Hägrar anamma!

Nu är det vinter på riktigt och det betyder att hägrarna har flyttat från Djurgården till Råstasjön, där det brukar finnas fisk i lådor utställda av Solna kommun. Om man vill fotografera hägrar just nu finns det nog ingen plats i landet som är mer lämpad än Råstasjön, ett stenkast från Mall of  Scandinavia och Friends Arena. 

När vi kom dit hittade vi ett gäng hägrar som stod på isen, just som man kan förvänta sej. Sothöns, gräsänder och en ensam svan höll dem sällskap. Hybriden var också där men den får ni se senare, i ett eget inlägg. 

De är fina och ganska förutsägbara när de står på isen och tittar på vattnet. Ibland måste man rufsa till fjäderdräkten, lägg allt tillrätta, men sedan lägger sej lugnet igen...

Men det var också viss aktivitet i luften. En häger kommer inflygande mot iskanten och öppet vatten...

...det blir som en samlingspunkt där vattnet är öppet och många människor passerar. Gräsänderna får sitt "dagsbehov" av bröd från passerande dagisbarn vid denna plats.  

När vi står där och tittar på samlingen av fåglar passerar plötsligt två hägrar i luften. Den ena har något i näbben, en bit fisk...någon matar hägrarna en bit bort och det måste vi förstås titta närmare på. 

Några fotografer kastar ut strömmingsfiléer (för det var väl det enda de kund köpa) från klipphällarna en bit bort och lagom många hägrar kommer förbi denna plats för att ta sej en mumsbit. Lagom är bra ur fotosynpunkt för det är svårt om det är för många. Det är också uppenbart att Solna kommun fyllt fisklådorna till fåglarna så dessa små filéer är inte så attraktiva som de skulle vara om de var rejält hungriga. 

Men det som följer är mer som att vi får uppleva en dans än något som har med konkurrens om mat att göra...

... de trippar runt i snön...

...och visar upp sej på bästa sätt gentemot varandra. Här tycker jag det ser ut som att de bjuder upp till flamenco, minst...

Intensiteten tilltar men det leder inte till något annat än uppvisningar av potentiell styrka.

Utan särskilt stora åthävor avgår en häger med segern och kan plocka åt sej en fin strömmingsfilé.

Har man lyckats få en sådan fångst är det nog bäst att dra och avnjuta den på någon annan plats.

Det kommer nya hungriga, eller kanske mest nyfikna hägrar. 

Jag har tagit bilderna med 100-400 mm på min Canon fullformat, men avståndet till hägrarna är inte särskilt stort och jag har fått zooma ut för att få med fåglarna ibland. Hägrar är väldigt stora när de börjar flaxa runt och om det är mer än en fågel fyller de ut mer än man kan förvänta sej...

Jag visar därför en bild när jag inte hann zooma ut...då blir det som det blir. Hade jag vänt kameran till stående format har det också funkat men ibland hinner man inte tänka så långt. 

När de här stora fåglarna börjar flyga upp i sina attacker blir det svårt och det går förstås väldigt fort.

Men det blir ju rätt coolt ändå, eller hur?

Återigen en som lyckas fånga fisken...

Hägrarna verkar mätta och belåtna och vi ser dem lämna utfodringsplatsen åt olika håll.

Vi har också fått se mer än vi förväntat oss på denna tur och promenerar vidare mot den luriga vattenrallen, som inte alls är så villig att visa sej för fotografer som den gamla var. Hur som helst blev det en fantastisk tur till Råstasjön, ett naturreservat så nära Stockholmspulsen så man knappt tror det är möjligt.

Hälsningar Lena

Lucka 19. Klart att hybriden ska ha en egen lucka

Det blev en tur till Råstasjön och efter en stunds promenad möter vi hybriden som kommer simmande,.... ensam förstås. 

Här har den fått syn på oss och att jag har plockat fram en liten påse. Två gräsänder har insett att det finns smaskens så de får en liten smakbit, men det är hybridens godis som den plockar fint ur handen. 

Sedan får den förstås finna sej i några porträttfoton. ISO 5000 är det enda som ger fungerande tider.

Men en stund senare händer det otroliga. Ljuset förändras gradvis och solen kommer faktiskt fram. Första solglimten i december för oss.

Eftersom jag nu plötsligt kan gå ner till ISO 1250 (rekord denna månad) bjuder jag också på en fin rörhöna som putsat upp sej vid vattenbrynet.

Ingen brusreducering här inte och ett helt annat utgångsläge när jag öppnade bilden i LR. 

Rörhönorna är inte särskilt skygga här heller så den kom mot mej när jag satte mej på huk och fotade. Femton gräsänder kom också för de trodde förstås att jag hade något gott till dem.

En kort stund fick vi se solen denna dag. I morgon utlovar SMHI mulet, lätt regn på förmiddagen och fem plusgrader.

Hälsningar Lena

PS. Knölsvansfamiljen med alla 10 svanarna är på plats och verkar ha det bra.

Ibland behövs det inte så mycket

Så här såg det ut när jag parkerade bilen i morse dvs solen är precis på väg att gå upp. Inte så tidigt längre, man får faktiskt sovmorgon eller så hinner man jobba lite innan man går ut. Jag jobbade två timmar sedan tog jag en paus...

Det var rejäl frost på marken. Första frosten av den kalibern i våra trakter.

Från en annan vinkel men delvis samma hus som på första bilden. Inte direkt vad jag brukar visa, men den här vyn kunde jag inte motstå.

Det var krispigt i vassen...

...och egentligen ganska njutbart att bara promenera runt i den långsamt stigande solen. Jag kände att det behövdes inte så mycket för att verkligen förgylla morgonen...

...det kan räcka med upptäckarglädjen och den ivriga aktiviteten hos en ekorre som just gjort morgonens fynd bland de frusna löven.  

OJ! Den måste ju hålla koll på omgivningen också.

Men det var ju något gott här inne bland löven som precis hann smita undan...

...eller lyckades den flyga iväg??? 

Här måste ekorren fått världens uppenbarelse,... även om jag inte märkte något. Jag stod ju dock med ryggen till, vilket kan förklara saken.

Ekorren var inte ensam bland löven.

Flera koltrastar rafsade runt och letade efter godsaker. Här är faktiskt ekorren med i bakgrunden.

" - Ähhh, en snigel....Jag skulle ju hålla mej till enbart vegetariskt idag....det där med klimatet ni vet..."

Koltrastarna rafsade på bland bladen och min paus började lida mot sitt slut...

...ibland behövs det inte så mycket. Lite solsken, några koltrastar och en ekorre. Jag är nöjd.

Hälsningar Lena

PS. Hybriden betade gräs med några kanadagäss, men den fick också en liten fullkornsmacka av mej, med extra mycket smör.

Hybriden är kvar och visst kan man äta upp och ner

Eftersom det var sol på söndagen lurade jag med sambon på en tur till Råstasjön. En av de första fåglar vi mötte var hybriden. Kanadagässen väste åt den och svanarna familjebadade. Den traskade ensam fram på promenadvägen. Jag tycker den är fin fast den är lite galet färgad.

Prasslet av en plastpåse tar den dock inte miste på och den kommer raskt mot oss när Fredrik plockar fram ett smörgåspaket. Fel mackor, det var vår lunch. Men i botten på ryggsäcken låg en annan påse, gammalt men helt OK fullkornsbröd med rejält med smör mellan skivorna. Det var nog ungefär i det här läget som Johnny plötsligt dök upp. 

Nåväl, är man först framme får man också mest smaka. Det kom snart ett par kanadagäss men de fick inte köra bort hybriden. Svanarna blev förstås också intresserade men det räckte inte alls till en sådan storfamilj. 

Coolaste frisyren hade i alla fall storskrakehonan.

Vi hittade några hägrar (6-7 stycken), men de gjorde inte särskilt mycket. Den här har rätt att se lite trött ut för det blåste rätt bra i byarna. 

Desto trivsammare verkade koltrasten ha som badade i en vattenpöl i närheten av fågelmatningen.

Fullt ös i vattnet. Den skulle säkert  äta lunch i buffén efteråt.

En vacker hackspett stannade till i närheten av automaterna. 

En ekorre satt under en av de större automaterna och frossade i solrosfrön som småfåglarna sprätte ner. Här fotade jag ekorre förra gången jag var här, men den var mer silvergrå i pälsen, kändes inte som samma individ. Det finns nog ett helt gäng.

Lite högre upp hängde en till ekorre upp och ner. Den försåg sej med frön direkt från automaten, skalade och åt. Vi stod där en stund och den hängde kvar, tydligen helt obesvärad av att äta på det sättet. Det går dock utmärkt att svälja ner maten. Muskler i foderstrupen kontraherar och ser till att fröna hamnar i magsäcken. Precis vad jag också föreläst för studenter idag.  Men den borde uppleva andra obehag av den där positionen, men det kanske inte gäller för ekorrar.

Det här måste vara en mycket bra utkiksplats för precis på samma ställe satte sej ekorren förra gången jag var här. Jag kunde förstås inte motstå den denna gång heller. 

Hej så länge,

Lena

Hybriden som söker kompisar

Då jag besökte den stora svanfamiljen vid Råstasjön kom det plötsligt en udda fågel simmande i bakgrunden. Jag hade sett den tidigare då den låg en bit bort och ropade, men jag tänkte inte så mycket på den då jag passerade. Nu såg jag att det var en hybridgås. Antagligen kanadagås x grågås, för jag har sett ett sådant par med ungar här. Den hade inga "gässkompisar" och verkade ensam (eller så tolkar jag det bara för mänskligt, men det blir ju lätt så).

Den kom i alla fall fram till samma kladdiga klippa som svanfamiljen uppehöll sej vid och gick iland.

Den betade lite och putsade sej sedan med samma noggrannhet som svanarna.

Den klev runt i utkanten av svanfamiljen och brydde sej inte alls om mej. Intressant att den har rosa fötter tycker jag. Kanadagåsen har mörka, nästan svarta fötter och grågåsen orangefärgade. 

Den satte sej tillrätta vid vattenbrynet och intog viloposition. Det kändes kanske bra att sitta med andra stora fåglar, även om den helt klart inte hör till familjen. 

När jag fortsatte min promenad runt sjön hittade jag några kanadagäss som betade på en gräsmatta. Men hybriden kanske inte är välkommen bland dem fast de är betydligt närmare rätt art än svanarna. 

Det här är en rätt dålig bild och kraftigt beskuren. Jag tog den från andra sidan sjön och då kan man se att hybriden ligger till höger om den vita svanen som står vid vattnet. Det här var nog en timme efter att jag lämnat dem och jag var på väg till bilen. Intressant ändå att den håller sej kvar med svanarna. Jag blir också sugen på att åka tillbaka och se vad den gör, tufft att vara hybrid kanske...

Hälsningar Lena