Med smak för solrosfrön...

När jag botaniserade i arkivet i går kom jag in bland vårbilderna 2012. Jag var då på slutet av ett "en bild om dagen" projekt och det fanns en hel del att titta på. Natur och djur dominerade och många av bilderna är tagna precis utanför vårt kök.

Vi skämmer bort småfåglarna och det satt sålunda fortfarande en fröautomat ute. Den här lilla ekorrmamman visste precis var det fanns godsaker att hämta. Hon har just krafsat runt i min spirande salvia men tar nu sikte på den stora frödepån.

Upp på stolpen och jag hann inte ändra till liggande format, för då var hon redan uppe.

Så måste man spana av omgivningarna lite. Jag har balkongdörren öppen i köket men det, och min kamera, uppfattar hon inte som ett hot.

Det var ju hit hon skulle. Den stora gamla fröautomaten som min pappa byggde för mer 20 år sedan. Den dinglar våldsamt när hon kryper in i den och småfåglarna flyr fältet.

Mätt och nöjd spanar hon ut över den domän som hon nog betraktar som sin egen. Antagligen väntar småkorrar hemma i boet då man kunde se en spene på hennes bröst. Hon vill helst ha jordnötter och jag har sparat de sista i hinken till henne. Vi lägger ut dem nästa dag.

Ha en fin söndag

Lena 

En kohägerunges vedermödor

Inspirerad av Mikael Ekelunds fina inlägg med hägrar från Florida letade jag igenom ett album från vår senaste resa till Sydafrika (2008). Vi besökte en krokodilfarm en dag då det blåste för mycket för att dyka.

Krokodilerna lurade i sina vattenpölar eller låg i solen och gottade sej.

Alla typer av djurhållning som innebär att människor tillför stora mängder foder drar också till sej en andra djur som vill vara med och ta för sej när det bjuds. Så också i en krokodilfarm.  Träden på farmen var full av olika typer av fåglar. På denna bild kan man se häckade ibis (African Sacred Ibis) och en art av vävarfågel.

Träden hyste också en ganska stor samling kohäger (Cattle egret) och deras ungar började ta en del stapplande steg bland grenarna. Följande bildserie visas i samma ordning som de togs och ni får ha överseende med att det vita är utfrätt lite här och där. Jag hade bara en Canon 400D och en kitzoom (och kunde betydligt mindre om än jag kan idag). 

 Denna unge har bestämt sej, idag ska grenen bestigas! Brorsan är inte alls lika säker.

"Vänster fot på plats och å så tar jag sats, brorsan tvekar inför blotta tanken..."

"Båda fötterna på grenen !!! ...hur gör man nu, flaxar ??? "

"Oiiii, överkompenserade lite..."

"Sådärja, nu känns det bättre. Kolla in brorsan, han är säker avundsjuk." 

"Va ??? Händer det nåt där nere ???"

" Oooiii...du luras ju bara för att jag ska tappa balansen..."

"Jag behärskar faktiskt den här tekniken nu, så det så ! "

Det var dock ganska uppenbart att det fanns en och annan som misslyckades där uppe i trädkronorna, och den som väntar på något gott....kan stå ut med lite skit.

Ha en fin fredagskväll

Lena 

Mer hungriga småfåglar

Här kommer några fler hungriga småfåglar som hittat foderställena i vår trädgård.

Nötväckan är ju helt osannolik då den tydligen måste sitta upp och ner för att det ska smaka. Hampfrö gillar den men den lilla pinnen duger inte att sitta på.

 Talgoxarna är förstås trogna gäster och de plockar gärna i sej solrosfrön och talgblock.

Den här lilla charmiga talgoxen plockade åt sej av frön som hamnat i snön, trots att det fanns en full automat att plocka ur.

Den håller hårt om sitt frö och hittar snart en plats i den taggiga häcken för att sätta i sej sitt fynd. Vi väntar ännu på domherrarna (och fruarna). De har passerat några gånger men inte riktigt poserat. Men nu får jag vänta till lördag innan jag kan spana efter dem igen.

Hälsningar Lena

LIVMODERKANNIBALER

....låter väl som titeln på en dålig skräckfilm, men det handlar istället om fortplantning hos sandtigerhajar.

Dessa hajar kan man möta på många platser i världen och även se i ett flertal akvarier t ex både i Kolmårdens Tropicarium och på Universeum i Göteborg. Det är fridfulla varelser men de utstickande tänderna får dem att se lite grymmare ut än de är.

Vi fick nöjet att möta ett tiotal sandtigerhajar i Sydafrika 2008. Det var högdräktiga honor som samlats i Sodwana Bay för att invänta nedkomst. Hajarna är dräktiga 8-9 månader och föder en eller två ungar som är ca 1 meter långa. Dessa honor var själva ca 2,5 till 3 meter långa.

Ungarna blir så stora som 1 meter genom att vara sk livmoderkannibaler. När fostren är små har de alla en gulesäck med näring. Den tar slut när hajfostren är ca 17 cm långa och då börjar de större äta upp de mindre, samt obefruktade ägg som kan finnas i livmodern. Till slut återstår bara det största hajfostret i var och en av de två livmödrar som hajen har. Den kan alltså maximalt föda två ungar per tillfälle men ibland blir det bara en.

Hajarna sveper över våra huvudet men det finns inte det minsta hot i situationen. Dessa honor väntar bara på att föda sina ungar och simmar i stillsamma cirklar i den lätta strömmen. Denna art kallas "Sand tiger shark" i USA, men möter man dem i Australien kallas de "Grey nurse shark" och i Sydafrika är de mest kända som "Ragged tooth shark" eller "Raggies".

Vi lämnade de vackra hajarna åt sitt öde efter 40 minuter. Eftersom man är rädd att störa dem för mycket fick endast en grupp dykare besöka dem per dag och maxtiden var 40 minuter. Om vi har tur kanske vi för möta nya "raggies" på vår nästa tur till Sydafrika.

Hälsningar Lena  

Lotterivinsten!

Under ett antal år har jag varit en synnerligen inaktiv medlem av konstklubben på min arbetsplats och borde naturligtvis ha gått ur. Nu har det inte blivit så och för en vecka sedan fick jag ett e-mail att jag hade vinst nr 27 i årets utlottning. Det lottades ut 35 vinster, nr 27 skulle sålunda vara något som 26 andra inte ville ha. Jag hastade förbi och tog en titt på konstverken i början på veckan. Det fanns ett och annat som jag nog kunde tänka mej att ha på väggen, men som jag snabbt insåg att jag aldrig skulle få. Som vanligt fanns där ett par bokpris också. Nåja, böckerna brukar bli kvar till slutet och den där med elefanten på så ju ganska OK ut, men jag hade inte tid att titta ordentligt i den.

Idag skulle jag få välja min vinst och när jag kom såg jag bums att alla konstverk som jag gillat var borta, men boken fanns faktiskt kvar så jag tog den. En tung sak som jag stoppade i en kasse och tog hem. Efter middagen tog jag fram den och slog upp den på måfå. En sepiatonad elefantjord rörde sej genom ett dammigt landskap och jag blev helt såld. Det gick ett par timmar...

Boken heter On This Earth, a Shadow Falls av fotografen Nick Brandt. Jag vet att han varit på Fotografiska men inte tog jag mej dit då heller. Nu satt jag där med bilderna och bara njöt. Nu blir jag väl kvar i konstklubben ett år till antar jag.

Sjölejonen vi mötte i Barkley Sound, British Columbia får bli dagens bildinslag. Vi skulle egentligen dyka här men det gungade alldeles för mycket och dessutom var det strömt. Vi fick nöja oss med att lyssna till dem, känna doften och titta på dem från båten.

Vilken kakafoni !

Hälsningar Lena, som ska gå och bläddra i boken en stund till.