Före fotofika

Jag är sällan i Uppsala med kameran men nu var det ju dags för Dagnys och man kan ju inte komma utan kamera...Dagen till ära så var vi på Fågelsången och då passerar man detta motiv på vägen från centralstationen.

De som gick på fototur med Rauni hade gått när jag kom till pumphuset så jag strövade runt på egen hand en stund. Drogs till Svandammen men tänkte att jag skulle prova lite annat är fåglar denna gång.

Det fick bli parken bakom Flustret. Tyvärr  regnade det men skam den som ger sig.

Dessa magnifika växter blommade fortfarande.

Provade gräsrotsperspektiv men när himlen är vit blir det lite tamt.

Bladen var väldigt vackra.

Höstlöv fanns det gott om.

Ån kantades av granna höstfärger.

Tills slut hamnade jag här....

...men jag kunde inte gå in utan att först hälsa på fåglarna vid dammen en stund. Den här unga kajan ville gärna följa med in och fika. Den fick dock vänta utanför....

....synd, för den missade en verklig höjdare!

Hälsningar Lena

Lurar i vassen...

Den satt så stilla att jag nästan missade den trots att avståndet bara var några meter. Två hundar rök nästan ihop på promenadvägen vid sjön och den rörde inte en min. De är luttrade minsann, hägrarna vid Råstasjön.

Ha en fin kväll

Lena 

Juneau

Juneau är Alaskas huvudstad och den enda av USAs delstatshuvudstäder som ligger på fastlandet, men ändå inte kan nås via bilväg. Man kan dock ta med bilen på det system av färjor som heter "Trans Alaska Highway" eller komma med flyg förstås.

Staden har ca 17 000 invånare och en yta som är större än delstaten Delaware. Varje dag under maj till september ligger minst sju kryssningsfartyg i Juneaus hamn så turismen är en viktig näring under sommaren (och sätter sin prägel på staden). Kabinbanan är dock ett måste om man är där.

På väg upp sitter Alaskas mest fotograferade örn. Vi trodde först det var en modell i trä men den flyttade runt i träden under dagen så den var högst levande.

I Juneau kan man äta Alaska king crab från gatuköket med Japanska turister, bli fotograferad med uttråkade draghundar och köpa t-shirts.

Strax utanför staden ligger Mendenhall glacier. Vi tog en tur dit trots att vi varit vid en glaciär. Här var det mer ordnat för att vandra runt, men vi kom inte alls så nära glaciären som vi LeConte.

Vattnet strömmade längs bergväggen vid glaciären och vi fick en lagom lång promenad denna dag.

Vad vi inte hade räknat med var att få se denna ungbjörn som kalasade på lax inte långt från besökscentret.

Det fanns fortfarande en hel del av de vackert röda Sockeye Salmon i vattendragen och björnen smörjde kråset på halvdöda fiskar.

Den lufsade vidare och lämnade en halväten fisk.

En ännu större bonus var detta trädpiggsvin. Det var tydligen inte alls vanligt att få se dessa. Den satt först högt upp i ett träd, men kom sedan nerklättrande och passerade på ett träd över en fors nära där vi stod (nja, nära med 300 mm). Våra vänner från BC blev betydligt mer exalterade över denna än björnen.

Från Juneau gick vår resa hem och den startade som så ofta i gryningen. Så här såg det när vi lämnade Alaska för denna gång. Vi pratade redan på flyget om att vi måste återvända och se mer av denna vackra, vilda del av världen.

Jag kunde inte motstå att riva upp kameran när jag fick syn på glaciären genom fönstret. Varför sitter jag alltid vid en vinge.

Det var allt från denna resa (tror jag i alla fall....).

Hälsningar Lena

Björnfälla och bärlunch

Under resan i Alaska stannade vi till tre dagar i Sitka, en stad med ca 8000 invånare där 3-4 stora kryssningsfartyg lägger till varje dag och dubblerar antalet personer för några timmar.

Fiske är fortfarande betydelsefullt även om det är turism som är viktigt från maj till september.

Vi bodde på Motel Super8 och på parkeringen stod denna pryl. En björfälla. Notera att det står "official use only" på nummerplåten. När man fångat björnen i denna kör man iväg med fällan och släpper ut björnen någon annan stans. Men det gick inte att köra så långt utanför Sitka, bilvägen slutade abrupt i alla väderstrecken strax utanför stadsgränsen.

Vid vägens slut söderut hittade vi en trevlig promenadslinga som hörde till Sawmill Cove Loop Trail System. Vi skulle bara gå en liten sväng...

Det var vackert så vi fortsatte...

....det skulle ju gå att komma ut på en annan plats och där skulle vi bli upphämtade med bil. Det var visst 3 miles (vilket är lite mer än 3 km).

Vi hade inte riktigt planerat för denna vildmarkstur. Inget att dricka och inte ens en liten gratismint från gårdagens restaurang i fickorna. Andy visste dock hur man reder sej och visade på dessa huckleberries. Det fanns blå och röda, fantastiskt goda och man plockade snabbt ihop flera nävar. Dessutom fanns det blåbär och en del salmonberries, som också finns i flera färger. Alla dessa björnar kan inte ha fel...

Vi mumsade bär och vandrade sedan vidare. Ca 10 minuter senare kom vi till en stor skylt vid en bro över ett vattendrag. Här var det stängt för vidare passage pga anläggningsarbeten ute vid vägen. Bara att vända och gå tillbaka. Men vi överlevde det också och lunch smakade otroligt bra när vi väl fick den.

Det var en dag då jag fortfarande hade semester...

 Hälsningar Lena

Jag kan inte skjuta fåglar....

Lördag morgon började så här. Vi stannade vid Statoil för att köpa dricka till den korv vi skulle grilla så småningom. Det regnade....

Precis som titeln antyder så skulle det skjutas. Ett par kompisar till oss hade samlat goda vänner och kollegor för en dag på skjutbanan. Fåglarna var neonoranga platta lerduvor som en apparat slängde ut lite slumpmässigt när man ropade till den. Först var den genomgång av vapen och ffa hur man beter sej, när man får ladda och när vapnet ska vara brutet. God säkerhet först och främst.

Det som möjligen var lite roligt med detta var att kvinnor och män hade precis samma möjligheter (så länge det fanns vapen som var av lämplig storklek för kvinnor). De flesta var nybörjare och resultaten varierade stort. Det var dock tillräckligt många som var erfarna så att alla som ville kunde få personlig feedback.

Vädret växlade från strålande sol till hällande regn.

Jag sköt 2 gånger 25 skott och träffade högst sporadiskt. Många av duvorna överlevde sålunda. Behållningen av själva skjutövningen var måttlig för min del. Det var dock kul att träffa vänner som man inte hinner se så ofta. Dessutom hade jag lite övningar med att få till en bild på en fullträff, som den ovan.

Min sambo är inte heller någon fantast av denna sport men här blev det i alla fall en träff. Många av hans duvor klarade sej också helt oskadda.

Vi befann oss trots allt ute i naturen och jag vandrade iväg en stund för att se vad hösten hade att bjuda på.

Solglimtar och dramatiska regnmoln är ju alltid lite trevligt. Dessutom ser det kul ut när träden skiftar färg successivt, från den ena sidan till den andra.

Eftersom jag helt nyligen blivit inbjuden till poolen "Kreativitet" kände jag att det var dags att testa något nytt, "lite utanför boxen". Provade gräsrotsperspektiv på några fina träd, dvs jag körde ner kameran i växtligheten på marken och riktad den uppåt.

Det roliga med digital fotografi är ju att man kan experimentera på detta sätt, få direkt feedback genom att titta på bilderna, anpassa och testa vidare och sedan slänga allt som blev skräp. Visst blev det enganska bra dag ändå, men skjuta "duvor" kan jag nog stå över nästa gång.

Hälsningar Lena