De första...

Flera har skrivit om och visat bilder på de första viktiga vårtecknen och jag har faktiskt visat blåsippor redan, men de var planterade (fusk alltså). Idag var jag ute i skogsbacken bakom vårt hus och hittade de första riktiga blåsipporna. Solen strålade och det var 14 grader varmt i Knivsta. Snacka om vår!

Blåsipporna tränger fram bland bruna löv och gammalt gräs. Enstaka gröna strån har också börjat dyka upp mellan fläckar av is och snö.

Hittade även några blåsippor som var nästan helt vita med bara en antydan till blå toner. 

Här trängde bara en liten gnutta sol ner mellan granens grenar och precis där stod en blåsippa. 

Det var också full fart på flugor och fjärilar. Jag såg mängder med citronfjärilar men de ville inte slå sej ner och posera. Nässelfjärilarna är också vakna nu...

...och en vacker påfågelöga. Jag såg nog ett dussin men de flög mest omkring och den här var den enda som jag fick på bild. 

Jag hörde både gäss och tranor, gröngölingen kallade inne bland träden och hacke trummade. Det blir vår trots allt.

Hälsningar Lena

Ägretten i Märsta

Under torsdagen rapporterades en ägretthäger i Märsta i Artportalen och det är ju rätt nära för mej. Jag jobbade hemma på fredagen och tänkte att jag skulle åka och se om jag kunde hitta den på lunchen. Jag satte mej i bilen och konstaterade direkt att det småregnade men det skulle inte stoppa mej. Det regnade ännu mer när jag kom till Märsta men ägretten satt där...bakom en ridå av vass och väldigt långt bort...

Fågeln flyttade på sej och då fick jag den här bilden som är obeskuren. Fågeln sitter väldigt centralt i Märsta och vägen i bakgrunden är en genomfartsled från Sigtuna till Arlanda. 

Jag vandrade runt i området på de gångvägar som man ska hålla sej till och den vita fågeln bestämde sej snart för att flytta sej igen. Jag blev mer och mer blöt och ljuset var rätt trist. Den flög mot vattendraget som den suttit vid när jag kom...Avståndet är fortfarande väldigt långt och bilden är kraftigt beskuren.

Tillbaka till ruta ett. Den vita ägretten flög bort från mej igen och jag konstaterade att det skulle inte bli bättre än så. Jag åkte hem, torkade både mej själv om min utrustning innan jag gick tillbaka till jobbet för några timmar till innan helgens ledighet. Ibland blir det inte så mycket när man drar iväg men om man inte ger sej ut skulle man aldrig få se något spännande alls.

Hälsningar Lena

Tysslinge sångsvanseldorado

I strålande vårsol gjorde vi en utflykt till sjön Tysslingen i söndags för att titta på sångsvanar. Vi kom fram ungefär en timme innan solnedgången och det var första gången vi var där. Vi stannade vid första stället där det gick sångsvanar och jag blickade ut över dem och undrade över vilken taktik man skulle ha här? Stod vi ens på det bästa stället? 

Det var gott om svanar och många gick tillsammans helt utan organisation. Det här gänget verkade dock hänga ihop och de promenerade i samlad tropp. De vita fåglarna samtalade och man kan ju inte låta bli att undra om detta är en familj. Håller de ihop så länge? 

En del verkade mest stå och sträcka på sej i det låga solljuset som fortfarande värmde en aning. 

Plötsligt händer det något som får hela svanflocken att flaxa iväg. 

Många av gässen som också går här lyfte men svanarna insåg snart att det var falsk alarm och lugnade ner sej.

De lämnade dock platsen i mindre grupper hela tiden. Några flög mot en större flock som gick vid tornet och andra drog bara iväg längs sjön.

Här var det två som kom infarande i vacker formation.

Vassen lyste guldgul när svanarna gav sej av ut över sjön.

Det var strålande vackert att se svanarna flyga bort över landskapet.

Vi skyndade oss bort till tornet innan solen hann försvinna helt men avstod från att gå upp. 

De flesta svanarna befann sej på marken bredvid eller framför tornet.

Marken glimmade som av guld i det låga solljuset.

Många svanar var på väg ut på sjön men här är det två som är på ingång.

När de sista solstrålarna försvunnit bakom de skogklädda kullarna lämnade vi sångsvanarna vid Tysslingen för denna gång. Nästa gång måsta jag övernatta så jag får se detta i gryningsljus. Då borde svanarna dessutom vara på väg in från sjön.

Hälsningar Lena

V Å R T E C K E N !

Plus 10 grader och en kort promenad på lunchen. Jag vet var de brukar slå ut riktigt tidigt och YES! Blåsippor! OK planterade och mot en vägg, men i alla fall. Årets första för mej.

Bara en kort bit därifrån hittade jag nästa solgula vårtecken. Full fart utanför bikuporna! Jag tog 20 bilder och fick en under inflygning.

Fick också se exempel på hur jobbigt det kan vara om man är ett nyvaket bi och bara har hittat till snödropparna. I morgon har de förhoppningsvis hittat blåsipporna 50 m bort. Det kallar jag vårtecken och en strålande måndag (fast jag var tvungen att sitta inne nästan hela dagen).

Hälsningar Lena

Vårrapport från Mälardalen

Blåsipporna har inte kommit i mina trakter, inte ens den minsta tussilago så vitt jag har kunnat se under den gångna veckan. Däremot är det en väldig fart på småfåglarna. De sjunger och jagar varandra om vartannat och en blåmes har redan varit och kollat in bostaden på vårt garage. 

Gärdsmygen är också på gång och jag lyckades fånga en på bild förra helgen som omväxlande satt i träden och sjön eller studsade runt på marken på jakt efter mat eller vad som ibland såg ut som bomaterial.

Den flög till ett gammalt träd med bomaterialet men försvann på baksidan av stammen och eftersom jag stod på en spång i en våtmark kunde jag inte går runt och titta var den flög in. 

Det anländer fler och fler gäss på åkrarna utanför Uppsala och de här är fotade vid Kungsängen, som ju är nära jobbet. Jag såg en flock med 12 tofsvipor vid samma tidpunkt och det sprang starar på marken. 

Men det ligger fortfarande snö och is kvar på marken, ganska mycket på skuggiga platser. 

Vid Råstasjön fanns det ca 10-15 hägrar kvar och det fanns även mat till dem. Den här hade dock lite otur, men fiskarna tinade antagligen upp under dagen eftersom de låg på marken. Hägern ser rätt frustrerad ut för den kunde inte svälja hela fiskpaketet.

En del av hägrarna som brukar vara här har nog dragit till sina sommarbostäder på Djurgården. Jan rapporterade att det var hög aktivitet i bona vid Isbladskärret för några dagar sedan. Stockholmshägrarna har det bra förspänt med både vinterläger och häckningsplatser under vår/sommar.

Den vita anden (eller ankan) ser ut att trivas med sina färgade kompisar i Lötsjön. Även om det är svårt att se hur en fågel mår håller den fjäderdräkten vit och i fint trim, vilket är ett gott tecken. Den ser också ut att småle tycker jag, men det är ju bara en mänsklig tolkning. 

Den här lilla parveln är minsann inte rädd för fåglar trots att kanadagåsen är lika hög som honom om den sträcker på sej. Det finns också två väldigt tama svanar, en vuxen och en ungfågel, men de kom inte fram vid detta matningstillfälle. 

Havregryn blir jobbigt att sprida för hand så det var lika bra att bara vända hela påsen upp och ner.

Hybriden var förstås på plats men vi fick leta en stund. Hen hänger nu ihop med en liten kanadagås och jag har sett dessa två tillsammans vid flera tillfällen under senvintern. 

Jag hade förstås lite extra fett och gott snacks med mej som de båda fick dela på. Tyvärr kan man höra att den har problem med andningsvägarna. Det väser lågt när den andas och jag har hört det de senaste två gångerna vi har sett den. Om mina teorier om denna fågel stämmer är den åtta år nu. 

Den unga svanen kom när jag matade hybriden och den plockade fint ur handen. Den hade kunnat plocka mat ur innerfickan på min jacka om jag tillåtit och den var inte alls övertygad om att det faktiskt var slut med godsaker när påsen var tom. Det simmade också ett antal vuxna svanar i den del av Råstasjön som var öppen, men de hör inte till de vanliga stamgästerna och kom inte upp på gångvägen för att kolla vad som fanns där. 

Det ser ut att bli fint i helgen så vi får väl se om det dyker upp fler vårtecken. 

Hälsningar Lena