Nemo - en kaxig clown

Det finns flera djur som lever tillsammans med anemoner och de som de flesta av oss nog känner till är clownfiskar. Även om man inte är sportdykare, eller har snorklat på semestern i tropikerna, så har ju filmindustrin gett oss en bild av clownfisken i form av Nemo. I filmen är Nemo en klok och modig liten hjälte. Det stämmer delvis med verkligheten, åtminstone modig. Jag skulle kanske snarare kalla det ”kaxig på gränsen till dumdristig”. Clownfiskar är nämligen det enda djuret under alla år jag dykt som anfallit med vidöppet gap och huggit!

Just denna clown anföll inte men det ser minsann ut som att den ber mej dra till en annan anemon. Om ni inte tycker den ser exakt ut som Nemo så finns det ett 30-tal olika clownfiskar. De lever i en typ av symbios med anemoner som gynnar den ena (fisken) utan att skada den andra.

Anemonerna kan ha olika färger och clownfiskarna kan vara allt från gula till röda och ibland nästan svarta. De vita banden kan också variera. Det finns även en variant som är rosa och har ett vitt band längs ryggen.

Dessa "pink anemone fish" är fotograferade i Thailand på den tiden jag använde en Olympus C8080. Clownfiskar är ett bra exempel på motiv som kan bli mycket bra med en kompaktkamera. Det gäller bara att ha tålamod och vänta vid deras anemon, de gömmer sej men kommer alltid ut igen.

 Clownfiskar bor i "familjegrupper" där bara den största hannen och honan får avkomma. Äggen läggs i närheten av deras hemanemon och vaktas i ca 2 v innan de kläcks. Ofta finns det en del andra fiskar i eller runt samma anemon om den är stor.

Om man har tur kan man få se clownfiskar när man snorklar. Denna bild är tagen på ett "husrev" i Röda Havet. Anton 9 år, som precis lärt sej snorkla, var först med att hitta Nemo och lyckan var stor.

Hälsningar Lena

Partykräftan - med egna serpentiner

Inför midsommarfirandet visade jag en bild på en eremitkräfta helt insnärjd i lila ”serpentiner”. Just denna art av kräfta (Pagurus prideaux) lever med en anemon (Adamsia carciniopados) som skydd på sitt skal. När anemonen blir stressad eller hotad producerar den de lila trådarna, som genom sin färg och form får hela eremiten att se ut som om den kom från ett särdeles lyckat partaj. Men trådarna är sk nässeltrådar som bränns och fungerar som ett skydd för både kräfta och anemon.

 Den här är ju ganska näpen med sina trådar som ser ut att växa ut från de rosa fläckarna på anemonen.

 Just kombinationen av dessa två arter har jag bara hittat i norska fjordar. Men enligt facklitteratur ska de finnas från Kap Verde i syd till långt upp längs Norges kust. Dock ej i svenska vatten.

 Alla bilderna ovan är tagna i Sognefjorden, Norge. En del för flera år sedan då jag använde en Canon 400D istället för en 7D.

 Ibland blir det väldigt mycke nässeltrådar, som för denna som såg mest ut som att den ville gå och dra lite grus över sej.

Det finns också andra exempel på eremitkräftor som nyttjar det brännande skyddet som anemoner kan ge. I tropiska vatten kan man ibland hitta Dardanus pedunculatus.

 Den känns igen på sina gröna ögon och taggarna på kanterna på klorna. Kroppen är röd, orange och vit. Färgen varierar efter djurets ålder. Skalet är ofta ett snigelskal med anemoner på.

Vissa anemoner sätter sig fast på eremitkräftans skal på eget bevåg, men man har också sett hur eremitkräftor plockar anemoner och arrangerar dem på sina skal. Dessa två bilder är tagna utanför Filippinerna 2009. Förutom dessa eremiter fanns det ju en hel del annat spännande där men mer om det en annan dag.

Ha en skön kväll

Lena

Eremiterna jag inte kan motstå

Eremitkräftor kan jag bara inte motstå. De finns nästan överallt i havet, både i Sverige och utomlands, så jag stöter på dem ganska ofta och mycke bilder blir det. Allt från pyttesmå till några centimeter stora är det vanligaste. Dessa småttingar stötte vi på i

Kanada, under sommarens resa.  Hela korallern var full med halvcentimeter stora eremitkräftor, minst ett hundratal, och jag höll aldrig på att komma därifrån. Dessa små röda hade tydligen funnit varandra och hannen höll envist fast i sin lilla flickvän.

 Den här hade hittat en riktigt vackert hus, som tillhört en purple ring topsnail. Sprakande färger blir det ibland. Nästa bild är dock betydligt rörigare och svårare att se vad det är, men det var ett drama som utspelade sej på en klippavsats.

Plötsligt fick jag syn på en liten eremit som ligger på rygg (mitt i bilden). Den sprattlar med sina randiga ben. Till vänster sitter en ganska stor maskerad krabba. Jag ser plötsligt hur den nyper i den lilla kräftan med en klo. Till höger sitter eremitens kompis och  kan inte göra så mycket. Jag tog tre bilder sedan var jag tvungen att ingripa. Jag brukar inte pilla på djur under vatten men den här lilla fina kräftan kunde jag inte se hur den blev krabbmat. Jag vände den på rätt köl och flyttade undan den, närmare sin kompis.

 De fick bråttom att ta sej därifrån och jag fick bara en bild på dem då de knallade iväg med sina stora hus. Nåväl, slutet gott denna gång.

Hälsningar Lena  

Bara några anemoner...

OK, kollageiden får vila lite....Jag ska fundera fram några förslag istället och inte bombardera er mer frågor en fredagkväll då orken är helt slut och man bara vill slappna av. Mikaels Sundbergs inlägg idag tilltalade mej mycket...ibland vill man bara slappna av och titta på bilder. Därför ger jag er några anemoner ikväll. Sagolika skapelser i olika färger som kan vara allt från en halvmeter till en halv centimeter.

Vaddå anemon tänker ni säkert om den sista bilden. Men räkan sitter på foten på en stor knallröd anemon.

Ha en bra lördag

Lena