Rapport från Råstasjön

Söndag och jag kände för en utflykt, det fick bli Råstasjön. Det kändes som hög tid att kolla om några hägrar anlänt dit och kanske även "hybriden", som jag ju bryr mej lite extra om. Det var snö och vackert i Solna.

Det fanns hägrar på plats och man kunde smyga på dem i vassen. Inte svårt alls för de sitter precis vid gångvägen och den här bilden kan vem som helst ta med en telefon.

Eller det kanske inte kan bli precis en sån här bild med en telefon? Jag vet inte för jag har inte den typen av telefon och använder den sällan till fotografering.

Enstaka hägrar satt så att de kunde spana ner i vattnet, men jag tror inte utdelningen var så stor på denna plats. 

Det fanns inte några fisklådor utställda än så matningen av dessa fåglar har inte börjat. Jag tror att de var hungriga för när några närmade sej vattnet med mat till änder och sothöns flög flera hägrar också fram, för att konstatera att bröd inte duger för en häger.

De flög lite fram och tillbaka,...

...men gjorde egentligen inte så mycket mer än väntade på mat. Det kan ju hända att några av dem fiskade i det vatten som fortfarande var öppet men jag såg inte några bevis för det.

Jag promenerade runt sjön och mötte många som njöt av en rask promenad i det krispiga vintervädret. Med tjockaste vinterjackan på är väl inte 6 minusgrader något att bry sej om. 

Den här hunden hade jag gärna fotograferat utan täcke mot snö, men det var nog inte läge för det på denna promenad. Jag hoppas i alla fall att jag någon gång ska få möjlighet att fota dalmatiner i snö, utan täcken och halsband. Bara svarta fläckar och snö....

Jag passerade ett fint litet vattendrag utan någon som helst aktivitet. När det här var mer vildvuxet och stenigt var det alltid fåglar där men nu är det mest öde.

En bit längre bort längs gångvägen hittade jag i alla fall denna fina rödhake. Lägg märke till att den har is på benen.

Vattenrallen var på plats men den ville inte vara med på bild. Men en koltrast och en björktrast ställde i alla fall upp.

Den bleka solen som jag inte sett så mycket av skymtade bakom husen när jag gick mot bilen. 

Innan jag kom fram passerade jag en småfågelmatning och där poserade en nötskrika väldigt fint en kort stund. Det var allt från Råstasjön för denna gång. Hybriden var inte där, ett 15-tal hägrar är på plats och väntar på att Solna stad ska öppna fiskserveringen och minst en vattenrall finns på plats för den tålmodige.

Hälsningar Lena

Hos nötkråkorna

Johnny och jag lyckades åka till samma matning dagarna efter varandra (innan snöfallet), för att spana efter nötkråkor. När man kommer fram är det full fart på småfåglarna och de flyger runt när man lägger ut frön och, viktigast av allt, hasselnötter. Om nötkråkorna är på hugget sitter de ganska snart i ett av träden och kollar in vad man lagt ut. Finns det inga nötter kommer de inte ner.

Från en gren flyttar de ofta ner till en lägre nivå och spanar av igen. Samtidigt flyger nötväckorna i skytteltrafik med nötterna som jag lagt ut. Vid ett tillfälle hade jag inte klart för mej att de hunnit ta slut, men det visade nötkråkan tydligt.

När jag väl hade lagt ut mer nötter kom den ner ganska omedelbart. Jag hade åkt tidigt för att hinna fram till när solen gick upp och en stund badade matplatsen i gryningsljus. 

De är inte särskilt skygga av sej och när det väl finns mat har de en glupande aptit. Bjuder man på skalade hasselnötter plockar de snabbt krävan full samt tar så många de kan i näbben.

Även om de inte är skygga, ser de sej omkring ordentligt innan de börjar äta och man kan få bilder på dem utan nötter i näbben.

Jag såg också hur den ibland vred på huvudet för att titta upp mot träden ovanför. Den enda fågel jag märkte av som möjligen skulle kunna komma ner och störa nötkråkorna i kalaset verkade vara vanlig gråkråka. Men ingen kom nära så länge jag var där.

Som vanligt ville jag gärna ha actionbilder, eller i alla fall flygbilder, av nötkråkorna och efter en stund hade jag insett att det nog var två individer. När jag la ut oskalade hasselnötter ändrade de beteende och började flyga iväg med en nöt i taget. Den enda som konkurrerade med nötkråkorna om dessa nötter var ekorren, men den kunde också bara ta en i taget. 

Fågeln kom ner och landade i närheten av där det fanns nötter, klev fram några steg och valde en. Sedan flög den iväg. För det mesta åt samma håll. 

Jag flyttade runt och stod på olika ställen samt la ut nötter på olika platser, men det enda ställe jag lyckades fånga bilder på nötkråkan flygande var framför dessa granar. Solen hade nu försvunnit helt bakom molnen som ökat i omfattning under morgonen och jag hade inte tid att vara kvar längre.

Jag la ut mina sista nötter och swishade ett bidrag till Daniel Green som håller igång denna fina matning. Nötkråkor är ju inte fåglar som man ser särskilt ofta och det här är i alla fall ett ganska säkert ställe om man vill se och fota dem.

Hälsningar Lena  

Ekorre på språng

När jag besökte en fågelmatning utanför Sala fanns där en ekorre som också passade på att både äta och samla på sej av nötterna jag bjöd på.

Den sprang runt en hel del och jag försökte återigen fånga ekorren i språnget.

Här är ett mindre skutt. Den sprang på denna stock för att gömma nöten en bit bort. Sedan kom den tillbaka.

Nytt försök. Jag hade ju även en del fåglar att hålla koll på så jag hann inte med alla turer som kurre gjorde. 

Här trodde jag att den skulle ta ett större hopp men den ändrade sej. Precis som med actionbilder på fåglar ska man helst trycka av innan rörelsen har inträffat. Ekorrar kan man ibland se när de "förbereder" ett skutt.

Men den var ju också oemotståndligt söt med lite snö på nosen. 

Det fanns nötter i överflöd och det verkade faktiskt som att den ibland hade svårt att bestämma sej. Den nosade noga på dem innan den valde en nöt.

Det gick även att fotografera i motljus på detta ställe och eftersom jag var ensam på platsen kunde jag gå runt och testa olika positioner när solen visade sej.

Här fick jag till slut chans på ett språng...

Hopp! Lite snävt framför nosen och på nästa bildruta är bara halva ekorren med. Det är väldigt svårt att hänga med när de hoppar men här fick jag i alla fall en ekorre mitt i språnget.

Hälsningar Lena

Vinterfåglar i solsken

När det nu äntligen var fint väder (i lördags alltså) gjorde jag en något längre utflykt än vanligt och körde till Jädraås. Det tar ca 2 timmar från Knivsta och när jag kom fram hade solen hunnit gå upp. Det var minus 11 grader och strålande vackert i skogen.

De små skogsfåglarna var på plats innan jag ens hunnit ta fram fröpåsen. 

Som vanligt var de väldigt snabba och här hann jag knappt lägga ut godsakerna innan de var framme. Det finns en stora matare med frön så de var nog ingen kris, men de skalade fröna drog snabbt till sej gäster. 

Här är jag ganska säker på att det är talltita bl a för att de inte låter som de små titorna som jag har i trädgården (som är entitor). Solljuset gav upphov till skuggor och mycket skiftande färgpalett.

Trädgrenarna har dekorativa lavar och en del bilder med skogen som bakgrund blev vackert blå.

Nötväckan var förstås också på plats, liksom talgoxar och blåmesar samt större hackspett.

På denna plats ska man också ha med sej korv. Korvbitarna vill man både sätta där de syns (för att fåglarna ska se dem), men helst vill man inte ha dem med på bilderna. Nötskrikorna kom förstås och kollade efter dessa godbitar. 

Men, som några av er redan har förstått, var det den här sortens fågel jag helst ville se. Tyvärr var det bara en lavskrika som visade sej och det gick väldigt fort de gånger den kom för att ta för sej.

Nötskrikorna var också snabba av sej och de gav sej inte förrän de hittat alla korvbitar. Snön yrde när de kom ner för landning från någon närliggande grantopp.

Vartefter solen flyttade sej fick vi (det var en person till på plats), lägga frön och korv på alternativa platser. Det är mörkt i skogen om man inte drar nytta av solljuset.

Efter ca tre timmar i skogen började det bli väldigt kallt. När lavskrikan kom och visade upp sej så här fint fick jag några bilder.

Den satt inte länge innan den flaxade till för att ta en korvbit.

Stelfrusen packade jag ihop och gick till bilen. Med värmen på +25 grader i bilen styrde jag mot Forsbacka bruk för att spana efter strömstaren, men jag hade inte tinat upp tillräckligt när jag såg skylten, så jag fortsatte mot E4 söderut och det blev bilder från på snötyngda träd runt Älvkarleby och Tierp istället (som var med i en tidigare blogg). 

Hälsningar Lena 

Skatorna vill också smaka

Jag lyckades publicerada denna blogg innan den var klar. Nu har jag fixat texten och hoppas den går att följa. 

Dessa bilder är i alla fall från en sittning vid min lilla matning i trädgården. Nu har det kommit ett tunnt lager pudersnö och skatorna vill förstås också vara med och smaka på det som bjuds.

Det godaste finns på baksidan om denna gren...fastkletat bordsmargarin.

Svårt att hugga och flyga iväg med, vilket annars är skatornas taktik.

När en skata landar i matningen är det nästan som ett bombplan, jämfört med talgoxar och blåmesar.

Jag blev faktiskt överraskad för de brukar vara väldigt skygga och jag sitter ju ute, om än lite dold. Oftast gick det dock väldigt fort.

Vid ett par tillfällen var det två som försökte sno åt sej något gott samtidigt. Oftast fick de inte ens plats i bildfältet om jag inte zoomade ut ordentligt.

En del vill inte ha skator i småfågelmatningen men vi har talg som de inte kommer åt och en matare som de inte vill besöka för den sitter där det är för trångt för så stora fåglar. I övrigt får de ta för sej av vad som bjuds.

De är ju rätt fina när de visar upp sej.

Hälsningar Lena