Kamouflage

Precis som på land så finns det djur under vatten som använder sej av kamouflage för att inte synas. Det kan vara både ett sätt att undkomma rovdjur och ett sätt att jaga egen föda.

Både i svenska vatten som ovan och i Medelhavet, nedan, så är plattfiskar på sandbotten ett bra exempel på fiskar som är mycket svåra att upptäcka.

Bara om man simmar långsamt och vet att de borde finnas där kan man hitta dem.

Båda bilderna ovan visar en väldigt vanlig simpa som man ofta ser på västkusten. Dessa syns främst för att blixtarnas ljus framhäver dem, väldigt ofta simmar man förbi dessa och märker dem inte alls.

En vacker simpa från Kanadas västkust. Även om de gula fälten sticker ut på den rosa bakgrunden är den svår att upptäcka.

Ytterligare en simpa i Kanada som jag inte såg förrän jag var mycket nära och egentligen hade fått syn på ett annat motiv. Det här är dessutom ingen liten fisk. 

Det här är ett exempel på ett ännu större djur som är en mästare i kamouflage. Återigen gör blixtljuset denna mer synlig. Annars ser detta ut som en stor sten med samma brunrosa påväxt som alla andra stenblock runtomkring. Det här var en gammal bläckfisk av arten Giant pacific octopus, som hade armar som var ca 2 m långa. Bläckfiskar kan både byta färg och ändra textur på huden för att smälta in i omgivningarna.

 I tropiska vatten finns mängder med fantastiska exempel och jag har valt en mästare på sista bilden. Fisken ovan kallas frogfish och jag vet att jag fått exemplar utpekade för mej som jag ändå inte kunnat se. Det här är heller ingen liten minifisk utan ett exemplar på ett par decimeter.

 Det var allt för denna gång

Lena

Snells fönster

Under bra förhållanden kan en dykare som tittar upp mot vattenytan se en rund bild av det som finns ovanför ytan, från horisont till horisont. Fenomenet kallas för Snells fönster (Snell´s window) och är en effekt av ljusets brytning genom vattenytan. Runt fönstret blir det ofta helt mörkt eller möjligen att man ser reflektioner av det som finns under ytan. Om vattenytan ej är helt stilla uppstår oregelbundna mönster ffa i fönstrets kanter.

Så här kan det se ut om man utnyttjar denna effekt vid undervattensfoto och förstärker med en livboj. Bilden är tagen i en pool med blå mosaik och en palm vid kanten.

 Då solen äntligen tittade fram lite i söndags och jag ville fortsätta experimentera med "fönstret" så åkte vi till en badplats utanför Uppsala. I det mörka vattnet och med några löv på ytan kan resultatet bli ungefär så här.

En beskuren variant på bildexemplet ovan där jag valt att bara nyttja delar av fönstret. Alla bilderna ovan är tagna med en Canon 7D, Tokina 10-17 mm fisheyezoom (på 10 mm) och dubbla Ikelite DS 125 blixtar. Ingen av bilderna krävde någon dykutrustning utan jag har bara hållit kameran under vatten och tagit bilder rakt (eller nästan rakt) upp.

Hälsningar Lena

Finns det charmiga fiskar ?

Ni som brukar titta in och läsa min blogg vet antagligen min åsikt om denna fråga redan. Nu tänkte jag testa den på er med några små fina firrar från Gozo.

Den här lilla fisken, ca 3 cm, simmade rakt mot kameran och tittade på mej med lite trotsig min. Rätt stöddig för att vara så liten.

Den här är en liten "blenny" och den kanske har lite mer charmpoäng än den första. Den höll till på en sten och hade som en liten inhägnad trädgård runt sej, med vinröd matta.

Efter en stund vågade den sej ganska långt fram mot kameran och "leendet" är ju bara så härligt. Ansiktet är mindre än 1 cm.

Simpor har kanske inte det vackraste ansiktet men ibland har de väldigt vackra färger, som kommer fram i blixtarnas ljus. Den här var ca 10 cm lång och flyttade ständigt runt på väggen där den höll till.

 Inte charmig kanske men en ganska cool typ tycker jag. Visade gärna lite tänder när man kom nära med kameran. Oftast fick man bara en chans på dessa innan de blixtsnabbt försvann över sandbotten.

 Plattfiskar är svåra att motstå med sina besynnerliga ansikten. Tacksamma att fotografera är de också för de ligger helt stilla och tror att de inte synns.

Hälsningar Lena

Makroliv runt Gozo

Det finns en del smått och gott under ytan utanför Gozo som inbjuder till att sätta ett makroobjektiv på kamera. Vi hittade inte så många nakensnäckor men den vackra

rödlila varianten på dessa bilder var det flera dykpar som såg. Den var ungefär 2 cm lång och åt antagligen på de små hydroiderna som den satt på.

 Den här ser ut att vara i full färd med att snaska i sej en hydroid. Tyvärr finner man ofta dessa vackra små djur i en ganska trist och rörig miljö.

Den vackra eldmasken (fire worm) var något helt nytt för oss och ett motiv som inbjöd till att "leka" med. De fanns i mängder och i varierande storlekar från ca 3 - 15 cm.

Det här är faktiskt också en mask, en havsbortsmask. Tyvärr fick jag bara en chans på denna innan den drog ihop de vackra borstliknande tentaklerna och "försvann". Tentaklerna fungerar både som gälar och för att fånga små matpartiklar till masken som lever i ett rör. Hela skapelsen ser ut som ett långt skaft med en vacker plym i toppen.

1.

 Havsbortsmaskar är roliga motiv, men vissa är ganska stora och var placerar man skärpan och centrumspiralen på dessa tycker ni ? Visar tre varianter så tyck gärna till.

2.

 3.

Ha en trevlig kväll

Lena 

P31

Om man är vrakintresserad så är det bättre att stanna på Malta, men vi fick i alla fall tillfälle att dyka på ett vrak utanför Gozo. Vraket gick under beteckningen P31 och var

en tysk jagare som sänktes medvetet för ca 5 år sedan och således var helt renplockad och "historielös". Men som konstgjort rev och motiv fungerade den utmärkt i det stilla blå vattnet.

Förhållandena för dagen var utmärkta med platt vatten och strålande sol. Vi var först framme vid vraket och fick ca 20 minuter med lugn och ro innan nästa båt med dykare plötsligt anlände.

På denna bild kan man se den andra dykbåten vid ytan innan den ankrat. Eftersom djupet bara är ca 20 m passar detta vrak även för ganska oerfarna dykare och det dalade snart ner stor grupp.

Det förekommer att man använder stativ även under vatten och då kan det se ut ungefär så här. Det är främst vid vrakfotografering under mörka förhållanden som stativen kan få följa med. Lite extra prylar att släpa på där nere (inklusive vikter för att få det att stå stadigt).

 När det plötsligt blev så många dykare på vraket sökte vi efter alternativa motiv och var bl a framme vid fören och experimenterade lite.

 Eftersom vraket inte legat i vattnet så länge så fanns det inte så mycke påväxt, men några havsbortsmaskar hade i alla fall flyttat in. Ja, det är den fina "plymen" som är en mask. Mer om dessa en annan dag för de är mycket trevliga makromotiv.

Hälsningar Lena