Porträtt, projektilsimning och sötchock!

Om Du tillhör dem som anser att kanadagäss borde utrotas och försvinna helt från vår svenska fauna så bör du inte läsa längre.

Dagens inlägg handlar nämligen bara om denna gås. Vid valet av titel klämde jag till med ett ord som ofta används i kvällstidningar, om Du vill ha det söta direkt får Du skrolla neråt. Jag börjar med porträtten.

Vi åkte till Råstasjön och jag var inställd på att ta fågelporträtt (om det inte fanns en massa dunbollar). Det fina vid denna sjö är att man kommer nära fåglarna för de är vana vid människor.

Det här är mest troligt en hybrid mellan kanadagås och grågås. Kanske t o m en av de hybridkycklingar som jag fotograferade förra sommaren. Om de är fertila eller ej har jag inte lyckats få svar på ännu.

Gässen kommer väldigt nära av sej själva men lite belöning kan de ju få ändå.

Den här fågeln låg väldigt nära promenadvägen men var ändå så väl kamouflerad att jag tror inte många såg att den låg där. Här var det smått på gång i alla fall.

Här verkade det som att uppvaktningen fortfarande pågick. Han var rätt tjatig och honan verkade lite lätt besvärad,... men inte helt ointresserad.

Plötsligt inträder en ny spelare på banan...

....och det är då vi får se det jag valt att kalla "projektilsimning". Det är den uppvaktande hannen som gör detta mot den nyanlända. Vilken fart den hade...

Därefter följer en explosion med mycket skvätt, stora vingar och högljudda skrän. Jag är för nära med min fasta objektivkombo på 420 mm och får inte med det skådespelet på bild.

Den uppvaktande hannen avgår i alla fall med någon slags seger och en näbb full med dun...

....vartefter han återupptar sitt högljudda uppvaktande. Är det månne uttröttningsprincipen som gäller för dessa fåglar eller.... 

Nu uppenbarar sej dock Råstasjöns stoltaste föräldrar. De kommer glidande med inte mindre än tretton små dunbollar.

Jag räknade dem flera gånger men fick nog aldrig med alla kycklingar på bild.

I det här läget får jag väldiga problem med att placera fokuspunkten....kycklingarna är överväldigande söta och såååå många....

Det är väl det här som kvalificerar för kvällstidningarnas uttryck "sötchock".

Ha en skön lördagskväll allihopa,

hälsningar Lena

Hägrarnas barnkammare

Solen strålade denna söndagsmorgon och efter frukost bestämde vi oss för att ta en tur till Isbladskärret. Jan Ehrsson har tidigare tipsat om att det är här hägrarna häckar och jag ville ju gärna se denna plats.

Det var inte svårt att hitta och väl där såg man snabbt var de stora fåglarna höll till. De var full aktivitet i de stora bona och det satt en eller flera ungar i de flesta.

Hägerungar ser lite roliga ut och att bara åka hit med en bra kikare och spana på dem är något jag kan rekommendera. Med 420 mm får man beskära bilderna en del men man kan ändå ta del av vad som pågår i bona.

I det vackra vårvädret var det full fart i Djurgårdskanalen.

En knipa med 10 nykläckta kycklingar får bråttom när båtarna passerar.

Det är många som njuter av att vara ute men vissa båtar höll lite väl hög hastighet tyckte jag. De kanske var inom angiven hastighetsbegränsning men med de små kycklingarna ute på vattnet kändes det ändå som väl fort.

Hägrarna brydde sej dock inte det minsta utan pysslade på i sina bon. Här kan man se två ganska små ungar mitt i boet.

Dessa telningar är betydligt äldre och här är det nog trångt. Fyra ungar har börjat testa sina vingar. Den ena vingligare än den andra.

I andra familjer pågick fortfarande förbättringar av själva boplatsen.

Vitsipporna blommade så det nästan gjorde ont i ögonen då vi vandrade in på Viktorias och Daniels kärleksstig (eller vad den nu kallades).

Från denna stig får man bättre ljus när man spanar mot hägerkolonin men avståndet är lite längre. Det ser dock ut att vara ungar i olika åldrar i nästan varje bo.

Det är inte alltid lätt att komma till och landa snyggt när man ska bidra till familjeförsörjningen. Om ni förstorar denna bild kan ni se att det sitter minst en unge i boet och plirar.

Vi fick en härlig söndagspromenad och en glimt av vardagsbestyren i en hägerkoloni, men de finns alltid de som tycker man ska anstränga sej mer....

Hälsningar Lena

Frukost på 8 sekunder

Besökte Råstasjön en tidig morgon och när jag egentligen hade bestämt mej för att avsluta, och var på väg till bilen, fick jag syn på en häger. Den stod i ett litet vattendrag som ser ut mer som ett dike bakom den stora byggarbetsplatsen.

Det är mycket grenar och bråte på platsen men jag lyckades hitta en hyfsad position på en gångbana. Hägern visste att jag stod där men efter en första koll brydde den sej inte. Det hade precis börjat låta ordentligt illa från bygget så den var nog rätt härdad.

" - Fy va dåligt med fisk det är i det här diket !"

Hägern intar ändå jaktposition. Jag har kameran inställd på höghastighet seriebildtagning, ISO 1000 och 1/320 s. Bländaren är den givna på min 420 mm kombo, dvs 5,6. Jag bestämmer mej för att ge hägern en kvart....klockan är 08:07:32...

Sedan går det fort. Min kamera tar 6 bilder/s och tiden är 08:09:04...

08:09:04...klockan anger inte tiondelar...

08:09:04

08:09:04

08:09:05

08:09:06

08:09:08

08:09:09

08:09:11 Hägern rätar upp sej och man förväntar sej nästan en liten rap. Frukost på 8 sekunder. Inte illa får man väl säga.

Hälsningar Lena

Vårt första björnmöte

Under vår första resa till Vancouver Island fick vi stifta bekantskap med de lurviga djuren. Den första var en tvättbjörn. En avlägsen släkting till de riktiga björnarna men en  överraskning för oss ändå. "Åteln" i detta fall var torrfoder för katter och de betonade att den randiga björnen inte var tam...  Bilden är tagen med 17-85 mm så den vara i alla fall inte särskilt skygg.

Vi hade hittat det här läckra B&B stället på norra Vancouver Island genom att leta på nätet. Det låg helt isolerat i slutet av en grusväg. Närmsta ort var Port Hardy. Tyvärr är det lågvatten på bilden så det ser lite torftigt ut i nederkant.

Från matsalen såg det ut så här när det var högvatten och utsikten var magnifik. Det fanns fyra dubbelrum och tre fristående timrade stugor. Alla åt i "matsalen" för det var för långt att åka till Port Hardy bara för att äta.

För att vi skulle vara säkra på att få se björn bokade vi en tur med ett bolag som specialiserat sej på grizzlybjörn. De hämtade oss vid bryggan utanför där vi bodde och dagen till ära var det dimma med regn. Vi åkte ett par timmar med den täckta båten och klev sedan över till den öppna grunda båten till vänster.

Naturen var magnifik och det rådde ingen tvekan om att det var vildmark.

Björn fanns det också. De kom ner till vattnet vid lågvatten för att leta efter små krabbor och andra godsaker under stenarna. Före resan hade jag köpt ett EF 55-200 f/4.5-5.6  begagnat för 1000 :- och det satt på en Canon 400D.

Grizzlybjörnarna samsades utan problem med andra djur.

Tyvärr så är bakgrundsfärgerna inte de allra bästa för "kolafärgade" björnar. Jag konstaterar i alla fall med belåtenhet att jag fotograferade i RAW även ovan ytan 2008. Det var undervattensfotolektionerna med Ingvar Eliasson som fått mej att inse värdet med det formatet.

En grizzlyhona med unge fick alla att sucka av förtjusning på båten.

Den lilla nallen följde mamma i fotspåren men förstod nog inte riktigt vad den skulle leta efter mellan stenarna. Efter en heldag hos björnana blev vi avsläppta vid bryggan där vi bodde....

....då sitter den här svartbjörnen i trädgården och plockar bär från buskarna. Vi hade fått information om att det fanns en svartbjörnshona med en unge som ofta kom till trädgården för att äta "salmon berries" och hallon. Man skulle därför prata högt när man rörde sej ute, så att hon blev förvarnad, samt hålla lite uppsikt över var ungen höll hus.

Här är mamma björn fotograferad med 17-85 mm från matsalen strax innan vi skulle äta middag.

Den lilla ungen kom upp på verandan och kollade runt. Antagligen för att se om det fanns några rester av kattmaten kvar.

Här sitter den i rabatten utanför ett annat matsalsfönster. Samma objektiv som ovan. Min sambo fotograferade också den här med sin mobiltelefon...

Hälsningar Lena

Makromotiv med teleobjektiv och mer från Knuthöjdsmosse

Efter några timmars sömn och en andra frukost tog vi en kort tur till mossen innan hemfärd. Solen strålade nu och det såg lite annorlunda ut. Vi träffade på Harald igen som övernattat i sin buss.

Smålommen låg kvar på äggen och vi upptäckte ytterligare en som ruvade.

Partnern fortsatte patrullera...

Det var väldigt mycket gök i området, som vi kunde höra, och plötsligt kom den här flygande. Jag har aldrig fotograferat en gök förut, osäker på om jag ens sett en gök så här tydligt. En vacker fågel när den visar vingar och stjärt.

Det som kanske var mest iögonfallande så här mitt på dagen vid mossen var dock alla sländor. Luften surrade av sländor. Jag provade att ta några bilder med 300 mm + 1,4 extender (dvs det som satt på kameran). Det var kul...

Dessa två verkar ha funnit varandra...Attans synd på växtligheten som stör den fina speglingen.

Mer kuttrasju hos flicksländorna.

Testade naturligvis att fånga flygande slända på bild. Hur svårt kan det vara när de är som en mindre tätting i storlek...det var svårt. Men de var ibland ner och rörde vid vattenytan och då stannande de upp en aning.

Som en liten helikopter....

För att vara på säkra sidan tog jag också några bilder då den landat och satt still. Det var allt från Knuthöjdsmossen för denna gång.

Avslutar med Dagens bild 159, ett makromotiv tagen med 100 mm makro, mellan regnskurarna.

Hälsningar Lena