NM i undervattensfoto 2013

Nu har det gått ett helt år sedan posten klantade till min försändelse med bilder till NM 2012 i Helsingfors (tiden går ruggigt fort). I år är det Norge som är värdland och bilderna ska skickas elektroniskt, tack och lov (hoppas jag ). Mina bidrag gick i alla fall iväg i kväll och jag hoppas få en bekräftelse i morgon. Reglerna är också nya i år och klassen "poolfoto" är borttagen. Poolbilden som inte fick vara med förra året får sålunda inte vara med detta år heller, så ni får se den här istället.

Den här bilden kom till när jag och Jonna var kreativa i poolen på Gozo i september förra året. Effekten heter "Snells fönster" och efter lite trixande lyckades vi få in livbojen precis i det runda "fönstret". Det blåmönstrade på höger sida är kanten på poolen. Min nuvarande profilbild kom till i samma pool.

Ha en bra kväll

Lena

Rött under vatten

För dykare och undervattensfotografer är artificiellt ljus helt avgörande för upplevelsen och resultatet. När det naturliga ljuset färdas genom vatten absorberas ljuset och färgerna i takt med att vattendjupet blir större. Färgerna försvinner i följande ordning: rött, gult, orange, grönt och slutligen blått. Redan efter några få meter försvinner den röda färgen, men om man lyser med en ficklampa eller slår med blixt upptäcker man snart att det finns mängder med röda djur under vatten.

Jag tror att detta är en "red trumpet tube worm" dvs en typ av mask som har vackert röda mundelar som den visar på bilden.

Det här är en "crimson anemone" med en "candy stripe shrimp" . Anemonens färger kan variera men en del är mycket kraftigt röda och de små genomskinliga räkorna är vackert randiga i blått, gult och rött.

En "orange hermitcrab" lyser verkligen upp på den brunaktiga botten. Den använder sin stora högra klo till att sluta för öppningen på skalet när den kryper in och gömmer sej.

Den här orangeröda eremitkräftan hade gjort sej extra spektakulär genom att klä sej med en röd svamp istället för ett vanligt skal. Det kan möjligen vara så att svampdjuret växer på skalet. Den håller också en liten tjej i sin ena klo som inte ville vara med på bild.

Nakensnäckorna har ofta spektakulära färger och ser nästan ut som smycken då man finner dem på stenar eller tareblad. Denna "Opalescent nudibranch" sitter på en sten som är klädd med en typ av rosa korall.

Sjöstjärnor finns i många olika färger och former. Just denna ser lite annorlunda ut och heter "cookie star", vilket känns passande för den ser verkligen ut som en liten fin kaka. Stor som en handflata ungefär. Tyvärr så var underlaget orange vilket inte var helt optimalt.

Puget sound king crab är stor och färggrann och dess småttingar ser ut som stora ädelstenar när de traskar fram på botten. Den här juvenila krabban var stor som en tennisboll ungefär.

Ibland är hela miljön väldigt röd och orange och det kan vara bra om man kan byta färg för att smälta in bättre. Bläckfisken på bilden kan växla mellan knallröd till nästan helt vit eller brunspräcklig på mycket kort tid. Genom att även ändra struktur på huden kan den se ut som sten eller mjukkorall. Om ni tycker färgerna ser kraftiga ut på denna bild lägg då märke till att det är grönt vatten i hörnet. Det såg ut så här.

Alla bilderna är tagna i vattnen längs Alaskas södra kust och med dubbla blixtar. Utan blixt hade alla dessa bilder bara visat olika toner av blågrönt.

Hälsningar Lena

Den randiga fuskräkan

Vi skickade en liten fotobok med bilder till våra vänner i British Columbia, som bjöd med oss på resan till Alaska. Andy Lamb har skrivit flera böcker om det marina livet i norra stilla havet och lade märke till en udda räka på en bild i boken.

Den här bilden visar "Candy stripe shrimp" på favoritanemonen. Räkan mitt i bilden saknar den blå randen på kroppen, vilket jag inte hade sett tidigare, men som Andy förstås såg direkt. Det är också en räka på väg ut ur bilden på höger sida som saknar randen. Han mailade och ville veta om jag hade mer bilder på dessa räkor.

På denna bild kan man se två eller möjligen tre utan blå ränder, de är också lite mindre. Andy misstänker att det är en art som heter "False candy stripe shrimp" (Lebbeus acudactylus), men vill skicka bilder en räkforskare.

Här är två exemplar på en rejält beskuren bild. Andy vill också publicera ett par av mina bilder för få veta om det finns fler som sett eller fotograferat dessa i Alaska. Det finns bara ett fotobevis sedan tidigare, men man har fått upp enstaka i djuphavstrål. Jag kollade igenom alla mina bilder där de små räkorna fanns med men det var bara bilder från denna anemon som hade just dessa.

För övrigt planerar de en resa sommaren 2015, längs en annan rutt i Alaska och det känns mycket lockande...

Bye for now,

Lena

ALASKA SALMON

Redan första dagen i Alaska fick vi se stora laxar som hoppade ovanför ytan. Oerhört svårt att fånga på bild. Det blev mest plaskbilder. Men när ansamlingen av lax blev tillräckligt stor gick det att fånga dessa fiskar i luften. Alla de mörka trekanterna på ytan är laxfenor, så ni kan ju tänka er hur mycket fisk det var just här.

Laxarna har en häpnadsväckande livscykel som startar i sötvatten (en å eller älv) där de kläcks. De tillbringar ett par år i strömmen och kallas ”smolts” (stirr på svenska tror jag). Därefter genomgår de en förändring för att klara saltvatten och simmar ut i Berings hav och Gulf of Alaska. De följer havsströmmarna till platser med gott om mat och lever så i flera år. När de är mogna kommer de tillbaka till den ström de själva kläcktes i, återgår till ett liv i sötvatten, för att fortplanta sej och sedan dö. De döda laxarna blir näring till livet i strömmen och ffa alla små nykläckta laxyngel.

En dag försökte vi få lite närkontakt med laxar även i vattnet. Vädret var strålande och Swell låg för ankar i en liten bukt.

Precis när vi skulle äta frukost ropade någon ”björn” och pekade mot stranden. Där tassade en mörk nalle som man efter lite dividerande kom fram till antagligen var en ung grizzly.

Nalle gick vidare och hängav sej snart åt bärbuskarna som växte lite högre upp på stranden.

Efter frukost åkte vi, fyra i taget, med den lilla livbåten upp i en grund, smal å som mynnade i bukten. Halvvägs upp i ån var en grotta där vi fick kliva ur båten och börja simma själva med fenor och snorkel. Miljön runt vattendraget var urskog med sagostämning.

Vattnet såg klart ut vid första anblicken, även om det var lite mörkt av de stora träden som skuggade. Tyvärr uppstår besynnerliga visuella effekter när saltvatten blandas med sötvatten vilket gör vattnet grumligt, nästan oljigt ibland. Det fanns gott om laxar men så här såg det ut när vi simmat en bit.

Högre upp i strömmen täcktes den av sten (som en grotta) och det blev betydligt mörkare, men här var också vattnet mycket klarare. Laxarna svepte runt oss och simmade sedan förbi för att fortsätta uppströms. Laxarna på bilden är Pink Salmon, en hona först och sedan en hanne med puckeln på ryggen.

Det här är en hanne av Pink Salmon med den karaktäristiska nosen och puckeln.

En del fiskar var slitna och hade skador på nosen och ryggen. Vi såg även enstaka Sockeye Salmon, som är vackert röda med gröna huvuden. Lyckades dock inte få någon på bild med godtagbar skärpa.

I en grund del av ån stod vattnet lite stilla och där var sikten också någorlunda acceptabel.

Laxarna simmade in här och låg ibland stilla en stund innan de fortsatte.

Vi låg nästan en timme och spanade på laxarna.

Vartefter man tröttnade var det bara att flyta med strömmen ut i bukten.

På väg ut flöt vi igenom grottan där vi tidigare klivit ur livbåten. Där strömmen mynnade stod inte björnen och väntade :-). Däremot kom dykbåten och hämtade upp de som inte ville simma hem för egen maskin.

De stora ansamlingarna med lax drar till sej björn, som ni kanske läst om i andra inlägg här på FS. Örnar samlas också där laxarna finns. Man kan åka på fotosafari för att titta på just detta. Vi var lite sena för att få se det mest spektakulära uppvisningarna ovan ytan, men björnen kom tillbaka på kvällen strax efter middag.

Vi såg en hel del örnar men när man hade kameran till hands satt de mest och spanade. Inte så illa det heller förstås.

Hälsningar Lena

Med åtta armar kan man kramas ordentligt

Vår resa längs Alaskas Inside Passage fortsatte norrut och vädret var för det mesta riktigt fint. I den skyddade passagen var vattnet ofta väldigt lugnt.

Lite krusningar på ytan mitt på dagen och ofta blev det helt blankt mot kvällen.

På Nautilus Swell är man van att det är många undervattensfotografer med och så här ser laddnings- och arbetsstationen ut. Lägg märke till alla eluttagen på översta hyllan. Till vänster kan man se en balja med färskvatten där man kunde skölja sina grejer efter varje dyk.  

Ett djur som jag alltid spanat efter då vi varit i British Columbia är bläckfisk, specifikt den som heter Giant Pacific Octopus. Vi visste att den skulle finnas även i Alaska och spanade på varje dyk. Oftast hittade man den som på bilden ovan. Sovandes i en smal skreva.

Detta bamseexemplar låg i en väldigt smal skreva och var fullkomligt ointresserad av vad som hände utanför. Sugkopparna var flera centimeter i diameter och det säger lite om bläckfisken storlek. De kan uppnå en vikt av 50 kg och då är armarna ca 3 m långa!

Till slut så mötte vi en bläckfisk som var vaken och satt mellan några stora vita anemoner. Inte ett bamseexemplar men det var alert och brydde sej inte nämnvärt om att bli fotograferad.

De smälter för det mesta in i omgivningen på ett häpnadsväckande sätt och kan ändra både färg och form oerhört snabbt. Här fick jag dock en bild då den poserade mot en ganska OK bakgrund. 

Plötsligt "blåste den upp sig" och ändrade delvis färg.

Om den inte smälter in i miljön så blir ändå mönstret väldigt förvillande.

Jag vill gärna ha mycket tentakler på bilderna, helst med sugkopparna synliga.

Bläckfisken poserade villigt och tycktes inte bry sej särskilt mycket om att det blixtrade omkring den. Om man sträcker ut en hand mot deras tentakler brukar de ofta känna efter (provsmaka) på vad de "hittat" genom att ringla upp på handen/armen. De har nämligen smaksensorer i sugkopparna. De händer dock att de blir väldigt närgångna och då är det svårt att fotografera samtidigt. Sugkoppar som fäster mot naken hud ger sugmärken, kanske inte helt oväntat...

Vi avslutade mötet med bläckfisken med några närgångna portträtt.

Till kvällen så var vattnet spegelblankt och passagen hade smalnat av ordentligt.

Vi mötte en båt som drog en timmertrål strax efter solen gått ner.

Himlen färgades rosa och månen kom fram. Vi passerade timret och ännu en dag längs Inside Passage led mot sitt slut.

Hälsningar Lena