Bråda tider för familjen Knölsvan

Vid Råstasjön har knölsvansparet fått åtta grå dunbollar i år. Här har de precis kommit upp efter en simtur. Om någon räknar ser ni kanske att det bara är sju...

Nummer åtta har åkt snålskjuts på en av föräldrarna, som för övrigt är de snällaste svanar jag någonsin stött på. Jag sitter bara några meter från dem och svanen tar ingen som helst notis om min närvaro. De är väldigt vana vid människor och det verkar dessutom som att svanarna får vara ifred, för de upplever inte folk som ett hot, ens mot ungarna.

Den lilla har tydligen bestämt sej för att sova middag på den trygga och mjuka ryggen på sin förälder.

Men nej, det går inte för sej. Den blir purrad och mjukt med bestämt nedföst på marken till sina syskon. 

Efter en kort stunds putsande, som inte såg ut att göra så mycket skillnad på det blöta dunet, somnar de in en efter en.

En och annan person som promenerar förbi stannar och tar några bilder med telefonen. Inga problem tycker den stolta föräldern, som inte yttrar ett enda väs.

När jag en passerar platsen senare är hela familjen samlad och ute på vattnet. Ungarna måste ju lära sej att äta. Det häckar skrattmåsar på ön bakom svanarna och till vänster kan man skymta en mås. 

Skrattmåsen tycker att svanarna är för nära boet och ger sej ut för att skrämma iväg dem. 

Den attackerar en av de vuxna svanara från luften, men vad bryr sej en svan om något så larvigt som en skrattmås. 

Svanen böjer bara på halsen när måsen gör ett utfall och familjen flyttar sej inte en tum. Här finns det fina vattenväxter så de stannar.

Skrattmåsen försöker igen men det händer inget och den får ge sej. Svanarna är ju inte intresserade av måsens bo. "Life goes on" vid Råstasjön och vi får se hur många av svanungarna som klarar sej. Det har hänt tidigare att de klarat åtta småttingar till flygfärdiga, fullstora svanar.

Hälsningar Lena

Tofsvipor

Trots att det inte var särskilt bra väder kände jag för att åka ut en tur sent annandag påsk, om inte annat för att få lite frisk luft. Här uppstod ett intressant möte eftersom jag ville passera på spången. Nu gick det bra och svanarna blev inte alltför störda.

En bit längre fram uppstod ett väldigt väsen bakom vasstråna när dessa två inte kunde samsas i samma pöl.

Jag kom fram till ett stort stängslat område där det numera är en kombination av våtmark och sjö, senare kommer det att beta köttdjur och bufflar här. Det fanns inte så mycket att se vid första anblicken. En kaja landade på en stolpe och jag konstaterade att "den friska luften" som jag önskat blåste isande kallt från sidan. 

En ensam tofsvipa gick omkring i lervällingen ganska nära...men jag hörde flera. Deras ljud går inte att ta miste på. 

Det var två stycken som höll på med någon slags exalterad parflygning. Fulla av vårkänslor får man anta.

De böljade fram över den molntunga himlen och gjorde häftiga dyk emellanåt. Avståndet var dock långt och det är inte så kul med en gråvit himmel i bakgrunden.

Det fanns fler tofsvipor och det är en större utmaning att fånga dem flygande mot en varierad bakgrund med terräng, buskar och träd. En utmaning även för kamerans autofokus att hänga med. Jag hade den inställd på långsam seriebildtagning (12 bilder/s), för att det inte skulle bli så sanslöst många bilder. Det visade sej vara ganska lagom för tofsvipor i flykt. Sedan var det bara att montera ihop flygserierna.

Bilden består alltså av lika många bilder som det är tofsvipor.

Ibland gick det lite långsammare längs marken.

För det mesta lyckades kamerans autofokus hålla fåglarna i någorlunda fokus genom en serie på 8-10 ibland 12 bilder. Men det fungerade inte alltid att lägga ihop dem.

En serie på 1/2 sekund. Det går undan med tofsvipor. Inställningar i övrigt var 500 mm, f/7,1, 1/2500s och ISO 4000.

I morgon är det fredag, och det ska komma snö...

Hälsningar Lena

Svanar dyker inte men svanungar gör det.

Det var bråda dagar vid Råstasjön och ungar av olika arter turades om att vara de sötaste.

Här är det i alla fall några som kommer att få ett skrovmål. Om de nu är stora nog att de kan svälja den fisken...

Kolla så kaxig doppingen ser ut med den middagsfisken i näbben. Jag har sett bilder då de tagit betydligt större fiskar, men jag har inte själv lyckats fånga det.

Det var dock inte de här två som skulle få ta del av den fisken. Stor besvikelse tycker jag att man kan se. Det var inte rätt ungar.

De fick minsann ligga kvar och vänta på sina egna föräldrar.

Råstasjöns svanpar har fått ungar och lyckats bättre i år än förra året, då det blev översvämning i boet. Nu såg jag minst sex grå dunbollar och de simmade runt på egen hand när jag hittade dem (föräldrarna låg på land och sov middag). Ungen vet redan nu att det finns mat under ytan men den har inte så lång hals som sina föräldrar, så det är svårt att komma åt maten.

Vuxna svanar dyker inte, de har långa halsar och sträcker sej bara efter maten. De här småttingarna får dock ta till alla sätt de kan för att få i sej mat t ex dyka. De börjar med ett spaningssim...

...sedan ner med huvudet och upp med rumpan...

...och så simmar den allt den kan med sina små simfötter.

Det blir ett väldigt vispande för den lilla ungen är förstås lätt som en kork.

Den simmar i alla fall på så länge den orkar.

Efter en stund flyter den upp på ytan och det är oklart om den ens hittade något att äta. 

Jobbigt var det också. 

Efter en stunds dykande går den upp på land för att vila och då kan den ju passa på och äta lite av det gröna där istället.

Men de vill helt klart hellre ha de där snaskigare vattenväxterna under ytan som är så jobbiga att plocka upp.

Hälsningar Lena

Lucka 23. Entita, tror jag i alla fall, och svanar som gör sej fina inför jul

Lucka 23 blir en liten luring som jag nog till slut kommit fram till är en entita. Talltitan ser alldeles väldigt lika ut men entitan ska vara lite glansig på det svarta fältet på huvudet.

Visst är den här lite glansig? 

Här har den en kompis med sej som inte är till mycket hjälp. Men man ser den hopfällda vingen och då ska talltitan ha en ljus vingspegel på ovansidan av vingen. Jag tycker inte denna fågel har det. Dessutom var det ljudet. Entitan har ett mycket speciellt ljud och det hörde jag. Men det var en kakafoni av småfågelläten så det kan mycket väl ha funnits "talltiteljud" där också. 

Vad tycker ni? Entita eller talltita. Båda rapporteras i området.

Jag fick också se en familj med knölsvanar som som gjorde sej fina inför julafton och badade av hjärtans lust. Det blir väldigt mycket skvätt när svanar badar.

Här gör den ena en helomvädning i vattnet. Den badade ordentligt.

Alla tre plus en förälder badade men det gick ju inte att få med alla på en bild, än mindre i fokus.

Den sjunger förstås inte i badet...men den kanske mimar...

Det blir också alltid en vacker avslutning.

Mot slutet av min fotopromenad började solen så smått tränga genom molnen. Då simmade svanfamiljen förbi nyputsade och fina med vingarna i torkposition. 

Sedan var det bara att åka hem och rulla köttbullar, sista pysslet inför julhelgen. 

Hälsningar Lena

Lucka 17. Knölsvan

Jobbade hemma ett par timmar och åkte sedan via en liten sjö till jobbet. Jag fick syn på  svanfamiljen fem minuter efter att jag stigit ur bilen och det kändes direkt som att de kunde få bli lucka 17. Dessutom simmade de mot mej....

Svanarna fortsatte mot "badplatsen" där jag stod. Det här är nog inte fåglar som är vana att bli matade, men de kom ändå närmare. 

Till slut styrde de direkt mot badplatsen...

...och kom inglidande på rad i det stilla vattnet.

De kom nästan ända fram till strandkanten men de förväntade sej inte att jag skulle ge dem något. De började kolla av botten istället.

En liten uppvisning av en av ungarna.

Båda föräldrarna tittade på mej men var tysta. Jag var nog inget hot med min kamera.

Avslutar med en dimmig vy över våtmarksområdet.

I morgon är det fredag och snart fjärde advent...+ 6 grader och regn...

Hälsningar Lena