Bläckfisk i närkamp med havskattål !
Bland de häftigaset upplevelser vi haft under vatten inträffade under en resa till Barkley Sound i British Columbia 2010. En gigantisk bläckfisk försökte krypa in i en håla som var upptagen, där bodde redan en jättelång havskattål. Den påminner om våra havskatter och har en munn full med huggtänder. Den blev inte glad över intrånget och vi fick bevittna hur den med vilda hugg jagade bort den stora bläckfisken. Att jag råkade ha vidvinkel på kameran, och inte makro (som händer oftare) var ett till mirakel under detta dyk. De grumsade till vattnet en del under striden men så här blev det.
Havskattålen vann och kunde dra sej tillbaka in i sin favorithåla. Det är nog det största exemplar vi någonsin sett och den var inte glad...Den lätt stukade bläckfisken retirerade till några stenblock och vi smög efter.
Jag såg på den en stund och insåg plötsligt att den fått syn på mej och bestämt sej för att kolla in den där dykaren istället. Den kom emot mej och genom sökaren såg jag hur en jättetentakel kom farande genom vattnet. Antagligen var den ca 2 m lång och eftersom den hade sju till bestämde jag mej snabbt för att backa. Den här var på tok för stor för att kramas med.
Ha en bra kväll
Lena







Hur gick det, klarade du dig...
Uppenbarligen,
Det är mysko världar du uppenbarar.
Hej Jan-Olof,
det gick bra och så här efteråt undrar man ju om man inte hade kunnat "leka" lite med den och fått fler häftiga bilder. Bläckfisk simmande i öppet vatten ligger högt på önskelistan.
Hälsningar Lena
Jag skulle också retirerat om den bläckisen kom farandes...
/Anna
Havskattålen hade antagligen abbonerat på den hålan under ganska lång tid, kanske t o m flera år. Bläckfisken hade inte så mycke att säga till om, den slingrade sej mest och stack sedan.
Jag backade snabbt men så här efteråt önskar man ju att man hade testat lite fler poser, den var ju trots allt rätt sällskaplig.
Hälsningar Lena
Jag har hört om närgångna bläckisar som har satt sig över ansiktet på dykare och fått av masken...? Myt eller sanning?
Sanning, det har hänt, utan att det blev så mycket mer än så. Där vi mötte denna bläckfisk har det förekommit att bläckisar norpat videoljus och simmat iväg med. för att senare släppa ifrån sej. Även en närkontakt över ansiktet som resulterade i en rad med sugmärken i pannan hos en manilig dykare (som han skulle förklara för sin fru efter helgen).
/Lena
Aha! De verkar vara ganska nyfikna av sig. :) Skulle gärna varit en fluga på väggen då mannen skulle förklara alla sugmärken för frun! :D
Ha en fin kväll Lena!
//Ewa
Tack Ewa,
arga katter får vara ifred och gosedjuret var aningens lite för stor. Det diskuteras en del i litteraturen om inte de största bläckfiskarna (som är rätt gamla) blir lite "senila", för de interagerar ofta helt ohämmat med dykare. Det gör ju situationen lite extra osäker...
Hälsningar Lena
Tack Heléne,
det här var "once in an life time".
Hälsningar Lena
Havskatten har rätt butter uppsyn! :-)
Hej Anne-Sophie,
kul att du gillar bilderna. Havskatter ser ofta rätt buttra ut och tänderna brukar spreta lite hit och dit. Det här var en garvad gammal havskattål som försvarade sin favoritplats. Inget att leka med direkt.
Hälsningar Lena
Fina bilder!
Hej Per,
bläckfiskars intelligens har varit upp ganska många gånger under senare år och de är betydligt smartare än man tidigare trott. Jag har också sett film där de stora bläckfiskarna kommer fram och tar kontakt med dykare och kollar in läget.
Hälsningar Lena
Kul Tony,
den ville nog bara kramas lite :-) Jag förstår att den satt fast ordentligt för kraften i sugkopparna är enorm, så även en liten bläckfisk kan hålla fast sej hårt. Jag antar att du hade någon typ av dräkt och att den inte satte sej på huden.
Hälsningar Lena
Jo precis, dräkt och väst och det var mest i västen den satt. hade tyvärr svårt att se den då den satt högt upp men jag fick hjälp av min parkamrat. Den släppte sen och simmade lugnt vidare.