Nu blir det långt mellan dyken

Jag har ingeting emot att dyka i kallt vatten, men det blir ändå bra mycket glesare mellan dykutfärderna på vintern. Det finns visserligen mycket i bildarkivet ännu, men det känns inte så utvecklande att bara rota bland gamla bilder. I synnerhet som jag känner att jag måste hålla igång mitt fotograferande på land för att bli bättre under vatten. Sålunda kommer det att dyka upp lite landbilder här också. Livet pågår ju faktiskt mellan dykutfärderna och resorna.  

Ett favoritobjektiv som jag inte kan använda under vatten är mitt Canon EF 300 mm/4 L IS. I går åkte jag en sväng i det vackra vinterlandskapet och spanade på några platser där jag vet att rådjuren brukar hålla till. Lägg märke till öronen på de två andra djuren till höger.

De gjorde plötsligt en sväng och kom upp i kanten på åkern. Jag gick på en grusväg och de hade full koll på mej men tyckte nog inte att jag var så hotfull på det avståndet.

De bestämde sej inom kort för att dra vidare och mina fingrar började bli mycket kalla. Det kanske finns vantar som fungerar men jag är alltför ovan att vara ute och fotografera på vintern för att ha testat ut något. När jag kom hem hade min sambo fyllt på frö till fåglarna och lagt ut några äpplen till koltrasten.

Jag lämnade kameran i kökssoffan och började pyssla med julbestyren. Plötsligt satt det en koltrast där och smaskade så jag grep kameran och insåg direkt att det var attans mycke mörkare i trädgården. Jag visste att kameran stod på ISO 400, men jag tog mej inte tid att ändra utan justerade snabbt tiden med kameran riktat mot fågeln och tog en serie med bilder.

Det blev som förväntat ganska många som inte var skarpa, i synnerhet som fågeln rörde på sej, men efter en snabbt titt på skärmen såg i alla fall några OK ut. Den hade dragit vidare och ljuset skulle snabbt bli mycket svagare så jag ägnade mej åt annat. När jag sedan tittade på bilderna i datorn så fanns det tre som var någorlunda bra. Jag häpnade också när jag såg tiden. De är tagna på  1/25 s handhållet genom köksfönstret.

Ha en fin 1:a advent

Lena

Saltströmmen - från undersidan

Läste ett inlägg från Saltströmmen i Norge med fantastiska bilder på strömmen och omgivningarna. Blev så inspirerad att jag öppnade några album från 2010 då vi gjorde en dykresa just dit. För det går att dyka där, om man håller sej till tidvattentabellen och följer instruktionerna från de som känner dykplatserna (eller bokar en guide).

Vi har aldrig sett så mycke torsk på någon annan plats. De kom dessutom väldigt nära kameran om man hade lite tålamod och låg stilla. Faktiskt för nära några gånger.

 Havskatt fanns det också gott om och de flesta bilder på havskatt som jag visat i ett tidigare inlägg var tagna i Saltströmmen. De ställer ofta upp på porträttbilder.

När det förekommer stark ström så är väggarna ofta helt täckta med livsformer. En liten eremit och en juvenil trollhummer samsas här med havstulpaner och annat.

 Sjögurkorna var imponerande och förekom i alla olika färger i stora mängder.

 Anemoner trivs också i strömt vatten och på en del ställen var hela väggen klädd med vackra anemoner i olika röda, orange och roser toner. Jag hade många bilder på anemoner med hem från denna resa.

Det här var ett litet axplock av vad Saltströmmen kan bjuda dykare på, men man bör ha en del erfarenhet av kallvattendykning i strömt vatten innan man åker dit. Inte ett ställe för nybörjare men väldigt läckert om man dyker på rätt sätt och har lite erfarenhet innanför västen.

Hälsningar Lena

Muränorna i bensindunken

Under ett landbaserat dyk i Makadi Bay, Röda havet, simmade vi längs en sandbotten för att komma till ett rev. Det låg en hel del båtar i detta område och någon hade dumpat en gammal bensindunk överbord. Den hade legat där ett tag och bar en del påväxt, den hade dessutom fått hyresgäster.

Dessa små "geometric morays" är inte tjockare än mitt finger och de tittade fram lite nyfiket i dunkens öppning. Muränor behöver inte vara stora och se läskiga ut, de finns i alla storlekar och färger, samt en del med läckra mönster. 

 Vi simmade förbi dunken vid flera tillfällen och jag kunde inte motstå att fotografera de små muränorna. Bildserien ovan kan någon av er ha sett tidigare för den finns här på FS. Jag tyckte det såg ut som att muränorna berättade läskiga historer för varandra och döpte bildserien till "Scary story".

Vi gjorde även ett nattdyk på samma ställe och så här kan det se ut när alla muränorna försöker tränga sej ut samtidigt.

En av deras kompisar som hunnit ut ser lite skärrad ut. Undrar om det beror på att han just fått syn på fotografen...

Ha en fin kväll

Lena

I stället för tandtråd...

Ha en bra fredag

Lena 

Nemo - en kaxig clown

Det finns flera djur som lever tillsammans med anemoner och de som de flesta av oss nog känner till är clownfiskar. Även om man inte är sportdykare, eller har snorklat på semestern i tropikerna, så har ju filmindustrin gett oss en bild av clownfisken i form av Nemo. I filmen är Nemo en klok och modig liten hjälte. Det stämmer delvis med verkligheten, åtminstone modig. Jag skulle kanske snarare kalla det ”kaxig på gränsen till dumdristig”. Clownfiskar är nämligen det enda djuret under alla år jag dykt som anfallit med vidöppet gap och huggit!

Just denna clown anföll inte men det ser minsann ut som att den ber mej dra till en annan anemon. Om ni inte tycker den ser exakt ut som Nemo så finns det ett 30-tal olika clownfiskar. De lever i en typ av symbios med anemoner som gynnar den ena (fisken) utan att skada den andra.

Anemonerna kan ha olika färger och clownfiskarna kan vara allt från gula till röda och ibland nästan svarta. De vita banden kan också variera. Det finns även en variant som är rosa och har ett vitt band längs ryggen.

Dessa "pink anemone fish" är fotograferade i Thailand på den tiden jag använde en Olympus C8080. Clownfiskar är ett bra exempel på motiv som kan bli mycket bra med en kompaktkamera. Det gäller bara att ha tålamod och vänta vid deras anemon, de gömmer sej men kommer alltid ut igen.

 Clownfiskar bor i "familjegrupper" där bara den största hannen och honan får avkomma. Äggen läggs i närheten av deras hemanemon och vaktas i ca 2 v innan de kläcks. Ofta finns det en del andra fiskar i eller runt samma anemon om den är stor.

Om man har tur kan man få se clownfiskar när man snorklar. Denna bild är tagen på ett "husrev" i Röda Havet. Anton 9 år, som precis lärt sej snorkla, var först med att hitta Nemo och lyckan var stor.

Hälsningar Lena