Björkvik - Stockholms populäraste dykplats

Idag skulle min dykklubb avsluta en kurs för en en elev som inte blev klar i våras. Då det var andra nybörjare med som ville dyka så behövdes det resurspersoner dvs erfarna dykare. Jag följde med och tog med min kamera också. Det är inte lätt när man dyker med någon som är mindre erfaren men dykplatsen är ljus och fin, och allt som är kul att se finns på väldigt grunt vatten.  

Björkvik är antagligen den mest populära platsen att ha dykkurser på i Stockholmsområdet och det är alltid mängder med dykare på plats när man kommer dit. De allra flesta ser dock inte det vi såg idag. För de fina små djuren hittar man mellan 2-4 m, och det området simmar de allra flesta förbi. 

I tången på ca 2 m djup hittar vi denna fina kantnål. En släkting till sjöhästen och en fisk som många tror att man bara kan se på västkusten.

Strax efter hittar vi en mindre havsnål, en hona att döma av de vackra färgerna. Här är det ombytta roller som gäller och det är honan som har de vackra blå mönstren.

Hona av mindre havsnål.

Hannen är betydligt mer diskret och ser nästan ut som ett av de grässtrån som han så gärna simmar runt bland. Hos dessa fiskar är det hannen som får bära de befruktade äggen i en lite påse på magen tills de är färdiga att kläckas.

 Vi hittade även några plattfiskar som låg i sanden och var helt övertygande om att de var osynliga. Dessa ligger helt stilla och man kan ta hur många bilder man vill.

Ha en fin söndagkväll

Lena

Muränorna i bensindunken

Under ett landbaserat dyk i Makadi Bay, Röda havet, simmade vi längs en sandbotten för att komma till ett rev. Det låg en hel del båtar i detta område och någon hade dumpat en gammal bensindunk överbord. Den hade legat där ett tag och bar en del påväxt, den hade dessutom fått hyresgäster.

Dessa små "geometric morays" är inte tjockare än mitt finger och de tittade fram lite nyfiket i dunkens öppning. Muränor behöver inte vara stora och se läskiga ut, de finns i alla storlekar och färger, samt en del med läckra mönster. 

 Vi simmade förbi dunken vid flera tillfällen och jag kunde inte motstå att fotografera de små muränorna. Bildserien ovan kan någon av er ha sett tidigare för den finns här på FS. Jag tyckte det såg ut som att muränorna berättade läskiga historer för varandra och döpte bildserien till "Scary story".

Vi gjorde även ett nattdyk på samma ställe och så här kan det se ut när alla muränorna försöker tränga sej ut samtidigt.

En av deras kompisar som hunnit ut ser lite skärrad ut. Undrar om det beror på att han just fått syn på fotografen...

Ha en fin kväll

Lena

I stället för tandtråd...

Ha en bra fredag

Lena 

Nemo - en kaxig clown

Det finns flera djur som lever tillsammans med anemoner och de som de flesta av oss nog känner till är clownfiskar. Även om man inte är sportdykare, eller har snorklat på semestern i tropikerna, så har ju filmindustrin gett oss en bild av clownfisken i form av Nemo. I filmen är Nemo en klok och modig liten hjälte. Det stämmer delvis med verkligheten, åtminstone modig. Jag skulle kanske snarare kalla det ”kaxig på gränsen till dumdristig”. Clownfiskar är nämligen det enda djuret under alla år jag dykt som anfallit med vidöppet gap och huggit!

Just denna clown anföll inte men det ser minsann ut som att den ber mej dra till en annan anemon. Om ni inte tycker den ser exakt ut som Nemo så finns det ett 30-tal olika clownfiskar. De lever i en typ av symbios med anemoner som gynnar den ena (fisken) utan att skada den andra.

Anemonerna kan ha olika färger och clownfiskarna kan vara allt från gula till röda och ibland nästan svarta. De vita banden kan också variera. Det finns även en variant som är rosa och har ett vitt band längs ryggen.

Dessa "pink anemone fish" är fotograferade i Thailand på den tiden jag använde en Olympus C8080. Clownfiskar är ett bra exempel på motiv som kan bli mycket bra med en kompaktkamera. Det gäller bara att ha tålamod och vänta vid deras anemon, de gömmer sej men kommer alltid ut igen.

 Clownfiskar bor i "familjegrupper" där bara den största hannen och honan får avkomma. Äggen läggs i närheten av deras hemanemon och vaktas i ca 2 v innan de kläcks. Ofta finns det en del andra fiskar i eller runt samma anemon om den är stor.

Om man har tur kan man få se clownfiskar när man snorklar. Denna bild är tagen på ett "husrev" i Röda Havet. Anton 9 år, som precis lärt sej snorkla, var först med att hitta Nemo och lyckan var stor.

Hälsningar Lena

Partykräftan - med egna serpentiner

Inför midsommarfirandet visade jag en bild på en eremitkräfta helt insnärjd i lila ”serpentiner”. Just denna art av kräfta (Pagurus prideaux) lever med en anemon (Adamsia carciniopados) som skydd på sitt skal. När anemonen blir stressad eller hotad producerar den de lila trådarna, som genom sin färg och form får hela eremiten att se ut som om den kom från ett särdeles lyckat partaj. Men trådarna är sk nässeltrådar som bränns och fungerar som ett skydd för både kräfta och anemon.

 Den här är ju ganska näpen med sina trådar som ser ut att växa ut från de rosa fläckarna på anemonen.

 Just kombinationen av dessa två arter har jag bara hittat i norska fjordar. Men enligt facklitteratur ska de finnas från Kap Verde i syd till långt upp längs Norges kust. Dock ej i svenska vatten.

 Alla bilderna ovan är tagna i Sognefjorden, Norge. En del för flera år sedan då jag använde en Canon 400D istället för en 7D.

 Ibland blir det väldigt mycke nässeltrådar, som för denna som såg mest ut som att den ville gå och dra lite grus över sej.

Det finns också andra exempel på eremitkräftor som nyttjar det brännande skyddet som anemoner kan ge. I tropiska vatten kan man ibland hitta Dardanus pedunculatus.

 Den känns igen på sina gröna ögon och taggarna på kanterna på klorna. Kroppen är röd, orange och vit. Färgen varierar efter djurets ålder. Skalet är ofta ett snigelskal med anemoner på.

Vissa anemoner sätter sig fast på eremitkräftans skal på eget bevåg, men man har också sett hur eremitkräftor plockar anemoner och arrangerar dem på sina skal. Dessa två bilder är tagna utanför Filippinerna 2009. Förutom dessa eremiter fanns det ju en hel del annat spännande där men mer om det en annan dag.

Ha en skön kväll

Lena