En del börjar om...

Åkte till Råstasjön igår och hade tur med vädret i ett par timmar, dvs jag blev inte blöt. Stötte på några fina bläsänder.  

Upptäcker en ensam kyckling undrar var mamma tog vägen....

Mamma dök upp mitt i växtligheten.

" - Är det där mode eller ska vi äta det ?..." 

Sothönorna hade en stor unge och den var förstås både efterhängsen och talför.

" - Jag lovar att jag ska försöka själv,.....bara en smakbit till....!

" - Vart ska jag leta ??? Du dyker ju så fort jag ställer en fråga...."

" - Finns det mat här? Precis här där jag simmar nu? Kan du inte visa mej ! "

" - Wow, jag hittade en bit ! "

" - Den smakar lite underligt...går det här verkligen att äta,... en grön sak ? "

" - En ny bit! Kolla ! En gul ! "

" - Vilket bra skvätt det var i den här ! Men den smakar urk....."

" - Lek inte med maten vännen, du ska äta den ! "

Detta sothönspar hade bestämt sej för att börja på ny kula. De renoverade som bäst sin nya boplats.

Gräsandshonan hade fyra småkycklingar om det är nya eller en andra kull vet jag inte, men det har varit dåligt med kycklingar i år. Kolla in den till höger som kliar sej med hela simfoten i ansiktet :-).

Avslutar med en vacker slända. Jag hade inget makro med och fick chansa lite, men de satt stilla och poserade långa stunder (och solen sken).

Hälsningar Lena

"Avklädda" fåglar

Min sambo tyckte att när vi ändå var på Naturhistoriska kunde vi väl gå runt lite och jag hittade förstås en del intressant, t ex den här lustiga "grodmunnen" som jag minns att jag stod mycket nära och tittade på ett par i Australien (för ca 25 år sedan). De var oerhört kamouflerade och satt rakt framför mej i ögonhöjd. Vid det här laget var jag uppslukad av fågelavdelningen....

Sedan hamnade jag bland de "avklädda" fåglarna dvs skeletten. Eftersom jag undervisar en del fågelanatomi är det intressant att jämföra olika arter. De är betydligt mer enhetligt byggda än däggdjur. Flygande fåglar är lätta och småfåglarnas skelett blir nästan genomskinliga. "Min" kungsfågel till höger är en Regulus calendula men storleken stämmer med tunna skelettet.

Något överdimensionerad näbb kan tyckas. Ögonen är ofta mycket stora som man kan se på de stora ögonhålorna. Det trekantiga stora benet på bröstet är bröstbenskammen som är fäste för flygmusklerna (det som blir filé på kycklingen om ni inte tycker jämförelsen är osmaklig).

Stenknäcken med sin grova näbb och även här kan man se den stora bröstbenskammen. Ovanför sitter de tunna nyckelbenen. Revbenen bildar en skyddande "korg" runt kroppshålan (det finns ingen diafragma, bröst- och bukhåla är ej separerade).

Det lilla kolibriskelettet är lite skadat men inte konstigt med tanke på åldern och den lövtunna konstruktionen. Den minsta kolibrin väger bara ca 2-3 g och då kan ni ju tänka er hur mycket skelettet väger. Observera den stora trekantiga bröstbenskammen. Kolibrier är ju "superflygare".

Pingviner använder sina vingar som simfenor i vattnet och de har därför också ett stort bröstben med bröstbenskam (fäste för simmuskler i detta fall). Det som ser ut som två skäror ovanpå bröstbenet är korpben och nyckelben som är rejält grova på kunspingvinen.

Som exempel på en icke flygande (icke simmande) fågel hittade jag en kivi. Benen är kraftiga för den är anpassad att gå på marken och bröstbenet är ynkligt litet. Bröstbenskammen saknas helt. Så här ser det ut på t ex struts och emu också. Om ni tycker det ser ut som många halskotor (däggdjur har bara 7 oavsett längd på halsen) så varierar antalet mellan olika fågelarter upp till 25 (svan). Hur många kiwin har vet jag inte med det ser ut som kanske 13-14 stycken.

Avslutar med en liten kaxig gärdsmyg. Stor skalle med stora ögon och en lövtunn konstruktion med tunna lätta, delvis ihåliga, ben nästan helt utan brosk (det väger för mycket). Man kan ju inte bli annat än fascinerad av de små "flygmaskinerna"!

Hälsningar Lena

PS.

Som svar på Björns fråga kommer här en stor flygödla. Jag kan egentligen inget om dinosaurier men jag tror att dessa inte var föregångare till dagens fåglar, utan det finns en annan utvecklingslinje med betydligt mindre ödlor. De här hade dock ihåliga ben för att vara lätta men skelettet i övrigt påminner mer om en fladdermus.

Regning semesterdag, då kan man titta på andras bilder.

Eftersom vädret var bedrövligt gjorde vi en heldag i Stockholm för att beskåda några proffsiga fotografers alster. Jag hade fått ett årsmedlemskap på Fotografiska i födelsedagspresent och nu blev det aktiverat. Eftersom djur och natur är det jag gärna fotograferar själv är förstås en utställning av Nick Brandt ett måste.

Elefanter med ett kranium från en av sina egna...En bild som jag tittade på länge.

Jakten på elefanternas betar och pengarna som är grunden till denna sjuka tjuvjakt är bedrövande.

Det blev en lång stund vid elefantbilderna, som jag tycker är bland de bästa han har.

Bilden till höger med elefantspåren avslutar trilogin " On This Earth a Shadow Falls Across the Ravaged Land". Jag tycker även att det övergivna strutsägget passar i detta sammanhang. 

Vi lämnade Fotografiska och styrde kosan till ett nytt ställe. Många av er känner nog igen att det är  Naturhistoriska och dinosaurieutställningen vi hamnat i.

Här fanns det nämligen en annan utställning som lockade, också framstående naturfotografer.

Jag har sett många av Jonnas och Tammys bilder men inte just denna, och texten gick rakt in i hjärtat. Bildens titel är just "Hjärtat" och det finns en liten textsnutt som handlar om att ligga i en vattenpöl och vilken fin upplevelse det kan vara om man får möta en groda. Jag älskar grodor och blev förstås helt såld ! 

Om ni har möjlighet i sommar, ta en stund på Naturhistoriska och se denna utställning. Nick Brandt må vara storslagen på sitt sätt men vi har även nationella förmågor som visar vår egen underbara natur på ett närgånget och spännande sätt som är genuint fascinerande.

Hälsningar Lena

Fotofika i Korsheden (med receptbilaga) och näckrosor under ytan

Att köra i två och en halv timme för ett fotofika kan tyckas lite galet, men inte när Björn bjuder oss till Korsheden. Under resan dit slås jag flera gånger av hur vackert Sverige är.

Lupinerna är på väg att blomma ut men de smyckade ändå vägen i rosa och lila. I synnerhet när man började närma sej Korsheden. Man bara måste ju stanna!

Gänget samlas vid Björns och Ingemors vackra sommarställe.

Utsikten från verandan som nog många som läser bloggarna känner igen.

En hink med sommarblommor på verandan,.....

....jordgubbar, glass, grädde och hembakad kaka med enbart naturliga ingredienser. Så ska det se ut när man har fotofika mitt i sommaren (recept följer i slutet).

Vi gick på visning runt hela tomten med toppstuga och lada.

Av någon anledning skulle alla fotografera laduväggen....så blir det när man släpper ut fotofikagänget på landet :-)

Sedan bar det av till Björns badsjö....

Vilket ställe! Minst 22 grader i vattnet och helt sagolikt vackert.

Björn var först i och jag njöt verkligen när jag följde honom och simmade ut i sjön. Årets premiärdopp (utan torrdräkt) hade inte kunnat vara finare. Sedan har det ju också förekommit bilder i andras bloggar där jag snorklar med en kamera för att fotografera näckrosor.... Man kan faktiskt hitta fina undervattensmotiv utan full dykutrustning.

Så här ser näckrosorna ut från undersidan.  

Det blir speglingar på undersidan av en vattenyta precis som på ovansidan. Det gäller bara att hitta rätt vinkel.

Vattnet var fint med det innehöll ganska mycket humus, vilket gör det brunaktigt i färgen. Därav den gulaktiga tonen på näckrosorna. Trots det glömde jag helt bort tiden och njöt av flyta runt i vattnet och experimentera  med de fina blommorna. Tack Björn för ett strålande initiativ och en toppenfin dag! Jag kommer gärna tillbaka nästa sommar.

Hälsningar Lena

Receptbilaga:

Smarrig kaka

4 ägg (svenska förstås)

6 dl strösocker

150 g mjukt smör (riktigt smör inte margarin)

6 msk kakao

2 tsk vaniljsocker

2 krm salt

3 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt alla övriga ingredienser och rör ihop. Bred ut smeten i en liten långpanna klädd med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i ca 18-20 min, 200°C.

Till glasyren:

200 g kokos

2 dl socker

1 dl sirap

1 ¼ dl grädde

75 g smör

Koka allt i 5 minuter, med omrörning. Bred ut smeten på den varma gräddade kakan och grädda sedan ytterligare 10 min i 200°C.

Enbart naturliga ingredienser och en kaka som blir väldigt "fyllig". Dubbel sats fyller en stor långpanna och räcker till väldigt många (ca 30 pers) ! Kakan går utmärkt att frysa. Servera som den är eller skär den i fina bitar och servera med lite syrlig bärsås, några jordgubbar, en klick grädde eller något annat naturligt svenskt och gott! Jag gillar inte att baka men den här kakan kan vem som helst sno ihop.

Rosor som är djur och en tångringbuk

Havsrosen är en anemon som förekommer i en mängd olika färger. Den är ett utpräglar rovdjur som fångar små kräftdjur, havsspindlar och t  o m fisk.

Här en ljus variant bredvid en mindre som har de typiska randiga tentaklerna som ofta är rosa eller lila.

Ibland kan de bli en del av en annorlunda bakgrund bakom en vacker sjöstjärna och ett blåmusselskal.

Det här är en annan art men rätt vacker ändå tycker jag.

Här ser man bara foten på anemonen, huvudmotivet är en räka, hoppas ni kan se den.

Det här är en typ  av cylinderros, också ett djur med vackra tentakler.

De vackra små bägarkorallerna får hänga med i detta inlägg. För att se dessa i svenska vatten måste man ofta gå djupare än 20 m, kanske t o m under 25 m för att få några exemplar att välja bland.

Om man kommer riktigt nära bägarkorallen ser den ut så här. Alla bilderna är tagna på Väderöarna under midsommarhelgen med Canon 60 mm makro på en Canon 7D + två blixtar.

Avslutar med en fantastiskt söt liten fisk (ca 2 cm). Jag fick kontakta fiskexperten Anders Salesjö för att få veta att detta är en liten tångringbuk. Tyvärr så var underlaget inte så vackert men det var där den satt. En ny fisk för oss som min sambo lyckades hitta då vi smög över botten på ca 15 m djup.

Hälsningar Lena