Tillbaka i Storaxen - samt glimtar av solsken

Söndag, dvs igår, hade vi bestämt oss för att åka till Storaxen och spana in gäddorna. Regnet vräkte ner under stora delar av den tre timmar långa resan till Rättvik, men väl framme var det faktiskt uppehåll och vi kunde byta om utan problem. Jag såg redan när vi gick i vattnet att vita näckrosor blommade längs kanterna åt höger, alltså blir planen att simma åt höger. OK gäddor var första fokus men näckrosorna lockade också. Vattentemperaturen var behagliga 18 grader och en känsla av lugn infinner sej nästan omedelbart som vi sjunker under ytan.

Vi passerar den sjunkna ekan som ligger på sin plats. Den ser ut som den gjorde förra året och jag tar några bilder, trots att solen inte är framme ännu. Tokina 10-17 mm fisheyezoom sitter på kameran och den är ställd på 17 mm. Huvudfokus på detta dyk är gäddor i sin naturliga miljö. Vattnet är blågrönt och stilla, men jag vill också helst ha sol.

En abborre simmar rakt fram till porten och jag tar en bild med blixt. Sedan testar jag ekan med och utan blixt. Det är lite grumligt i vattnet och jag låter blixtarna vara avstängda så länge.

Fredrik signalerar gädda och visar med armarna att den är ganska stor. Nu gäller det att smyga och andas försiktigt. Trots att objektivet står på 17 mm så behöver jag komma riktigt nära för att få de bilder jag vill ha.

Det blir en serie med bilder när jag smyger mot gäddan. Den låter mej komma ganska nära innan den sakta börjar röra sej.

Jag låter den simma iväg en bit och slår på blixtarna för att testa om den vill vara med på bild en gång till.

Samma gädda nu med blixt men den har tröttnat på mej och viker av. Här är den på väg bort lite sakta, men det fina mönstret på kroppen gjorde att jag ändå behöll denna bild.

 Solen kommer nu fram och strålarna letar sej ner genom vattnet. Vi fortsätter spana och snart signalerar Fredrik "liten gädda". Jag lägger mej i smygposition och provar naturligt ljus igen.

 Solljuset kommer från fel håll och den blir lite mörk i ansiktet. Den håller till ganska långt ner i växtligheten och är "lite blyg" även om den ligger still. Jag uppskattar att den är ca 20 cm lång.

 Vi stöter på fler större gädor och den här ställde upp på att bli fotograferad. Det är nog den största vi sett hittills, men det är oerhört svårt att uppskatta storlek i vattnet, för allting upplevs som större och närmare. Jag släpper gäddorna för att leta reda på näckrosorna. Fortsättning följer...

Ha en trevlig kväll,
Lena 

Mera makro: Sjöharen - ett charmerande blötdjur

Sjöharen hör till samma ordning som nakensnäckorna, men jag tycker de är så charmerande att de förtjänar ett eget inlägg. Den typ av sjöhare som man ser i skandinaviska vatten är ofta större än de vanligaste nakensnäckorna och har ett så specifikt utseende att man inte kan missta sej för vad det är.

 Man kan ju förstå varför de kallas sjöhare med den uppsynen. Sjöharen har två framåtriktade muntentakler och "öronen" är dess huvudtentakler. Den är i huvudsak växtätare och valet av föda påverkar färgen dvs äter den mycke rödalger, blir den rödare. Sjöharen blir ca 70 mm lång i våra vatten, dvs riktigt stor för att vara en nakensnäcka.

Visst är det ett charmerande blötdjur ? Den här showade praktiskt taget framför linsen.

Sjöharen är hermafrodit som de andra nakensnäckorna och utbyter sperma med varandra. Oftast sker detta under våren. Antagligen är det precis vad dessa två sjöharar ska till att göra. En ganska ömsint omfamning.

Jag kan inte vara säker men jag tror att det här sjöharen ser över den egna äggsamlingen. Jag såg den visserligen inte lägga äggen, så de kan ju höra till en annan nakensnäcka. Men det verkade inte som att den försökte demolera eller äta upp äggen utan den uppehöll sej på denna gren och lät sej villigt fotograferas.  

"Jag är inte rädd för att flyga...". Kanske var den här på väg någonstans, strömmen fick den att sträcka ut i vattnet. Ofta ser man små sjöharar som dinglar runt i tången av vågornas rörelser eller av ström. En del strömmar nog bort.... mot nya äventyr.

 Önskar er alla en skön helg

Lena  

En bukett musslor och en hälsning

Jag var på min första fotofika i Uppsala i lördags och träffade ett helt gäng med trevliga fotografer däribland Claes, som presenterade sej som "mannen med solnedgångarna". Stämningen var härlig, samtalen flödade kors och tvärs över det stora runda bordet (belamrat med kameror) och timmarna rusade iväg. Vilket gäng!

 Jag blev därför lite omtumlad när jag idag läste om Claes stroke, även om progonoserna verkar goda enligt de som känner honom bättre. Livet är fullt av överaskningar och alla är inte av den goda sorten. Sänder en hälsning till honom via de som kommer att besöka honom nästa vecka och dagens bild, en bukett musslor från Fårö.

Hälsningar

Lena

Nakensnäckor - något för makrofantaster

Nakensnäckor är inte något oanständigt utan bara synnerligen vackra små snäckor, varav de allra flesta saknar skal. Inspirerad av Mats Forsbergs vackra nakensnäcka som blev utsedd till veckans bild, grävde jag fram några nakensnäckor ur arkivet från vintern och vårens dyk. Dessa små blötdjur är perfekta för den makrointresserade undervattensfotografen och tacksamma motiv för de rör sig mycket sakta eller sitter helt stilla.

Den första bilden tog jag med mest för att ge er uppfattningen om nakensäckornas storlek. Arterna jag visar i detta inlägg är enbart fotograferade i Norge och på svenska västkusten. De flesta är här små eller mycket små, den ovan är ett praktexemplar av just den sorten.

Det här är en Flabellina (troligen samma som ovan) som är på väg mot sin lunch, vilket inte är det pyttelilla kräftdjur som sitter i toppen, utan själva hydroiden som den klättrar på. Utskotten på snäckan innehåller brännande nässelkapslar, som kommer från hydroiderna som är dess stapelföda. Nässelkapslarna kan alltså passera tarmsystemet på nakensäckan utan att utlösas (eller smältas ner), vandra ut i utskotten och bli ett försvar för snäckan. Ganska imponerande!

Den här är också på väg mot ett skrovmål men det verkar också som att den lägger ägg. Den vita strängen man ser under snäckan är nämligen en äggsamling. Alla nakensnäckor är hermafroditer med både hanliga och honliga könsorgan. Vid parningen utväxlas sprmier ömsesidigt mellan två individer.

 En annan nakensäcka på väg att lägga ägg. Det här ser man oftast under våren och denna bild är tagen den 5 maj i år utanför Lysekil. 

 Det finns många olika arter av Flabellina och denna variant är vackert rosalila och mycket liten. Det lilla käcka djuret som står i bakgrunden och viftar är en spökräka.

 Som små juveler i havet. Men de sätter sej tyvärr ofta på ganska trista underlag.

 Den här är vacker men gör sej inte så bra på rosa botten. "Brunt skrufs" brukar också vara populärt att sitta på.

 Den här sorten, som jag tror är en Polycera quadrilineata hittar man ofta på tareblad och om tarebladen är rena kan de fungera som en utmärkt bakgrund. Nakensnäckorna kan se ganska olika ut och jag har bara visat några få. Det finns mängder med arter i världen, i alla tänkbara färger, och en del blir t o m riktigt stora, men det tar vi en annan gång.

Hälsningar

Lena

Som att simma i ett akvarium

Tänk nu inte saltvattenakvarium med tropiska fiskar utan ett sötvattenakvarium inrett som en skandinavisk insjö. De flesta akvarier som vi har i våra hem är ju faktiskt sötvattenmiljöer, men med fiskar som har sitt ursprung t ex i Afrika. Men varför inte en miljö med abborre. En kommentar efter gårdagens inlägg om abborrens yngel var att ” abborre är gott”, men de är vackra fiskar att skåda också. På 2-3 meters djup kan det se ut så här i sjön Storaxen i Dalarna.

Det finns nog dykare som inte ens skulle klassificera detta som ett dyk dvs något du får/ska registrera i din loggbok. Mest för att vi rörde oss på ett djup på endast 1-3 meter, men det beror ju helt på vad man är ute efter att uppleva.

Gissa hur avslappnande det är att ligga i denna pöl och ”flyta” runt lite stilla, varm och go i torrdräkten då vattentemperaturen är + 18 grader. Det faktum att dyket är så grunt gör också att man kan stanna och njuta så länge man vill (brukar vara naturliga behov som tvingar upp en ur vattnet).

Abborrarna hänger ihop med artfränder av samma storlek, utom de största som tycks patrullera runt och kolla av läget mera solo.

Tre kompisar som håller ett betryggande avstånd från vassruggen där det låg en gädda och spanade. Avslutar med ett riktigt grunt "vrak", den lilla ekan som sjunkit vid kanten av sjön.

Ha en bra kväll

Lena