B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Mariannes myr I

Under utställningshelgen i Säterdalen blev jag inbjuden att bo hos den duktiga makrofotografen Marianne Bengtsson-Rosander. På lördagskvällen fick jag en mycket trevlig rundtur i trakten och så avslutade vi vid ett av Mariannes favoritställen. 
 
 
Eftersom jag aldrig fotograferat sileshår hade hon valt ut en myr med en liten tjärn. När vi anlände låg solen delvis bakom några låga moln och slöjor av tunn dimma dansade på det blanka vattnet.
 
 
 
Plötsligt trängde solen fram och Marianne spanade ut över vattnet. Vi kunde höra fåglar men det var svårt att se något i det skarpa solljuset. Stämningen var i det närmaste magisk.
 
 
Jag hade också hittat vad jag letade efter. I den våta mossan vid mina fötter växte de små sileshåren och jag la mej tillrätta i blötan på en bit liggunderlag.
 
 
När jag tittade i sökaren öppnade sej en sagovärld i rosarött skimmer och jag blev helt förlorad. Kvällens regnskur gjorde väl sitt till och med den låga solen gnistrade de små växterna ikapp.
 
 
Bara ett enda sileshår ger ett nästan oändligt antal val av var skärpan ska ligga och att det sakta sipprade in vatten i mina slarvigt snörade kängor blev med ens sekundärt.
 
 
 
Liggande på samma ställe fanns ett antal sileshår inom fokuserbart avstånd och tiden stod i princip stilla. Men det gjorde den inte för Mariannes man Ulf som rastade hunden en bit bort i väntan på att de fototokiga damerna skulle bli nöjda. Han har fått mycket träning i just det.
 
 
Experimenterade en del med att bara låta en bråkdel av växten vara skarp.
 
 
Det blev också en del serier med bilder med samma motiv men skärpan placerad på olika avstånd. Alla bilder är tagna med Canon 100 mm makro på en 7D, bländare 2,8 - 4 och manuell fokus.
 
 
Marianne "in action", djupt koncentrerad. Med sin vinklingsbara LCD skärm och live view kan hon komponera bilder utan att behöva ligga ner på marken.
 
När solen låg precis ovanför trädtopparna ropade Marianne till och pekade på en mycket liten groda....
 
 
….fullkomligt lyrisk ändrade jag position, blev lite blötare och gjorde vad jag kunde för att få en bild av den lilla amfibien. Den knatade målmedvetet vidare bland hjortronblad och mossa, med siktet inställt på ljuset i fjärran.  
 
Hälsningar Lena 
Postat 2013-07-30 18:43 | Läst 12023 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

De små, små detaljerna...

...är ibland så små att jag inte ser dem då jag tar bilden. Amphipoder är små, små kräftdjur som jag tror att det finns minst fyra av på denna hydroid. De dyker upp som en liten bonus då man tankar ner bilderna i datorn.

Den vackra "död mans hand" har delikata små detaljer när man går nära och tittar noga. När man dyker ser det mest ut som mjuk päls.

En liten anemon på ett rep....

....eller enbart munöppningen på en annan anemon.

Eller nakensnäckor som liknar juveler på den brunagröna botten.

Det blev inte så mycket makrofotografering på den senaste resan till västkusten, men några små detaljer fastnade i alla fall.

 

Ha en fortsatt bra vecka

Lena

Postat 2013-05-22 21:26 | Läst 7939 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

En annan cool manet

På samma resa till Norge som vi mötte de spektakulära kronmaneterna (bilder i mina senaste två inlägg), stötte vi på ytterligare en udda manet, bägarmanet. De här är det inte heller så många som ser, men det beror snarast på att man finner dem på riktigt grunda vatten dvs 2-3 m. De flesta dykare gör ett säkerhetsstopp på fem meter i tre minuter och det är nog bara hängivna fotografer eller biologer som ligger och skvalpar på grundare vatten någon längre stund.

 

De här små maneterna sitter fast på ett blad eller ålgräs hela livet. De kan bli upp till 7 cm långa men de vi hittade var bara ca 3 cm. De kan förflytta sej genom att flytta sugskivan längs med underlaget, så det är inte helt stilla.

 

Bägarmaneten har åtta armar och varje arm har en samling fina trådar med en knoppformad ansamling av nässelceller i toppen. Vi har sett en typ av bägarmanet på svenska västkusten men de var mycket mindre än dessa.

Det är en utmaning att placera skärpan på dessa, då de gungar lite fram och tillbaka i vågskvalpet. Vi hittade dessa efter nästa 70 minuter i tregradigt vatten och det gjorde det inte lättare. Lustigt nog glömmer jag tillfälligt bort att jag fryser när det dyker upp något nytt och häftigt. Man blir dock brutalt påmind efter en stund. 

 

Hälsningar Lena

 

Postat 2012-11-19 19:37 | Läst 9714 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Ibland räcker det med form och färg...

...för att jag ska stanna upp under ett dyk och bli helt såld på ett djur. Det är faktiskt djur på alla bilderna i detta inlägg.

Det här är ju inte så svårt att känna igen. Sugkopparna på de slingriga armarna är väldigt speciella. Den här armen är betydligt större än den ser ut.

Nakensnäckor är bekant för de av er som brukar titta in här. Den här vackra "Diamondback nudibranch" gillar att äta de röda mjukkorallerna och då kan man få en stunsig kombination av vitt på rött.

 Jag kan inte motstå en stor röd anemon med vita fläckar på.

 De betydligt mindre bägarkorallerna är ju också svåra att simma förbi, då den kan skimra i lite olika färger i skenet från blixtarna.

Avrundar med ett "medusahuvud". Det här djuret har jag nog aldrig visat förut. Det är typ av ormstjärna som har fem armar. Armarna är starkt förgrenade och en vuxen individ kan  ha upp till 5000 armspetsar. De sitter ofta fästade på koraller och även om denna bild är tagen i Kanada så kan man även stöta på dem längs den nordnorska kusten. VI har t ex sett dem i Trondheimsfjorden.

Hälsningar

Lena

 

 

Postat 2012-11-13 20:01 | Läst 6282 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Gamer God !

Min lokala IT-support har efter överläggningar med ekonomiavdelningen införskaffat en ny dator till, i första hand, husets fotograf. Gamer God stod det på kartongen och även om jag är en fullkomlig imbecill när det gäller dataspel så verkar det ju ändå lovande med allt diskutrymme. Efter ett dygn av överföringar från gamla till nya datorn är det så dax att provköra lite. Inser att någon skärmkalibrering har vi inte fixat ännu men jag hoppas det inte blir helt uppåt väggarna.

 

 Jag hade bestämt mej för att testa mer med Raynox DCR-250 på mitt 60 mm makro när vi var och dök sist. Den sista dagen råkade vi dock ut för alldeles på tok för stark ström. Föreställ er att det inte bara blåser när ni fotograferar makro, men att någon också står och drar i er. Helt hopplöst och det första dyket avbröt vi efter ca 20 minuter.

 Dyk nummer två är mer stilla och jag riktar in mej på stillastående motiv. En röd hornkorall med det är attans svårt att bestämma sej för var fokus skall ligga.

Hittar en liten anemon som det går att experimentera med. Letar också efter fler hydroider som jag fanns på första dyket, men det finns förstås inte här. Det blev några andra blurriga små djur också, för det här var för svårt i gungande dyningar och strömt vatten.

God söndagkväll allihopa

Lena

 

 

Postat 2012-11-11 17:38 | Läst 4838 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera
Föregående 1 ... 4 5 6 ... 10 Nästa