Från en stor till en liten stad, med en väldigt lång trappa...

Från storstaden London till den betydligt mindre staden Mosjøen i Norge. Den ligger ganska precis mitt mellan Saltströmmen och Flatanger. Ett lämpligt stopp längs vägen för oss under vår resa i Norge. Vi bodde i en stuga (typ lekstuga med ett kylskåp) på campingen och gav oss ut för att upptäcka staden till fots, det bästa sättet. Vädret var inte toppen, nordnorsk sommar.

Sjøgata i Mosjøen har Nordnorges längsta rad av trähus och bryggor från 1700 - 1800-talet och det är stadens stolthet. De flesta av husen är omsorgsfullt renoverade och man kan läsa om detta på ett museum som visar hur det såg ut innan med både modeller och fotografier.

Vi vandrade gatan fram, tittade in på ett galleri och gick ut på bryggorna. 

Mosjøen ligger vid "laxfloden" Vefsna som lockat många fiskare tidigare men laxen drabbades av en sjukdom i mitten av 70-talet och det är inte förrän nu man har fått bukt på den och laxbeståndet har återhämta sej så pass att man åter kan fiska här. På bilden ser man också Øyfjellet som man kan bestiga via en trappa som skymtar i den grusiga delen på mitten, mer om den senare. De gula bollarna markera en zip-line som man kan komma ner snabbare med än via samma trappa som man gick upp.

Inne bland husen var det fint med blommor och annat. Här har man pyntat med en cykel. 

Det här galleriet hade också använt en cykel. Julbelysning ser den också ut att ha. 

Mellan två hus ligger ett par träbåtar.

Jag fastnade för den vackert målade träbåten och ett par hus längre bort kom vi till museet där jag kunde läsa att detta var en "elvebåt". En typ av båt byggd av en gammal lokal båtbyggare för att användas på älven som var det bästa sättet att transportera sej och varor under vår, sommar och höst. På vissa ställen drog man båtarna i strömmen.  

Molnen låg lågt över bergen och man kan se lite snö på toppen. Det var ändå OK så länge det inte öste ner regn och vi traskade vidare.

Vid slutet av huvudgatan hittade vi den gamla fina macken.

Här stötte vi också på en del måsungar. De är mycket väl kamouflerade även bland sten och betong.

Mot slutet av dagen körde vi till foten av fjället och här startade Helgelandstrappan. Det är Norges längsta trappa i natursten med 3000 trappsteg och en längd på 3,2 km. Den är inte riktigt klar för det ska byggas till 1000 trappsteg för att den ska slå världsrekordet. En investering för fysisk och psykisk hälsa står det i en folder jag hittade på campingen och absolut en fysisk utmaning.

Vi började gå upp och en del av trappstegen var rejält höga. Om man tittar på en karta med höjdkurvor inser man att det är den första halvan av trappan som är brantast. Nu började det också regna...

Det var inte särskilt trångt i trappan där vi knatade på. Fast det var full på campingen så turister fanns det i stan. Likaså var det fullt på restaurangen där vi påpassligt nog hade bokat bord till kvällen. Vi trampade på några steg till och dagsnoteringen låg här på över 17 000. Den totala stigningen är 820 m och vi har knappt gjort en tredjedel. Vi hade alltså minst 2000 blöta trappsteg kvar och även om inget steg var exakt likt de andra så kändes det ändå inte som att vi måste kliva på alla. 

Så här såg utsikten ut från ca 250 m och sedan vände vi och gick ner, vilket medförde att en annan uppsättning muskler började protestera. Det här skulle nog kännas dagen efter... 

För ett antal hundra norska kronor hade man kunnat komma ner fortare men vi hade inte köpt några biljetter innan. Det kändes inte så lockande i regnet och vi är nog mer förtjusta i stillsamma naturupplevelser. Nästa dag åkte vi vidare mot Flatanger.

Hälsningar Lena