Från Jukkasjärvi till Gammelstaden, Luleå. Sista anhalt

Från Icehotel 365 promenerade vi ca 900 m för att se Jukkasjärvi kyrka. Vi gläntar på dörren till klockstapeln och skymtar kyrkan.

Kyrkan uppfördes 1607-08 men blev inte helt klar förrän 1785 då orgelläktaren byggdes. Kyrkan har renoverats flera gånger och golvet är omlagt. 

Altartavlan är betydligt nyare. Den är gjord av Bror Hjorth och var en gåva från LKAB till kyrkans 350-års jubileum 1958.

Vi är helt ensamma i den vackra träkyrkan.

Låsmekanismen på kyrkodörrens insida belyst med mobiltelefon

Från kyrkan gick vi till en stor kåta där man kunde köpa renburgare eller wrap med röding samt stekt potatis. Det var mysigt men vi hade egen lunch och drog snart vidare. Några renar in en inhägnad hade viss potential att bli den sista "dagens ren" men nej, renar gör sej inte bakom fårstängsel. 

Vi körde vidare mot vår sista anhalt på denna resa, Gammelstad utanför Luleå. Vi hade bokat ett rum på Gammelstads gästhem (inte en stuga). När vi kom dit strålade solen och det var 21 grader varmt, semesterrekord sista dagen. Av med det varma understället och ut på promenad.    

Det finns inte bara en handfull röda stugor utan hela 408 stycken, i nästan ursprungligt skick. Det är den största och bäst bevarade kyrkstaden som finns, vilket gjorde att Gammelstads kyrkstad numera finns med på Unescos världsarvslista. 

De av er som följer bloggar här på FS har antagligen sett Per Lundströms fina bilder från denna plats. Jag minns i alla fall fantastiska vintermotiv med snötyngda stugor och norrsken bakom kyrkan. 

Vi vandrar runt bland stugorna och de flesta verkar väl underhållna.

Det var allt från vår resa genom norra Skandinavien. Från Luleå körde vi direkt hem nästa dag. När vi rullade in på vår gata i Knivsta hade vi kört 447 mil. 

Hälsningar Lena

Tromsö

Mitt i Tromsö hittade vi den här vackra mosaiken.

Så här ser det ut IRL. Bron, kyrkan och bergen i bakgrunden, minus det flammande solen. Tromsö ligger 300 km norr om norra polcirkeln och ca 2100 km söder om den geografiska nordpolen.

Det låg en hel del båtar i hamnen. Inte bara segelbåtar utan även fiskebåtar i olika storlek. Fiske är fortfarande en viktig inkomstkälla här.

Tromsö har gott om gamla trähus blandat med nyare byggnader. Även om det brunnit här som i många andra städer så finns det en hel del kvar.

Man bygger också nya trähus i gammal stil och underhåller de äldre träbyggnader man har. Vi vandrade gata upp och gata ner och jag skulle förstås kunna visa kyrkan, rådhuset och alla de byggnader som turisterna flockades runt, men det känns lite trist. Ni får se det jag fastnade för istället.

Tromsö kallas också "Porten till Ishavet" för att det har startat många olika expeditioner från denna ort. Det kan man bl a se på Polarmuseet, som förstås också vittnar om den valfångst man ägnat sej åt i dessa områden. Det går fortfarande att köpa valkött i livsmedelsaffärer och i saluhallen. Den är nu märkt Lofotenval.   

Hur många kändisar skulle posera med en död val nu?

I ett välbevarat gammalt trähus hittade vi ett mycket intressant ställe som hette "Perspektivet museum". Det var tre våningar med olika fotoutställningar, gratis inträde och enklare fika på bottenplanet. Dessa bilder kommer från utställningen Red Utopia och visar människor från olika länder som fortfarande håller kommunismens fana högt. 

Den verkliga "guldskatten" hittade vi på plan tre, utställningen Gatelangs. Det var fotografen Knut Stokmo som varit etablerad som familjefotograf mm i Tromsö sedan 1968. Dessa bilder kommer dock från hans ungdom och visar vanligt folk och hur de levde i Tromsö under 50-60 talet.   

Den här bilden hette något i stil med "bra torkväder" och visar tvätt hängandes jäms med isbjörnsskinn. Det fanns mycket bilder samt ett rullande bildspel och vi blev kvar en lång stund på plan tre. Antagligen det mest intressanta vi hittade i Tromsö denna dag. 

Dagens ren stod utanför Burger King på gågatan och var helt blanksliten på mulen. 

Tromsö har världens nordligaste bryggeri, Mack. Det hade min sambo tagit reda på och dit skulle vi. Vi gick en guidad tur som inte var så tokig för den hade en film som beskrev bryggeriets historia, och samtidigt visade en del historia om Tromsö. Ölhallen fanns kvar i de gamla byggnaderna, tack och lova hade de även fyra sorters cider för den som mej och inte gillar öl. 

I de gamla byggnader som bryggeriet startat sin verksamhet i hade man en stor butik samt ett mikrobryggeri. Där fick vi en lektion i öltillverkning. Musik var tydligen en viktig del i processen....

Om jag minns rätt var det här ett av kärlen för mäskning och vörtkokning, då man sätter till humle. Det som speglas i kopparkärlet förutom fotografen är vinylskivor. Man spelade musik under processen och artistvalet noterades på etiketten till varje flaska. Det måste vara en konst det där med öl....

Tacka vetja gott färskvatten och det kunde man hitta i fontänen. 

Hej så länge,

Lena

Renar på strandpromenad och resan till Tromsö

På vägen mellan Nordkap och Tromsö passerade vi ett gäng renar på strandpromenad. Lite udda miljö för renar kändes det som. 

" - Menar du att det skulle vara något konstigt? Vi går här varje dag."

Från stranden vek de av och kom plötsligt upp på vägen.

Ni som mött renar på vägen vet att de ibland inte verkar helt överens om vart de är på väg. 

" - Okej gänget, vänta lite! Damen vill ju fota Mej. Jag måste posera lite, det går på ett kick." Dagens ren var ju given. 

Det är bara att vänta tills de passerat och inte längre ändrar sej och kommer tillbaka ut på vägen igen.

Vägen mellan Alta och Tromsö går till stor del längs vatten och kantas ett fantastiskt landskap med snöklädda höga toppar. Men vad spelar det för roll när molnen täcker hälften av bergen och ljuset bara är mjukt ludd. 

Vi stannade vid några enstaka tillfällen men vädret inbjöd inte till fotografering eller någon annan aktivitet.   

Från Nordkap till Tromsö är det drygt 50 mil och det tar 9 timmar att köra. Men det skulle ju vara en "scenic drive" så det gjorde väl inte så mycket, om vi bara haft lite bättre väder. När vi hade 10 mil kvar till Tromsö var det inte längre renar längs vägen utan det djur som man så ofta ser i resten av Norge, får.  

När vi kom till Tromsö var det en antydan till sol och vi gick därför direkt mot utkikspunkten Storsteinen, 421 m. Vi borde väl ha gått upp eftersom vi suttit 9 timmar i bilen, men promenaden från hotellet fick räcka. Man kan gå på stigen som syns under linbanan eller ta "Sherpatrappan" med 1000 steg som nepalesiska sherpas har byggt. Vi tog linbanan.  

Utsikten var det inget fel på och hamburgaren som vi åt till middag på topprestaurangen smakade OK, men inte särskilt märkvärdigt. 

Vi fick lite sol över Tromsö innan vi åkte ner och promenerade tillbaka över bron till vårt hotell. Dagen efter skulle vi vara vanliga turister i Tromsö. Det finns bra dykning här för vi har varit här och kollat förut, men det är för knöligt när man bor på hotell och har bilen i ett extremt trångt parkeringsgarage. 

Hej så länge,

Lena

Blandade glimtar från Mageröya

För att avrunda vår vecka på Magerøya i nordnorska Finnmark kommer här några blandade bilder. En dag med hyfsat väder åkte vi tillbaka till Gjesvaer och gick en tur som hette Lille tuva på vår turkarta. 

Ca 8 km i mycket fin terräng och lagom kraftig stigning. Precis lagom för några timmars vandring. Här hittade vi vårt första träd på Magerøya (som inte var planterat i en trädgård). Jag tror att det är en sorts björk och den kramade verkligen stenen den växte mot. Det finns en liten knotig stam i en skreva mellan stenarna

Det fanns en del blöta områden så gummistövlar eller kängor med åtminstone halvhöga skaft var bra att ha. Vi fick också stanna och ta av oss kläder på vägen upp. Denna dag hade vi värmerekord med 12 grader när solen kom fram. 

Utsikten var inte dålig minsann och varma efter promenaden upp kunde vi stanna en stund på toppen.

Väldigt lägligt kom också "dagens ren" inspringande i motivet när jag fotade ut mot Gjesvaer. Man kan också se vägen som leder in i samhället.

Vi var förstås i Honningsvåg, det största samhället på Magerøya, vid flera tillfällen. Vi fick långa nyckeln till dykklubbens förråd så vi kunde fylla luft själva. Vi besökte även Nordkappmuseet, mataffären och några småbutiker. Det fanns en markerad tur upp till toppen i bakgrunden men den hann vi aldrig med.

Honningsvåg har en ganska stor hamn. Man lever av fiske och turism. Stora kryssningsfartyg kommer in här flera gånger i veckan under sommaren, samt Hurtigrutten förstås. 

Utanför en pub i Honningsvåg.

Vi gjorde aldrig några turer enbart för att titta på fåglar men det fanns gott om korp på ön och de dök upp när man minst anade det. Här hade jag bara 24-105 på kameran. De satt ofta uppe på hög höjd och tittade på oss när vi skulle dyka. Då hade jag ju heller ingen "fågelkamera" till hands.

Måsar och trutar fanns det förstås gott om. Här ligger de i ett område som var strömt och det måste vara ett fiskstim under ytan för de dök upprepade gånger. Det dök också upp en säl här som nog också fiskade, men den fick jag inga bra bilder på. 

En liten hamn i Kamøyvaer dagen då vi såg de första solstrålarna. 

Sibirisk vallmo som växer i en stenmur. Dessa blommor hittade vi lite överallt, ibland växte de i grus eller som här mellan stenarna i en mur. 

Efter en vecka på Magerøya var det dax att påbörja resan hemåt. Morgonen när vi lämnade ön låg molnen lågt och det hängde regn i luften. 

På smala vägar och genom långa tunnlar styrde vi först mot Alta och sedan tog vi av mot Tromsö. Vi hade inga planer på att åka den kortaste vägen hem.

Hej så länge,

Lena

Makroliv under ytan, 71 grader nordlig bredd

En morgon såg det ut så här då vi vaknade vid sjutiden. "Frukostrenen" var på plats men molnen låg som ett lock över hela landskapet. Dessutom regnade det. Väderprognosen för Magerøya var dimma och regn hela dagen, dock inte så mycket vind. Vad hittar man på då?....

Jag spanade på renarna en stund och så tittade vi på vår karta. Med det här vädret var det bara en aktivitet som var möjlig, dykning. Eftersom vi inte hittat några kungskrabbor bytte jag till makro på kameran, det fanns ju en del småliv hade vi sett. Jag stoppade däremot inte i batteriet och insåg inte den fadäsen förrän på 15 m djup... 

Eftersom dykplatsen hade mängder med makroliv dök vi ingen på samma ställe, nu med batteri. En nakensnäcka som vi inte kan minnas att vi sett förut och den finns inte heller i någon av de artböcker jag har. Ganska stor (ca 5 cm) och helvit. 

Jag ska skicka en bild till en nakensnäckexpert och se om det kan ge resultat. Det här är samma art bara en annan individ. 

Egentligen bara en vanlig sjöpung men det sitter även en liten krabba (maskeringskrabba tror jag) till höger. Om man förstorar kan man se ögonen på den.

Sambon hittade en bägarmanet. Dessa har vi sett förut men bara på grunt vatten (3-5 m). Då var de mycket små och satt fästa på tareblad. Den här var minst 10 cm och satt på en stor sten på 18 m djup. Mycket oväntat. Tyvärr gick det inte att få till bilder med en bättre bakgrund. 

När jag fotade bägarmaneten fick jag plötsligt syn på en mycket liten fisk som irrade runt i vattnet ovanför stenen. Den här bilden har inte helt perfekt fokus på någonting men den visar ett fint utsnitt av makromiljön på en sten och fisken som är ett sjuryggsyngel (ca 1,5 cm). Den randiga rosa-lila snäckan är en ledsnäcka.

Jag försökte följa den pyttelilla fisken och invänta att den skulle sätta sej någonstans. Inte den bästa bakgrunden för det här motivet heller, men jag fick inte till en skarp bild då den simmade runt och rörde på sej.

Ett favoritdjur för mej är eremitkräftor och de fanns förstås lite här och där, ofta rätt små.

Den här sitter framför foten på en orange anemon och har hittat ett vackert snäckskal som hus. 

Här sitter det också en eremitkräta (övre högra delen) men det är egentligen valthornssäckorna jag vill visa. Dessa fanns det gott om och de blir ganska stora. 

Den här är minst 10 cm och man kan se ett öga som sitter på en stjälk precis som hos t ex vinbärssnäckor. Snabeln som sticker upp är ett andningsrör (sifon). I nordnorge finns flera arktiska arter av denna snäcka som är svåra att skilja åt.   

Så här ser valthornssnäckans äggsamling ut. Flera snäckor kan lägga ägg på samma ställe och en samling kan bli upp till 30 cm. Den här var kanske 6-8 cm och möjligen har den lossnat från underlaget och fastnat på sjöborren. Ur varje äggkapsel kläcks flera små snäckor och man kan se några på toppen av samlingen. 

Det finns inte pilgrimsmusslor så här långt norrut (tyvärr) men det här är en släkting, dock mycket mindre och ingen idé att plocka till middag. Fransarna är gälar och de små punkterna är ögon. Räkan kom med på köpet och jag såg den faktiskt inte förrän jag tog upp bilden i datorn. Det finns alltså mycket liv här bara man tittar ordentlig och simmar väldigt sakta.

Anemoner fanns det förstås och den här ljust gula kändes som ny för oss. Den är inte så stor heller, ca 6-8 cm. 

De här stora färggranna havsrosorna har jag visat ofta och även här uppe på 71 grader nordlig bredd fanns det gott om dem, och de var stora. Egentligen alldeles för stora för makro. 

Imponerande färger med många olika varianter av gult, rött, rosa och lila. Ljuset från blixtarna framhäver verkligen färgprakten.

Hej så länge,

Lena