Sista dagarna i Finland

Det är tidig gryning och jag har precis vaknat till efter ett par timmars sömn. Dimma dansar över den mörka tjärnen och det är helt stilla...tills något litet kommer tassande...en räv.

Räven hinner bara slinka iväg innan en stor mörk björn kommer lufsande. Det är fortfarande ganska skumt men solen har börjat gå upp bakom träden. Vi sitter stilla och ser björnen hitta de tomma godisgömmorna som vittjades sent i går kväll.  

När solen gått upp och klockan är precis sju är det dags att lämna gömslet. Så här vackert var det.

Vi har en natt kvar och vi har valt ett skogsgömsle. Ljuset var svårt och när solen gått ner blev det betydligt mörkare än ute på myren. Här fick vi besök av en björn på kvällen och senare också en järv.

Järven visade sig vara enögd men det märktes inte på dess framfart. Det här var ett av de få ögonblick som den stod stilla.

Den här bilden skulle egentligen helst ha varit film för järven springer på ett mycket speciellt och lite slängigt sätt. Det djur jag kommer och tänka på som också rör sej så är konstigt nog en fågel, nämligen gam.

Tre minuter efter järven kom vår sista björn för denna resa. Betydligt ljusare än flera av de andra björnar vi sett.

Det var inte mycket ljus i skogen efter elva på kvällen och denna bild är tagen med ISO 3200.

Efter frukost och två timmars sömn körde vi direkt till Nådendal där jag hade bokat ett rum för natten. Det regnade när vi kom fram vilket var synd för det fina trähuset stod på en gata kantad av liknande gamla hus i olika färger.

Efter tre nätter i gömsle var det gudomligt skönt att sova en hel natt i en riktig säng. Passande för orten var det bäddat med muminlakan. Min sambo tyckte jag skulle fråga om det fanns något "mumintrollgömsle".... 

Nästa morgon körde vi på färjan till Kapellskär och fick en stillsam överfart med strålande sol. Vi har fått uppleva mycket under vår vecka i Finland. Dit kan det vara värt att åka tillbaka.

Hälsningar Lena

Tillbaka i björnriket

Jag besökte Wild Brown Bear i östra Finland första gången på en tjejresa i maj 2015. Stället var sej likt men nu var det betydligt varmare och mygg var våra ständiga följeslagare.

Det finns förstås en bastu vid sjön och det här är utsikten från badbryggan. Lite lätt regn men det spelade mindre roll.

Det hade slutat regna när vi kom ut till gömslena. Det här är fyra nya gömslen och vi skulle tillbringa natten i nr 17, som är längst till höger i bild.

Det var varmt men myggen gjorde att man klädde sej med huva och drog igen alla blixtlås. Väl inne i gömslet var det dock inte ett problem.

Vi installerades oss i nr 17 och började spana. En skrattmås har precis inspekterat en "godisgömma". Om inte ett större djur öppnar träluckan kommer den inte åt godsakerna. Bara att ge upp så länge.

En korp passerar, också på jakt efter något gott kan man anta...

Det kommer två björnar men de är mycket försiktiga och går inte längre fram än gömsle 20. Då är fotovinkeln från 17 riktigt dålig. Vi får hålla till godo med skrattmåsar som formationsflyger.  

Solen går ner bakom träden och det börjar komma lite dimma på tjärnen...

...då kommer björnen. Klockan är strax före elva på kvällen och en stor hanne sträcker upp sej.

Aha, Brutus. Det kanske brukar finnas något gott där på stammen, nu ser han mest besviken ut.

" - Här poserar man i helfigur och så finns det inget gott ! "

Den stora björnen kommer lufsande mellan gömslet och tjärnen, avståndet är inte särskilt stort.

Nu hade jag behövt ha kameran i stående format, men det är ett par handgrepp när den sitter på ett stativhuvud. Min sambo har ärtpåsar och då går det fortare.

Det brukar nog finnas något gott här uppe...

Sedan vänder sej Brutus rakt mot vårt gömsle och jag inser att 300 mm snart kommer att vara på tok för mycket.

Här får björnen utdelning när han hittar en godisgömma som vi inte såg att den låg där. Kolla in tassen med de stora klorna...

" - Tur för er att det låg lite godis där..." ser han nästan ut att tänka. Men så är förstås inte fallet. Han vet dock precis var vi sitter och tittar rakt på gömslet innan han lufsar vidare tillbaka mot skogen.

Förstora för bästa känsla!

Hälsningar Lena

Insjöfinland

Vaknade till vid tretiden på morgonen och kunde inte motstå frestelsen att gå ut...

...det var svårt att slita sej men sängvärmen lockade mej tillbaka några timmar till.

Vid halvåtta var jag ute igen och tog ett morgondopp. Helt oemotståndligt att gå ut i det svala vattnet och känna den mjuka sandbotten.

Insåg efter en stunds badande att man kunde ju ta med kameran ut en bit. Här är vår fina stuga och den roddbåt som hörde till. Det två dörrarna på stugans gavel är en vedeldad bastu och ett full utrustat badrum. Kostnaden för att bo på detta, som för oss var ett drömställe, var 700 Skr/natt. Finsk "naturlyx" är billig.

Jag blev stående en stund i vattnet innan jag masade mej upp för att börja fixa frukost.

Vi hade inget planerat denna dag utan åkte mot närmsta lilla stad som var Lapinlahti. Galleriet som vi fått ett tips om var stängt på måndagar, så fick se oss om efter andra alternativ.  I Finland finns det, som i många andra länder, bruna skyltar som talar om att det finns en sevärdhet, ett fornminne eller liknande. Vi åkte därför på de bruna skyltarna, även om vi inte alls förstod vad texten betydde. Första stopp blev en krigskyrkogård och en vacker träkyrka.  

Vi skippade ett museum som vi inte begrep vad det innehöll och åkte på nästa skylt. Den ledde oss en bra bit in på små grusvägar innan vi kom fram till denna informationstavla. Med förtjusning insåg vi att det fanns information på engelska och t o m tyska.

Informationen sa oss att om vi tog en promenad på ca 2,5 km skulle vi passera genom gammal jordbruksbygd, komma till ett stort utkikstorn, en grillplats, ett cafe och så småningom tillbaka till bilen. Vi satsade på det och så här såg det ut från tornet. Namnet Insjöfinland, som kommer från en turistsite på nätet, kändes mycket passande.

Tornet var högt med en del trädtoppar var tyvärr högre. Om man förstorar denna bild kan man se en fabrik till höger (bredvid björken). Det är Valio, känt märke från mataffären.

Utsikten från tornet var absolut värt promenaden och efter klättringen upp hit var det mest nerförsbacke på vägen tillbaka till bilen. 

Rallarrosorna blommade i all sin prakt.

Gärdesgårdar byggda enligt gammal finsk teknik med delade slanor.

Vi kom till ett mysigt café där det inte var någon rusning direkt. Kolla in hur de byggt sittplatserna med pallar. Här kunde man till vår stora förvåning betala med kort. Tjejen i kassan hade dock inte testat tekniken förrän vi kom....men vi hade ju inte bråttom... Min 50 Euro sedel skulle nog dessutom ha varit svår för henne att spräcka.

Stärkta av glass och en halvliter vatten vandrade vi vidare mot bilen. Passade på att ta en bild på något som man är riktigt bra på i Finland, björk.

Vi återvände till vår mysiga stuga för en god middag. Kvällen avslutades som dagen innan. Vi satt ute och smuttade på lite gott vin och tittade på doppingparet. Här levereras kvällsmat till småttingarna som alltid låg mycket längre ut från land.  

När solens sista strålar lyser upp vattnet nattas de små och snart vilar även de vuxna som små flytande bojar ute på vattnet. Nästa dag styrde vi kosan mot Vartius.

OBS jag tror att det är min sambo som tagit sista bilden. Vi hade bara en kamera ute och turades om att använda den.

Hälsningar Lena

Drömstugan Turo

Jag brukar alltid boka boende och evenemang till vår semester i mycket god tid, men de två nätter som vi behövde en stuga någonstans i mellersta Finland hade fallit i glömska. När jag tog tag i det var alla tvåbäddsstugor bokade och jag letade länge innan jag hittade ett lämplig alternativ strax norr om Kuopio, drygt halvvägs till vår nästa destination. När vi började närma oss stället åkte vi över denna vackert dekorerade bro.

Blommorna på bron kändes lite överraskande för vi var långt ute på finska landsbygden, omgivna av gårdar och odlingar. Bilen på bilden är för övrigt lantbrevbäraren.

Hittade den här lite tveksamma kombinationen, havre och korn blandat. Men det låg en mjölkgård rätt nära och jag antog att det skulle bli djurfoder.

Vi hittade i alla fall fram till Jokiniemen Matkailu och fick  nyckeln till en liten stuga i receptionen som var inrymd i detta fina hus. Vår stuga var utmärkt på en karta och hette Turo. Vi följde en mycket liten sand/grusväg genom skogen och skymtade här och där stugtak och vatten.

Oftast ser det ju inte alls ut i verkligheten som de glassiga bilderna på nätet, men när vi kom ner till vår stuga var det nästan så att jag tappade andan. Det stod visserligen att man skulle ha sandstrand... 

...men det här var vår alldeles egna, helt avskilda och privata sandstrand, precis utanför huset. Jag kan också intyga att det var sandbotten så långt ut man kunde gå. Jag hade kunnat klä av mej på en gång och ta ett bad...

...men min sambo tyckte att vi skulle packa upp och fixa middag. Han började med det för stunden viktigaste...:-)

Det var vindstilla och helt underbart, inte ens myggen var mer besvärande än att man kunde njuta av att vara ute. Stugan hade ett full utrustat kök och en grill utomhus, men vi hade vår egna lilla gasolgrill med oss för det är så enkelt.

Kycklingfilé lindad med bacon och squash blir bra på grillen och är tillräckligt enkelt för att ha med på semestern.

Salladsgrönsaker med från den egna odlingen och lite kall sås smaksatt med pesto och ett glas gott rödvin. Ikväll skulle vi inte ut i något gömsle utan bara ha det bra.

Kvällen artade sig bra och utsikten var strålande.

Ett skäggdoppingpar med två ungar kom förbi och låg en bit utanför vår stuga. Det var för långt avstånd för att vara bra fotoobjekt men de var absolut stämningshöjande.

Strax före elva hade vi dukat undan och min sambo försvann in i stugan för att titta på sina fiskgjusebilder. Jag tog av mej kläderna och tog resans härligaste nattbad, helt för mej själv vid en av Finlands tusen sjöar.

Hälsningar Lena

På äventyr i Finland och dykande fiskgjuse

Förra fredagen packade vi bilen och tog nattfärjan från Kapellskär till Nådendal i Finland. När vi lämnade Kapellskär var vädret strålande.

Vi fick en fin solnedgång i den svenska skärgården....

...och en lika strålande fin morgon i den Finska skärgården.

Dagen kunde inte börja bättre.

Första anhalt på vår resa var Pothiolampi Osprey center. När jag läste en blogg av Mikael Ekelund i vintras blev jag helt tagen av hans bilder på dykande fiskgjuse och vi bestämde oss därför att prova lyckan på samma ställe.

Vi kom dit på förmiddagen och hade inte tillgång till något gömsle förrän klockan 17 så det blev en promenad i området. Vi blev stående i ett torn öppet för alla en stund för det regnade och då dök det plötsligt en fiskgjuse.

Lite närmare än så här ville vi ju helst komma, men det kändes ändå som att det lovade gott. Fåglarna fanns alltså på plats.

Vi fixade en kombinerad lunch-middag med grillad korv, bröd och sallad. Det blir lite konstiga mattider när man sitter i gömsle...

Klockan 17:00 var vi på plats och det dröjde inte länge förrän det plaskade till framför gömslet. Det första fiskgjusen som kom var så snabb att ingen av oss ens hann trycka på avtryckaren. Jösses ! Nästa besökare damp ner vänd åt fel håll. Man sitter ganska nära vattenytan i gömslet och det är mycket svårt att se fåglarna komma.   

Plötsligt bara exploderade vattnet framför oss och det gick undan för att sätta fokus. Sedan var det seriebildtagning på hög hastighet som gällde.

Min sambo hade 70-200 mm på Canon 7D mk II och jag hade mitt trogna fasta 300. Jag insåg dock snabbt att det var en utmaning att få med hela fågeln med 300 mm, men jag ville ju komma nära...

Nästa stora splash gav en fågel som visade upp sej lite bättre, men vi såg inte var den kom ifrån och missade själva nedslaget. 

Den lättade snabbt och lämnade dammen med en fin fisk i klorna.

Första dagen på resan artade sej mycket bra. Fortsättning följer...

Hälsningar Lena

PS. Fiskgjusarna kan man se på detta ställe: http://www.saaksisaatio.fi/index.php/en/home