Det stora blå

I morgon visar jag undervattensbilder och pratar om dykning i "Det stora blå" på fotoklubben Avtrycket i Stockholm. Det är andra gången jag är inbjuden dit så några fick uppenbarligen mersmak efter mitt första föredrag. Då visade jag inte en enda bild från tropiska blå hav.... 

....men det blir en hel del av det i morgon. Oftast med fokus på några av de större djuren man kan möta där. Vissa djur som dessutom fått oförtjänt dåligt rykte...

...och andra djur som bara är charmerande att få möta och simma med under ytan.

Hälsningar Lena

Vårdyk med nakensnäckor

Om man dyker den här tiden på året i Svandinaviska kustvatten kan man hitta mängder med nakensnäckor. Det är små snigellika djur utan skal som oftast är från ca en halv till ca 3 cm stora. De är ganska svåra att artbestämma men jag har försökt göra mitt bästa genom att titta i boken "Svenska nakensnäckor" av Malmberg och Lundin (2015). De två på bilden tror jag är rödbrun kamnuding.

Det här tippar jag är en linjebortsnuding pga den längsgående vita linjen. Nakensnäckorna är ofta färggranna och en del har lysande vita utskott. Färgen kommer från de organismer de äter och det vita i toppen är en nässelsäck som innehåller nässelkapslar från de djur de ätit. Nässelkapslarna bränns (som en brännmanet) och fungerar som nakensnäckans försvar.

Detta är ganska säkert en vårtborstnuding som lägger ägg i form av tunn sträng i spiral. Den sitter tyvärr på väldigt brokig botten och inte alls som man "vill ha den" om man strävar efter mer konstnärliga bilder.

Två till vårtborstnudingar. Nakensnäckorna är hermafroditer och under parningen, som ofta sker under senvinter eller vår, byter idividerna sperma som befrukatar de ägg som båda individerna bär på. Äggen lägger de sedan i spiral- eller rosettliknande mönster som det till höger på bilden.  

Här ett exempel på en annan äggsamling från en nakensnäcka där man t o m kan se de individuella äggen.

Eller så kan de ringla äggsträngen runt växtligheten som på bilden ovan.

Den här är verkligen pytteliten och jag chansar på en ryggfotsnuding, men de går att förväxla med ett par andra arter och man kan inte se huvudet på denna.

De här två är betydligt större och jag tror att de är snigelkottar. De kan bli 120 mm långa. Ett passande namn eller vad tycker ni?

Här är det nog två knottriga gurknudingar som verkar ha det lite mysigt tillsammans.

Mest troligt en signalnuding. Den har huvudet till vänster och där kan man se två huvudtentakler (rhinoforer, ser ut som horn med en spiral i änden). Det är nakensnäckans sinnesorgan för smak och lukt. Mitt på ryggen sitter gälbusken samt på denna art två utskott som är gula i toppen.  

Signalnudingen lägger ägg i form att ett böjt band som inte bildar en hel cirkel så det kanske är exempel på den snäckans ägg som vi ser på denna bilden + en signalnuding och fyra storbubbliga sköldnudingar (eller möjligen äggbubbliga....).

Signalnudingens huvudtentakler samt fyra utskott på munfliken.

Liten och brun.,.... kanske en långhornad sköldnuding. De kan variera i färg men ska ha små guldfärgade pigment på kroppen (förstora och bedöm själva). Huvudtentaklerna ska vara påfallande långa enligt boken.

Det här är i alla fall en fransträdnuding. Det är den största och vanligaste nakensnäckan i svenska vatten. Bilden är tagen på grunt vatten och det gick en del vågor så vi gungade fram och tillbaka tillsammans. Inte helt lätt att få en skarp makrobild kan jag intyga, men vi gungade i alla fall i takt.

Fransträdnudingen kan har olika färg och den här hittade min sambo när jag fotade den brunspräckliga. Tyvärr fick jag inte till hela huvudet i bra skärpa men jag är ändå tämligen säker att det är samma art. Det var allt för denna gång, nu är det fredag !

Hälsningar Lena

PS. Alla bilderna är tagna under dyk vid Väderöarna förra helgen.  

Fredagsmys under ytan...

" - Jösses, det är någon som tar bilder av oss..."

" - Om Ni ursäktar så tänkte vi dra oss undan lite nu..."

" - Älskling, det här blir perfekt ! "

Hälsningar Lena

Tångsnärtan - en ärtig liten fisk

En tångsnärta kikar ut från en klippskreva. Det är så man oftast hittar den...om man hittar en över huvud taget. De är inte så vanliga och man måste veta var man ska leta. Just denna individ håller till i en skreva vid en småbåtshamn som heter Jordfall i Gullmarn. Det är antagligen Sveries mest fotograferade tångsnärta. Den brukar ha en partner också men det är svårt att få med båda på bild.

Om man ligger still och väntar kikar den ibland fram lite längre.  Då kan man tydligt se att den har gula till bruna, plymliknande utväxter på huvudet. Äldre hanar kan också ha liknande utskott på ryggfenans framkant. Den är i örvigt oregelbundet mönstrad i gult och brunt.

Det här är en ganska vanlig syn när man hittar en tångsnärta. Den ligger ofta långt in i en trång skreva där den samsas med andra fiskar, krabbor eller trollhummer. Här ser det mer fördelaktigt ut att vara plattfisk.

Den här låg på en klipphylla och då kan man ana sej till att det är en långsträckt fisk med mycket lång ryggfena. Den blir max 25 cm lång så det är ungefär lika stor som tejstefisken. Den ser lite överrumplad ut över den plötsliga uppmärksamheten, men den låg kvar och lät sej villigt fotograferas. 

Den här tångsnärta låg helt öppet och det har jag bara stött på en gång, i Norge. Ni har nog sett denna förut, eller en bild ur samma serie. Den lät mej komma mycket nära och jag kunde lugnt ta mina bilder utan att den tycktes bry sej.

Den här bilden tog vi i årets SM i undervattensfoto och den fick en del poäng. Om man sätter en sk snoot på blixten kan man beränsa spridningen av ljuset så det bara slår in i skrevan utan att belysa väggarna framför. Det här är lite knöligt att hålla på med men min sambo fick assistera och rikta blixten.

Hälsningar Lena

Tejstefisk

Tejstefisken är en långsmal fisk som är ca 15-25 cm lång. Den har en ålliknande kropp med 9-13 vitkantade svarta fläckar längs ryggfenans nedre del.  

Tejstefisken är en bottenfisk som föredrar stenbotten. Den gömmer sej ibland i skrevor och då kan man hitta den tillsammans med t ex plattfisk och trollhummer (skymtar till höger).

 Om man har tur kan man hitta den helt öppet som på denna bild och de kommande.

Den här fisken kan t o m lämna vattnet och gömma sej under stenar och sjögräs. Då andas den luft.

Kanske har den här börjat fundera på att hitta en partner ? Dessa fiskar leker nämligen på vintern (november till januari) och när honan lagt äggen kommer båda föräldrarna att vakta dessa tills ynglen kläcks.

En testefisk som simmar längs botten. Ofta bryr de sej inte det minsta om fotografen och så länge man rör sej försiktigt i dess närhet kan man komma mycket nära. Bilderna är tagna med Canon 60 mm makro på en Canon 7D eller 7D mk II. 

Hälsningar Lena