På äventyr i Finland och dykande fiskgjuse

Förra fredagen packade vi bilen och tog nattfärjan från Kapellskär till Nådendal i Finland. När vi lämnade Kapellskär var vädret strålande.

Vi fick en fin solnedgång i den svenska skärgården....

...och en lika strålande fin morgon i den Finska skärgården.

Dagen kunde inte börja bättre.

Första anhalt på vår resa var Pothiolampi Osprey center. När jag läste en blogg av Mikael Ekelund i vintras blev jag helt tagen av hans bilder på dykande fiskgjuse och vi bestämde oss därför att prova lyckan på samma ställe.

Vi kom dit på förmiddagen och hade inte tillgång till något gömsle förrän klockan 17 så det blev en promenad i området. Vi blev stående i ett torn öppet för alla en stund för det regnade och då dök det plötsligt en fiskgjuse.

Lite närmare än så här ville vi ju helst komma, men det kändes ändå som att det lovade gott. Fåglarna fanns alltså på plats.

Vi fixade en kombinerad lunch-middag med grillad korv, bröd och sallad. Det blir lite konstiga mattider när man sitter i gömsle...

Klockan 17:00 var vi på plats och det dröjde inte länge förrän det plaskade till framför gömslet. Det första fiskgjusen som kom var så snabb att ingen av oss ens hann trycka på avtryckaren. Jösses ! Nästa besökare damp ner vänd åt fel håll. Man sitter ganska nära vattenytan i gömslet och det är mycket svårt att se fåglarna komma.   

Plötsligt bara exploderade vattnet framför oss och det gick undan för att sätta fokus. Sedan var det seriebildtagning på hög hastighet som gällde.

Min sambo hade 70-200 mm på Canon 7D mk II och jag hade mitt trogna fasta 300. Jag insåg dock snabbt att det var en utmaning att få med hela fågeln med 300 mm, men jag ville ju komma nära...

Nästa stora splash gav en fågel som visade upp sej lite bättre, men vi såg inte var den kom ifrån och missade själva nedslaget. 

Den lättade snabbt och lämnade dammen med en fin fisk i klorna.

Första dagen på resan artade sej mycket bra. Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

PS. Fiskgjusarna kan man se på detta ställe: http://www.saaksisaatio.fi/index.php/en/home  

Skogsgömslet

Ett pass valde jag att sitta i ett gömsle som stod i skog istället för ute på myren. Det var inte lika mycket aktivitet i skogen men oerhört fridfullt och stilla. I skogen var det dessutom mörkare men det ljus som fanns i den blöta skogen gav en alldeles speciell stämning. Förstora bilderna så går det fram bättre. Här är det Blondie som kom smygande på kvällen och kikade fram mellan några grenar.

Hon avvaktade och tycktes fundera en stund.....

....innan hon tassade fram till en matplats och lyfte på "locket".

Ingen hade varit där före henne och hon kunde förnöjt smaska i sej godbitarna.

" - Ooops, det knakar i skogen ! Bäst att dra vidare."

" - Mmmm, det luktar gott här....var det inte den där mysiga blondinen som försvann mot myren?..."

" - Men! Var är mitt kvälls-snack? Skulle hon göra så mot mej...."

" - Hm, tur att jag vet var det finns mer..."

" - Hon var väl hungrig förstås....jösses så gott hon har börjat lukta på sistone...jag blir nästan lite yr..."

" - Mat var det....åt det här hållet någonstans...tappade fokus där en stund...."

" - Nu ska vi se, här luktar det godis..."

" Yes, man har väl koll på ransonerna....men jag undrar var den där blondinen tog vägen..."

" ....måste gå och kolla lite...."

Vi såg sedan den store Brutus följa Blondie från andra gömslen vid flera tillfällen. Där var det definitivt något på gång....

Hälsningar Lena

Att sitta i gömsle - mental rensning och vila för själen

Ni som läste mitt förra inlägg från Kumho kanske fick intrycket av att det var jättemycket björn och att man är fullt upptagen hela tiden, fyller minneskort efter minneskort etc. Just den kvällen hade vi mer björnkontakt än någon annan, men den sammanlagda tiden med björnaktiviteter var nog ändå inte mer än ungefär en 1-1.5 timme, av de 14 timmar vi satt i gömslet (från 17:00 till 07:00).

Trots att det ligger mat utspritt på strategiska platser är det inte en djurpark. Vi såg också hur lätt björnarna blev skrämda av konstiga ljud. Av någon anledning hördes svaga (för oss i alla fall) motorljud en kväll. Brutus tvärvände och lämnade maten han varit på väg till. Man sitter sålunda helt tyst och stilla...

Vad gör man då ?.....timme ut och timme in....

Man tittar på naturen....små skiftningar i ljuset.....

....blir det inte lite ljusare nu ?......kolla kameran.... 

Under våra dagar kunde vi se hur isen på sjön smälte,... timme för timme.....hur ofta gör man det ?....

Det landade en och annan fågel. Småspov var en ny för mej.

Gluttsnäppan på isen som var på väg att smälta bort...

Efter ett par dagar/nätter i gömslena inträder ett behagligt lugn, åtminstone för mej. Man sitter och tittar ...tankarna skingras på ett befriande sätt...det är enormt fridfullt. Man är helt tyst, och under långa stunder finns det heller inget behov att prata.

Morgonen jag satt i skogsgömslet skymtade vi solen en kort stund strax innan fyra på morgonen....jag tittade på träd....knappt några fåglar i skogen och helt stilla....

Det regnade lätt och en blöt kråka stegade runt och letade efter kvarlämnade godbitar....den hittade inte så mycket....

I mitt meditativa tillstånd fattar jag först inte vad det är som kommer farande. Klockan är 04:19 och ett lurvigt djur som är för litet för att vara en björn kommer farande mellan träden. Järv, väser jag till Inga som precis vaknat.

Järven flänger runt som en hysterisk ekorre och kollar av matställena (som länsats ljudlöst då vi sov). Den stannar till för att uträtta ett trängande behov (eller bara markera) och jag hoppas att i alla fall den bilder ska bli skarp.

I det dåliga ljuset sitter jag med enbart 70-200, ISO 3200 och tiden inställd för björn. Den här flänger runt i ett rasande tempo. Jag vill inte missa den samtidigt inser jag att inställningarna inte är optimala.

Då stannar den till och tittar rakt mot gömslet. Jag får fokuspunkten mellan ögonen på den och tre bilder, varav en är godtagbart skarp. Bilden är visserligen beskuren (från liggande format) men det är mitt första möte med järv. Den här individen fortsätter sedan ner till de andra gömslena och gör bl a en oanständig uppvisning mot ett träd.

Klockan är 04:21. Jag häller upp en kopp kaffe ur termosen  och återgår till att titta på träden...Jag har ju drygt två och en halv timme kvar att njuta i gömslet.

Hälsningar Lena   

Björnkaraktärer och spirande vårkänslor

Himlen var blygrå och regnet hängde i luften över Kuhmo. Vissa tecken på vår kunde man ändå ana, trots att det fortfarande låg snö kvar lite här och där.

Elisabeth funderar över om hon ska ha en extra tröja eller en jacka eller kanske båda....

Väl i gömslet överraskas vi ganska snart av en björn. Det är samma som vi såg kvällen innan, den som går under namnet hungriga Bertha.

Bertha kom mycket nära och vittjar en lucka med mat bredvid vårt gömsle. Efter Sirpas bilder där man möjligen kan se en spene, samt björnens målmedvetna letande efter mat, tror vi att det är en hona med ungar som väntar i idet.

Kort därefter kommer nästa björn som vi kallar Ragge.

Här går det undan när Ragge drar iväg över myren. Om ni sett Elisabeths inlägg för några dagar sedan, och känner igen en del bilder, beror det på att vi satt i samma gömsle denna kväll.

Ragge sprang bort för att kolla en matlucka men där hade ju Bertha redan rensat så han blev utan.

In på banan kommer nu myrens kung. Den stora björnen som man sett här flera år och som går under namnet Brutus.

Brutus stegar fram och kollar av läget...

...lucköppning, men det var tomt....hmm Bertha igen.

Brutus lufsar bort till en annan lucka men har inte någon tur där heller. Han må vara kung men han är inte alltid först framme.....

....Brutus ser ut att fundera.... kanske har han något annat i tankarna mer än mat. Jag minns något från Elisabeths föredrag om diagonaler och tre föremål i en bild....så denna kanske kan komma till nytta under workshopen.

Det finns också en liten, rund och charmerande björn som ju bara kan vara en hona. Hon går under namnet Blondie...

....och tycks utverka en viss dragningskraft på den store Brutus. Vårt andra pass i gömslet gav mer björnaktivitet än vi kunde föreställa oss och det pågick även olika aktiviteter och interaktioner vid de olika gömslena. Det är definitivt saker på gång bland björnarna...

Hej så länge,

Lena

Första kvällen i björngömslet

Påbyltade med flera lager kläder och kameraryggan packad med allt som kunde tänkas behövas gick vi ut till vår första kväll i björngömslena i Kuhmo, östra Finland. Lisa är taggad precis som vi andra. Magnus (Rovdjursland), som står med ryggen till, försökte säga att vi inte skulle ha så mycket kläder på oss under själva promenaden.....det blev väldigt svettigt innan vi var framme.

Marie hade sett björn i Alaska men hoppades på bättre väder denna gång. Med på resan var också Inga och Sirpa samt Elisabeth L, som organiserade workshops och höll ordning på oss tjejer.   

När vi kom ut till gömslena hade vi fortfarande lite sol så det såg hoppfullt ut. Vi installerade oss så tyst och snabbt vi kunde och började spana ut på myren...

Det låg fortfarande is kvar på den lilla sjön och en del snö i skogen. Olika fåglar hade börjat anlända och blev förstås spaningsobjekt så fort de landat inom någorlunda räckvidd.

Med risk för att göra bort mej så tror jag detta är en gluttsnäppa. Den blev rikligt fotograferad i väntan på björnen.

Måsar och trutar var det förvånansvärt gott om och de underhöll oss under högljudda former. När Elisabeth senare delade ut fotouppgifter till oss kom dessa fåglar också väl till pass. 

Timmarna gick och solen sänkte sej över myren...vi spanade på fåglar,... vackra tuvor,... snygga trädstammar.....och höjde ISO.....

Plötsligt, strax för nio, kom björnen. Den lufsade in från vår vänster och letade målmedvetet efter de matportioner som låg under trälock på vissa platser. Strax efteråt kom ett SMS från Elisabeth, "björn in från höger".....det var förstås samma björn och vi var nog alla rätt exalterade.

En stor pampig björn som kom ut i de sista låga solstrålarna då den närmade sig vårt gömsle...

Den verkade hungrig och dreglade när den hittade en orörd munsbit.

Kameror smattrade och den tittade mot gömslena....björnen visste att vi satt där

Andäktigt följde vi den så långt det gick med våra kameror innan den försvann runt hörnet på vårt gömsle.

Då insåg jag att jag hade riggat min gamla 7D på gömslets andra sida och flyttade dit så snabbt jag kunde. Med dåliga ISO egenskaper var den ställd på endast 400 och med en slutartid som var lite för lång. Det roliga med denna bild är ändå att Magnus stora gluggar syns i gömslet bakom oss och att han i denna stund tar en fantastisk porträttbild av denna björn.

En portion smaskens under en lucka med en sten på. Ett arrangemang som är nödvändigt för att inte fåglarna ska äta upp allt. Vi kom att kalla detta för "lucköppning" för björnarna såg alltid så förväntansfulla ut då de vände på locket med sin stora ram. 

I skenet av de allra sista solstrålarna lufsade björnen bort över myren....

....och vi satt euforiska som små barn och såg hur mörkret sänkte sej. Nu var det tänkt att vi skulle sova några timmar.... men vem kan somna efter en sådan upplevelse.

Hälsningar Lena