B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Mariannes myr I

Under utställningshelgen i Säterdalen blev jag inbjuden att bo hos den duktiga makrofotografen Marianne Bengtsson-Rosander. På lördagskvällen fick jag en mycket trevlig rundtur i trakten och så avslutade vi vid ett av Mariannes favoritställen. 
 
 
Eftersom jag aldrig fotograferat sileshår hade hon valt ut en myr med en liten tjärn. När vi anlände låg solen delvis bakom några låga moln och slöjor av tunn dimma dansade på det blanka vattnet.
 
 
 
Plötsligt trängde solen fram och Marianne spanade ut över vattnet. Vi kunde höra fåglar men det var svårt att se något i det skarpa solljuset. Stämningen var i det närmaste magisk.
 
 
Jag hade också hittat vad jag letade efter. I den våta mossan vid mina fötter växte de små sileshåren och jag la mej tillrätta i blötan på en bit liggunderlag.
 
 
När jag tittade i sökaren öppnade sej en sagovärld i rosarött skimmer och jag blev helt förlorad. Kvällens regnskur gjorde väl sitt till och med den låga solen gnistrade de små växterna ikapp.
 
 
Bara ett enda sileshår ger ett nästan oändligt antal val av var skärpan ska ligga och att det sakta sipprade in vatten i mina slarvigt snörade kängor blev med ens sekundärt.
 
 
 
Liggande på samma ställe fanns ett antal sileshår inom fokuserbart avstånd och tiden stod i princip stilla. Men det gjorde den inte för Mariannes man Ulf som rastade hunden en bit bort i väntan på att de fototokiga damerna skulle bli nöjda. Han har fått mycket träning i just det.
 
 
Experimenterade en del med att bara låta en bråkdel av växten vara skarp.
 
 
Det blev också en del serier med bilder med samma motiv men skärpan placerad på olika avstånd. Alla bilder är tagna med Canon 100 mm makro på en 7D, bländare 2,8 - 4 och manuell fokus.
 
 
Marianne "in action", djupt koncentrerad. Med sin vinklingsbara LCD skärm och live view kan hon komponera bilder utan att behöva ligga ner på marken.
 
När solen låg precis ovanför trädtopparna ropade Marianne till och pekade på en mycket liten groda....
 
 
….fullkomligt lyrisk ändrade jag position, blev lite blötare och gjorde vad jag kunde för att få en bild av den lilla amfibien. Den knatade målmedvetet vidare bland hjortronblad och mossa, med siktet inställt på ljuset i fjärran.  
 
Hälsningar Lena 
Postat 2013-07-30 18:43 | Läst 10105 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera