Vårdyk med nakensnäckor

Om man dyker den här tiden på året i Svandinaviska kustvatten kan man hitta mängder med nakensnäckor. Det är små snigellika djur utan skal som oftast är från ca en halv till ca 3 cm stora. De är ganska svåra att artbestämma men jag har försökt göra mitt bästa genom att titta i boken "Svenska nakensnäckor" av Malmberg och Lundin (2015). De två på bilden tror jag är rödbrun kamnuding.

Det här tippar jag är en linjebortsnuding pga den längsgående vita linjen. Nakensnäckorna är ofta färggranna och en del har lysande vita utskott. Färgen kommer från de organismer de äter och det vita i toppen är en nässelsäck som innehåller nässelkapslar från de djur de ätit. Nässelkapslarna bränns (som en brännmanet) och fungerar som nakensnäckans försvar.

Detta är ganska säkert en vårtborstnuding som lägger ägg i form av tunn sträng i spiral. Den sitter tyvärr på väldigt brokig botten och inte alls som man "vill ha den" om man strävar efter mer konstnärliga bilder.

Två till vårtborstnudingar. Nakensnäckorna är hermafroditer och under parningen, som ofta sker under senvinter eller vår, byter idividerna sperma som befrukatar de ägg som båda individerna bär på. Äggen lägger de sedan i spiral- eller rosettliknande mönster som det till höger på bilden.  

Här ett exempel på en annan äggsamling från en nakensnäcka där man t o m kan se de individuella äggen.

Eller så kan de ringla äggsträngen runt växtligheten som på bilden ovan.

Den här är verkligen pytteliten och jag chansar på en ryggfotsnuding, men de går att förväxla med ett par andra arter och man kan inte se huvudet på denna.

De här två är betydligt större och jag tror att de är snigelkottar. De kan bli 120 mm långa. Ett passande namn eller vad tycker ni?

Här är det nog två knottriga gurknudingar som verkar ha det lite mysigt tillsammans.

Mest troligt en signalnuding. Den har huvudet till vänster och där kan man se två huvudtentakler (rhinoforer, ser ut som horn med en spiral i änden). Det är nakensnäckans sinnesorgan för smak och lukt. Mitt på ryggen sitter gälbusken samt på denna art två utskott som är gula i toppen.  

Signalnudingen lägger ägg i form att ett böjt band som inte bildar en hel cirkel så det kanske är exempel på den snäckans ägg som vi ser på denna bilden + en signalnuding och fyra storbubbliga sköldnudingar (eller möjligen äggbubbliga....).

Signalnudingens huvudtentakler samt fyra utskott på munfliken.

Liten och brun.,.... kanske en långhornad sköldnuding. De kan variera i färg men ska ha små guldfärgade pigment på kroppen (förstora och bedöm själva). Huvudtentaklerna ska vara påfallande långa enligt boken.

Det här är i alla fall en fransträdnuding. Det är den största och vanligaste nakensnäckan i svenska vatten. Bilden är tagen på grunt vatten och det gick en del vågor så vi gungade fram och tillbaka tillsammans. Inte helt lätt att få en skarp makrobild kan jag intyga, men vi gungade i alla fall i takt.

Fransträdnudingen kan har olika färg och den här hittade min sambo när jag fotade den brunspräckliga. Tyvärr fick jag inte till hela huvudet i bra skärpa men jag är ändå tämligen säker att det är samma art. Det var allt för denna gång, nu är det fredag !

Hälsningar Lena

PS. Alla bilderna är tagna under dyk vid Väderöarna förra helgen.  

Fredagsmys under ytan...

" - Jösses, det är någon som tar bilder av oss..."

" - Om Ni ursäktar så tänkte vi dra oss undan lite nu..."

" - Älskling, det här blir perfekt ! "

Hälsningar Lena

Tångsnärtan - en ärtig liten fisk

En tångsnärta kikar ut från en klippskreva. Det är så man oftast hittar den...om man hittar en över huvud taget. De är inte så vanliga och man måste veta var man ska leta. Just denna individ håller till i en skreva vid en småbåtshamn som heter Jordfall i Gullmarn. Det är antagligen Sveries mest fotograferade tångsnärta. Den brukar ha en partner också men det är svårt att få med båda på bild.

Om man ligger still och väntar kikar den ibland fram lite längre.  Då kan man tydligt se att den har gula till bruna, plymliknande utväxter på huvudet. Äldre hanar kan också ha liknande utskott på ryggfenans framkant. Den är i örvigt oregelbundet mönstrad i gult och brunt.

Det här är en ganska vanlig syn när man hittar en tångsnärta. Den ligger ofta långt in i en trång skreva där den samsas med andra fiskar, krabbor eller trollhummer. Här ser det mer fördelaktigt ut att vara plattfisk.

Den här låg på en klipphylla och då kan man ana sej till att det är en långsträckt fisk med mycket lång ryggfena. Den blir max 25 cm lång så det är ungefär lika stor som tejstefisken. Den ser lite överrumplad ut över den plötsliga uppmärksamheten, men den låg kvar och lät sej villigt fotograferas. 

Den här tångsnärta låg helt öppet och det har jag bara stött på en gång, i Norge. Ni har nog sett denna förut, eller en bild ur samma serie. Den lät mej komma mycket nära och jag kunde lugnt ta mina bilder utan att den tycktes bry sej.

Den här bilden tog vi i årets SM i undervattensfoto och den fick en del poäng. Om man sätter en sk snoot på blixten kan man beränsa spridningen av ljuset så det bara slår in i skrevan utan att belysa väggarna framför. Det här är lite knöligt att hålla på med men min sambo fick assistera och rikta blixten.

Hälsningar Lena

Tejstefisk

Tejstefisken är en långsmal fisk som är ca 15-25 cm lång. Den har en ålliknande kropp med 9-13 vitkantade svarta fläckar längs ryggfenans nedre del.  

Tejstefisken är en bottenfisk som föredrar stenbotten. Den gömmer sej ibland i skrevor och då kan man hitta den tillsammans med t ex plattfisk och trollhummer (skymtar till höger).

 Om man har tur kan man hitta den helt öppet som på denna bild och de kommande.

Den här fisken kan t o m lämna vattnet och gömma sej under stenar och sjögräs. Då andas den luft.

Kanske har den här börjat fundera på att hitta en partner ? Dessa fiskar leker nämligen på vintern (november till januari) och när honan lagt äggen kommer båda föräldrarna att vakta dessa tills ynglen kläcks.

En testefisk som simmar längs botten. Ofta bryr de sej inte det minsta om fotografen och så länge man rör sej försiktigt i dess närhet kan man komma mycket nära. Bilderna är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D eller 7D mk II. 

Hälsningar Lena

En ny dykdag gryr...

Solen är på väg att gå upp och det ser ut att bli en mycket lovande dag. Helt vindstilla, precis som vi vill ha det.

Fjorden låg blank när vi styrde ut mot vår första dykplats.

Finare än så här kan det inte bli.

En liten havskatt blev dagens största överraskning. Ganska speciella drag i ansiktet... den har charm även om den kanske inte är så vacker. Den ler ju t o m mot fotografen, eller ....:-) På vissa platser längs Norges kust ser man havskatt ofta, men här på Tustna är den första gången för oss. Jag hade vidvinkeln på kameran och då blev det inte mer närgånget än så här.   

Plattfiskar är svåra att artbestämma så jag avstår. De har dock en ganska rolig uppsyn.

De ser rätt tillplattade ut...De kan titta åt olika håll med ögonen och det gäller att vara med när ögonen pekar åt någorlunda rätt håll för att inte bilden ska bli helt bisarr. Den här bilden är tagen vid ett annat dyk (med 60 mm makro).

En mycket stor torsk vilade bland tarebladen. När de vilar kan man komma förvånansvärt nära. Bilden är tagen med fisheye och jag är så nära torsken att jag skulle kunna klappa den.

Uer eller kungsfisk är roliga att fånga på bild. Tyvärr håller de ofta till på ca 30 m eller djupare så man har inte så mycket tid på sej när man stöter på dem. Här blev det ont om tid och jag bommade lite av rumpan på fisken.

Här kommer en dykare som varit nere på 102 meter. Därav alla de extra flaskorna som hänger på sidan. När man dyker till sådana djup tar det långt tid att gå upp till ytan igen på ett säkert sätt. Det här är inte sportdykning utan benämns teknisk dykning och kräver en helt annan kompetens.

Vi hittade en fin liten vik där vi kan stanna och äta lunch.  

Fåren betar och vilar nere vid vattnet.

Vi lägger till vid en brygga där man tidigare har varit och pratat med ägaren. En kasse nyplockade pilgrimsmusslor brukar fungera bra i den diskussionen :-)

Dagens lunch är ärtsoppa med ostsmörgåsar och senap för den som vill ha. Mat mellan dyken sitter alltid bra och varm soppa passar utmärkt.

Vi ligger stilla minst ett par timmar och då kan man passa på att vila lite när vädret är så fint som denna dag.

Vy från vår lunchplats.

När vi åter är i hamn efter ett andra dyk återstår att skölja såväl utrustning som kamera. Då blir den här bilden till....Jag håller min kamera med fisheye i ett sköljkar med vatten och tar några bilder. Vi hade ju ett antal teman på fotoworkshopen som vi skulle jobba med. Ett tema var "en bild som inte tagits förut" och det här fick bli mitt bidrag. Till höger kan man se bron som är med på första bilden i detta inlägg.

Man kan också fylla flaskorna igen och göra ett tredje dyk vid bryggan. Här kan man se bubblorna från två dykare som valde att hoppa i en extra gång denna dag. Som jag nämnt tidigare fanns det en hel del spännande liv under bryggorna.

Hälsningar Lena