Älg och senaste rödlistan

Det blev en lång dag i måndags (23 mars) och solen hade gått ner när jag var på väg hem. När jag började närma mej Knivsta noterade jag att bilarna en bit framför mej körde väldigt sakta, utan att ha den röda skylten, sedan såg jag varför. Det var en älgko på vänster sida om vägen och en kalv på höger. Wow, det var länge sedan jag såg en älg. Jag hade bara några minuters resa innan jag var hemma. Jag sprang in och ryckte åt mej en kamera med 100-500 telet på och åkte ut igen. 

Jag räknade med att kon följt efter kalven och om de då fortsatte i den riktningen borde jag få syn på dem från en liten grusväg i utkanten av Knivsta. Jag svängde in där på vinst och förlust och mycket riktigt hade de gått precis som jag tänkt. Kalven var före och den fick jag inte med på bild. Dessutom hade det blivit ännu mörkare. Jag har låtit bilderna vara mörka för det speglar upplevelsen som den var. Älgarna traskade iväg bort längs åkerkanten...

Dagen efter, den 24 mars, släppte SLU Artdatabanken rödlistan 2026 där 5217 arter (av 23103) nu finns upptagna, däribland älg. Antalet arter på listan har ökat med 10% sedan 2020. Arterna som hamnat på listan bedöms som nära hotade (NT). För den som är intresserad finns listan på länken nedan.  

https://www.slu.se/nyheter/2026/03/ny-rodlista-for-sverige/ 

Arter som glädjande nog inte längre finns med på listan är t ex utter. Den betraktas nu som livskraftig (LC) i Sverige. Jag fotograferade svensk utter på förhållandevis nära håll för första gången i år och det är flera som visat bilder på dem här på FS (i bloggar och bildpooler).   

Antalet uttrar i Sverige var på 1980-talet cirka 500, men de hade ökat till drygt 2 000 2020. Det antogs bero på att mängden miljögifter minskat i naturen, men det finns fortfarande gifter som perfluoroktansulforsyra (PFOS) och polybromerade difenyletrar (PBDE) i stammen som kan påverka dem. 

Från att ha varit nästan utrotad är havsörnen inte heller på rödlistan längre. Det är tack vare "projekt havsörn" som Naturskyddsföreningen startade 1971, där många frivilliga hjälptes åt att bl a förse havsörnen med giftfritt foder, samt förbud mot miljögifterna metylkvicksilver, DDT och PCB.

Bilderna på havsörn i detta inlägg är visserligen fotograferade i Norge, men två stycken passerade ganska lågt över oss när vi var i Gysinge på utterspaning och så här års kan man nog se dem dagligen längs Årike Fyris om man är ute ett tag. De två viktigaste populationerna i världen finns i Norge och europeiska Ryssland som tillsammans omfattar mer än 55% av världspopulationen

Hälsningar Lena

Den norska älgstammen

Efter ett dyk och en god lunch är det väldigt lätt att bara luta sej mot kudden en stund och vila men vädret var strålande och jag tog en promenad runt campingen i Saltströmmen. Jag tog inte ens med mej kameran...jag kom ungefär 500 m innan jag såg den första älgen. OJ! Jag småsprang tillbaka till stugan och hämtade kameran men nej, den var förstås borta.

Men några timmar senare, efter vårt andra dyk gick jag samma väg igen och då såg jag plötsligt öronen på ett stort djur.

Solen låg lågt och i det varma ljuset kunde jag skymta två älgar. Wow, så kul. Det var bara ca 500 m från vår stuga på campingen och det fanns såväl villor som ett par gårdar väldigt nära. Jag mötte en pappa med sin son på en trehjuling och han sa att det var "älgungdomarna" som brukade hänga här.

Nästa dag efter första dyket gick jag ut igen längs samma väg och då skymtade jag flera bruna ryggar i den höga växtligheten. 

Det var sex unga älgar som betade i godan ro av blommor och grönt som växte på en vall i närheten av både bostadshus och uthus.

Jag fick aldrig alla sex på bild samtidigt för de spred ut sej men tre tittade i alla fall upp samtidigt. Jag kunde fota och spana på älgarna så länge jag ville. De hade inte bråttom och även om de nog visste att jag stod där var det inte särskilt oroade av det.  

Vi var iväg och gjorde vårt andra dyk för dagen och på vägen därifrån fick vi syn på dessa två som gick precis vid landsvägen mot Bodö. De är fortfarande väldigt nära vår stuga på campingen men nu vid en huvudled och det gjorde förstås att bilarna stannade. Dessa är fotade från bilen.

De trampade runt och verkade inte veta riktigt var de skulle gå...lite utanför sin komfortzon var de nog.

Den här passar i alla fall på att ta en tugga älggräs i farten.

Vi var helt överväldigade av älgmötena så här långt även om det var uppenbart att detta var ett gäng unga djur som höll till i utkanten av Saltströmmen. 

Väl framme i Flatanger såg vi en älg på avstånd en dag då det regnade och vi körde runt längs de små vägarna och spanade. Sambon åkte hem och jag stannade kvar hos Ole Martin för att fota örnar. En eftermiddag föreslog han dock att vi skulle åka på älgsafari (det var ju ljust hur länge som helst) och efter bara 20 minuter hittade han dessa två.

De två pampiga älgtjurarna hade rört sej i närområdet och det visste ju Ole Martin. Dessa två herrar skulle sparas i kommande jakt och få bli pappa till nya småälgar.

Vi kunde t o m kliva ur bilarna och fota älgarna utan att de brydde sej särskilt mycket om oss. Den norska älgstammen verkar vara i prima form och visade upp sej på bästa sätt denna sommar. Så här nära har jag aldrig kommit älgar och så här många har jag aldrig sett i Sverige.  

Wow, vilken bonusupplevelse detta var!

Hej så länge,

Lena

Älg

06:31 i morse, på väg till jobbet, får jag plötsligt syn på mörka öron som rör sej ute i vassen. Jag kan inte stanna utan kör förbi, vänder vid nästa busshållplats och åker tillbaka. Jag fulparkerar vid sidan av vägen där man bygger en cykelbana.

Tre älgar går rätt nära vägen och de har nog alla betat från buskarna där nu bara en älg uppehåller sej. De andra har gått ut i vassen. Jag kliver ut på skarsnön för att få en bättre vinkel. Den håller förstås inte och jag får snö i mina ankelhöga boots. Men det kan det vara värt...

Det är väldigt sällan jag ser älg och det här kändes som ett mycket trevligt sätt att börja dagen på.

Hälsningar Lena