Glimtar från en svensk midsommarafton...

Vi firade midsommar på västkusten, mitt i en riktig turistidyll med vackra sjöbodar, stora båtar och vajande flaggspel....

De som hade en sjöbod tillräckligt stor för att sitta i gjorde så....

...eller så fixade man andra lösningar med presenningar och provisoriska regnskydd. Ni vet väl lika bra som jag vad som händer när man råkar komma åt en svacka i duken med särskilt mycket vatten...men stämningen verkade god. Bilderna är förstås tagna med 400 mm för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.

Färggranna goretexkläder, paraplyer och burköl. Visst är det svensk midsommar i ett nötskal? Men vad gjorde vi då? För inte trodde ni väl att vi satt i en sjöbod och åt sill med öl och nubbe?  

Vi simmade förstås med sillen!!! Dock är det nog mest småtorskar på denna bild,... men det fanns en hel del småsillar och annat smått och gott under ytan vid Väderöarna. Tänk,.. vi märkte inte av en enda droppe regn!

Vi träffade också på dessa livsnjutare som gottade sej på klipporna. Förstora så förstår ni ännu bättre. Kolla in sälen till vänster som gör "bananposen". Bilderna är förstås tagna med 400 mm (och beskurna) för vi ville ju inte störa dem denna sköna helg.

Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

Cylinderros

Cylinderrosor kan man hitta på lerbotten men man måste tyvärr ner ganska djupt, oftast under 30 m. Här hade vi tur och hittade en på 26 m. Tyvärr var det en hel del partiklar i vattnet så vidvinkelbilderna blev inte riktigt vad jag tänkt. 

Trots att cylinderrosor är rätt stora kan man också få till en del effektfulla bilder med makro. I det här fallet 60 mm makro.

Cylinderrosor är ensamlevande djur som lever i ett rör och förflyttar sej långsamt på lerbotten. Den lever av pyttesmå djur som den fångar i sina långa randiga tentakler.

Här kan man se röret.

Det är ganska stora, fascinerande djur som inte alls ser ut som ett djur vid första anblicken.

Vår dyktid "tog slut" vid cylinderrosen och vi måste påbörja uppstigning. På väg upp längs en sluttning fick jag syn på en stor trollkrabba. Jag hade inte möjlighet att stanna upp för att ta mer genomtänkta bilder, utan tog två i snabb följ då jag passerade.   

Lunch mellan dyken blev grillad korv på vår portabla gasgrill som är toppen när man vill att det ska gå fort och även vara lätt att packa ihop efteråt. Vattnet i Jordfall låg blankt inne i viken. Till höger står min kamera med dubbla blixtar och fokusljuset på toppen. Till midsommar bär det av igen. Då blir det Väderöarna, som numera är en tradition för oss.

Hej så länge,

Lena

Öronmaneter

Under den gångna helgen hittade vi mängder med öronmaneter i Gullmarsfjorden. På 10 till 20 meters djup mötte vi tusentals maneter. De karaktäristiska ringarna, som är fyra stycken, är manetens könsorgan och eftersom de liknar öron har de gett maneten dess namn. 

Det var tyvärr en hel del andra partiklar i vattnet för det hade blåst rätt rejält och då blir inte vidvinkelbilder helt lyckade. Som många av er nog känner till bränns inte dessa maneter särskilt mycket, då de innehåller ganska lite nässelgift.

Maneterna kan bli roliga motiv även med makro. De rör sej graciöst i vattnet och har en vacker "gardin" av korta tentakler.

Förstora gärna så syns alla fina detaljer. Den lilla inbuktningen till höger i bilden ovan har en struktur som innehåller manetens sinnesorgan. Det finns åtta sådana strukturer runt manetens kant.

En del av de stora maneterna hade en liten fisk som simmade i dess närhet och på så sätt fick skydd av tentakelgardinen. Det är vitlingyngel och man ser ofta dessa när de simmar i brännmanetens långa och betydligt mer brännande tentakler. 

Vi har aldrig tidigare sett vitling i vanliga öronmaneter. Nu blev det plötsligt ännu roligare att fota maneterna med makro.

De små vitlingarna är nästan genomskinliga och man kan se organen i kroppen på dem. Eftersom det fanns så mycket maneter kunde fiskarna snabbt rymma till en ny när fotografen blev för närgången.

Ibland hittade man dem på manetens ovansida. Det var lite kurragömmalek helt enkelt.

Två vitlingar i samma manet var ovanligt och här hade jag lite tur att de blev skarpa.

Det jobbigaste när man simmar runt i öppet vatten och fotar makro är att man tappar lätt orienteringen. Man glömmer tid och rum, tittar inte på bottenformationerna och vips vet man inte vilket håll man kom ifrån eller vilken väg som leder tillbaka mot platsen där vi gick i, men det löste sej...vi var ju två och en hade koll.  

Hej så länge,

Lena

Nationaldagsfisken

Blågyltan glänste vackert blå och gul på nationaldagen. Hannen kallas blåstråle och är antagligen den färggrannaste fisk man kan hitta i svenska vatten.

Det går oftast undan när man fotograferar fisk och tyvärr fick jag inte med hela stjärten denna gång, men den var så vacker att jag visar den ändå. Förstora så ser ni hur praktfull den är.

Den här tångsnärtan blev nog mest förvånad när fotografen dök upp...

De små kaxiga snultrorna lekte kurragömma mellan "död mans hand". Kolla in de pyttesmå huggtänderna.

En del av dessa är väldigt runda om "magen" och jag antar att de är fulla med rom.

Genom att ligga stilla i vattnet och vänta kan man få dessa snultror att komma riktigt nära kameran.

Alla bilder är tagna utanför Smögen under den gångna helgen, då det egentligen blåste alldeles för mycket för att dyka...men det hindrade inte oss.

Hälsningar Lena

Det stora blå

I morgon visar jag undervattensbilder och pratar om dykning i "Det stora blå" på fotoklubben Avtrycket i Stockholm. Det är andra gången jag är inbjuden dit så några fick uppenbarligen mersmak efter mitt första föredrag. Då visade jag inte en enda bild från tropiska blå hav.... 

....men det blir en hel del av det i morgon. Oftast med fokus på några av de större djuren man kan möta där. Vissa djur som dessutom fått oförtjänt dåligt rykte...

...och andra djur som bara är charmerande att få möta och simma med under ytan.

Hälsningar Lena