Svartvita kungsfiskare

Svartvita kungsfiskare (pied kingfisher), alltså inte kungsfiskare i svartvitt, finns i Sydafrika. Vi hade nöjet att få möta en familj på nära håll, med två vuxna och en juvenil (den som gapar) under vår resa i augusti. Denna bild är tagen innan solen gått upp och vi hade knappt kommit in i gömslet innan de satt utanför. ISO 10 000 och en del justering i LR, inklusive brusreducering.

Den är lika stor som våra kungsfiskare men har enbart svarta och vita fjädrar samt svarta fötter och näbb. Den på grenen är en hanne som man kan känna igen på det dubbla svarta bröstbandet. Ungen kommer inflygande. 

På svenska kallas de gråfiskare. Arten är vanlig över stora delar av Afrika söder om Sahara och i södra Asien.

Det är vanligt att man ser dem i familjegrupper och vi såg dessa tre flyga tillsammans flera gånger när vi passerade vattnet där de höll till. Då var förstås avståndet alltid för långt. 

Det hände att de kom väldigt nära gömslet, som var av typen med glas. Det här blev ju lite väl nära. 

Dessa svartvita pigga fåglar bjöd på mycket nöje när vi satt i detta gömsle. Men det blev aldrig några bilder på dem alla tre tillsammans. Det verkade som att föräldrarna turades om att fiska, även om ungen flög obehindrat med dem. 

Ungen gapade oavbrutet efter mat.

Det blev tyvärr inga vettiga dykbilder, för de fiskade inte i den lilla pöl som låg precis utanför gömslet. De kan svälja byten utan att återvända till en sittplats, och sväljer ofta mindre byten i flykten, varför de kan jaga över stora vatten och flodmynningar som saknar sittpinnar vilket är en förutsättning för andra arter av kungsfiskare.

De har också en annan taktik när de fiskar än våra kungsfiskare. De ryttlar på ganska hög höjd över vattnet och spanar efter fisk som de sedan dyker efter. Den här bilden är i färg men himlen var mulen och fågeln är ju svartvit. Det var också ganska mörkt. När de dök befann de sej utanför den pöl som låg runt gömslet och det gick inte att fota själva dyket från där vi satt. 

Ibland blir bilder nästan sepiatonade i tidigt gryningsljus och om motivet inte har skarpa färger blir det extra uttalat.  Det här är honan, för hon har ett ofullständigt band på bröstet.

Jag tänkte på det när jag tog fram dessa bilder igen. Antagligen för att jag nyligen läst Eriks inlägg om sepiafärgade bilder.  

Här är det ju också lite grönt med i nederkant, men det skulle man kunna beskära bort. 

Hälsningar Lena

Kungen skvätter också ganska bra

Med kungen menar jag förstås kungsfiskaren och givetvis gör man inte en resa till Bence i Ungern utan ett par sittningar i kungsfiskargömslet. 

Det här är ån där kungsfiskarna håller till och jag noterar direkt att det är betydligt högre vattenstånd än när jag var där i januari 2024. Man har beslutat att höja vattennivån i området och det är bra för alla. Det har dessutom regnat mycket under våren vilket har bidragit. 

Vår guide håvar upp småfisk av en storlek som passar bra på kungsfiskarens meny. Familjen matar sina ungar och behovet av mat är stort, men de har förstås hela ån att fiska i så de kan välja en plats varsomhelst där det ser bra ut. På vintern är det mer begränsat och då kanske det bara är Bences restaurang som är öppen, om det blir kallt och ån fryser.  

Det höga vattenståndet må vara bra för djur och växtlighet längs ån men det betyder att gömslet delvis är vattenfyllt. Det är en kort men vådligt hal promenad genom vattnet för att komma till gömslets öppning. Man får låna gummistövlar och skaften på ett par som passar mina fötter är ca två cm högre än vattennivån, man får alltså inte röra sej för häftigt. Magnus har tagit plats och hans stövlar har högre skaft kan jag intyga. Man får dessutom inte tappa något när man riggar sin utrustning. Det var ovanligt kallt när vi var där med nattfrost vissa nätter. Kan ni förstå hur kallt det blev att sitta med fötterna i vatten i flera timmar! Jag fantiserade om raggsockor när jag satt där och försökte lägga upp fötterna på en planka under bordet och samtidigt hålla koll på det nyckfulla kungsfiskarparet. 

Det här är en obeskuren bild och pinnen är en detalj som man kan ställa fast fokus på. När man börjar ställer guiden också upp en ram som man kan ha som hjälp, sedan behöver man ofta justera lite vilket man behöver en kungsfiskare för att göra. Bohålet finns i den solbelysta väggen till höger (ej i bild). När jag var här på vintern satte sej fågeln på pinnen, väntade en stund och dök sedan rakt ner. Det gjorde den inte nu. 

Här har den samarbetsvilliga kungsfiskaren satt sej på en liten kant som avgränsar den låda i vattnet där fiskarna finns. Det här är ett perfekt tillfälle att finjustera fokus, men det kommer ändå att bli lite av en chansning när den dyker. 

Det visade sej att båda kungsfiskarna i paret kom från olika håll, ofta bakifrån över gömslet, eller från vänster sida. Det skvätte till och så var de i vattnet. Det gick oerhört fort och även om man satt med fingret på avtryckaren (eller självutlösaren) hann man ju inte trycka av förrän det plaskade till i vattnet. Det är här som "pre-capture" tekniken som finns på vissa kameror verkligen är värdefull. 

Det har berörts av bl a Peter i många tidigare bloggar. Här har jag min kamera inställd så jag får 15 bilder före jag lyckas trycka av för att ta en bild. Kameran är då inställd på 30 bilder/s, bländare 5,  1/4000s och ISO5000. 

Jag får också med en serie på kanske 10-15 bilder när fågeln kommer uppfarande ur vattnet innan den försvinner ur bildfältet, oftast till vänster visade det sej. 

Vi hade två sittningar i det kalla, blöta gömslet och när man kommer ut riktigt tidigt på morgonen kan man få den här typen av bilder. Solen har precis gått upp men bakgrunden kommer att bli väldigt mörk.

De förhållandena varade förstås inte särskilt länge och kungsfiskarna var allt annat än punktliga med sina dyk. De var för det mesta väldigt nyckfulla och frekvensen dyk framför gömslet varierade enormt från dag till dag. På vintern var de mer pålitliga för det är svårare för dem att fiska på andra platser. 

Jag och Magnus fick uppleva en sittning då de dök mer än 50 gånger inom loppet av ett par timmar. När vi kom dit andra omgången fick vi kanske 10 dyk på samma tid. Under hela den tiden sitter man men fingret på avtryckaren (eller självutlösaren) om man vill vara säker på att fånga den på bild. 

Här kommer den farande och om man granskar dessa bilder kan man se att 1/400o s nog egentligen inte är tillräckligt snabbt när den dyker. Sedan bjuder jag på en lite ovanligare pose då den precis kommit under ytan, men inte skvättat upp vatten ännu.

Hur fina speglingar man får är också lite nyckfullt. Det måste förstås vara nästintill vindstilla, även om det är en liten å som är skyddad, så ger vinden krusningar på ytan. Sedan gäller det att ha kameran monterad på precis rätt höjd.

Jag fick i alla fall två lärorika och underhållande sessioner i kungsfiskargömslet även denna gång. Det blev också en hel del bilder varav jag har valt en bråkdel. Det här ser kanske lätt ut men det är mycket som ska stämma perfekt.

Hälsningar Lena

Uppgradering och kungsfiskartest

Jag har uppgraderat mitt kamerahus till en Canon R5 mkII och har insett efter Peters alla bildserier att ett utmärkt motiv för att testa kamerans autofokus och "pre-capture" funktion är kungsfiskare. 

" - Får det lov att vara en liten fisk?" Det finns ett par kungsfiskare några minuter från mitt jobb och jag har under veckan gjort ett par turer dit för att testa kameran. Både ljuset och bakgrunden är ett problem på detta ställe. Kommer man för tidigt är det för mörkt för att få ens rimliga slutartider. Vid tre på eftermiddagen är platsen belyst i medljus och då får man den tristaste bakgrunden. 

Mellan ungefär halv ett och halv två kommer solljuset in från sidan och då kommer vissa delar av deras "arena" att vara i skugga (till höger). Om fåglarna sätter sej på "rätt pinne"  kommer de att vara belysta och man kan få bilder med 1/4000 s med ISO 3200. 

Här kommer hannen flygande med en liten gåva till sin fru. Ett annat problem är avståndet, vilket förstås är bra för fåglarna. Jag har inte mer än 500 mm brännvidd så alla bilder utom översikten är rejält beskurna. Jag har dock 45 Mp, samma som i R5, så det finns lite att ta av.

Här kommer hannen med fisken och honan gapar hungrigt.

Som för att retas flög han upp och satte sej på pinnen ovanför henne. 

Men för att värna om kungsfiskarbeståndet fick han lägga om taktiken och komma ner till hennes nivå. 

Jag kan konstatera att när jag listat ut hur jag skulle ställa in kameran fungerade såväl autofokus på flygande fåglar som finessen med "pre-capture" utmärkt. Om jag har aktiverat den funktionen och har avtryckaren delvis nertryckt får jag 15 bilder  före ögonblicket när jag trycker ner avtryckaren helt. Jag får dessutom dessa 15 bilder i RAW. 

Jag kan välja att spara bilderna som cRAW (compressedRAW), vilket gör att de tar mindre plats men fortfarande har samma antal pixlar. Om det blir någon form av försämrad kvalité är jag inte inläst på. Jag kan dock inte se något då jag jämfört bilder tagna efter varandra lagrade som RAW eller cRAW, ens om de är riktigt hårt beskurna.

Hittills är jag mycket nöjd med uppgraderingen, även om steget inte var lika omvälvande stort som när jag gick från Canon 5DmkIV till R5. När jag suttit hemma på tomten idag har jag konstaterat att den nya kameran är bättre på att hitta fågeln då den sitter i ett buskage eller bakom pinnar. Den håller också fokus bättre när en fågel flyger mot mej med hög hastighet dvs stor förändring i djupled. 

Här är hannen på väg in i boet, en boplats som de haft i flera år nu. 

Peter har ju väntat på ett dyk från lämplig höjd och jag fick ett, tyvärr bakom en massa pinnar. Kungsfiskaren fiskar just nu inte vid denna plats utan kommer inflygande med fisk. Här dök den efter en frestande insekt. Jag visar var fjärde bild och skippar plasket för det skulle störa den sista bilden på fågeln för mycket. Jag fick även bilder när den kom upp men den valde att flyga bakom pinnarna och det blev inte så mycket värt att visa. Den tredje fågeln i denna serie är inte skarp, men de andra är helt OK tycker jag. För denna serie tryckte jag av när fågeln plaskade i vattnet och fick hela dyket från pinnen och ner. 

Jag har inte varit där då de parat sej öppet, med sett att det pågått grejer inne i buskarna. Det finns dock de som lyckats fånga parningsakten på bild men jag har inte haft tid att stanna så länge de gånger jag varit där. För mej har det handlat om sena lunchraster på ca en och en halv timme. Några har suttit här 8-10 timmar. Jag hann i alla fall testa kameran ordentligt på mina besök.

Hälsningar Lena

Ungarna utflugna

Nu har den tredje kullen lämnat boet, efter 27 dagar, enligt Uppsalas hängivna kungsfiskarskådare. Jag var där i lördags och spanade, vilket resulterade i bilderna i förra bloggen. Erkänner att den här bilden också är från i lördags. Söndag hade jag inte tid, fast vädret var bra.

Måndag lunch åkte jag dit igen, det är ju bara ett par minuter med bil från jobbet. Då hade ungarna inte lämnat ännu och det var långt mellan matningarna. Honan hade också lockat på dem vid några tillfällen. Jag fick bara se en snok under den tid jag var på plats.

Nu är det inte så ofta jag ser simmande snok, så den beredde mej visst nöje. Den simmade förbi betydligt närmare än den jag fotade i lördags, med tungan ute dessutom.

De som suttit på platsen mellan sju på morgonen och fem på eftermiddagen, i flera dagar, hade fått uppleva många snokar, dessutom en huggorm, flera bävrar och en mink. Under måndag lunch passerade också mängder med skolungdomar som undrade vad vi alla tittade på, en kungsfisk eller vad? 

Inga ungar kom ut på måndagen men när jag kom dit på tisdag lunch var de alla ute och jag fick hålla till godo med en simmande padda. De hade kommit ut vid sju på morgonen och de tappra själar som satt där i regnet räknade till fem ungar. Vid det här laget hade alla lämnat området kring boet.

Jag stod en stund och spanade med de som fortfarande var kvar, men nu var de blå juvelerna borta och det blir nog inga mer kungsfiskare på bild denna säsong. Paddan simmade förbi med snygga bentag.

På parkeringen stod de här två och undrade över all den publik som de små blå fåglarna lockade till sej, trots att de mest bara visslade förbi i raketfart och möjligen visade upp en pytteliten fisk i förbifarten.

Hälsningar Lena

Fru Kungsfiskare matar på

Den senaste veckan har varit mycket hektiskt, även på kvällstid, och den avrundades med en disputation på fredagen med påföljande fest. Lördag skulle jag ta det lugnt och göra något avslappnat. Jag visste precis vart jag skulle åka och jag kunde ta sovmorgon för det går inte att fotografera där förrän runt lunchtid så här års. När jag kom stod det en grupp människor där och spanade. En del stannar bara för att kolla vad som pågår och några hade suttit där sedan tidig morgon.

En del entusiaster har med sej sittunderlag eller stolar, fika, stativ, husdjur mm. Vädret var absolut strålande med 27 grader varmt och lätt vind. Det är skugga på platsen och det var ljuvligt (utan sommarens irriterande insekter). 

Vad alla spanade på var fru kungsfiskare som fortfarande matade en kull ungar. Det var nu uppskattningsvis 24 dagar sedan de kläckts (det finns några här som jag extremt bra koll) och ungarna borde vara på väg ut. Honan kom med mat och vi kunde höra henne locka några gånger. 

Här flyger hon mot boet med fisken. Miljön är inte den finaste ur fotosynpunkt och det är bitvis väldigt mörkt. 

När maten är levererad kommer hon utflygande för att bada och det gör hon med besked. Men det går fort mellan doppen.

Den här bilden är obeskuren, så ni kan få en uppfattning om hur det ser ut på platsen, dvs Fyrisån i Uppsala. Just nu får man medljus ca 12 till 15, men det blir ändå ganska höga ISO (3200-6500) om man ska få tider på 1/4000 s, vilket krävs om man vill frysa den snabba lilla fågeln med bra skärpa. 

Bilderna är tagna med 500 mm och oftast kraftig beskurna. Eftersom jag nu har rejält med pixlar i min Canon R5 kan jag beskära och komponera bilderna som jag vill.

Här gladdes vi alla åt att hon valde att bada i solen. När hon satte sej i skuggan var det betydligt svårare att få bilder.

De bilder jag har visat nu tog jag ca 10 minuter efter att jag anlänt till platsen. Jag kunde ju ha nöjt mej med dessa och åkt hem (för det fanns mycket att göra hemma), men så gör man ju inte...Man kan stanna en stund i alla fall... Hon skulle ju garanterat komma tillbaka. Ibland tog det bara 10 minuter innan hon återvände, men i vissa fall kunde det ta upp till en timme. Det fick jag veta av "kungsfiskarens vänner" som satt och spanade. 

Det pågick andra aktiviteter på Fyrisån denna varma lördag i september. Såväl kanoter som kajaker och SPU brädor passerade oss. Här med en borderterrier som tycktes trivas med att "åka med". Flera noterade att vi stod och tittade på något och paddlade förbi helt lugnt.

Andra var mer fokuserade på att ta sej fram i ett bra tempo mot Uppsala. 

En snok tog en simtur precis framför oss. Jag blev glatt överraskad och fick då veta att under fredagen hade man haft tre simmande snokar och en huggorm. Dessutom hade tre bävrar varit förbi och en mink (som gjorde fru kungsfiskare mycket orolig innan den simmade vidare).  

Det tog en timme innan hon kom tillbaka med en fisk till sina telningar. Hon satt en stund i ett träd, dold i lövverket, och lockade på dem. Sedan försvann hon in i boet och kom kort därefter ut för att bada. Fem snabba dopp.

Det är mörkt i skuggan, men kan ändå bli rätt fint där solen kikar fram.  Förstora gärna denna för detaljerna är fina.

Efter badet drog hon vidare söderut för att fiska eller vila. Ingen vet var hon fiskar men det verkar vara gott om småfisk i Fyris just nu för man kan se dem hoppa vid ytan med jämna mellanrum. 

Trots sommarvärme råder det ingen tvekan om att hösten är här och i morgon börjar en ny arbetsvecka.

Hälsningar Lena