Brännmaneter

Det fanns gott om brännmaneter i vattnen runt Väderöarna och i Hamburgsunds skärgård. De är fascinerande motiv och jag brukar strunta i trådarna och hoppas att så få trådar som möjligt ska hamna i ansiktet (där jag inte har något skydd förutom masken).

Vi såg även ovanligt många blå brännmaneter. De påminner om de röda men klockan är vackert blå och de är något mindre än de röda.

Ytan på klockan har en ojämn struktur på de blå brännmaneterna. Vissa anser att de blå bränns mer och andra att de bränns mindre än de röda.

Läckra är de i alla fall.

Röda stora brännmaneter var det gott om och många hade små vitlingyngel som höll till bland de brännande trådarna. Här är det en hel familj som nyttjar manetens skydd.

Förra sommaren berättade jag om vitlingynglen och att de är täckta av ett slem som gör att de inte bränner sej i manetens trådar. De kan både producera slemmet själva och dra nytta av slem från maneten.

De små ynglen smiter undan när man kommer med kameran och blixtarna börjar slå.

Naturligtvis fick jag manettrådar på läppen i mina försök att få bilden jag var ute efter. Eftersom jag heller inte lyckades lär bli fler närgångna möten med maneterna.

Hälsningar Lena  

Vi kvalade till SM !

Resultaten från årets uttagstävling till SM i undervattensfoto har precis presenterats och vi lyckades hamna bland de 12 bästa. Vi får därmed vara med och tävla i slutet av augusti. I år var det 32 fotografer som skickat in bidrag. Så många har det aldrig varit förut då jag skickat in bilder och det var extra pirrigt att vänta på resultaten. De sex bidragen är kodade och bedöms anonymt av tre domare som poängsätter bilderna enligt olika kriterier. Vi kom totalt på andra plats (!) efter Jonna Bergström.

Av de sex bilderna ska det vara tre makrobilder och tre vidvinkelbilder. Minst två bilder i varje kategori ska vara tagna i skandinaviska vatten. Här ovan är två av mina makrobilder, båda tagna på västkusten i Sverige. Den översta är en tångsnärta vid Jordfall (Gullmarn) och nästa är en sjöhare fotograferad vid Väderöarna.

Min tredje makro är också från Sverige. Den fina lilla gäddan från Storaxen.  

I vidvinkelklassen hade jag en bild från Kanada där Fredrik får komma väldigt nära en stor "Lingcod". Den tycktes inte bry sej nämnvärt om varken honom eller mej. Jag är ju också väldigt nära med min kamera eftersom bilden är tagen med en fisheye.

Den roliga bilden på Matilda upp och ner under isen i Långsjön, Björklinge fick bli ett av motiven från Skandinavien.

Slutligen valde jag en bild från Storaxen som inte är så märkvärdig, men jag gillar speglingen och att man även kan se ovan ytan litegrann. Dessa sex bilder räckte i alla fall för att vi ska få vara med ännu ett år och "slåss" om medaljerna i SM.

Hälsningar Lena

Glyskolja, har ni sett en sån?

Sista dyket på västkusten, vid Fossens camping, letade vi efter haj men hittade bara torsk. Tillsammans med torskarna, bland stenar och bergssprickor, simmade dessa vackra fiskar.

När vi kom hem tittade jag i fiskboken men var tvungen att kontakta en kompis som är marinbiolog och fiskfantast (numera även känd från TV), för att få helt klart att det är glyskolja.  Glyskolja är en liten torskfisk som trivs precis i den miljö som man kan se på bilderna. Den är mycket allmän, men jag har svårt att minnas att jag sett den förut.

Torsk simmade också bland stenblocken och inte helt oväntat...

...hittar vi en hummer på en klipphylla. Den känner sej för med de stora spröten och kryper faktiskt ut en bit och poserar för fotografen. Med en 35 mm glugg på kameran får man även med lite miljö runt hummern.

Sista kvällen tog vi en promenad ner till vattnet på Fossens camping. Vi passerade alla husvagnar och funderade återigen på vad man gör en lördagskväll på en camping i maj då det är för kallt att vara ute....

Hälsningar Lena

De små, små detaljerna...

...är ibland så små att jag inte ser dem då jag tar bilden. Amphipoder är små, små kräftdjur som jag tror att det finns minst fyra av på denna hydroid. De dyker upp som en liten bonus då man tankar ner bilderna i datorn.

Den vackra "död mans hand" har delikata små detaljer när man går nära och tittar noga. När man dyker ser det mest ut som mjuk päls.

En liten anemon på ett rep....

....eller enbart munöppningen på en annan anemon.

Eller nakensnäckor som liknar juveler på den brunagröna botten.

Det blev inte så mycket makrofotografering på den senaste resan till västkusten, men några små detaljer fastnade i alla fall.

Ha en fortsatt bra vecka

Lena

Hemma hos havskräftan

Om man simmar ut på lerbotten till vänster om småbåtshamnen i Jordfall, Gullmarn, och fortsätter ner till ca 25-30 m djup kan man stöta på havskräftor.

1. De bor i hålor på den grå dybotten och ofta när man lyser på dem backar de raskt ner i sina hålor. Den här virvlar också upp lite dy då den backar ner. Havskräftorna är vackert röda även levande och det finns inga andra arter som man kan förväxla dem med.

2. Den här vackra kräftan var lite mer modig och kom fram ur sitt hål för att kolla in oss. Kräftorna blir upp till ca 25 cm långa och hannen är något större än honan. Tyvärr har jag inte en aning om hur man skiljer könen åt. Jag misstänker att man måste titta på kräftans undersida.

3. Vi stötte även på en kräfta som tycktes gilla att vara med på bild. Den här spatserade stolt runt sin håla och verkade nästan visa upp sej. Det var drygt 33 m djupt vid platsen och då går dyktiden snabbt åt. 

4. En havskräfta som visar upp sej så här bara måste man ju stanna en extra stund vid.

5.

6. Efter uppvisningen gick den tillbaka ner i sin håla och la sej tillrätta. Den ser ibland lite öde ut på lerbotten men det finns ett pampigt djur till som man kan hitta här.

Cylinderrosor är faktiskt djur även om både namnet och utseendet kan få en att tro annat. Det är en typ av koralldjur som har en cylindrisk kropp nedgrävd i lerbotten. Den kan ha upp till 180 randiga tentakler. Under första dyket vid Jordfall hittade vi detta exemplar på drygt 30 m.

De inbjuder till lite olika fotovinklar och experiment och dyktiden går fort åt.

Nästa dag dök vi igen på samma plats och nu var det strömt när vi kom ner till 34 m.

I strömmen blir det en helt annat bild och med lite ström gör det heller inget om man råkar komma åt botten lite. Partiklarna försvinner med strömmen om man ger sej till tåls en kort stund.

Ha en fin kväll

Lena