Småbåtshamnen i Jordfall

Just den här hamnen i Gullmarn har varit en av våra favoritdykplatser under många år. I helgen var vi där igen för våra sista sena höstdyk. Hamnen i Jordfall har nya ägare och de har fixat till det fint för både båtfolk, dykare och husbilsgäster.

Höstfärgerna gör platsen extra spännande.

Vi har ännu inte listat ut hur man ska ta sej till den bänken utan torrdräkt (eller väldigt rejäla gummistövlar).

Ibland brukar ett svanpar ligga här och "chilla". De hade gjort sej fint här denna dag men jag gillar stället ändå.

Vad hittar man då under vattnet? En av mina häftigaste undervattensbilder i svenska vatten är på ett gäng eremitkräftor som byter skal med varandra inuti ett gammalt däck. Det här är samma däck. Nu har det sjunkit djupare ner i dyn och en krabbtaska har för närvarande flyttat in. Sikten var rätt dåligt och det var väldigt mörkt när vi kom ner ca 8-10 m. 

Det var nästan lika mörkt som under ett nattdyk och kanske fiskarna har svårt att hålla koll på natt och dag, för den här sov. När man får närma sej så här nära och kan ta flera bilder med blixt råder det ingen tvekan, den sov och den fortsatte sova när jag simmade därifrån.

Samma typ av snultra och den här sov också. Den vilar dessutom mot en havsborstmask som fortfarande har gälarna utslagna. 

Gullmarsanemon finns det gott om när man kommer ner mot 15 m djup.

Cylinderrosorna hittar man djupare, vid ca 25 meter. De är för stora för 60 mm makro men jag tog några bilder i alla fall. Tänkte att vi gör ju ett dyk till och då har jag vidvinkel på kameran istället.

Smörbult finns det gott om och den här visade upp sej i all sin prakt med alla fenorna utfällda.

Efter en timme i det 10 gradiga vattnet var vi redo för en paus och lunch. Fredrik sköter den portabla gasgrillen och de efterlängtade korvarna. Vi måste också byta flaskor på våra paket för att kunna göra ett dyk till. Den fina toaletten med värme och möjligheten att tvätta händerna uppskattas också väldigt mycket av oss dykare. En klar förbättring mot utedasset som fanns här tidigare (även om det var bättre än ingenting).

Vidvinkel under så här dåliga förhållanden blir förstås en utmaning. Här är det i alla fall en liten simkrabba som vunnit en jackpott. " - En hel död krabbtaska bara till mej..." Sjöstjärnan ser dock ut att vara på väg mot samma måltid och inom kort kommer en hel del av havets andra rengörare också hitta hit.

En krabbtaska på en tross. Det finns en hel del grova rep och trossar till olika betongklossar här för det är en hamn och många av dessa hyser ett myller av djurliv.

Vi simmade förstås ut på den "öde" dybotten i mörkret och letade efter cylinderrosorna som vi hittade på första dyket. Vi simmade i cirklar ner till drygt 27 meter (djupare än vi var på första dyket) men hittade inte på dem igen. Typiskt, men sånt händer. Därför avslutar jag med två kära simkrabbor istället. Lägg märke till hur hannen håller en beskyddande klo runt sin flickvän.

Så här ser vår dykplats i Jordfall ut från ovan.

Sedan blev jag lite för nyfiken och måste styra ut drönaren över skogen som växer på udden. 

Jag tyckte det såg ut som en godispåse med de gröna och gularöda träden. 

Så här hade vi inte sett Jordfall tidigare. Nästa dag (lördag) besökte vi en annan dykplats, dock inte Släggö i Lysekil där Mats råkade befinna sej. 

Hälsningar Lena

Prova-på-dyk bland gäddorna i Storaxen

Min systerdotter Anna är på besök. Hon har suttit instängd och jobbat i London under hela våren och vi tyckte absolut att det var OK för henne att komma till oss. Vi tog med henne till sjön Storaxen utanför Rättvik för att göra ett prova-på-dyk. Det första man gör är att plocka ihop utrustningen. 

Efter att ha bytt ut handleds- och halstätningar på min sambos gamla torrdräkt borde den funka även för Anna. Lite stor kanske men det justerar man för i vattnet...Just den där latextätningen i halsen gör att en del upplever stort obehag av att ha en torrdräkt på sej. Det måste ju täta runt halsen för att man ska hålla sej torr.

Sista genomgången innan dyk. Spotta i masken och skölj för att förhindra att den ska imma igen. En hel del annat pratar man också om men det är svårt att förstå innan man är under ytan och upplever känslan. 

De gjorde lite olika övningar på grunt vatten för att bli mer bekväm med den "konstiga" situationen att man ska andas normalt under vatten och hitta rätt avvägning i torrdräkten.  Efter en stund av inledande förvirring gick det jättebra för Anna och Fredrik låg hela tiden mycket nära för att kunna hjälpa till om det behövdes.

Så småningom kändes det som att alla var tillräckligt bekväma för en liten simtur i sjön Storaxen. Det som finns att se i denna pöl befinner sej mellan 0-4 m så vi kunde lugnt simma iväg på en tur bland näckrosorna.

Det finns en hel del gäddor i denna sjö och ni som sett bilder från Storaxen tidigare känner nog igen er. För en ocertifierad dykare som simmar ut på sin första tur är det dock något helt nytt.  

Här hittade vi en mycket liten gädda som nog trodde att vi inte kunde se den....

Jag hade den dock hela tiden i sökaren och fick komma väldigt nära. Bilderna är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheye zoom (på 12 mm) så jag kunde nästan klappa fisken.

Gäddorna har sina bestämda platser och rör sej inte långt när man kommer och stör dem. Efter några bilder brukar de simma en långsam loop och sedan komma tillbaka till exakt samma ställe. Så är livet i den lilla sjön.

Jag hann inte experimentera och fota så mycket som jag brukar med det viktigaste på detta dyk var ju att Anna fick en fin upplevelse. Vi hoppas förstås på att hon ska gå en kurs och bli certifierad så hon kan följa med oss på dyk i Norge eller kanske i Storbritannien där hon bor just nu. Det finns en hel del intressant dykning där som vi inte sett ännu.  

Efter en heldag i sjön smakar det extra gott med mat och just denna dag hade vi bestämt oss för hamburgare i Falun på hemvägen. Just denna kedja har ju de godaste burgarna (svenskt kött dessutom) och att de serverade milkshake med päronsmak gjorde det till en perfekt avrundning. Vi hade nog inte gjort av med den energi som vi åt men Anna hade definitivt gjort det.

Hälsningar Lena

En dykblogg till

Vi dök ytterligare två dagar förutom midsommarafton och så här kan en "fullt påklädd" dykare se ut. Även om det var varmt är det torrdräkt som gäller för det allra flesta som dyker i skandinaviska vatten. Det var bara 11 grader från 10 meter och djupare så den sitter inte i vägen och gör att man kan vara i vattnet betydligt längre utan att börja frysa. 

Fiskande tobisgrisslor var det gott om...

...och skarv fanns det ju förstås en del. Jag vet att de inte är så omtyckta men här tyckte jag de satt rätt så dekorativt på klippan.

Klippan med skarvarna hörde till Väderöbod, där vi åt lunch på midsommardagen. Halva ön är fågelskydd så där flög vi inte. 

Väderöbod har en fyrvaktarstuga och en del andra byggnader som det numera är ett sällskap som sköter om och underhåller. Det är enbart medlemmar som får lägga till på ön och vår dykbåt som har fått tillstånd att stanna för lunch.  

Om man leker lite med en drönare kan en fyr se ut så här.

Det var ju de som badade på lunchen och ville man dyka kunde man göra så här. Tyvärr bommade jag halva plattformen han dök från. Det var en del vådlig klättring för att komma dit men det brydde sej inte den här grabben om.

Vi fick också besök av en liten pigg rosa haj under lunchen. Här simmar den lugnt med pappa. 

En liten hummer tyckte det var OK att posera för en bild under en klippa med sjöpungar.

Jag satte på 60 mm makro sista dagen för att få en annan typ av bilder. Det är också enklare när det är dålig sikt. Här en sjöborre som har alla sina slangfötter ute. 

De färggranna anemonerna som jag inte kan motstå.

Bägarkoraller blir fina motiv men sitter ofta med helt hopplös bakgrund och de är ju till stora delar genomskinliga så tentaklerna "försvinner" lätt mot bakgrunden. De här hittar man inte förrän man kommer djupare än 20 m men där kan de finnas rikligt.

Det här är en äggsamling från någon typ av nakensnäcka. Antagligen har de lagt äggen under våren/försommaren då de är mycket aktiva. Jag har dock inte en aning hur lång tid det tar innan de kläcks. 

Här ett annat äggnystan och en liten räka som gillar att hålla till här. En äggätare kanske.

Leopardfläckiga smörbultar hittar man ofta i små skrevor. Här låg det ett helt gäng. Jag misstänker att de är fulla med ägg. 

Det är nästan så man kan ana sej till äggen i den här fisken (eller så har de en diet som innehåller mycket orange...).

Öronmaneterna inbjuder till foto även med makro men jag nöjer mej med att visa en.

Vi såg även en del brännmaneter och den här hittade vi precis i slutet av ett dyk. Vackert gul med långa brännande trådar, men det gör inte så mycket när man är ordentligt påklädd. 

Som jag berättat om förut har dessa maneter ibland små följeslagare som kan leva bland trådarna utan att bränna sej. Perfekt skydd för de små vitlingarna. Det blev en stunds "kurra-gömma-lek" för att få en vitling på bild, vänd åt rätt håll och någorlunda skarp. Det var allt för denna gång.

Hälsningar Lena

Väderöarna midsommar 2020

Midsommarafton på en av öarna vid Väderöarna. Trots pandemi valde vi att fira midsommar som vi gjort de senaste åren, med dykning på Väderöarna. Det var förstås corona-anpassat och det mesta av aktiviteterna sker ju ändå utomhus. Här har vi lagt till med båten för att äta lunch efter första dyket. Vädret var strålande och vattnet höll badtemperatur i ytan.

Vattnet var nästan helt stilla och jag kan inte minnas att vi haft en midsommar med så bra väder på västkusten någonsin. 

Bra väder på ytan betyder dock inte att det är bra under ytan. Sikten var bedrövlig och det var mörkt när vi kom ner en bit. Ibland blir det klarare på djupet med det var inte förrän nedåt 25 m som det blev bättre. Där kan man inte stanna så länge. Här en vägg med vackert orangefärgade "död mans hand".

Vi simmade in i en skreva som var full med småfisk. Trots att det här är ganska grunt är det väldigt mörkt. Man simmar tills det tar stopp. Då får man antingen backa eller försöka vända. Bra lampor är ett måste för att se någonting.

Vita anemoner och orange "död mans hand". 

En riktigt taggig sjöborre och en långbent krabba. Här är vi nog på ca 27 meter och det var mindre partiklar i vattnet. Temperaturen var 11 grader här nere och ca 18 i ytan. En skillnad som känns ordentligt, både när man går ner och på väg upp. Säkerhetsstoppet på 5-6 m blev alltid mysigt varmt och eftersom det inte gick någon sjö låg man helt stilla (inte skvalpande hit och dit som vi vanligen gör).

Det var gott om öronmaneter och leka med kameran vid ytan gick ju bra för det var så lugnt i vattnet.   

Det blev en del experiment med både naturligt ljus och blixt.

Speglingar på undersidan.

En till variant på spegling.

När vi till slut kom upp kom dykbåten sakta glidande för att plocka upp oss. Så här stilla är det inte ofta här ute.

Skeppare Anders är beredd att ta emot min kamera. Bilden är tagen med 12 mm fisheye så han kunde i princip sträcka ut handen och ta den. 

Mellan dyken åt vi lunch i solen på ön som jag visade på de två första bilderna. Varm mat i matlåda med goda tillbehör, kaffe och nybakad sockerkaka. Solskyddsfaktor på.

På den här ön är det normalt havstruten som är "kung" men fisktärnorna var outröttliga i sina anfall. De hade sina bon i andra änden av ön och dit gick vi inte. Det var ändå några som fick känna tärnorna svepa lågt över huvudet. 

Den här truten väntade på rester från lunchen och fick utstå hundratals attacker från fisktärnor. Jag fick alltså många chanser att få dem på bild.

Sälarna tog det betydligt lugnare och låg förnöjt kvar på klipporna då vi passerade dem (på rejält avstånd) för att åka tillbaka mot Hamburgsund, där basen ligger. Vi skulle ju också få midsommaraftonsmiddag.

När vi kom in i hamnen i Hamburgsund passerade vi båten som enligt Anders "fiskat upp vår middag".

Bordet är dukat med midsommarblommor och stora fat med havskräftor, precis enligt tradition. 

Havskräftor, vitlöksbröd och lite sallad (för den som vill). Vi satt länge till bords, men det blev ändå några kräftor över (och sallad).

Obligatorisk avslutning på midsommarafton är förstås en gräddtårta med jordgubbar. Det fanns för säkerhets skull två tårtor och det gick utmärkt att äta tårta även på midsommardagen. 

Hälsningar Lena

Kulmagad sjöhäst och sjödrake

Vi dök ju även på Tasmanien och här kommer några glimtar från livet under ytan. Vi fick återigen möta flikfiskar, som också kallas sjödrake. Här var de större (ca 50 cm) och färggrannare än den vi såg i Esperance.   

Det var väldigt svårt att få med hela fisken och de bilder jag har där jag lyckats med det är inte tillräckligt bra av andra skäl. Sjödrakarna håller till bland tareblad där det är grunt och sandigt. Sikten var inte alls bra och de gömde sej ofta, med huvudet före, bland bladen. 

Vi såg ofta dessa "rock lobster", en hummer utan klor. De fiskades en hel del här men det verkade finnas gott om dem. Här har den en massa räkkompisar.

En vacker eremitkräfta med blå ögon.

Klippväggarna var ibland helt gula, täckta med små anemoner. Jag ska visa mer miljöbilder i nästa inlägg, men mycket av det vi såg kändes som en blandning av kallvatten- och varmvattendykning. Vattentemperaturen var ca 16 grader och det kallar jag kallt, åtminstone i våtdräkt. Vilket var det enda vi kunde hyra.

Det här är en fisk som man möter i tropiska vatten, en "porcupine-fish", den har taggar som den kan fälla ut som en igelkott.  Mycket av det gula i bakgrunden är anemonerna som jag visade på bilden före.

En anemon som jag aldrig sett ens något som liknade. 

Havsborstmaskar finns överallt så den här kanske inte är så unik, men den var stor.

Nakensnäckor finns också överallt men just den här sorten var ny för oss. Som vackra godisbitar eller kanske glasprydnader.

Vi såg väldigt få sjöstjärnor men här är i alla fall en, helt olik något jag sett förut.

Havsspindlar har vi sett och fotat i Norge. De var betydligt större än denna men i övrig ser de rätt lika ut. Den här är ca 2 cm och har fullt med ägg på "magen". 

Vi mötte också de små hajar som finns här. De är ganska vanliga och ligger ofta stilla när man hittar dem. Man kan greja och fota hur mycket man vill, de flyttar sej ändå inte. De blir max en meter långa, men jag tror inte någon vi såg var så lång. 

Här ligger en haj men nosen i en svamp (tyvärr). Inte direkt hotfull för att vara haj :-)

Sista dagen blåste det så mycket att vi kunde bara dyka i hamnen. Men där fanns de kulmagad sjöhästarna, de heter "pot-bellied seahorse" och det blir för mej kulmagad sjöhäst. De är en av de största sjöhästarna som finns och kan bli 35 cm höga. Den här var kanske 20 cm, vilket ändå är en stor sjöhäst, men den var väldigt blyg. 

Sjöhästarna sitter med svansen rullat runt skaftet på en stort tareblad. För att hitta dem i en skog av tare får man lyfta på bladen. Det var sandbotten, ca 10 m djupt och hur mycket tare som helst. Vi armbågade oss fram bland bladen i 50 minuter och lyckades hitta två individer, som inte direkt sträckte upp sej för fotografen...Men den visar den runda magen en kort stund. Som ni ser var sikten inte så bra, mycket sand och grums i vattnet.

Hej så länge, Lena