Gäddorna lurar i vassen....

....de gör de faktiskt. Vattnet är knappt en meter djupt och platsen skuggas av stora träd som står vid kanten av den lilla sjön. Här lurar de. Det var fyra stycken på plats när jag försökte smyga mej fram.

Lite olika storlekar men inga mindre än ca 40 - 50 cm. De små gäddorna gömmer sej för det är tufft bland dessa rovfiskar och liten gädda kan bli måltid till stor.

Bilderna bli inte så estetiska inne i vassen, men så här ser det ofta ut när man möter en gädda i en insjö.

Ibland simmar de fram lite snyggt och poserar en stund. De ligger ofta hel stilla och man brukar få flera chanser att ta bilder så länge man inte blir alltför närgången. Ju större gädda desto tuffare verkar de vara.

Ibland möter man dem ute i mer öppet vatten. Det är fortfarande väldigt grunt, ca 2 m.

När solen kommer fram skimrar det blåaktiga vattnet och de klargröna vattenväxterna. Båda bilderna ovan är tagna med Tokina 10-17 mm fisheye (på 17 mm) och jag fick komma bra nära båda dessa gäddor.

Trots att färgerna kan vara nog så spektakulära i denna sjö så håller gäddorna gärna till i de mörkare, murriga områdena där det är mycket bruna toner. Jag testar därför några i svartvitt.

En lite mindre gädda som lät mej ta några porträttbilder med 60 mm makro innan den försvann i den mörka växtligheten.

Den här stöddiga fisken mötte vi ute i ganska öppet vatten där den låg helt stilla strax ovanför växtligheten. Vi kom på den bakifrån men den låg kvar när jag simmade runt och kom emot den med kameran. Den hade nog inte så många fiender i sjö.

Sommarhälsningar från Lena

"Tonåring" med glupande hunger

Vid mitt förra besök vid Råstasjön, i början av juni, var Lillen fortfarande en ganska dunig unge. Dock betydligt kaxigare på sina korta simturer än tidigare under våren. Lite nya fjädrar hade börjat växa ut på vingarna och han provflaxar lite för att känna på vad de kanske ska användas till.

I går kväll åkte jag tillbaka för att se hur det går för honom. Solen låg lågt över sjön och de flesta av Lillens släktingar såg ut så här. Hela sjön var full av brunspräckliga tonårsmåsar som tiggde mat så fort en vuxen fågel landade.

Jag fick leta efter Lillen men till slut hittade jag honom tillsammans med en av sina tålmodiga föräldrar.

" - Det kurrar i min mage, jag är hungrig..."

" - En liten smakbit bara, snälla !"

" - Jag lovar att sluta tjata, på hedersord ! Tänk på att jag är flygfärdig snart, då kanske vi aldrig ses mer. "

" - Åhhh....yes, yes....jag fångar. "

" - Limpa gott,.... men det fattas smör på det här brödet...Vaddå dagiset är stängt ? "

" - Stopp, jag vill ha mer ! Nej, jag bryr mej inte om smöret. "

" - Jag vill, jag vill, jag vill !!! SKA JAG SVÄLTA ELLER ? "

" - SNÄLLA......jag är så hungrig....nej, jag ska inte tjata mer...."

" - Mmmmm...du kan släppa nu, jag ska inte spilla."

" - Öhhh, ska du äta upp den där biten själv eller....? Du har ju ätit den en gång redan."

" - Ooops, undrar om hon blev sur nu ? Jag glömde tacka för maten också, hann inte snarare....

Jag lämnade Lillen där han fick ligga och tänka över sin tillvaro en stund. Han drömmer om att få bli medlem i kusinernas gäng.

De är tuffa flygare och redan aspirerande "hangarounds" till Hells Gulls, ett måsgäng med omfattande verksamhet i större delen av landet. Ni har antagligen sett dem...

Det var allt från Råsundasjön för denna gång.

Lena

Den listiga skatan

Jag la ut lite bröd (med smör) för att se vilka fåglar som kunde tänkas vara intresserade av det till lunch på en lördag.

Det tog en stund men så kraxade det till bland träden och en skata landade inom räckhåll för brödbitarna. Den tittade på mej där jag satt med kameran och den lyssnade till ljuden. Fåglarna i vår trädgård borde vara vana vid ljudet från en Canon 7D vid det här laget och den lät sej inte störas.

Skatan kollade in brödbitarna ordentligt. Ibland är de väldigt petiga, men oftast tar de så mycket de kan få in i näbben och sedan drar de.

Det kom en till skata och när det uppstod konkurrens var det bara att grabba åt sej som gällde. Mer än så här kunde den inte få med sej.

Brödet var nog lite torrt för den ena skatan bestämde sej för att doppa några bitar i vatten innan den åt upp dem.

Släckte törsten gjorde båda fåglarna.

Eftersom det var lördag tyckte jag de kunde få lite lördagsgodis också. Ostbågar är mycket poppis och får de välja mellan bröd och ostbågar är det utan tvivel ostbågarna som går åt först.

Vi har sett att skatorna gärna gömmer godsaker och här är det just det som pågår. Den traskade iväg till ett avskilt ställe (där ljusförhållandena var riktigt knepiga) och la ifrån sej ostbågen.

Nästa steg var att hacka en grop i gräsmattan och stoppa ner ostbågen i gropen.

Därefter täckte den gropen med gräs och annat växtmaterial.

När denvar klar tittade den åt mitt håll och det fanns något frågande i blicken. "- Jag vet att du såg men du tänker väl inte ta den...?". Jag gick dit och kollade när skatan gett sej av men jag kunde faktiskt inte hitta den kamouflerade gömman. Snyggt jobbat alltså!

Hälsningar Lena

Revirstrid hos måsarna !

En lite djurberättelse från Sigtuna, men inte så gullig denna gång. Det är dock svårt att tolka vad som egentligen pågick, men utgången är i högsta grad osäker...Jag kallade först fåglarna trutar men fick sedan veta att det är fiskmåsar så jag har rättat. Tack Daniel.

På en pytteliten ö en bit från minigolfbanan i Sigtuna håller ett gäng måsar till. Det är kanske 15 fåglar av och till. Jag kan bara se en kyckling. De två vuxna fåglarna vid trädstammen ser ut att vaka lite över den lilla.

Det här ser ju dock inte så ömsint ut. I synnerhet som det är en snabb rörelse och inte ett försiktigt lyftande. Men det kanske är deras teknik för att putta in ungen längre under trädstammen...Jag dömer dem inte, jag kan för lite om dessa djurs beteenden.

Plötsligt dyker det upp någon slags "kajakskola", alla paddlar fram och måsarna tar till flykten. Den lilla ungen står vid vattenbrynet.

Så fort kajakerna försvunnit landar måsarna och tumultartade bråk utbryter. Kycklingen ligger till vänster om den vänstra fågeln.

Det är en tuff kamp och kycklingen ligger mitt i och trycker.

Här kan man se den lilla mitt bland fåglarna, strax bakom de värsta kombatanterna.

Här ser den vänstra fågel faktiskt ut att bevaka ungen medan de andra två slåss.

Plötsligt ger sej fågeln i underläge och de båda vuxna fåglarna flyger upp på trädstammen och skriar ihållande. Kycklingen sitter ensam nedanför. 

Sedan störtar en fågel ner och nyper till. Det här ser verkligen inte ömsint ut! Kanske vill den vuxna fågeln föra kycklingen i säkerhet, men det är i så fall mycket klumpigt gjort. Det ser snarare ut som ett anfall och ungen skriker.

En ny fågel anländer och måsen släpper ungen som pipande ger sej av ner mot vattnet.

I tumultet som uppstår ger sej ungen av ut i vattnet och börjar simma...

Den simmar allt vad den orkar rakt ut i vattnet. Jag hinner inte uppfatta om den stora fågeln som lyfter har koll på kycklingen eller bara ger sej av ändå.

Kycklingen simmar rakt mot land (mot mej) och vid det här laget kan jag inte se att någon vuxen fågel spanar på den. Men det är stora fåglar i luften.

Den lilla ungen når land och hoppar upp på en sten. Sedan kryper den in mellan ett par stenar strax nedanför cykelbanan. Jag backar undan för det är en fågel som cirklar ovanför mej ett par varv. Jag går en bra bit bort och spanar med kameran, men den tycks inte vilja undersöka kycklingens öde närmare. Jag ger mej av efter ca 10 minuter och så vitt jag kunde uppfatta satt den lilla kvar där mellan stenarna. Ett fågelöde med högst oviss utgång. 

Måsarna är inte så klumpiga föräldrar utan det här var en strid om revir som ungens föräldrar förlorade. Hoppas nu bara att ungen pep tillräckligt så att någon av dess föräldrar hittade på den. Tack till både Daniel och Stefan som hjälpte till att reda ut vad detta bråk handlade om.

Hälsningar Lena

Bevakad från ovan

Efter en natt i tält på en ö i Färnebofjärden skulle vi paddla tillbaka. Nu blåste det en del och vår fullastade kanadensare var inte alls en så rolig farkost ute på fjärden. Vågorna gjorde också att jag inte vågade ha min kamera framme och jag missade sålunda lommen med sina småttingar på ryggen. Men när vi började närma oss land dök det upp två andra intressanta skepnader i luften....

Fiskgjusar ! Nu kunde jag inte hålla mej utan vi paddlade till någorlunda lä och jag rev fram kameran med 300 mm + 1,4 extender.

Det var inte helt lätt att få fokus på dessa sittande i en gungig kanot, men de kom tillbaka och flög över oss flera gånger.

Vi såg vad som antagligen var deras rede i en stor tall på ön som vi låg i lä vid och det var väl därför de blängde ner på oss som de gjorde.

Efter en stund drog de iväg på en stor sväng över fjärden och vi lämnade dem för att återvända till land.

Väl på torra land med kameran i handen fick jag syn på några ladusvalor som flög över vattnet och sedan in till sina bon under taket på en sjöbod. Jag lyckades inte fånga dessa mästare i flykten, utan fick nöja mej med en "vingar uppåt sträck". Under tiden hade kanoterna och all packning på något magiskt sätt lastats och det fanns nygjort kaffe. Jag hade ju precis bara börjat titta på svalorna... 

Hälsningar Lena