Roddarna

En vacker morgon och en stund vid Fyrisån innan jobbet. 

Solen är på väg upp och jag leker med olika utsnitt. Andas in den kyliga luften. 

Det är vindstilla och vackert.

Jag provar en ny plats vid åkanten och testar några bilder.

Kanske ett stående format...

Det är då jag får syn på dem, för de hörs inte...

Roddarna som kommer glidande utan det minsta lilla skvätt från årorna. Vilken tur de måste ha haft tänker jag när jag ser dem sakta passera.

De är perfekt synkroniserade, men jag hör nu någon ge en order.

De är nära roddklubbens hus och jag förstår att de ska lägga till vid bryggan. 

Fyra par skor och två gräsänder. Det är hit de ska.

Jag måste göra annat denna morgon och det magiska är på väg att försvinna. På väg mot bilen tittar jag mot ån och ser att det kommer en cykel, så det får bli en bild till.

Hälsningar Lena

Skördat och städat för i år

Den här tiden på året ska det sista skördas innan frosten och växthuset tömmas. Vi började förra söndagen och då såg skörden ut så här. De långsmala stora chilifrukterna är "Joey park" som går utmärkt att rensa, skära ner och frysa. De är som en smakrik paprika, som man kan använda i alla former av matlagning. De stora squashfrukterna blev bl a till rataoullie, då jag hade alla andra ingredienser nära till hands.

Förra veckan skördade jag en mild habanerochili som vi brukar använda till marmelad. De flesta var gröna så jag placerade dem i en skål med ett äpple. Bilden till höger visar hur de mognat inomhus. Det blev två burkar utsökt chilimarmelad.

Den här helgen skördade vi de sista tomaterna och alla jamaica bell chili (mest gröna). Vi har en ny jamaica bell planta som nu har fått flytta in. Om den övervintrar kommer vi att ha mogna frukter betydligt tidigare nästa sommar.

Jag hade två fina äggplantor som vi givetvis skördade allt som gick att ta tillvara från. Det roliga med aubergine är att man kan äta även små frukter. De fina äggen kommer från en kollega som också har taxvalpar. Jag visar dem för att Inger beskrev så fint hur hennes höns la ägg med olika färger.

När vi jobbade med att tömma växthuset stod det givetvis öppet och då råkade en liten blåmes flyga in. Den flaxade runt lite bland tomaterna men hittade sedan ut helt på egen hand. Först fick den förstås vara med på bild. 

Den var nog på villovägar från matningen som ser ut så här. Det var fullt ös i restaurangen i helgen.

Det här är ju inte alls så flashigt som bilderna i min näst senaste blogg som var tagna i Finland. Men jag fick en kort stund på söndagen, då solen dessutom sken, och fick några actionladdade bilder från detta simpla arrangemang (kommer i en senare blogg). 

På söndag denna helg hade vi tömt växthuset helt så att min sambo kunde köra en fullständig rengöring med tvättpäls och såpvatten samt avsköljning med slang. Den här typen av "fönsterputs" gör man bäst i heltäckande regnkläder. 

Det som kändes lite tungt var att alla mina pelargoner, som jag dessutom samplanterar med petunior och lobelior, måste planteras om i små krukor och flyttas in. Antingen det eller så tar frosten dem inom kort. Det blommar inte riktigt så praktfullt som i somras men det är ändå väldigt fint runt vår förstukvist.  

De här blommorna vill man ju njuta av så länge det går. Men nu är alla inne, mer eller mindre nerklippta och jag konstaterar som tidigare år att jag har för många. 

Även om vi hade mycket att göra i helgen så är det ju helg och köket på Plommonvägen 171 anstränger sej lite extra. Skaldjur är i säsong just nu så det blev en skaldjursrisotto med färska havskräftor och våra sista bönor på fredagskvällen. På lördagen grillade vi, men då var det så mörkt att jag brydde mej inte om att ta fram kameran. Nu stundar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena

Crimson showroom

Fruängen, Stockholm sen torsdag eftermiddag strax innan det började regna. Jag hade åkt tåg samt tunnelbana och skulle sedan promenera sista biten. Missade helt att ta med ett paraply. 

Jag deltog i Vårcupen 2025 och de femton överst placerade fick ett av sina inskickade bidrag utskrivet med någon av Crimsons tekniker och en placering i deras showroom. Denna kväll var det vernissage och jag åkte dit, kanske skulle jag kunna träffa någon av de andra som hade bidrag med i tävlingen. Jag var dessutom nyfiken på att se de olika typer av utskrift som man kan beställa och bättre tillfälle än så här kommer jag knappast få. Från vänster hänger här bidrag av Monica Amberger, Yngve Lundström, Christine Sandberg, Mia Andersson och, tyvärr lite kapad i kanten, Dennis Chapovalov.  

Det var inte så stort i själva showroom och jag vet att man hade begränsat antalet besökare av den anledningen.

Det var däremot väldigt stort i resten av Crimsons lokaler, dvs där jobbet sker. Vi fick en intressant rundvandring. Även om det ser ut att vara väldigt många och stora maskiner görs åtskilliga steg i processen att ta fram en färdig bild, med eller utan montering/ram etc, för hand.  

Hit kommer arbetena när de är färdiga och förpackas med omsorg för att tåla transport med post, eller för avhämtning.

Här hänger tre till alster, från vänster Jorulf Kyrkjeeide, Bror Johansson och sist min kungsfiskare.

Det var också otroligt roligt att till slut få träffa Nina Erkenius. Här pratar hon med en kille från Crimson som jobbat med FS projektet. Bakom Nina står Mia Andersson som ju också hade en bild på plats.

Tack för ett trevlig anordnat arrangemang!

Hälsningar Lena

Full fart i matningen

Vi har hängt ut en matare, men den hänger för närvarande i skugga (mörker) och jag har inte haft möjlighet att fota eller fixa vid den ännu. Det är i alla fall hög aktivitet i den om man ser till frökonsumtionen. Den här fina talltitan besökte en matning hos Lassi i Finland.  

Talltitorna var mycket pigga och roliga att fota. Det gäller att passa på när man säkert vet vilken sorts tita det är. 

Den här restaurangen hade också en pool, där det var fritt fram att arrangera dekorationer runt omkring och lägga ut frön eller nötter för en session med de småfåglar som behagade komma på besök.

Förutom talltitorna fokuserade jag mycket på tofsmesar. De var svårare att förutsäga och satte sej ofta i skuggan av någon anledning. 

En och annan flygbild blev det dock.

Tofsmesar dyker ju bara upp vid enstaka tillfällen hemma, så det gäller att passa på när man får chansen.

Jag vill också visa ett roligt möte som jag fotade i ett "skogsgömsle". När vargar och björnar dragit sitter man där och tittar på den som råkar komma förbi. En nötskrika hade hittat lite rester av något gott vid en tall. En hackspett landar en bit upp på stammen och noterar att nötskrikan har något godis. Hacke avvaktar men börjar sedan hoppa baklänges ner längs stammen. 

Hacke tar tid på sej och är försiktig, men till slut är han nära och förbereder sej på att plocka en godsak. Då upptäcker nötskrikan vad som är på väg att hända. 

Nötskrikan tänker inte dela med sej och talar om det för hacke, just som de sista solstrålarna lyser upp marken bakom de två fåglarna.  

Till helgen kanske jag får möjlighet att fota lite från vår egen restaurang, som i alla fall öppnat upp en servering.

Hälsningar Lena

Gammelskogen

Det här är kanske så långt från Stefans och Bjarnes gröna lövskogssalar man kan komma och ändå vara i en skog i Skandinavien. Urskog med gamla barrträd, mängder med skägglav, blåbärs- och lingonris, överväxta stubbar och vitmossa. Jag kunde dessutom höra lavskrikorna, även om jag inte såg dem.  

Skägglaven bidrar till allt känns gammalt och det ger en sagostämning över hela skogen. 

Dessutom fanns det en hel del gamla rotvältor som har formats av tidens tand, väder och vind. Här funderade jag faktiskt över vilka motiv Malinka hade valt. Hennes bilder hade ju varit svartvita, men jag tänkte mer på vilken vinkel och vilka former hon hade fastnat för. 

Här var det i alla fall ett väsen som jag fastnade för.

Det fanns mängder med inbjudande former i den gamla skogen och jag tror att alla vi som var där fotade helt olika motiv och detaljer. Vi var nio stycken som spreds ut så fort vi satte foten i lingonriset. Det fanns dessutom en del knott som gjorde att man rörde på sej. 

Den här formen fick mej att stanna upp en stund och jag borde kanske testa lite svartvitt...

Det här blev i alla fall min favorit och här stannade jag en stund. Det kanske kommer en svartvit variant vad det lider. 

Det fanns också gott om överväxta stubbar med vitmossa och blåbärsris som hade börjat anta en rödaktig ton. 

Enstaka blåbär fanns kvar och det var nog för att det inte varit riktigt kallt ännu. Lingon fanns det också. 

Nu passade jag också på att ta en närmare titt på de "rödmålade" stenarna. När jag såg dessa från bilen, längs vägen, tog jag för givet att det var stenar som man målat med röd färg som en form av markering. De var verkligen röda och flera andra hade också lagt märke till dem. Men det var inte färg.

Det var något biologiskt som inte ens Jörgen, som hade imponerade kunskaper, eller vår guide Magnus, kunde reda ut exakt vad det var. Jag har inte brytt mej om att forska mer i detta. För mej kan gammelskogen få ha några av sina hemligheter kvar.

Hälsningar Lena