Hos familjen knölsvan, plus en snögås

Trots att SMHI utlovat mulet väder åkte vi till Solna för en promenad runt Råstasjön. SMHI hade fel och det blev strålande vackert. 

Det blir mycket skvätt när en kanadagås landar. De kom flygande mot oss från alla håll när vi stannade och plockade fram en påse....

Jag ville att min sambo skulle få möta knölsvanfamiljen som jag fotograferat flera gånger i sommar. Av en kull på sju ungar har sex klarat sej och är nu stora och pampiga fåglar. Det var dock bara en förälder med idag, men jag hoppas att det bara var tillfälligt. De kom i alla fall simmande med stor värdighet när påsen med godis kom fram. 

Solen reflekterades i de stora byggprojekten i bakgrunden men än så länge kan fåglarna leva som vanligt i sin pöl. De stora svanungarna är lite klumpiga på land men kom snabbt fram för att kolla in vad vi hade med oss.

Vi hade några skivor fullkornsbröd förstärkt med solroskärnor och de stora svanarna åt snällt direkt ur handen. De kivandes inte med varandra men kunde ge en och annan gräsand ett nyp.

Ungfåglarna var lite klumpiga med sina godbitar och ni kan säkert ana vem som tog det mesta av den här biten. Gräsänderna var på hugget hela tiden och tog allt som svanarna tappade.

För er som inte mött ungsvanar så här nära kan jag meddela att de ger lågmälda kvittrande ljud ifrån sej. De låter som små försynta kycklingar. Den här får bli dagens bild 333.

Den vuxna svanen tog också snällt bitar ur handen och konkurrerade inte nämnvärt med sina telningar. Den gav en del roliga bullrande ljud ifrån sej och enstaka väs, men försökte inte tränga sej före i kön.

Jag bara njöt av att stå där mitt bland alla fåglar som kom så nära och så gärna ville se vad jag hade för mej.

" - Visst är jag lite fin i alla fall?...fast jag fortfarande är grå ..."

När den sista smakbiten var slut fortsatte vi promenaden och gick även runt Lötsjön.

Där stötte vi på ett antal stora och välmående vita gäss, vanlig tamgås i mina ögon men någon annan kanske kan ge mer information.

Den här lilla vita gåsen spatserade omkring helt ensam bland änderna. Den ser mycket ut som en tamfågel för mej men den var avsevärt mindre och hade några svarta fjädrar på vingarna. Efter en del sökande på nätet tror jag det är en snögås. Om någon kan verifiera detta får ni gärna skriva en rad. 

På väg tillbaka till tennishallen (där vi parkerat för att inte få böter) fick jag plötsligt syn på en nötskrika. Det är en art som jag ännu inte fått några fina bilder på och jag försöker så fort tillfälle ges. Tyvärr satt den inte optimalt och den försvann snabbt in bland träden.

Ha en fortsatt fin helg allihopa

Hälsningar Lena

Det hände något med ljuset...

Det började vid 11-tiden när små blå sprickor började synas på den gråvita himlen. Efter en mycket snabb lunch hann jag med en kort tur ner till åriket. Från min favoritplats såg det ut så här mot Uppsala.

Det var aningen lite sol och en del dimma. Effekten varierade beroende på vilket håll man vände sej.

Gräsänder simmade längs ån...

Vi den gamla vindbron såg det ut så här när jag vände mej mot campus. Jag gillar den vända jorden med sina prydliga fåror...

Från den nu mera avstängda bron blickade jag ut över helt blankt vatten. Det här är en annan av mina favoritställen helt nära min arbetsplats och några av er känner säkert igen den.

Provar en svartvit variant också.

När jag vände mej mot Uppsala från bron fick jag denna vy och den får bli dagens bild 332, i hård konkurrens med den svartvita bilden. Vad tycker ni?

Hälsningar Lena

Ljus i novembermörkret

Tog en promenad i Uppsala i kväll för att eventuellt fotografera lite av det där ljusevenemanget....men det kändes mest tillgjort. Började därför med en mer blygsamt upplyst fasad.

Den där blå strålen kan jag nog acceptera....

Speglingar i ån kändes helt OK i synnerhet med de starka ljusen från idrottsplatsen (eller möjligen ett bygge) i bakgrunden. Den får bli dagens bild 331. 

På väg tillbaka till bilen bara måste jag passera mina bevingade vänner i Svandammen. Undrar hur det känns att ha discobelysning hemma, varenda kväll i flera veckor ? Slottet i blått och rött valde jag bort.

Passerade denna innan jag kom till parkeringen...tvekade en stund,... men det är ju snart första advent... dessutom vinkade den till mej :-)

I morgon är det fredag....yeah...

Hälsningar Lena

Inbäddad i mjukt ludd

Dagens bild 330: ISO 12800, f/5, 1/50 s. Jag är mest förvånad över att det blir en bild utan stativ under de förhållanden som rådde i Knivsta klockan 19:32 denna kväll.

Vilken kontrast från i går...nu är jag redo för lite vitt på marken....inte kaos,... men några försynta centimetrar med puder...och 5 grader kallt tack.

Hälsningar Lena

Strålande sol och sidensvansar !!!

Tänk vad lite sol kan göra ! Folk vallfärdade ut på lunchen för att njuta. Jag intog snabbt min matlåda vid datorn för att hinna ut en sväng. Det satt studenter på varenda bänkmeter som låg i solen. 

Jag kom bara några hundra meter innan jag hörde det omisskännliga ljudet av sidensvansar, ett helt gäng! Vilken lycka !

De flög som tättingar mellan denna bärbuske och ett högt träd. Jag försökte försiktigt komma nära busken, men det rörde sej så mycket folk i parken att de flög hit och dit.

Avståndet gör att en del bilder är rätt ordentligt efterförstorade. Skulle vilja vara här en solig lördag eller söndag istället (men vem åker till jobbet på en helgdag om man inte måste jobba?...)

Solen värmde på ryggen där jag stod och jag kunde hålla mej mellan ISO 200-500 och ändå få slutartider på 1/1250 s. Fattar ni hur ljust det var !!! Den här känslan hade jag nästan glömt och jag förstår hur Jan kände sej i Tantolunden i söndags (Jan, jag såg en domherre också).

Det var minst ett 30-tal fåglar och svårt at välja vilka man skulle fokusera på då de ibland trängde ihop sej alldeles väldigt. Trots trängsel får denna bli dagens bild 329. Det var ju så här jag fick uppleva dem.

Hälsningar Lena