Vi kvalade till SM !

Resultaten från årets uttagstävling till SM i undervattensfoto har precis presenterats och vi lyckades hamna bland de 12 bästa. Vi får därmed vara med och tävla i slutet av augusti. I år var det 32 fotografer som skickat in bidrag. Så många har det aldrig varit förut då jag skickat in bilder och det var extra pirrigt att vänta på resultaten. De sex bidragen är kodade och bedöms anonymt av tre domare som poängsätter bilderna enligt olika kriterier. Vi kom totalt på andra plats (!) efter Jonna Bergström.

Av de sex bilderna ska det vara tre makrobilder och tre vidvinkelbilder. Minst två bilder i varje kategori ska vara tagna i skandinaviska vatten. Här ovan är två av mina makrobilder, båda tagna på västkusten i Sverige. Den översta är en tångsnärta vid Jordfall (Gullmarn) och nästa är en sjöhare fotograferad vid Väderöarna.

Min tredje makro är också från Sverige. Den fina lilla gäddan från Storaxen.  

I vidvinkelklassen hade jag en bild från Kanada där Fredrik får komma väldigt nära en stor "Lingcod". Den tycktes inte bry sej nämnvärt om varken honom eller mej. Jag är ju också väldigt nära med min kamera eftersom bilden är tagen med en fisheye.

Den roliga bilden på Matilda upp och ner under isen i Långsjön, Björklinge fick bli ett av motiven från Skandinavien.

Slutligen valde jag en bild från Storaxen som inte är så märkvärdig, men jag gillar speglingen och att man även kan se ovan ytan litegrann. Dessa sex bilder räckte i alla fall för att vi ska få vara med ännu ett år och "slåss" om medaljerna i SM.

Hälsningar Lena

Glyskolja, har ni sett en sån?

Sista dyket på västkusten, vid Fossens camping, letade vi efter haj men hittade bara torsk. Tillsammans med torskarna, bland stenar och bergssprickor, simmade dessa vackra fiskar.

När vi kom hem tittade jag i fiskboken men var tvungen att kontakta en kompis som är marinbiolog och fiskfantast (numera även känd från TV), för att få helt klart att det är glyskolja.  Glyskolja är en liten torskfisk som trivs precis i den miljö som man kan se på bilderna. Den är mycket allmän, men jag har svårt att minnas att jag sett den förut.

Torsk simmade också bland stenblocken och inte helt oväntat...

...hittar vi en hummer på en klipphylla. Den känner sej för med de stora spröten och kryper faktiskt ut en bit och poserar för fotografen. Med en 35 mm glugg på kameran får man även med lite miljö runt hummern.

Sista kvällen tog vi en promenad ner till vattnet på Fossens camping. Vi passerade alla husvagnar och funderade återigen på vad man gör en lördagskväll på en camping i maj då det är för kallt att vara ute....

Hälsningar Lena

De små, små detaljerna...

...är ibland så små att jag inte ser dem då jag tar bilden. Amphipoder är små, små kräftdjur som jag tror att det finns minst fyra av på denna hydroid. De dyker upp som en liten bonus då man tankar ner bilderna i datorn.

Den vackra "död mans hand" har delikata små detaljer när man går nära och tittar noga. När man dyker ser det mest ut som mjuk päls.

En liten anemon på ett rep....

....eller enbart munöppningen på en annan anemon.

Eller nakensnäckor som liknar juveler på den brunagröna botten.

Det blev inte så mycket makrofotografering på den senaste resan till västkusten, men några små detaljer fastnade i alla fall.

Ha en fortsatt bra vecka

Lena

Hemma hos havskräftan

Om man simmar ut på lerbotten till vänster om småbåtshamnen i Jordfall, Gullmarn, och fortsätter ner till ca 25-30 m djup kan man stöta på havskräftor.

1. De bor i hålor på den grå dybotten och ofta när man lyser på dem backar de raskt ner i sina hålor. Den här virvlar också upp lite dy då den backar ner. Havskräftorna är vackert röda även levande och det finns inga andra arter som man kan förväxla dem med.

2. Den här vackra kräftan var lite mer modig och kom fram ur sitt hål för att kolla in oss. Kräftorna blir upp till ca 25 cm långa och hannen är något större än honan. Tyvärr har jag inte en aning om hur man skiljer könen åt. Jag misstänker att man måste titta på kräftans undersida.

3. Vi stötte även på en kräfta som tycktes gilla att vara med på bild. Den här spatserade stolt runt sin håla och verkade nästan visa upp sej. Det var drygt 33 m djupt vid platsen och då går dyktiden snabbt åt. 

4. En havskräfta som visar upp sej så här bara måste man ju stanna en extra stund vid.

5.

6. Efter uppvisningen gick den tillbaka ner i sin håla och la sej tillrätta. Den ser ibland lite öde ut på lerbotten men det finns ett pampigt djur till som man kan hitta här.

Cylinderrosor är faktiskt djur även om både namnet och utseendet kan få en att tro annat. Det är en typ av koralldjur som har en cylindrisk kropp nedgrävd i lerbotten. Den kan ha upp till 180 randiga tentakler. Under första dyket vid Jordfall hittade vi detta exemplar på drygt 30 m.

De inbjuder till lite olika fotovinklar och experiment och dyktiden går fort åt.

Nästa dag dök vi igen på samma plats och nu var det strömt när vi kom ner till 34 m.

I strömmen blir det en helt annat bild och med lite ström gör det heller inget om man råkar komma åt botten lite. Partiklarna försvinner med strömmen om man ger sej till tåls en kort stund.

Ha en fin kväll

Lena

Jordfall

En av våra favoritplatser när vi dyker i Gullmarn är den lilla småbåtshamnen Jordfall. Man betalar en liten slant i en brevlåda och nyttjar aviserad parkering för dykare.

Det är enkelt att gå i och ur vattnet med alla tunga grejer och det finns massor att se på olika djup. Dessutom fungerar dykningen här även när det blåser en del. Så här ser den stora dykbilen ut när vi är ute. Den gamla saaben har ett rejält stort bagageutrymme när baksätet är fällt och man kan sitta under luckan och ta på sej flaskpaketet. En blöt dräkt på motorhuven gör inte heller så mycket.

På detta dyk fick vi tidernas överraskning. En havskatt har hittat in i en av de stora "bojstenarna". Skalen som ligger utanför hålet är restern från havskattens måltider så den har nog bott där ett tag. Vi har aldrig sett en havskatt i svenska vatten förut så detta var verkligen kul. Hoppas den trivs i sin håla och stannar. Vi såg den två dagar så lite stationär är den.

Vid Jordfall kan man simma ut på en lerbotten och hitta t ex sjökock som jag visade bilder på häromdagen eller plattfisk som denna. Om man simmar ut till ca 30-35 m djup kan man hitta cylinderrosor och havskräftor, mer om det en annan dag.

Man kan också dyka i ett område med lösa stenar och en vägg med djupa sprickor. I sprickorna hittar man alla möjliga olika gäster. Här sitter det två andra plattfiskar (jag gissar bergvar, men plattfiskar är svårt). De sitter upp och ner, jag har inte vänt på världen för dem.

I en specifik spricka finns västkustens (eller Sveriges) mest fotograferade tångsnärtor. Den större ville inte vara med på bild och den här var ganska blyg den också. Men de var hemma.

Den simmar flera små stensnultror i skrevorna och man får en känsla av att de ibland faktiskt vill vara med på bild. De ser så kaxiga ut med sina små huggtänder.

En självklar gäst i bergsskrevorna är den vackra trollhummern. Den kryper ofta in när man lyser på dem och dessa är lättast att fotografera på nattdyk. Den här tyckte dock att det var OK att bli fotograferad. Skölden är vackert blå och röd men det är sällan man får se hela på dagtid.

Flera berggyltor uppehöll sej bland stenarna nedanför bergväggen. Dessa fiskar kan bli ganska stora (ca 60 cm, 3,5 kg) . När honorna blivit 10-14 år skiftar de kön och blir hannar, vilket betyder att i princip alla fiskar över 40 cm är hannar.

Efter en dryg timme i det 6-gradiga vattnet smakar det gott med lite mat. Vi är inte så avancerade och grillad korv står ofta på menyn. Vi gjorde tre dyk på Jordfall och det kommer en rapport till om vad man kan se ute på djupare vatten.

Ha en fin helg alla

Lena