Stjärnpromenad

Sjöstjärnor rör sig faktiskt. De traskar runt på många små fötter. I detta fall orangefärgade, med vit sula...

Hälsningar Lena

Lyngstølvatnet, den översvämmade säterdalen

Natten mot den 26 maj 1908 gick ett stort ras från fjället Keipen (1218 m.ö.h). Stenmassorna fyllde ett stort område i Norangsdalen, ca 200-300 meter brett och flera manshöjder högt. Händelsen var dramatiskt nere i bygden, då man på morgonen såg rök av stenhögen i dalen. Folk hade redan gjort sig klara med packning och djur till det sk vårupprycket, mot stugorna runt Lyngstølvatnet. Det var nio gårdar som hade sitt vårbruk där. Trots att sätergårdarna dränktes av uppdämt vatten efter bergraset så hade folket tur att ingen bodde där ännu och varken djur eller människor skadades av raset. Elva gårdars säterstugor och vägen genom dalen hamnade under vatten.

Väg 655 Norangsdalen kl 9.30. Vi plockar ihop vår utrustning i väntan på att solen ska komma upp över bergssidorna. Vattnet är kristallklart och helt stilla.

 Vå simmar ut från kanten och går ner i det blågröna vattnet. Solen strålar nu och vi simmar ut mot där vi tror vägen ska ligga. Vattentemparaturen är 8 grader, trots att det är i mitten av augusti.

 Vi hittar resterna av vägen, kantad med stenar, och följer den mot en liten bro. Djupet är ca 5 m och det gäller att simma mycket försiktigt för att inte röra upp sediment och växtlighet från botten.

 Plötsligt är vi framme vid  ruinerna av de små säterstugorna. Det är bara ca 3 meter djupt och vi vet att ruinerna är synliga även från ytan.

 Man kan få speglingar även på undersidan av en vattenyta....

Jag provar på några "över/under" bilder. Det här är knepigt att få till, men det är åtminstone helt platt vatten vilket underlättar.

Liggande eller stående, med eller utan dykare? Platsen inbjuder till att experimentera och jag har inte lyckats med den här sortens bilder innan. På kameran, som då (2009) var en Canon 400D, sitter en Tokina 10-17 mm fisheyezoom och alla bilder är tagna i naturligt ljus. 

Till slut hittar vi också resterna av en mur och en grind. Vi har varit i vattnet i nästan en timme och det är dags att lämna denna magiska plats.

Innan vi lämnar Norangsdalen tittar vi på några gamla säterstugor som står betydligt högre och klarade sej efter raset. Om man kommer från fel håll ser man inte dessa stugor alls, grästaken har blivit ett med naturen.

Denna plats är mycket populär bland undervattensfotografer. Flera andra har lagt in bilder här på FS och det finns minst en bild i Galleri FS från denna dal.

Hälsningar

Lena

Vraket Havda

Det norska ångfartyget Havda ankom till Måløy den 9 december, 1944, och skulle senare på dagen fortsätta sin resa mot Bergen. Havda gick med passagerare mellan Trøndelag och Stavanger denna vinter. På just denna tur hade hon tolv passagerare, varav några var tyskar. På turen från Måløy till Bergen angrips Havda av brittiskt flyg vid Askvoll och träffas av både bomber och maskingevärseld. Det skadade fartyget sjunker snabbt i det kalla vattnet och två besättningsmän, en lots och tre passagerare följer med henne i djupet.

Ur loggboken: Vraket Havda, Luta, utanför Sognefjorden.  Datum: 120405   
Djup: 16-30 m      Dyktid: 43 min   Väder: Ca +2°C, regn.   Vattentemp: +7 °C

 Havda ligger med slagsida mot babord utanför en ö som heter Luta (eller Lutelandet). Man kan bara ta sej till vraket med båt och platsen är ganska väderkänslig. Blåser det går det inte att dyka här. Botten är på ca 30 m och vraket ligger på ljus sand, vilket gör hela dykplatsen förhållandevis lättnavigerad. Fartyget byggdes i Skottland 1881, är 55 meter långt och 8 meter brett. På den dyktid man får på de aktuella djupen hinner man simma runt och titta på hela vraket.

De två första bilderna är tagna i aktern, den andra lite högre upp.

Fredrik har här simmat runt aktern och in i vraket från sidan. Man kan se in i lastrummen som är fulla med flaskor och bråte.

Han simmar sedan ut igen åt samma håll som han kom in. Det här är en lätt vrakpenetrering men man får akta sej så att inte flaskkranar eller annan utrustning hakar fast på något utstickande.

Om man sedan fortsätter mot fören kan man se att vraket är mer sönderslaget på mitten. Två okända dykare som var med på samma utfärd. Provar lite sv/vitt.

Fören är fortfarande fullt möjlig att känna igen och när jag fotograferar vrak strävar jag efter att hitta vinklar där det ska vara lätt att förstå vad man tittar på.

Lägg märke till att man kan se bubblor från flera andetag på väg upp mot ytan. De kommer från de två andra dykarna som har simmat bakom fören. Så här ser det ut när det är riktigt bra sikt i skandinaviska vatten.

Vrakdykning kan vara spännande, i synnerhet när man känner till detaljer om vrakens historia. En del dykare ägnar sej enbart åt vrak och just denna kärleksförklaring kanske tilltalar den inbitne vrakdykare.

OBS! Havda är en gravplats och ska dykas respektfullt. Det finns även spår av det på vraket och, som på alla andra skandinaviska vrak, lämnar man allt man ser orört.

Hälsningar Lena

 PS. Den första bilden finns i undervattenpoolen men jag tycker den speglar vraket så bra så den fick komma med. Hoppas ni kan ha överseende med det. 

Badplatsrensning

Det dumpas en hel del skräp på våra badplatser under vinterhalvåret. När badsäsongen sedan tar fart måste det bort på något sätt. En möjlighet är att kommunen kontaktar lokala dykklubbar som kör någon typ av rensningsaktvitet och får lite pengar till klubbkassan för detta. Idag skulle min klubb göra en andra rensningsomgång vid en badplats utanför Uppsala, och jag har precis hängt upp mina blöta grejer efter att ha finkammat en dybotten. Idag blev det inte så mycke skräp men kollektionen av vad vi hittat under åren har verkligen varierat. Flaskor och burkar kan man ju gissa sej till, men ett annat ”populärt” skräp är engångsgrillar. Svåra att packa med sej när de är heta kan man anta. Mycket otrevliga att sätta en naken fot i också. Cyklar, soptunnor, trädgårdssopor (i säckar), armeringsjärn, muggar, drag, gamla motordelar mm mm, listan kan göras lång. Bland de mer spännande artiklarna kan nämnas uppbrutna kassaskåp (ja, i pluralis), på samma badplats två år i rad. Andra året kom inte polisen ut och hämtade det utan upphittaren fick själv köra in det till polisstationen.

Under en sådan rensning inträffade ett av de få tillfällen då jag fått mej ett bett av ett djur under vatten. Det finns exempel på djur som gillar skräpet och vid detta tillfälle plockade jag åt mej en grönslemmig keramikmugg i det grumliga vattnet. Halvvägs tillbaka till bryggan fick jag ett ordentligt nyp av muggens inneboende….en flodkräfta. Jag hade tjocka neoprenhandskar så det gjorde inte direkt ont, men man blir förvånad när skräpet plötsligt bits. Vid detta tillfälle simmade jag bort till en vassrugge, där jag tidigare sett flodkräftor, och placerade muggen på den dyiga botten. Där skulle ingen badare komma på tanken att kliva ut barfota.

Här en kräfta som gjort det mysigt för sej i en vanlig plastmugg. En anna kräfta hade hittat en grön keramikmugg och fått fullt med små musslor som gäster runt sitt tillhåll. Båda bilderna är tagen i Långsjön, Björklinge utanför Uppsala.

Nu är årets rensningsaktiviteter avslutade för vår del och badandet är i full gång, men utan torrdräkt hade jag nog inte gått i vattnet ikväll.

Hälsningar Lena

Död mans hand

Bleka fingrar som är alldeles luddiga blir plötsligt synliga i det mörkgröna vattnet. En orangefärgad “hand” dyker upp en bit ifrån. Inte så makabert som det verkar, men de ser faktiskt lite ut som fingrar fast det egentligen är ett djur, ett nässeldjur. Andra exempel på nässeldjur är t ex maneter och anemoner. Ordningen som just “död mans hand” tillhör heter läderkorall. Ja, det finns koraller även i våra skandinaviska vatten.

Det stora luddiga med fingrar till höger på bilden ovan är just "Död mans hand". Här dyker vi på ett vrak i Norge men det finns rikligt med död mans hand på svenska västkusten.

Den här bilden är från samma vrak och här sitter det död mans hand på undersidan av vrakresterna. Det luddiga på fingarna är polyper som är nästan genomskinliga om man tar en närmare titt.

Det finns både vita och orangefärgade varianter av död mans hand. Dessa är fotograferade med Canons 60 mm makro, ett av mina favoritobjektiv för undervattensbruk. Vrakbilderna ovan är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheyezoom, ett annat objektiv som är mycket populärt bland undervattensfotografer.

Jag avslutar med en detalj av en annan "svensk korall" som heter röd hornkorall. Den här är betydligt mer ovanlig än död mans hand och man får söka efter dem på djupare vatten, ofta på ca 25-30 m djup. Denna bild är tagen på Väderöarna på ca 27 m.

Ha en bra söndag

Lena