Nya glupska gäster

Jag brukar arbeta hemifrån en dag i veckan när det passar med vad jag ska göra. Den här dagen fick jag syn på något blått som skymtade genom vardagsrumsfönstret när jag passerade in i köket för att hämta morgonens andra kaffe. Det satt en nötskrika på stubben.

Jag gick ut och laddade med jordnötter på stubben och ett par andra platser, samt en hastigt upptinad (oätlig) kycklingkorv. Jag har sett att nötskrikor flyger i skogen bakom vårt hus med de har bara landat som hastigast i trädgården en gång förut. Nu kom den och den var verkligen en glupsk gäst. 

Inom några minuter hade vi två nötskrikor, men jag hade inte tid att sitta och titta längre. 

Ett zoom möte kallade och jag lämnade nötskrikorna. 

Jag åt naturligtvis lunch i vardagsrummet och hade då även fyllt på med nötter. Solen hade nu nått träden på baksidan av huset och de satt där och väntade.

Nu hittade de även det som var kvar av korven. 

De kunde förstås inte samsas på stubben, men det gav å andra sidan lite action.

Det var rätt bra fart på fåglarna och kanske var det mer än två, även om jag bara såg två i taget. 

Under den halvtimme jag kunde sitta och spana på dem bestämde jag mej för att testa att få flygbilder precis när de lämnar en gren och kommer ner mot matningen. Det här fungerar för det mesta inte med småfåglar om de inte flyger in mot en matning precis rakt från sidan. Om de kommer mot mej går det för fort och kameran hinner inte med fast den har låst inledningsvis. 

Det här är större fåglar och det fungerade nästan. Det gäller ju också att man hinner med att följa fågeln när den flyger ner. Även om man vet var den är på väg går det rätt fort.

De tre bilderna ovan kommer från samma serie och som sagt, nästan, men inte helt skarpt på huvudet. Men det tål att öva lite mer på. Jag tycker att det borde gå.

Det här är sista bilden i serien och tyvärr är det ganska tydligt oskarpt öga på denna bild, men annars en fin pose. Har ni mer era nyare Nikonkameror testat detta, dvs att låsa fokus på en fågel som förflyttar sej snabbt i djupled (och inte befinner sej på en enfärgad bakgrund) ?

Efter detta besök har jag inte varit hemma i dagsljus, men jag har lagt ut nötter varje morgon i hopp om att de ska komma till helgen. Jag har också mer korvar i frysen att muta dem med. 

Hälsningar Lena

Rapport från Råstasjön

Förra helgen, då det var vinter i Stockholm med omnejd, åkte jag och kollade hur det var med  fågellivet vid Råstasjön. Ett 40-tal hägrar satt på isen och runt sjön när jag var där första vändan. 

"Matlådorna", som hägrarna får fisk i, var utställda men det var lite oklart om det fanns någon mat i dem. Hägrarna satt mest och kurade när jag kom.

Vid den största småfågelmatningen huserade alla de vanliga småfåglarna samt ett antal nötskrikor och koltrastar.

I sjön simmade en vit and bland alla gräsänder och sothöns.

Det fanns också några gäss och den här damen kom med en påse, vilket gässen var först att uppfatta, samt en skata. Hägern satt där innan hon kom och flyttade sej inte. 

En kort stund senare hade alla Råstasjöns gräsänder och sothöns också förstått att det vakades godsaker på land.  

Hägrarna bjöd på lite lättare "dansuppvisning" och man kan ju tycka att jag borde ha koll på hur stora de blir då de plötsligt flyger upp med vingarna fullt utfällda. Men jag var nog ringrostig för det blev många "klippta" vingar och ben. 

Den här lyckades vika ihop ena vingen så att den precis fick plats i bildfältet. Man står ju så pass nära fåglarna att det räcker med 100 - 200 mm, men när de sitter hopkurade är det lätt att man zoomar till kanske 400 eller 500 mm. 

När två individer börjar flaxa och sträcka på sej är det svårt hinna zooma ut och att få med allt i bildfältet, trots att de rör sej förhållandevis långsamt för att vara fåglar.

Tacksamt vek den flygande fågeln ihop sina vingar uppe i hörnet.

De är nyckfulla och roliga att titta på.

" - Jag ska minsann rycka dina prydnadsfjädrar din löjliga fjant!"

Den här satte sej i ett träd och spanade.

Där satt den när jag lämnade hägrarna för denna gång.

Hälsningar Lena

Rapport från Råstasjön

Söndag och jag kände för en utflykt, det fick bli Råstasjön. Det kändes som hög tid att kolla om några hägrar anlänt dit och kanske även "hybriden", som jag ju bryr mej lite extra om. Det var snö och vackert i Solna.

Det fanns hägrar på plats och man kunde smyga på dem i vassen. Inte svårt alls för de sitter precis vid gångvägen och den här bilden kan vem som helst ta med en telefon.

Eller det kanske inte kan bli precis en sån här bild med en telefon? Jag vet inte för jag har inte den typen av telefon och använder den sällan till fotografering.

Enstaka hägrar satt så att de kunde spana ner i vattnet, men jag tror inte utdelningen var så stor på denna plats. 

Det fanns inte några fisklådor utställda än så matningen av dessa fåglar har inte börjat. Jag tror att de var hungriga för när några närmade sej vattnet med mat till änder och sothöns flög flera hägrar också fram, för att konstatera att bröd inte duger för en häger.

De flög lite fram och tillbaka,...

...men gjorde egentligen inte så mycket mer än väntade på mat. Det kan ju hända att några av dem fiskade i det vatten som fortfarande var öppet men jag såg inte några bevis för det.

Jag promenerade runt sjön och mötte många som njöt av en rask promenad i det krispiga vintervädret. Med tjockaste vinterjackan på är väl inte 6 minusgrader något att bry sej om. 

Den här hunden hade jag gärna fotograferat utan täcke mot snö, men det var nog inte läge för det på denna promenad. Jag hoppas i alla fall att jag någon gång ska få möjlighet att fota dalmatiner i snö, utan täcken och halsband. Bara svarta fläckar och snö....

Jag passerade ett fint litet vattendrag utan någon som helst aktivitet. När det här var mer vildvuxet och stenigt var det alltid fåglar där men nu är det mest öde.

En bit längre bort längs gångvägen hittade jag i alla fall denna fina rödhake. Lägg märke till att den har is på benen.

Vattenrallen var på plats men den ville inte vara med på bild. Men en koltrast och en björktrast ställde i alla fall upp.

Den bleka solen som jag inte sett så mycket av skymtade bakom husen när jag gick mot bilen. 

Innan jag kom fram passerade jag en småfågelmatning och där poserade en nötskrika väldigt fint en kort stund. Det var allt från Råstasjön för denna gång. Hybriden var inte där, ett 15-tal hägrar är på plats och väntar på att Solna stad ska öppna fiskserveringen och minst en vattenrall finns på plats för den tålmodige.

Hälsningar Lena

Nötskrikorna som stal showen

När man sitter i gömsle och väntar på de stora händelserna, i detta fall "de stora fåglarna", tittar man ju på allt som händer och man har för det mesta gott om tid. Nötskrikorna var först på plats utanför Connys gömsle i Kalvträsk. De kom innan det ens fanns "fotoljus" och inledde alltid morgonen med rönnbär. Ovan en första trevande bild med högt ISO.

En halvtimme senare var det förstås ljusare med då var rönnbären i princip uppätna.

Jag ville naturligtvis försöka fånga nötskrikorna flygande eller i alla fall i någon form av action. Denna bild var enbart en lyckträff och det blev hundratals oskarpa bilder.

Det här kanske kunde bli något kul, men nej, de kunde inte samsas på stolpen och hacke flög direkt ut ur bild.

Stolpen var ganska lovande för det satt godis (späck tror jag) på baksidan och de fick jobba lite för att få bort bitar. Ofta var dock halva huvudet bakom stolpen...

OK äntligen lite utdelning framåt

Här kom det ju faktiskt med en nötskrika till. Det var ofta 5-6 fåglar på plats samtidigt. 

En och annan bild då den bara satt stilla och var vacker blev det ju förstås också. Nötskrikan tillhör familjen kråkfåglar. Den är högljudd och rätt kaxig. Jag skymtar den och hör den ganska ofta i Mälardalen, men upplever den som skygg att fota om det inte är en matning där den känner sej trygg.   

Den bjöd på show i rönnbären och gav inte gråspetten särskilt många chanser att ta del av dessa godsaker. 

Nötskrikan är en allätare och den åt av allt som fanns vid gömslet dvs bär, frön, fett och köttslamsor. Den höll sej dock borta från "korparnas matbord". 

Det gäller att ta för sej så länge det finns.

Jag gjorde också många försök att fånga flera fåglar på bild samtidigt, helst med mer än en i fokus. Det var inte lätt...men jag bjuder på ett par rutor.

Det var allt från Kalvträsks nötskrikor.

Hälsningar Lena

Nötskrika

En sista blogg från Conny Lundströms gömsle i Västerbotten får bli de vackra nötskrikorna som kom och provianterade med jämna mellanrum. Nötskrikor kan man ju fota lite här och där men min erfarenhet är att de är skygga och inte så gärna vill vara med på bild. 

Här fanns det mat till stora rovfåglar, snyggt dold bakom snö. Nötskrikorna tog gärna för sej av både det feta och små köttbitar.

Nötskrikan hör till familjen kråkfåglar och är nog rätt smart. Vaksam när den satt på åteln i alla fall.

Ljuset betyder mycket och när solen nått ungefär så här långt var längtan efter att få se en kungsörn som störst. Men vi hade ändå fint sällskap av spettar, småfåglar och de underhållande nötskrikorna. 

Den här bilden är obeskuren och nötskrikan satt precis utanför gömslet. Där fanns det en del solrosfrön som den också verkade gilla. 

Så här såg det ut inne i gömslet. Mitt på dagen var chansen som minst att det skulle komma en örn så jag plockade loss kameran från 100-400 objektivet och satte på en vidvinkel för att få några bilder från insidan. Vedkaminen till vänster om Conny spred värme i hela gömslet och man kunde dessutom värma lunch eller kaffe på den. 

Avrundar med en domherre i de sista strålarna av solen innan den försvann bakom skogen. 

Hälsningar Lena