Väldigt nära ytan

Många som kommenterar mina undervattensbilder skriver att bilderna visar "en värld som de aldrig kan få uppleva". Men, det jag visar idag är nog en undervattensmiljö som de allra flesta kan få se. Man behöver bara stoppa ansiktet i vattnet och använda en mask eller simglasögon för att se ordentligt.

Välkommen hem till småspiggarnas värld, ca 20 cm under ytan. Man behöver inte ens vara simkunnig utan detta kan man uppleva med flytväst eller "puffar" på armarna om man är liten eller osäker.

Det här är antagligen en spigghanne som jobbat så hårt med sina faderliga plikter, dvs bobygge, ägg- och yngelvaktning, att han nu är på väg till de sällare jaktmarkerna.

Bilderna är tagna i en liten vik på ön Stora Kalholmen i Stockholm skärgård. Ön har ett mysigt vandrarhem och tre stugor. För de som inte har egen båt går det utmärkt att ta sej dit med Vaxholmsbåtarna. Småspiggarna kan man dock hitta i var och varannan badvik med lite blåstång och annan växtlighet.

Alla bilderna är tagna med 35 mm och enbart naturligt ljus. Jag ville försöka fånga miljön precis vid strandkanten utan att behöva släpa med mej så mycket utrustning.

Lite stimbeteende kunde man se ibland, men de simmade mest hit och dit i små oorganiserade grupper som gjorde det svårt att få fokus på mer än ett par fiskar åt gången (om ens det).

På djupare vatten (ca 50 cm) simmade också en och annan liten abborre men det blev också mörkare och grumligare. Om ni vill uppleva dessa små fiskar, håll till riktigt nära land och ligg still. Även om man skrämmer dem till en början så kommer de tillbaka.

Simma lugnt

Lena

Att bada med en labrador...

...är en intensiv upplevelse. Max familj är på resa och han fick då komma till oss på en liten minisemester. Vi åkte specifikt till en sjö med klart vatten och jag hade laddat med  "skyddskläder" och kameran i undervattenhuset. Objektivet var en Tokina 10-17 fisheyezoom på 10 mm. Det blev väldigt närgånget ibland. 

Vi började först lite sansat med en bild upp på bryggan. Max har inte riktigt hajat vad som var på gång i vattnet utan han vill helst kasta sej i. Jag var ju redan i och det störde honom lite.

Magplask från bryggan ser ut ungefär så här.

Eller så här ur ett undervattensperspektiv. Han försöker hugga en pinne som flyter på ytan i språnget.

Max hittar snabbt sin pinne och börjar ivrigt simma mot Fredrik som står på bryggan.

Det här är stilen, äkta hundsim.

Fredrik är med i vattnet och busar lite med Max. Det behövs någon som assisterar och som kan styra hunden en del för att det här ska fungera över huvud taget.

Max är i toppform och han älskar verkligen detta.

Han får simma en sista runda innan vi går upp och leker (torkar) med handduken.

Vi har en nöjd blöt hund med oss hem i bilen. Visst ska även hundar få ha det lite kul när de är på "semester resort". Lite extra god mat väntade förstås också när vi kom hem.

Hälsningar Lena 

Näckrosorna blommar även under vatten

Vita näckrosor blommar just nu i sjön Storaxen utanför Rättvik. De finns vid de grunda kanterna och man kan hitta dem både på ytan och under. I gränssnittet får man reflektioner av de vita blommorna på vattenytans undersida.

Vissa näckrosblad är vackert röda, men grums i vattnet stör och det är lätt att virvla upp ännu mer partiklar när det inte är mer än en meter djupt.

Små abborrar lurar bland stjälkarna och de klargröna bladen.

Nedfallna grenar bildar spökliga formationer på grunt vatten. Det är inte ovanligt att det döljer sej en gädda i den här miljön.

Lite djupare är sjöns vatten blågrönt och abborrarna håller ihop i små stim med fiskar av ungefär samma storlek. En del större abborrar simmar runt ensamma och ser nästan ut att patrullera. Gäddorna lurar i vassen och lite varstans i den gröna växtligheten, det gäller att vara på sin vakt.

Hälsningar Lena

Gäddorna lurar i vassen....

....de gör de faktiskt. Vattnet är knappt en meter djupt och platsen skuggas av stora träd som står vid kanten av den lilla sjön. Här lurar de. Det var fyra stycken på plats när jag försökte smyga mej fram.

Lite olika storlekar men inga mindre än ca 40 - 50 cm. De små gäddorna gömmer sej för det är tufft bland dessa rovfiskar och liten gädda kan bli måltid till stor.

Bilderna bli inte så estetiska inne i vassen, men så här ser det ofta ut när man möter en gädda i en insjö.

Ibland simmar de fram lite snyggt och poserar en stund. De ligger ofta hel stilla och man brukar få flera chanser att ta bilder så länge man inte blir alltför närgången. Ju större gädda desto tuffare verkar de vara.

Ibland möter man dem ute i mer öppet vatten. Det är fortfarande väldigt grunt, ca 2 m.

När solen kommer fram skimrar det blåaktiga vattnet och de klargröna vattenväxterna. Båda bilderna ovan är tagna med Tokina 10-17 mm fisheye (på 17 mm) och jag fick komma bra nära båda dessa gäddor.

Trots att färgerna kan vara nog så spektakulära i denna sjö så håller gäddorna gärna till i de mörkare, murriga områdena där det är mycket bruna toner. Jag testar därför några i svartvitt.

En lite mindre gädda som lät mej ta några porträttbilder med 60 mm makro innan den försvann i den mörka växtligheten.

Den här stöddiga fisken mötte vi ute i ganska öppet vatten där den låg helt stilla strax ovanför växtligheten. Vi kom på den bakifrån men den låg kvar när jag simmade runt och kom emot den med kameran. Den hade nog inte så många fiender i sjö.

Sommarhälsningar från Lena

Sambo i skrevorna

I klippskrevor samsas en mängd olika djur och vid ett dyk i Hamburgsunds skärgård stötte vi på några av favoriterna.

Den blyga tångsnärtan är ofta väldigt inklämd i någon smal skreva och kikar ut lite försynt när man kommer med kameran. Ibland accepterar den ljuset men oftast kryper den bara djupare in och försvinner i mörkret.

Under detta dyk hittade vi fem tångsnärtor i skrevorna vid Kyrkogårdsön, vilket nog är rekord för oss. Denna fisk finns längs bohusläns kust men är inte särskilt vanlig. Om man vet vad man ska leta efter kan man dock hitta dem ibland.

Den långa smala tejstefisken trivs också här. Till vänster bor en liten plattfisk och det röda till höger är en trollhummer, en vanlig gäst i denna typ av skrevor.

Tejstefisken ger sej ut för att kolla läget när vi passerar.

Den färggranna trolllhummern finns nästan alltid i klippskrevorna, men om man inte har en lampa att lysa med hittar man den inte.

En liten kaxig snultra tycks försvara en del av klipphyllan. Kanske är det någon form av revirstrid för deras parningssäsong äger rum ungefär nu.

De små vackra vita anemonerna växer på klippväggen brevid och jag kan inte motstå att ta en bild av dessa. Åtskilliga dykare har passerat oss men vi är kvar på nästan samma ställe som vi hamnad på när vi klev av båten. Ibland finns det mycket att hitta i de små klippskrevorna bara man tar sej tid att titta efter.

Hälsningar Lena