Eremiterna jag inte kan motstå

Eremitkräftor kan jag bara inte motstå. De finns nästan överallt i havet, både i Sverige och utomlands, så jag stöter på dem ganska ofta och mycke bilder blir det. Allt från pyttesmå till några centimeter stora är det vanligaste. Dessa småttingar stötte vi på i

Kanada, under sommarens resa.  Hela korallern var full med halvcentimeter stora eremitkräftor, minst ett hundratal, och jag höll aldrig på att komma därifrån. Dessa små röda hade tydligen funnit varandra och hannen höll envist fast i sin lilla flickvän.

 Den här hade hittat en riktigt vackert hus, som tillhört en purple ring topsnail. Sprakande färger blir det ibland. Nästa bild är dock betydligt rörigare och svårare att se vad det är, men det var ett drama som utspelade sej på en klippavsats.

Plötsligt fick jag syn på en liten eremit som ligger på rygg (mitt i bilden). Den sprattlar med sina randiga ben. Till vänster sitter en ganska stor maskerad krabba. Jag ser plötsligt hur den nyper i den lilla kräftan med en klo. Till höger sitter eremitens kompis och  kan inte göra så mycket. Jag tog tre bilder sedan var jag tvungen att ingripa. Jag brukar inte pilla på djur under vatten men den här lilla fina kräftan kunde jag inte se hur den blev krabbmat. Jag vände den på rätt köl och flyttade undan den, närmare sin kompis.

 De fick bråttom att ta sej därifrån och jag fick bara en bild på dem då de knallade iväg med sina stora hus. Nåväl, slutet gott denna gång.

Hälsningar Lena  

Bara några anemoner...

OK, kollageiden får vila lite....Jag ska fundera fram några förslag istället och inte bombardera er mer frågor en fredagkväll då orken är helt slut och man bara vill slappna av. Mikaels Sundbergs inlägg idag tilltalade mej mycket...ibland vill man bara slappna av och titta på bilder. Därför ger jag er några anemoner ikväll. Sagolika skapelser i olika färger som kan vara allt från en halvmeter till en halv centimeter.

Vaddå anemon tänker ni säkert om den sista bilden. Men räkan sitter på foten på en stor knallröd anemon.

Ha en bra lördag

Lena

Kollage

Är lite sugen på att testa att göra kollage av mina undervattensbilder. Satt en lång stund och bläddrade runt i mina kollektioner och insåg att det fanns många olika aspekter att beakta när man gör urvalet av bilder. Kan blanda olika utsnitt från vidvinkel och makro? Ska man hålla sej inom ett begränsat urval av färger? Ska det vara ett huvudmotiv på varje bild eller ska man fylla ut med bilder som visar strukturer och färger enbart? Ska jag basera kollagen på geografiskt område? Art? Djurgrupp? Oj vad svårt det blev. Gjorde ett test med tre bilder i någorlunda samma färgställning från svenska västkusten. Vad tror ni om detta?

Ha en bra helg

Lena

PS. Ska det vara ram och andra detaljer? Text ?.... 

En liten favorit

Jag bläddrar vidare bland mina semesterbilder och hittar några med en av mina favoritfiskar "Decorated warbonnet". Oftast hittar man dem i skrevor, gamla musselskal eller tomma havstulpaner. De kikar fram lite försynt och man får trixa med blixtarna för att få någorlunda vettigt ljus. I Skandinavien finns en släkting som heter tångsnärta

som är ännu blygare och mindre än den här Nordamerikanska varianten. En dag har vi dock extra tur för en särdeles vackert dekorerad Warbonnet tar sej plötsligt en simtur.

Med 60 mm makro försöker jag få till bilder där man kan se större delen av kroppen. Den är dock förvånansvärt stor och bakgrunden som den helst vill vara på är ganska rörig. Till slut får jag ett par bilder där man kan se delar av fisken kropp och hela den

 pampiga huvuddekorationen. Den här stod på min önskelista inför året resa till Kanada och vi hittade denna charmerande individ precis brevid bryggan utanför dykcentret, på 6 m djup. Ibland finns de vackraste djuren mycket närmare än man tror.

Hälsningar Lena

Bläckfisk i närkamp med havskattål !

Bland de häftigaset upplevelser vi haft under vatten inträffade under en resa till Barkley Sound i British Columbia 2010. En gigantisk bläckfisk försökte krypa in i en håla som var upptagen, där bodde redan en jättelång havskattål. Den påminner om våra havskatter och har en munn full med huggtänder. Den blev inte glad över intrånget och vi fick bevittna hur den med vilda hugg jagade bort den stora bläckfisken. Att jag råkade ha vidvinkel på kameran, och inte makro (som händer oftare) var ett till mirakel under detta dyk. De grumsade till vattnet en del under striden men så här blev det.

Havskattålen vann och kunde dra sej tillbaka in i sin favorithåla. Det är nog det största exemplar vi någonsin sett och den var inte glad...Den lätt stukade bläckfisken retirerade till några stenblock och vi smög efter.

 Jag såg på den en stund och insåg plötsligt att den fått syn på mej och bestämt sej för att kolla in den där dykaren istället. Den kom emot mej och genom sökaren såg jag hur en jättetentakel kom farande genom vattnet. Antagligen var den ca 2 m lång och eftersom den hade sju till bestämde jag mej snabbt för att backa. Den här var på tok för stor för att kramas med.

Ha en bra kväll

Lena