Motljus

Jag tar också fram några arkivbilder, eftersom dagarna inte räcker till och vädret är riktigt trist. De är från mitten av november i år, innan det hade kommit så mycket snö. Jag besökte en fågelmatning utanför Salbohed för att spana på nötkråkor. Där finns alltid ett helt gäng med småfåglar och just denna dag kom solen fram en stund och då satsade jag på motljusbilder. Så här ser den del av matningen ut där jag la ut lite extra fina frön och nötter.  

Det var full fart hela tiden och bilderna i detta inlägg är tagna inom några minuter (sedan gick solen i moln). Eftersom jag var själv på platsen kunde jag gå runt som jag ville. I normala fall tror jag de flesta fotar denna plats från andra hållet, i medljus. 

Som vid tidigare besök var nötväckorna särskilt aktiva och de ville inte ha sällskap vid matbordet.

De bjöd på en del fin action.

Jag vet inte hur många nötväckor det var, antagligen minst 10. De var för det mesta herre på täppan i denna restaurang. Det finns flera platser att äta på och en jättestor fröautomat där det kunde sitta många fåglar samtidigt.

Det fanns också en del svartmesar, enstaka tofsmesar, hackspett samt de annars mest vanliga gästerna talgoxe och blåmes. Så fort en nötväcka lämnat kom dock en annan inflygande för att ta plats.

Lite mer snö hade varit kul, men precis på denna plats var det mesta av den pudriga snön bortflaxad av de ivriga gästerna. 

Här är det i alla fall svartmesar och en talgoxe som tyckte att det blev för trångt kring maten.

Men de hinner inte mer än göra upp förrän en nötväcka kommer inflygande för att ta för sej.

Nötväckan skulle alltid ha sista ordet.

Hälsningar Lena

Full fart i holkarna på Öland

Det var stor aktivitet i många av de holkar vi gick förbi under vår Ölandsvistelse. Här bor familjen nötväcka.

En hungrig unge mottar matleverans genom hålet som nötväckan minskat ner öppningen på genom att bygga på med lera. 

De ständigt jagande föräldrarna måste också ta en paus ibland. 

Starar i en annan holk bredvid nötväckorna. De här var mer högljudda och ungarna gjorde klart för alla som var inom hörhåll att det var bäst att genast stoppa in mat i det öppna  gapet. 

Det var dessutom inte tillräckligt. Sannolikt fanns det också syskon inne i holken som ville ha.

Det gick inte särskilt många minuter mellan leveranserna. 

Stararna är oerhört vackra när fjäderdräkten är någorlunda rätt belyst. Ibland uppfattar man dem bara som svarta fåglar men det är betydligt mer prakt än så.

Här en stressad starförälder som är på jakt efter lämpliga smådjur på marken. 

En annan liten vanlig fågel som stressade runt och fångade insekter var förstås sädesärlan. Den fick verkligen kämpa i vindbyarna och trots långa serier var det svårt att få skarpa bilder på den i luften. Den jagade dock också skuttande på ytan av denna våtmark. 

När jag stod och tittade på sädesärlan såg jag att på andra sidan ett stengömsle, i motljus, satt det holkar för både stare och svalor. När starungen stack ut huvudet insåg jag att här fanns det potential för bilder på inflygande stare.

Det var bara att luta sej mot muren, ta stöd och invänta matleveransen. Sagt och gjort, inom några minuter fick jag utdelning.

Det här går ganska fort men det räcker med sju bilder per sekund, som är vad min kamera presterar, för att fånga några bilder. 

Det står en skylt på stenmuren att där bor det en huggorm, men jag bestämde mej för att den var nog inte hemma eller så tog den sovmorgon. Man måste luta sej mot muren för att fota holken. 

Telningarna fick också lite städning mellan matleveranserna.

Det här blev resans bästa bilder tycker jag och det är ju vad som skiljer mellan att fotografera fåglar och att "skåda". Staren är en av våra vanligaste fåglar och den fanns överallt. Jag var ensam om att titta på dessa, kanske för att alla andra just då stod i Södra lunden där det satt en biätare i en buske....

Hej så länge,

Lena

PS. Vi kanske ses i Säterdalen den 6 juni? Då är "Fotografisk resa" där mellan 10-17

Lucka 8. Nötväcka

Läste idag att ingen av SMHIs stationer som registrerar sol i Sverige har haft en enda registrering i december, vare sej i norr, söder eller någon annan stans. Utsikterna är dessutom fortsatt grått. Nötväckan som precis fått syn på ett fat med jordnötter bryr sej inte ett dugg. Jag skruvade upp ISO ytterligare ett snäpp och tog några rutor genom treglasfönstret till lucka 8. 

Jag kollade i mina böcker om det stod något kul om nötväckan. Det är vår enda fågel som kan springa, t o m hoppa, med huvudet före nedför en trädstam. Det tror jag alla ni därute som sett en nötväcka redan har noterat. Det finns dessutom gott om dem.

Jag gjorde också en sökning på nätet och insåg att felstavningen "nötvecka" finns lite här och där. Skulle kunna vara en diet....man tar sej en nötvecka och livnär sej i huvudsak på nötter och gryn. Stenåldersdiet i ny tappning. Det är inte vara fågeltorka utan idétorka också.....

Hälsningar Lena