Rapport från Råstasjön

Snön smälte bort alldeles för fort men jag hann med en tur till Råstasjön innan det vita var helt borta. Det var is på stora delar av sjön och hägrarna hade börjat samlas. 

De satt och kurade i vasskanten i väntan på att Solna stad ska öppna fiskrestaurangen. Jag befarar att de kommer att få vänta ett tag...

När de inte väntade flög de mellan vassen och de delar av sjön som är öppna. 

Det finns ju en del andra fåglar här och just dessa tre verkade ha träffat en dam med en extra intressant väska. Hon försökte gå därifrån men dessa tre följde henne troget. De skulle antagligen fortsätta att följa henne ända hem om hon inte kunde visa dem att väskan var tom.

Det finns ett ställe längs promenadvägen runt sjön där det brukar stå en häger i ett dike där vattnet sällan fryser. Jag finner en stillastående individ på denna plats och stannar på bron för att iaktta den. Den är inställt på att fånga mat och står helt stilla. Jag har den i sökaren och håller nästan andan, väntar...Samtidigt passerar mammor med barnvagnar ivrigt pratande i telefon bakom min rygg, joggare och hundägare likaså. Det här är Råstasjön och den här hägern är van vid den typ av bakgrundsbrus. Jag behöver inte andas försiktig och stå blick stilla, inte ens en kraftig hostattack skulle få fågeln att bli misstänksam. 

Den lyckades fånga en liten fisk. Jag fick hela förloppet på bild men jag har visat det åtskilliga gånger förut. Skippar det denna gång. En liten mumsbit för en stor fågel. 

Jag ser på hägern att den tänker flytta på sej och inser att nu är jag på tok för nära. Jag har en 100-500 mm zoom och det brukar ju inte vara några problem när man fotar fåglar, annat än att brännvidden inte räcker till. Här är problemet snarare att 100 mm är för mycket. Jag står på en bro och kan inte backa särskilt många steg.

Det här är ögonblicket innan jag upplever det som att hägern ska landa i min famn. Det gör den förstås inte men den flaxar förbi så nära att jag känner vingslagen.

Jag passade på att ta ett riktigt närgånget porträtt innan den lättade. 

De antagligen mest fotovänliga gråhägrarna i landet är på plats vid Råstasjön. Ju kallare det blir desto fler hägrar. I alla fall så länge Solna stad bjuder på fisk.

Hälsningar Lena

Måste fixa både lunch och middag själv

" - Ska man behöva fiska själv nu helt plötsligt ?! Fisklådan är tom ! "

" - Kan vi inte bara beställa något? Vi bor ju mitt i storstan...Jag skulle vilja ha en smörgås, tonfiskröra med mycket majonäs, men jag kan skippa brödet." 

" - Här brukar det finnas en och annan liten firre. "

" - Nähä, en synvilla antar jag..."

Hägern bytte plats och här gick det undan. 

Den fick upp en liten godbit, men den där mättar ju inte en häger.

Nu bytte hägern plats igen och den gjorde något mycket oväntat. Den kom betydligt närmare fotografen. Den här bilden är tagen med 100 mm och den är obeskuren. Jag står på en liten bro och hägern är precis nedanför. Det passerar folk och hundar på bron men det bryr den sej inte det minsta om. 

Jag får vänta en stund, kanske 10 minuter, innan den plötsligt hugger till.

Nu blev det napp igen... 

...en liten abborre.

Eftersom jag står så nära kan jag bjuda på ett par närbilder.

I det här läget skulle den kanske kunna komma undan, men det gick för fort för fisken och strax försvann den ner i svalget på hägern, som fortsatte fiska.

Hälsningar Lena

Mera hägrar

Det blev en extra tur till hägrarna medan det fortfarande var vinter i området. Jag hade sett på SMHIs prognos att snön skulle tina bort den kommande veckan. Jag köpte därför färsk strömming och övertalade min sambo att han måste följa med för att kasta fisken till fåglarna. Det går undan när man bjuder på godsaker och man hinner inte med om man kastar fisken själv. 

Vi gick till ett ställe där jag kunde få snö i bakgrunden och där satt det en ensam häger. Den första fågeln hann inte mer än plocka åt sej strömmingen förrän det landade en konkurrent.

Har man lyckats ta en liten filé gäller det att ducka...

...och finta bort den inkommande hungriga hägern med en hastig manöver. 

Det är en fin vinterdag med någon minusgrad och det är mängder med folk vid Råstasjön. Hägrar, som normalt är väldigt skygga, passerar på låg höjd mellan människor, hundar och barnvagnar. 

Vi har bara hunnit kasta två strömmingar och det har redan samlats lite för många fåglar.

Det uppstår en kort närstrid och även om det är trädridå i bakgrunden gillade jag blicken på dessa två.

Mötet var över på ett ögonblick och de landade i snön. "-Finns det mer fisk?"

Det kom fler hägrar inflygande. Notera ögonens placering som gör att de kan spana nedåt, mot marken. 

På ett ögonblick så var det fullt hus! Det här är inte riktigt vad jag vill ha men de små fiskfiléerna var åtråvärda.

Det var svårt att få till bilder med så många fåglar och fyra är definitivt för många.

Tre kan fungera och här har två av dem lyckats hugga tag i samma strömmingsfilé. Om jag hade planerat detta bättre hade vi haft hel strömming med oss, nu fick jag ta filéer för det var det enda som fanns.

Helst vill jag bara ha två hägrar som interagerar och det var inte lätt att få till denna gång. Men man kan fixa en del i PS efteråt...vilket jag gjort på denna bild. Sen är det problemet med att få snö att se ut som snö, utan att få helt fel färg på hägrarna. Om man vitbalanserar så att snön bli vit blir hägrarna bruna. Jag justerar på flera ställen men får alltid lite blåstick i snön om hägrarna ska vara blågrå, vilket jag föredrar.  

Ett alternativ är att göra bilderna svartvita med en mycket svag blå ton, för jag vill ha kall grå färg. Det fungerar ibland.

Den här bilden blev bättre i svartvitt än i färg och bättre än den ovan (tycker jag). Men det kan också vara en vanesak. För mej är hägrar på snö inte svartvita, men jag kan tänka mej att några av er tycker att det är självklart att de gråsvarta fåglarna på snö gör sej bäst utan inslag av färg.

Hälsningar Lena

Vi närmar oss hägersäsongen, gråhäger alltså.

Jag gjorde en utflykt i morse till ett av mina favoritställen. Huvudsyftet med besöket kommer i en annan blogg. När jag var på väg tillbaka till bilen passerade jag en nästan igenvuxen bäck och hajade till då det stod en gråhäger där. Avståndet var häpnadsväckande kort. 

Splatt! Hägern fiskade i det nästan obefintliga vattnet. Wow, jag adderade 15 minuter till min parkeringstid och stannade en stund. 

Det fanns tydligen små fiskar i vattnet som vassen växte i, även om man knappt kunde skönja någon öppen vattenyta. Hägern fick upp en liten munsbit som snabbt försvann ner i det stora gapet. 

Det fortsatte direkt med sitt spanande.

Nästa hugg kom bara efter ett par minuter. Vattnet skvätte bland de gröna vassbladen

En till liten godbit sprattlade i näbben. Små fiskar för en gråhäger, men får man bara ihop tillräckligt många fungerar det lika bra som en stor måltid.

Jag stannade ca 15 minuter och under den tiden fångade hägern fem små fiskar. Napp på första försöket alla gånger.

Det här är ett ställe där det nästan alltid sitter en gråhäger så länge vattnet inte har frusit. Eftersom det rör sej lite när det strömmar ut i Råstasjön, är det här ett av de sista ställen där en häger kan fiska själv innan kylan slår till på allvar. Att det redan nu var en bra plats för att fånga småfisk hade jag inte koll på.

Ännu en lyckad fångst att skaka ner i svalget. Tillräckligt många snacks blir man också mätt på. Det här var ju ändå bara frukost.

Jag lämnade den fiskande hägern med den senaste fångsten i svalget och gick mot parkeringen. Där gick en kvinna runt och kollade om man hade betalat. Vilken tur att jag förlängde min avgift med 15 minuter. I alla fall en sak som är bra med de där jobbiga parkeringsapparna som man måste ha, ni känner säkert igen er :-)

Hälsningar Lena

Hägrar

Åkte till Hjälstaviken riktigt tidigt en morgon och kom fram innan solen hunnit upp. Jag hade också tänkt att om jag hade lite tur skulle  pungmesarna visa sej, som de gjorde för Ing-Marie, men när jag kom hade de inte vaknat än. Det hade däremot hägrarna, både ägretterna och de grå.

När solen började gå upp över trädtopparna ändrades färgpaletten ordentligt. 

Det är höstfärger vid gömslet nu och tonerna blev verkligen varma i det låga ljuset. Ägretterna fiskade småfisk och verkar ha en lite annan taktik än gråhägrarna, för de hugger efter allt och står inte alls stilla lika länge som gråhägern.

Det var ganska långt avstånd till fåglarna men ibland flög det förbi någon lite närmare gömslet.

Det stod en gråhäger helt stilla till vänster om gömslet. Jag tror inte den fångade något så länge den stod där. 

Det fanns inte så  många andra arter att spana på, men ett par snatteränder passerade över det guldgula vattnet. Någon pungmes fick jag dock aldrig se och inte någon skäggmes heller, fast jag hörde dem så de var där någonstans.

Gråghägrar och ägretter kunde samsas någorlunda på fiskeplatserna. Här trodde jag att det kanske skulle bli lite mer uppvisning av flaxande fåglar... 

...men de två grå flög bara runt och sedan försvann de bort.

Det var däremot inte OK när en ägretthäger försökte landa på samma flotte som en gråhäger. Den blev bortmotat omgående.

Här var det faktiskt också en ungmås med och otroligt nog är alla fåglarna skarpa. De visade upp sej på rad.

Gråhägrarna flög närmare gömslet några gånger.

Här hann jag inte zooma ut för den kom på tok för nära.

Sedan vek den av över den mörka delen av vattnet som fortfarande låg i skugga och jag hade inte tid att sitta kvar längre. Det var ju vanlig vardag och jag skulle jobba.

Men i morgon är det fredag, yeah....

Hälsningar Lena