Vacker morgon men väldigt tidigt

Jag gjorde en gryningstur i går (onsdag) för det utlovades bra väder. Nu blir det väldigt tidig uppstigning om man ska hinna någonstans innan solen går upp. Jag klev ur sängen klockan 03:45 och hann lagom till denna sjö för att få se himlen färgas röd. 

Det såg väldigt lovande ut en stund.

Men den vackra soluppgången kom av sej, i alla fall färgmässigt. Här ett panorama av fem bilder som jag testade fast jag hade en vidvinkel med mej.

Strax efter fem lämnade jag sjön och fortsatte till Hjälstaviken som var min egentliga destination. 

När man kommer så pass tidigt är det nästan garanti att man får se en bäver från bron. Den såg ut precis som när jag var här för några veckor sedan. 

Jag gick på spången genom vassen och skymtade en ägrett mellan de stora vasstråna. Dess vita färg gör ju att de lyser mot vilken bakgrund som helst så här års.

Några skedänder passerade i solljuset då jag gick mot gömslet. Sävsångare sjön i vassen, men ingen vassångare som rapporterats dagen innan. 

Väl framme i gömslet var det egentligen en annan art (än på bilden) som fångade min totala uppmärksamhet, fisktärnorna hade anlänt och höll på med bästa flyguppvisningen. De får komma i en annan blogg. Mitt i fisktärnecirkusen kom en flock krickor rakt mot gömslet i hög hastighet. Jag hann få några bilder då de passerade...

...och tre skott då de var så vänliga och vände den färggranna sidan mot mej. Jag hann se det gröna skymta, sedan var de förbi. 

Som avslutning kan jag rapportera att det nu finns gässlingar i Uppland. Snart kommer det att simma små dunbollar i varenda pöl. Jag såg två par som hade ungar men ingen av dessa befann sej på en plats med fint morgonljus. Men de första man ser måste ju ändå rapporteras.

Önskar er alla en lugn och fin Valborg.

Hälsningar Lena

När löven börjar spricka...

...satt den plötsligt där. Nästan lika efterlängtad som sädesärlan men mer blygsam, den svartvita flugsnapparen.

Den flyttade till ett annat träd och sjöng några strofer. Nu gäller det att hitta en lämplig boplats och locka till sej tjejerna. 

Vissa år har den bott i holken på vår husgavel mot skogen. Vi får se hur det blir i år. Den har varit på kortare besök i trädgården.

Hälsningar Lena

Vår i kubik (eller snarare kvadrat)

Nu är det onekligen vår även om aprilvädret bjuder på överraskningar i form av tillfälliga korta snöfall och isande vindar, kombinerat med strålande sol. Nyanser av grönt har nämnts av både Inger och Stefan. När jag idag såg mej omkring i våra odlingar var det onekligen den gröna färgen som dominerade. Kollaget visar pac choi (snart ätklar), rädisgroddar (äts dagligen), blommande tomater av sorten Vilma som också har gröna tomater (mittenbilden), chili och paprika med gröna frukter, gurkan i vardagsrummet kommer vi att kunna skörda till första maj och ramslöken under häcken har knoppar. Den kommer vi att äta av nästa helg.

Jag tog också en promenad i mitt närområde idag och ångrade ganska snart att jag inte hade satt på mej vantar. Vinden var obarmhärtig även om skogen gav något mer skydd än att promenera i kvarteret. De "vilda" vårmotiven bjöd på betydligt mer färg även om de var inlindade i gröna nyanser. Gullvivorna var en överraskning bland de givna sipporna. Violerna visste jag att de skulle blomma på ett visst ställe och det fanns mängder. Humlorna trivdes i maskrosorna men hade även hittat till de enstaka slånbärsblommor som slagit ut. De små tusenskönorna växte i en gräsmatta och är nog förvildade trädgårdsexemplar, men de var så fina att de får vara mer ändå. Vårlöken hade nästan blommat ut men dessa stod på en skuggig plats.

Nu börjar en ny arbetsvecka. 

Hälsningar Lena

Kyrksjön och "favoritdoppingarna"

Gjorde en morgontur till Kyrksjön (Bromma) för att kolla läget. Det första jag såg var ett gäng brunänder som simmade runt bryggan. De verkade lite virriga men det var väl hormoner som spökade. 

Det är en art som jag inte ser så ofta men de senaste åren har de funnits här och även i år alltså. Honorna är lite mer blygsamma i färgerna än hanarna.

Det var också ovanligt många gäss på plats och de var inte överens. Den här gåsen kom flygande mot bryggan där jag stod och den måste ha gjort en felbedömning för den kom så nära att jag kände vingslagen när den passerade. Det var också ren tur att hela fågeln kom med i bildfältet.

Annars bjöd gässen mest på parvisa flygningar och en väldigt massa ljud.

Löven på träden runt sjön har börjat spricka och bakgrunden har fått en lätt grön nyans. Om en vecka kommer det att vara väldigt mycket grönare än det är på denna bild.   

Det jag egentligen var ute efter var att kolla om mina "favoritdoppingar" hade anlänt. De små svarthakedoppingarna med sina orangefärgade huvudprydnader och genomträngande röda ögon var på plats. Minst sex individer (mer troligt åtta). 

Jag såg i alla fall tre par som verkade hålla ihop. De kuttrade också på sitt vanliga charmerande sätt. Ett ljud som är lätt att känna igen. 

Det går inte att komma ner i nivå med fåglarna om man inte har kameran på en "flotte", vilket jag har sett folk ha. Bryggan är mer än en halvmeter ovanför vattenytan. Jag blir sugen att testa någon form av flytande lösning för doppingarna kommer ibland väldigt nära bryggan. 

De ser verkligen coola ut med de orangeröda tofsarna på huvudet. De dansar också men någon uppvisning bjöd de inte på denna gång.

Det fanns också minst två par skäggdoppingar på sjön och där pågick fortfarande viss uppvaktning, men den var inte så het som de par jag såg för ett par veckor sedan. Det hade också börjat blåsa och det fina morgonvädret kändes inte fullt så njutbart längre, jag åkte hem.

Hälsningar Lena

Rena rama renvandringen

På väg upp till Härjedalsfjällen hörde vi på radion att "Den stora älgvandringen" nu börjat sändas på SVT, återigen tidigare än vanligt. Vi såg inga älgar men enstaka renar längs 84:an på väg mot Funäsdalen. Renarna rör också på sej och när vi körde tillbaka på Flatruetvägen mötte vi en rejäl flock som var på vandring. De verkade i alla fall vilja korsa vägen, dock inte alla och absolut inte samtidigt.

Det var också något som smakade gott på vägen, salt antar jag. Det här gjorde att renarna kom av sej lite, sedan var det som att de glömt vilket håll de var på väg åt. Det ser ut som att det var mycket trafik, men det var det egentligen inte, det blev bara stopp här. Jag gladde mej åt att det var tillräckligt brett för att vi skulle kunna stanna vid sidan av vägen så jag fick fota. 

Renarna passerade väldigt nära bilen och tittade tveksamt på mej när jag klev ut. De här skyndade bara förbi på väg mot den del av flocken som passerat. 

Några stannade upp och nafsade av de torra och dammiga stråna vid vägkanten. Notera de stora fötterna anpassade för snö och att de har päls på hela mulen (till skillnad från en ko). 

Renar på snö har jag inte haft möjlighet att fotografera förut så det här blev en högtidsstund. Tur att vi inte hade bråttom.

Delar av flocken vandrar ut i det snötäckta landskapet och stannar för att äta där växtligheten tinat fram. 

Bilderna där de rör sej på enbart snö kan man nog experimentera mer med, men här får ni se dem som jag upplevde det på platsen.

De flesta renarna hade passerat oss och vandrade bort över snön.

Jag tycker de är så fina och bjuder därför på några närbilder också.

" - Jag har bara ett litet horn och någon har märkt mej med blå färg på rumpan...undrar vad det kan betyda?"

Sedan passerade vi sakta genom de kvarvarande renarna och åkte mot Ramundberget och stugan där vi senare på kvällen fick uppleva ett härligt familjekalas.

Hälsningar Lena