrän jag tog upp bilden på min stora skärm hemma.

Dessa räkor "steppade" in i bilden när jag höll på att ta den. Räkorna dansade runt och kom ivägen, men jag såg inte att det var fyra stycken med förrän jag kom hem och tittade på bilden ordentligt.

 Ibland är bonusdjuren välkamouflerade. På denna bild sitter det en ganska stor maskeringskrabba, upp och ner, till vänster om och lite ovanför fisken. Man kan se ögat och klorna. Maskringskrabbor kan ha allt möjligt växande på sej och kan ibland vara helt omöjliga att se förrän de rör på sej.

Ibland är det enbart storleken som gör att man inte ser bonusdjuret, som i detta fall. Då det är fastslaget av en expert att denna räka med största sannolikhet inte putsar den stora fisken, kan man fundera över om den över huvud taget visste vad den höll på med.

Ha en bra helg

Lena

Kamouflage

Precis som på land så finns det djur under vatten som använder sej av kamouflage för att inte synas. Det kan vara både ett sätt att undkomma rovdjur och ett sätt att jaga egen föda.

Både i svenska vatten som ovan och i Medelhavet, nedan, så är plattfiskar på sandbotten ett bra exempel på fiskar som är mycket svåra att upptäcka.

Bara om man simmar långsamt och vet att de borde finnas där kan man hitta dem.

Båda bilderna ovan visar en väldigt vanlig simpa som man ofta ser på västkusten. Dessa syns främst för att blixtarnas ljus framhäver dem, väldigt ofta simmar man förbi dessa och märker dem inte alls.

En vacker simpa från Kanadas västkust. Även om de gula fälten sticker ut på den rosa bakgrunden är den svår att upptäcka.

Ytterligare en simpa i Kanada som jag inte såg förrän jag var mycket nära och egentligen hade fått syn på ett annat motiv. Det här är dessutom ingen liten fisk. 

Det här är ett exempel på ett ännu större djur som är en mästare i kamouflage. Återigen gör blixtljuset denna mer synlig. Annars ser detta ut som en stor sten med samma brunrosa påväxt som alla andra stenblock runtomkring. Det här var en gammal bläckfisk av arten Giant pacific octopus, som hade armar som var ca 2 m långa. Bläckfiskar kan både byta färg och ändra textur på huden för att smälta in i omgivningarna.

 I tropiska vatten finns mängder med fantastiska exempel och jag har valt en mästare på sista bilden. Fisken ovan kallas frogfish och jag vet att jag fått exemplar utpekade för mej som jag ändå inte kunnat se. Det här är heller ingen liten minifisk utan ett exemplar på ett par decimeter.

 Det var allt för denna gång

Lena

Snells fönster

Under bra förhållanden kan en dykare som tittar upp mot vattenytan se en rund bild av det som finns ovanför ytan, från horisont till horisont. Fenomenet kallas för Snells fönster (Snell´s window) och är en effekt av ljusets brytning genom vattenytan. Runt fönstret blir det ofta helt mörkt eller möjligen att man ser reflektioner av det som finns under ytan. Om vattenytan ej är helt stilla uppstår oregelbundna mönster ffa i fönstrets kanter.

Så här kan det se ut om man utnyttjar denna effekt vid undervattensfoto och förstärker med en livboj. Bilden är tagen i en pool med blå mosaik och en palm vid kanten.

 Då solen äntligen tittade fram lite i söndags och jag ville fortsätta experimentera med "fönstret" så åkte vi till en badplats utanför Uppsala. I det mörka vattnet och med några löv på ytan kan resultatet bli ungefär så här.

En beskuren variant på bildexemplet ovan där jag valt att bara nyttja delar av fönstret. Alla bilderna ovan är tagna med en Canon 7D, Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på 10 mm) och dubbla Ikelite DS 125 blixtar. Ingen av bilderna krävde någon dykutrustning utan jag har bara hållit kameran under vatten och tagit bilder rakt (eller nästan rakt) upp.

Hälsningar Lena