Breiflabb och vraket Torp

Kvällen igår kom med en del illavarslande moln men det hann försvinna under natten.

I morse strålade solen och det var nästan ingen vind. Precis som vi dykare vill ha det. Vi styrde kosan mot Kristiansund och dagens första dyk.

Vraket Torp sjönk så sent som 1992 och har inte någon rafflande krigshistoria bakom sej som många andra vrak längs Norges kust. Dagens bild 224.

 Torp sjönk i en storm då man först hade ankrat båten och besättningen gått iland, vartefter Torp slets loss i det dåliga vädret och sjönk.

 Torp ligger i kraftig lutning från 27 m djup upp till ca 12 m. Så om bilden verkar luta är det helt rätt, det ser ut så. Hon är bara 18 m lång och alltså inget bamsevrak, men rätt fin ändå tycker vi.

 Trots att hon inte legat i vattnet så länge är det gott om påväxt och det fanns även en del fisk på henne när vi kom ner. När vi avslutade morgonens dyk och klättrade upp i  båten passade en havsörn på att spana in oss från ovan. Naturligtvis hade jag ingen "havsörnskamera" till hands.

Avslutar med en bild på en skön fisk som norrmännen kallar "breiflabb". De är mycket välkamouflerade där de ligger på botten.

 På svenska heter den marulk och den här bilden kan kanske ge lite bättre uppfattning om hur den ser ut. Det norska namnet blir också mer begripligt när man ser den framifrån. Varsågoda, ett brett leende.

Hälsningar Lena

Strömdyk

Strömdyk är precis vad det låter som, dvs man följer med en ström och oftast går det ganska fort just när man är i strömmen. Just i denna passage gick vårt dyk som fortast och det blev inte mer än ett par bilder. Det orangefärgade på sidorna är "död mans hand" som trivs där det strömmar mycket vatten.

Det fanns även en hel del fisk i strömmen och alla hann inte simma undan när vi kom. Den här får bli dagens bild 223.

Väl genom den smala passagen avtog strömmen något. Mängder med småfisk simmade längs sidorna där det fortfarande fanns gott om död mans hand.

Vi gjorde också en tur i en taredjungel som var lite annorlunda från den djungel vi var i första dagen. Mer om det kommer i ett senare inlägg. I morgon väntar förhoppningsvis ett vrak, om vindarna inte ställer till problem för oss.

Hälsningar Lena

Atlanthavsveien och pilgrimsmusslor för två

Strömsholmen seasport center ligger längs Atlanthavsveien, en spektakulär kuststräcka söder om Trondheim där en mängd små öar är förbundna med tunnel och sedan ett antal broar.

Det finns gott om platser att stanna och titta på utsikten.

Mängder med turister passerar dagligen och på en bro går det t o m att dra upp kvällens middag. Mest sej och makrill såg de ut att få.

På dagens andra dyk hade vi också planer på att ta upp lite middagsmat. Så här ser en pilgrimsmussla ut när den ligger väl kamouflerad i sanden. Det var sådana vi var ute efter.

Smyger man riktigt nära ser musslan ut så här. De "ser" när man kommer och man får oftast bara slå blixt på dem en gång innan de sluter sej. Fredrik samlade i alla fall ett gäng i en nätkasse.

Den här fina eremitkräftan, som har en anemon som hus istället för ett skal, ville också vara med på bild. De roliga lila trådarna kommer från anemonen och fungerar som ett försvar (de bränns).

Efter dyket ska musslorna först rensas och det får bli dagens bild 222. En tysk turist plockade tacksamt åt sig några av de fina skalen. De kommer garanterat att lukta i husbilen för de är svåra att få helt rena.

Musslorna har nu slutit sej och en tunn, vass kniv är det enda redskapet som fungerar. Vi hade 22 stora musslor så det blir även en förrätt i morgon.

 I ett primitivt kök tilllagades sedan pilgrimsmusslorna i vitt vin, med en skvätt grädde, ett par strimlor finhackad knaperstekt bacon, hackad vitlök och en mild chili. Det kanske verkar simpelt men vårt favorittillbehör till denna anrättning är spagetti, denna gång upppiffad med nykokta hemodlade bönor.

Hälsningar från Norge,

Lena

Axplock från undervattensvärlden i Strömsholmen

Den här vackra torsken mötte vi på morgonens första dyk som vi gjorde från kajen på Strömsholmens seasport center. Den får bli dagens bild 220.

Det fanns också gott om plattfisk och den här uppsynen är ju lite svår att motstå.

"Ända mot ända kan inget hända" men man kan ju undra om nakensnäckor känner till det ? Jag vet inte vad de gör, för de borde inte pyssla med att göra fler nakensnäckor just nu. Men vi såg flera par som satt på detta sätt. Små och oemotståndliga är de i alla fall.

En liten knaggrocka fick vi också möta idag, samt en hel del annat, men dessa fyra bilder får ge en första idé om vad man kan möta under ytan strax söder om Trondheim  i Norge.

Vraket i Krakhellesund

S/S Ferndale är ett vrak som ligger vid Krakhellesund i Sognefjorden. Hon var lastad med ammunition och ledde en konvoj under tysk flagg. Kaptenen hette Karl Wagner och året var 1944.

Den 15 december var vädret mörkt och dimmigt. Ferndale går på grund mot Seglestenen i Krakhellesund och blir liggande. Den 16 december beordrar kaptenen dykare till platsen för att få en uppfattning om skadorna på fartyget. Dykbåten Parat anländer och lägger sig mot Ferndale. Klockan 11:47 anfaller 19 Mosquitos från Skotska Banff Strike Wing...

Både Ferndale och Parat börjar brinna våldsamt. Besättningen försöker släcka bränderna men en timme senare kommer attack två från luften. Båda fartygen sjunker men besättningen lyckas sätta sej säkerhet.

SS Ferndale ligger nu i 45 graders lutning med akter däck på drygt 40 meters djup. Hon är 116 m lång och 16 meter bred och ett imponerande vrak att dyka på. Precis brevid ligger den betydligt mindre Parat. Däcket är på ca 55 m djup vilket för djupt för mej. Jag har därför inga bilder på Parat.

 På denna bild är det ca 30 meter djupt och sikten är förvånansvärt bra. Just denna bild är tagen i april och det är fortfarande riktigt kallt i vattnet. Som finast är det i januari och februari, då kan sikten vara upp till 50 meter och man kan se Parat från ovan, utan att behöva gå ner på hennes däck.

 När man kommer upp på grundare vatten ökar påväxten på vraket. Sjöpungar, död mans hand, tareblad mm. Denna bild och de påföljande är tagna i januari 2011.

 Djupet på denna bild är ca 15-18 meter och det växer fullt med anemoner och död mans hand på vraket. Går man grundare blir påväxten så omfattande att det blir svårt att skönja vraket. Dykbåten synns till vänster.

När man kommer till denna nivå på vraket vill man hellre ha makro på kameran. Det finns mängder med roligt smått blande dessa anemoner t ex många fina små nakensnäckor. Men det går inte att byta objektiv under vatten, enda lösningen är två kameror....

 När vi till slut bryter ytan är det inte ovanligt att det ser ut så här. Det här är från ett januaridyk som bjöd på mycket fin sikt under vatten, med molnen låg väldigt lågt ovan ytan. Det snöade i alla fall inte...

Hälsningar Lena