Midsommar är över för i år

...och ni kanske kan gissa var jag befann mej då stora delar av svenska folket lekte små grodorna....

Det var faktiskt årets första dyk vilket är väldigt sent för oss men så blir det ibland. Vi var helt enligt tradition på Väderöarna. 

På första dyket hamnade vi nästan genast i ett stort stim med småfisk. Jag blir glad och upprymd när jag stöter på så här mycket liv på en gång. 

Väggarna var täckta med anemoner, precis som det ska vara. 

Vi hittade ett mysigt ställe där man kan simma mellan ett stort klippblock och bergväggen. Här finns det också mängder med anemoner men mina blixtar räcker inte riktigt till för att färgprakten ska gå fram.

Från andra hållet ser det ut så här. Vi har förstås varit här flera gånger förut och det här är ett populärt fotoställe under SM i UV-foto.  

Det fanns en hel del fina småfiskar som t ex olika snultror och små torskar. 

En och annan större fisk också, som den här fina berggyltan. Det är antagligen en hanne för alla stora berggyltor man ser är hannar. Hos denna art utvecklas nästan alla individer till honor initialt. De blir könsmogna vid 5-6 år ålder. När de blir 10-14 år gamla (över 40 cm långa) skiftar de kön och blir hannar. 

Mot slutet av andra dyket hittade vi denna smala öppning som såg inbjudande ut. En del småfisk fanns det också. Här måste jag ju simma in.

Här är det ganska grunt (ca 5-6m) och smalt, men det är ett läckert ställe som tyvärr inte blir lika bra på bild som det är i verkligheten. 

När vi avslutade båda midsommardyken såg vi en hel del maneter. Både brännmaneter och öronmaneter. Just här dansade öronmaneterna i solskenet när vi var på väg upp.

Efter en heldag ute vid Väderöarna bar det av mot "baslägret" i Hamburgsund. Utanför inloppet fick jag syn på den här midsommarflickan.

Vi gled förbi ett antal midsommarfester på bryggor och utanför sjöbodar. Här var det ett rejält långbord och sången hördes lång väg.

Vi hade vår egen midsommarmiddag som väntade på dykcentret. Havskräftor, precis som det ska vara och nu fick vi alla sitta och trängas vid långbordet i köket (inga restriktioner).

På midsommar ska det också vara jordgubbstårta och så här fin var den i år. 

Hej så länge,

Lena

Fiskar som byter kön och bygger bo

En av de vackraste fiskar vi har i svenska vatten är blågyltan. Den hör till läppfiskarna och är vanligt förekommande längs Bohusläns kust. Det är stor skillnad i färgsättning mellan hannar och honor. Hannarna blir också betydligt större, ca 40 cm. Honorna blir inte mer än ca 30 cm.

Den rödaktiga fisken ovan är en hona, som ibland kallas rödnäbba, och den blåskimrande fisken är en hanne, eller blåstråle. Hannar och honor är så olika att man lätt tror att det är två olika arter, dessutom förekommer varianter däremellan. Carl von Linné gjorde det misstaget då han namngav arten 1758, och gav den tre olika latinska namn. Det rätta är Labrus mixtus.

Blågyltan är hermafrodit och har anlag för båda könen när den föds. Unga fiskar ser alltid ut som honor. Vid 7-13 års ålder blir hannen vackert blå och skaffar sig då ett revir och ett harem med honor. Honorna har en hirearki inom gruppen där den största honan är dominant. Om hannen skulle förolyckas förvandlas hon till en ny hanne och tar över reviret.

Den vackra lilla grässnultran är en annan läppfisk, fast den har väldigt liten mun. Den finns bara i Bohuslän, men där är den ganska vanlig. I synnerhet i närheten av Gullmarns mynning.

En fisk som är rolig att titta på nu och dessutom tacksam att fotografera är skärsnultran (en läppfisk även den). Hannarna har väldiga bestyr med att bygga och vakta sina bon just nu.

Hannen bygger ett bo av alger i en skreva och lockar sedan dit honor som lägger sin rom där. Han befruktar rommen och stannar sedan för att vakta äggen fram till kläckning.

Om man upptäcker en hanne som bygger kan man lugnt stanna och titta på den. Den är så upptagen av sitt byggande att den inte bryr sej om vare sig dykare eller fotografer om man är lite försiktigt.

Här byggs det frenetiskt. Kanske inte fototekniskt så bra men ändå illustrerar bilden artens beteende rätt väl.

Man hittar ofta dessa fiskar ganska grunt och man kan då ligga länge och titta på dem.

Mera bomaterial  samlas in. Arbetet är inte över när hannen lyckats få rom i sitt bo utan då måste han vakta äggen. Det finns nämligen snikna hannar som ser ut som honor. De försöker komma åt att befrukta äggen för att föra sina egna gener vidare utan att behöva lägga ner allt arbete på bobygge och att locka till sej honor. Desstom finns de förstås de som äter fiskägg...

" - Här är mitt bo så håll er på avstånd ! "

Det var allt från dagens rapport

 Lena