En glimt från ekorrarna i dammen

Den här trädgrenen låg mitt i dammen och var egentligen favorittillhåll för småfåglar. Det låg solrosfrön på baksidan men även några nötter, så ekorrarna skuttade ut hit då och då för att leta efter godsaker.

" -Kan det ligga något här? " ser den ut att undra. 

" - Fnyyyys! Vatten i näsan, hua!"

" - Åh, regnar det?..."

" - Typiskt, svansen är också blöt. Så blir det alltid ute på den här lilla träbiten."

" - Nu gäller det bara att ta sej tillbaka till kanten och få fast mark under fötterna igen."

" - Hoppsan, det är halt här." 

I det här läget håller jag andan och har förstås fingret på avtryckaren. Jag väntar på att den ska hoppa...

...men det gör den inte utan den vadar längre ut i vattnet och jag undrar återigen om jag ska få se en ekorre bada.

Men nej, ekorren tar ett stort skutt snett bort från mej. När jag tittar på denna bild kan jag ju inte låta bli att undra hur den hade blivit om jag haft en kamera med den nya tekniken som låser fokus på ögonen. 

Men nu hade jag inte det och i en liten berättelse som denna tycker jag den kan få sluta så här. Kurre skuttade iväg obekymrat mot nya nötter och mål.

I morgon är det fredag, yeah!

Hälsningar Lena

Den tillintetgjorda örnen

Havsörnen har fått syn på fisken som ligger på ytan och dyker för att få sej en lättfångad måltid. Nu händer det som faktiskt inträffar med jämna mellanrum, även för en erfaren örn. Den bommar fisken. Fotografen bommade också hela förloppet, eller jag fick bilder men inte med skärpan exakt där jag ville ha den. Så jag skippar att visa dem. Det här handlar om vad som händer efter bommen med fisken.

Örnen kommer upp med tomma klor och en havstrut i baken som gapar för full hals. Visst kan man gissa sej till vad den säger?...

" - Kolla in allihopa, här flyger Norges kassaste örn! Kan inte ens ta en död fisk! Ha, ha, ha !" 

" - Hur klumpig får man vara! Det är ju ett under att du inte svultit ihjäl!!! " 

" - Halloj alla fotografer där nere i båten ! Har ni sett en så här tafatt örn förut? Å så ger den sej ut för att vara en toppredator, vilket skämt! "

" - Jaha, du ska förstås på den igen och rafsa med klorna, du vet ju hur det kommer att gå! "

" - Ska det vara nödvändigt med en sådan jaktpose, fisken är ju död! " 

" - Hallå där!!! Tro inte att du kan smita undan dokumentationen genom att försvinna ur bildfältet. Fegis!" 

Örnen kommer ner och plockar fisken lite nonchalant med ena foten. "Piece of cake" för en erfaren havsörn.

" - Så DÄR ska det gå till och nu kan du hålla TRUTEN! "

Örnen har precis lättat från vattnet  när havstruten dyker upp bakom stjärten och tjatar på med sin högljudda stämma. 

" - Nu är du bra nöjd va, men jag vet hur det kommer att sluta. Du kommer att tappa den din stora klant !!!

" - Tänk vad man får stå ut med..."

Hälsningar Lena

Kustlabb

Förutom örnar kan man också stöta på kustlabb i Nordnorge. Den har ett vingspann på ca 100–115 centimeter och kommer svepande elegant över vattnet. 

Dess fjäderdräkt förekommer i mörk-, ljus- eller mellanfas, s k morfer, vilket resulterar i att olika individer kan ha olika ljus/mörk färg. Vi mötte ett par som häckar i området och båda var ganska mörka, men beroende på exponering och bakgrund ser de lite olika ut på bilderna. De är extra vackra i häckningstid för då har de två utstickande fjädrar på stjärten. 

De här två labbarna tyckte också om hundmat, precis som måsar och trutar. De behövde dock inte ta till sina "vanliga fasoner" och jaga andra fåglar tills de spyr upp maten de lyckats komma över, sk kleptoparasitism. Här kunde de själva komma till båten och ta del av det som Ole Martin bjöd på.  

De kom ett par vändor varje gång vi var ute med båten och poserade väldigt fint för fotograferna.

I lite sol kan man se att fågeln är brun....

...och väldigt tjusig tycker jag.

Efter ett tag blev det en utmaning att försöka fånga båda labbarna på samma bild. Det var inte så lätt för det gick undan då de svepte förbi båten. Men de gjorde ofta en loop runt och kom tillbaka igen. Vi fick många chanser. 

De kunde också stanna upp i luften och nästan "ryttla" när de väntade på att få en godisbit. Det beteendet inbjöd ju till några test med olika slutartider. Här 1/1600 s och jag är förvånad att vingarna är så pass oskarpa, men de flaxade på bra när de stannade upp.

Jag gick snabbt över till mycket längre tider som t ex 1/50 s. Fågeln rör huvudet väldigt lite men det blev ju ändå väldigt få bilder som var värda att spara.

Här är det 1/40 s och huvudet är hyfsat skarpt. Att man fotograferar stående i en båt gör det ju inte lättare.

1/25 s och en lyckträff. 

Tillbaka till korta tider, 1/2500 s. Kustlabben är en av de arter som drabbats hårt av fågelinfluensa i sommar. Dessa två mådde bra då vi var där men vi hittade ett par döda och en döende havssula. Arten anses livskraftig globalt men i Sverige är den rödlistad. 

Hälsningar Lena

Ekorrar, vilka showartister!

Nu kommer det mer bilder från Flatanger, men inte örnar. Ole Martin har ett skogsgömsle där man kan sitta en stund på mitt på dagen, mellan båtturerna. Vi turades om att sitta där och fick ca två timmar per tillfälle. Det finns en fin vattenspegel framför och här håller Ole Martin på och fixar till kanterna samt laddar med godsaker till både småfåglar och ekorrar. Det var ekorrarna som visade sej bli det största nöjet här. 

Ekorrarna sitter och väntar på att Ole Martin ska gå och det tar inte många minuter innan den första är framme för att kolla vad det finns för gott att hämta. Tyvärr började det också regna och ISO drog snabbt iväg till 2500.

Ekorrar är snabba djur och det blev en utmaning att fånga dem i rörelse. Den här bilden är inte riktigt skarp men det är den första då jag lyckades fånga korren i luften. Det skulle ta mycket tålamod innan jag fick till en ny bild på hoppande ekorre och hela djuret var med på bilden. Oftast var det bara en svans och två bakfötter. 

Regnet skvalade ner och några fina speglingar var inte att tänka på, men ekorrarna brydde sej inte ett dugg och bara att titta på dem var ibland så roligt att vi fnissade högt i gömslet. 

Men så slutade det regna och det lättade t o m upp lite. Där satt den näpnaste ekorren med nosen i vattenytan.

Här har den upptäckt att det ligger en hasselnöt och flyter en bit ut i vattnet.

Nöten flyter längre ut på vattnet och nu vet den inte hur den ska göra.

Bada kanske.....men nej, det finns en gräns för hur långt ut de går i vattnet.

Det gäller att hitta en ny nöt och den behöver inte leta länge, det finns mängder med nötter utspridda på olika ställen.

Lyckan är gjord när de fiskat upp en hel hasselnöt ur dammen. Det låg nötter på betydligt lättare ställen men de skulle ändå sträcka sej ut i vattnet för att fiska upp de som låg där. Lägg märke till att den har små vattendroppar i morrhåren.

Det var också mycket "hopp och lek" eller vad de nu sysslade med. Minst fem ekorrar underhöll oss nästan oavbrutet i två timmar.

Lämplig slutartid för sprallig ekorre var minst 1/1000 s eller ännu hellre 1/1250 s. 

Det var även en del småfåglar vid gömslet och en domherre fick vara med på bild. I övrigt var det talgoxe, talltita, grönfink, grönsiska, bofink, en skata och en tufsig nötskrika.

Men det var ekorrarna som stod för den stora underhållningen...

...och som gjorde att vi åkte ut till gömslet igen dagen efter för en andra sittning. Då sken solen och det blev många charmiga små solskenshistorier. De ska jag ta fram när höstmörkret sänker sej och vi går in i "ISO 5000 perioden".

Hälsningar Lena

H A V S Ö R N II

När man varit på en fotoresa och kommer hem med väldigt många bilder funderar man ju en del på vilka man ska visa och hur. Jag vill gärna att det ska finnas någon slags "story" när det är ett blogginlägg. När jag visade de första örnbilderna kom det några kommentarer om att de skulle vilja se örnarna mer i sin naturliga miljö, så här kommer några exempel. Tunn "story" kanske men ett sätt att selektera bilder. 

Miljön kunde t ex se ut så här och då får man en del suddiga hus i bakgrunden som på första bilden. Vi hade mest mulet väder och molnen låg ibland lågt, men det var ändå väldigt vackra omgivningar runt Flatanger.

Några grå stugor i bakgrunden och tyvärr en klippt vingspets, men för mej är skärpan på fågelns ögon viktigast och i en serie bilder var den här bäst. Bilden är obeskuren bara något upprätad.

Ibland var det bara skog eller berg med växtlighet i bakgrunden och då kunde det se ut så här. Jag har också valt en bild med örnen på lite längre avstånd och den äldre fågelns ljusa partier gör ju att den framträder mot det mörka. Eftersom det för det mesta var murrigt och mulet låg ISO oftast på 1250, för att få en slutartid på 1/1000s eller 1/1250s. 

Samma miljö men efter lyckad fångst. Vattenstänk blir förstås alltid finast mot en mörkare bakgrund. 

Det här är en av mina personliga favoriter och en dykpose som jag inte lyckades fånga särskilt många gånger. Vingpennorna framträder återigen väldigt snyggt och det vita skaftet i varje penna gör det extra effektfullt.

Vi fick inte så många chanser på platser där det var mörkt berg ända ner till vattnet, men vid ett tillfälle såg det ut så här. Helt otroligt så bommade jag fokus på själva nerslaget. Sånt händer förstås, men de som hade nyare kameror med autofokus som låser på fågelns ögon bommade betydligt färre. Helt otroligt hur de kamerorna fungerade, även i extremt dåligt ljus på tobisgrisslor (små svarta fåglar på svart vatten), låste den fokus på fåglarnas ögon när de flög. I det fallet en Nikon Z9, för den som undrar. 

Man blir lätt väldigt kritisk när man sitter och granskar sina egna bilder. Hur fungerar t ex en sån här bakgrund, med en ljus del i ovankant? 

Vid ett tillfälle såg vi dessa två som satt på klipporna. Kanske det mest naturliga, för de kom inte dykande mot en fisk som vi hade kastat ut. Den ena örnen har ändå reagerat på båten och lättade när vi kom närmare. De visste nog vems båt det var.

Det blir ju naturligtvis också många bilder på örnar som närmar sej fisken och nerslaget, precis när det plockar upp sin belöning.

Ibland väldigt nära och vid såna här tillfällen blev det förstås en hel del misslyckade bilder när skärpan låg på fel del av fågeln eller (oftast) alltför mycket avklippt i någon ände. Om man hade en zoom, som t ex 100-400, kunde man ju zooma ut för att garantera att inte vingklippa. Men när man får så många chanser som här kan man också vara lite vågad och satsa på närbilder. 

Sen är det ju frågan om hur nära som är intressant? 

En beskuren bild från samma serie som den ovan. Just denna bild har så pass lite av fågeln med på originalbilden att jag inte ens skulle visa den. Det skulle enbart se konstigt ut.

Precis efter att de plockat fisken kan en havsörn ibland bli väldigt lång. Samtidigt är det en läcker pose tycker jag.

Men man kanske vill se hela örnen samt även fisken och plasket. 

Kanske är detta att betrakta som helt misslyckat, men jag gillar den för det är mycket vingar här och man får precis en liten glimt av ögat.

Nu har det blivit rätt många bilder och jag avrundar med en pose som jag kom att gilla väldigt mycket. Vingpennor och täckfjädrar i perfekt ordning. Mörk bakgrund, ljus bakgrund eller vatten ger onekligen olika upplevelse av dessa pampiga rovfåglar och man får välja vad man gillar bäst.

Jag vet inte om de här bilderna är de absolut bästa jag tog, men det är i alla fall en genomtänkt selektion där jag försökt att inte upprepa mej så mycket. Jag har också Norges äldsta örn i några fina poser och en del annat "smått o gott", så det kanske kommer något mer inlägg i framtiden. Kanske när höstmörkret börjar lägga sej som en lock över fotograferandet och ISO går över 5000. Nu tar jag lite helgledigt för en annan aktivitet.

Hälsningar Lena