Ålgräsmonstren i Skår

Största chansen att få se bläckfisk har man om man dyker i mörkret. Så här års är det mörkt redan vid femtiden och man kan avsluta en dykdag med ett mörkerdyk innan middag. Vi pratade med andra dykare som nyligen sett bläckfisk i Skår, så Skår fick det bli. 

Det hade nästan mörknat när vi kom fram. Ljuset till höger är där färjan till Lysekil lägger till. Tyvärr så hör man färjan när man är under vatten, vilket är lite störande.

Det första jag fick syn på när vi kom ner på ca 3 meters djup var den här fina eremitkräftan som satt på ett ålgräs. Men vi måste passera snabbt för här finns det inga bläckfiskar.

Vi möter den genomskinliga klarbulten, som visar hela sin anatomi när vi lyser på den med våra lampor. De simmar runt i öppet vatten och stannar ibland till i ljuset.

Det här var ett annat nästan transparent djur, en liten räka som också simmade i öppet vatten. Räkor kan man ofta se i mängder på nattdyk. Vi fortsatte simma djupare längs mjukbotten och spanade hela tiden efter de små bläckfiskarna.

Fiskar ligger stilla och sover, som denna kantnål. Jag tog bara ett par bilder för att inte störa den.

Denna kantnål sov också men jag kunde inte motstå att ta en bild då den låg så perfekt med huvudet mot ett blad.

På ett ställe var lerbotten helt täckt av ormstjärnor som myllrade omkring. Den här simkrabban hade bestämt sej för att ormstjärna fick bli dagens middag. Lättfångat var det i alla fall. Inte en bläckfisk så långt ögat kunde se...

På ca 25 meters djup så vände vi och började sakta simma tillbaka. Eremitkräftorna sprang runt på botten. Just denna har en fin päls av hydroider på sitt skal.

Tillbaka på grundare vatten hittade vi tångruskor och där hade de större räkorna börjat titta fram med sina röda ögon som reflekterar ljuset så det ser ut som pyttesmå lysdioder inne bland tångbladen. Ingen bläckfisk och dyket led mot sitt slut.

Ålgräset på ca 3 meter lockade mej igen och jag siktade på några bilder av ålgräsrosorna. Då fick jag syn på vad som såg ut som en monsterspindel som satt på ett strå. Den såg nästan död ut men rörde plötsligt på sej...

Jag upptäckte snart att det satt lurviga "spindlar" på flera ställen och att de stirrade på mej med röda ögon. Riktigt läskiga små monster. Den här har en ålgräsros bakom sej.

 Jag vet inte vad det är, kanske någon sorts spindelkrabba. Det finns Japanska spindelkrabbor som har en benlängd på upp till tre meter. Tänk att möta ett sådan i mörkret! Dessa var några centimeter långa, men blänga ilsket kunde de ändå, som små monster i det svarta vattnet.

Hälsningar Lena

NM i undervattensfoto 2013

Nu har det gått ett helt år sedan posten klantade till min försändelse med bilder till NM 2012 i Helsingfors (tiden går ruggigt fort). I år är det Norge som är värdland och bilderna ska skickas elektroniskt, tack och lov (hoppas jag ). Mina bidrag gick i alla fall iväg i kväll och jag hoppas få en bekräftelse i morgon. Reglerna är också nya i år och klassen "poolfoto" är borttagen. Poolbilden som inte fick vara med förra året får sålunda inte vara med detta år heller, så ni får se den här istället.

Den här bilden kom till när jag och Jonna var kreativa i poolen på Gozo i september förra året. Effekten heter "Snells fönster" och efter lite trixande lyckades vi få in livbojen precis i det runda "fönstret". Det blåmönstrade på höger sida är kanten på poolen. Min nuvarande profilbild kom till i samma pool.

Ha en bra kväll

Lena

Rött under vatten

För dykare och undervattensfotografer är artificiellt ljus helt avgörande för upplevelsen och resultatet. När det naturliga ljuset färdas genom vatten absorberas ljuset och färgerna i takt med att vattendjupet blir större. Färgerna försvinner i följande ordning: rött, gult, orange, grönt och slutligen blått. Redan efter några få meter försvinner den röda färgen, men om man lyser med en ficklampa eller slår med blixt upptäcker man snart att det finns mängder med röda djur under vatten.

Jag tror att detta är en "red trumpet tube worm" dvs en typ av mask som har vackert röda mundelar som den visar på bilden.

Det här är en "crimson anemone" med en "candy stripe shrimp" . Anemonens färger kan variera men en del är mycket kraftigt röda och de små genomskinliga räkorna är vackert randiga i blått, gult och rött.

En "orange hermitcrab" lyser verkligen upp på den brunaktiga botten. Den använder sin stora högra klo till att sluta för öppningen på skalet när den kryper in och gömmer sej.

Den här orangeröda eremitkräftan hade gjort sej extra spektakulär genom att klä sej med en röd svamp istället för ett vanligt skal. Det kan möjligen vara så att svampdjuret växer på skalet. Den håller också en liten tjej i sin ena klo som inte ville vara med på bild.

Nakensnäckorna har ofta spektakulära färger och ser nästan ut som smycken då man finner dem på stenar eller tareblad. Denna "Opalescent nudibranch" sitter på en sten som är klädd med en typ av rosa korall.

Sjöstjärnor finns i många olika färger och former. Just denna ser lite annorlunda ut och heter "cookie star", vilket känns passande för den ser verkligen ut som en liten fin kaka. Stor som en handflata ungefär. Tyvärr så var underlaget orange vilket inte var helt optimalt.

Puget sound king crab är stor och färggrann och dess småttingar ser ut som stora ädelstenar när de traskar fram på botten. Den här juvenila krabban var stor som en tennisboll ungefär.

Ibland är hela miljön väldigt röd och orange och det kan vara bra om man kan byta färg för att smälta in bättre. Bläckfisken på bilden kan växla mellan knallröd till nästan helt vit eller brunspräcklig på mycket kort tid. Genom att även ändra struktur på huden kan den se ut som sten eller mjukkorall. Om ni tycker färgerna ser kraftiga ut på denna bild lägg då märke till att det är grönt vatten i hörnet. Det såg ut så här.

Alla bilderna är tagna i vattnen längs Alaskas södra kust och med dubbla blixtar. Utan blixt hade alla dessa bilder bara visat olika toner av blågrönt.

Hälsningar Lena

Den randiga fuskräkan

Vi skickade en liten fotobok med bilder till våra vänner i British Columbia, som bjöd med oss på resan till Alaska. Andy Lamb har skrivit flera böcker om det marina livet i norra stilla havet och lade märke till en udda räka på en bild i boken.

Den här bilden visar "Candy stripe shrimp" på favoritanemonen. Räkan mitt i bilden saknar den blå randen på kroppen, vilket jag inte hade sett tidigare, men som Andy förstås såg direkt. Det är också en räka på väg ut ur bilden på höger sida som saknar randen. Han mailade och ville veta om jag hade mer bilder på dessa räkor.

På denna bild kan man se två eller möjligen tre utan blå ränder, de är också lite mindre. Andy misstänker att det är en art som heter "False candy stripe shrimp" (Lebbeus acudactylus), men vill skicka bilder en räkforskare.

Här är två exemplar på en rejält beskuren bild. Andy vill också publicera ett par av mina bilder för få veta om det finns fler som sett eller fotograferat dessa i Alaska. Det finns bara ett fotobevis sedan tidigare, men man har fått upp enstaka i djuphavstrål. Jag kollade igenom alla mina bilder där de små räkorna fanns med men det var bara bilder från denna anemon som hade just dessa.

För övrigt planerar de en resa sommaren 2015, längs en annan rutt i Alaska och det känns mycket lockande...

Bye for now,

Lena

ALASKA SALMON

Redan första dagen i Alaska fick vi se stora laxar som hoppade ovanför ytan. Oerhört svårt att fånga på bild. Det blev mest plaskbilder. Men när ansamlingen av lax blev tillräckligt stor gick det att fånga dessa fiskar i luften. Alla de mörka trekanterna på ytan är laxfenor, så ni kan ju tänka er hur mycket fisk det var just här.

Laxarna har en häpnadsväckande livscykel som startar i sötvatten (en å eller älv) där de kläcks. De tillbringar ett par år i strömmen och kallas ”smolts” (stirr på svenska tror jag). Därefter genomgår de en förändring för att klara saltvatten och simmar ut i Berings hav och Gulf of Alaska. De följer havsströmmarna till platser med gott om mat och lever så i flera år. När de är mogna kommer de tillbaka till den ström de själva kläcktes i, återgår till ett liv i sötvatten, för att fortplanta sej och sedan dö. De döda laxarna blir näring till livet i strömmen och ffa alla små nykläckta laxyngel.

En dag försökte vi få lite närkontakt med laxar även i vattnet. Vädret var strålande och Swell låg för ankar i en liten bukt.

Precis när vi skulle äta frukost ropade någon ”björn” och pekade mot stranden. Där tassade en mörk nalle som man efter lite dividerande kom fram till antagligen var en ung grizzly.

Nalle gick vidare och hängav sej snart åt bärbuskarna som växte lite högre upp på stranden.

Efter frukost åkte vi, fyra i taget, med den lilla livbåten upp i en grund, smal å som mynnade i bukten. Halvvägs upp i ån var en grotta där vi fick kliva ur båten och börja simma själva med fenor och snorkel. Miljön runt vattendraget var urskog med sagostämning.

Vattnet såg klart ut vid första anblicken, även om det var lite mörkt av de stora träden som skuggade. Tyvärr uppstår besynnerliga visuella effekter när saltvatten blandas med sötvatten vilket gör vattnet grumligt, nästan oljigt ibland. Det fanns gott om laxar men så här såg det ut när vi simmat en bit.

Högre upp i strömmen täcktes den av sten (som en grotta) och det blev betydligt mörkare, men här var också vattnet mycket klarare. Laxarna svepte runt oss och simmade sedan förbi för att fortsätta uppströms. Laxarna på bilden är Pink Salmon, en hona först och sedan en hanne med puckeln på ryggen.

Det här är en hanne av Pink Salmon med den karaktäristiska nosen och puckeln.

En del fiskar var slitna och hade skador på nosen och ryggen. Vi såg även enstaka Sockeye Salmon, som är vackert röda med gröna huvuden. Lyckades dock inte få någon på bild med godtagbar skärpa.

I en grund del av ån stod vattnet lite stilla och där var sikten också någorlunda acceptabel.

Laxarna simmade in här och låg ibland stilla en stund innan de fortsatte.

Vi låg nästan en timme och spanade på laxarna.

Vartefter man tröttnade var det bara att flyta med strömmen ut i bukten.

På väg ut flöt vi igenom grottan där vi tidigare klivit ur livbåten. Där strömmen mynnade stod inte björnen och väntade :-). Däremot kom dykbåten och hämtade upp de som inte ville simma hem för egen maskin.

De stora ansamlingarna med lax drar till sej björn, som ni kanske läst om i andra inlägg här på FS. Örnar samlas också där laxarna finns. Man kan åka på fotosafari för att titta på just detta. Vi var lite sena för att få se det mest spektakulära uppvisningarna ovan ytan, men björnen kom tillbaka på kvällen strax efter middag.

Vi såg en hel del örnar men när man hade kameran till hands satt de mest och spanade. Inte så illa det heller förstås.

Hälsningar Lena