Rockport och trumpetartranor

Efter en bilresa på ca 6 timmar genom Texas kom vi till Rockport som ligger vid kusten strax utanför Corpus Christi. Rockport är en liten ort (ca 9000 inv.) som man kommer till för att fiska, idka vattensporter eller titta på fåglar. Vi checkade in på Lighthouse Inn vid vattnet och tog en promenad till en restaurang som låg några hundra meter nedåt gatan. Det var ca 25 grader varm och en helt ljuvlig kväll.  

Rockport är populärt bland fågelskådare och under vinterhalvåret finns här en liten skara av den starkt hotade arten trumpetartrana (whooping crane, Grus americana). På 1940-talet fanns det bara 16 fåglar kvar men genom olika bevarandeinsatser uppskattar man att det nu finns över 200 stycken (totalt). Vi begav oss ut med båt i gryningen för att spana efter tranor...

Tranorna är imponerande stora och mäter 1,5 m i höjd och har ett vingspann på 2,3 m. Det här är ingen trana... men alla vita fåglar fick oss förstås att haja till i tidiga ljuset.

Vi smög fram med båt i väldigt grunt vatten och spanade ut över de av människor konstruerade våtmarkerna.

Långt bort fick vi plötsligt se två vita fåglar som var betydligt större än något vi sett hittills. Med kikaren kunde vi se att de var röda på huvudet. I övrigt är dessa tranor vita med svart på vingpennorna. De två fåglar som flyger på bilden är hägrar. Vi hade hittat tranorna...

De trumpetade lite försynt i gryningen...

Solen gick upp och vi fortsatta spana på detta par med förhoppningen att de skulle komma närmare vår båt. Men de gjorde de inte...

Här kan man se det röda på huvudet och att fågeln är ringmärkt.

En flock pelikaner lättade i den låga solljuset. Dimman började också skingras. Vädret var fantastiskt och det blev snabbt behagligt varmt när solen kom upp. Det var nästan helt vindstilla.

Vi fortsatte smyga fram med båten och hittade även en familjegrupp med trumpetartrana. Fågeln till vänster är en årsunge som fortfarande har en del bruna fjädrar och så är det troligen mamma som är närmast. Även om det inte går att se skillnad på könen så är det honan som lär ungen vad den ska äta. Hannen gick en bit längre bort och verkade snarast vakta sin familj.

Vi var ute på vattnet i sex och en halv timme med en guide som verkligen gjorde sitt yttersta för att vi skulle få se tranorna på lite närmare håll, men vi hade inte mer tur än så här. Vi fick dock se flera individer av de ovanliga fåglarna och dessutom en hel del annat som jag visar i ett senare inlägg

Hej så länge,

Lena

Med bil genom Texas

Vi firar jul och nyår hos min syster med familj i Richardson, Texas varje år. Eftersom det blir en del vardagar då min syster och svåger jobbar brukar vi köra en sväng i Texas och vara borta ett par dagar. Om man åker söderut från Richardson på motorvägen (I75) hamnar man alltid vid denna knutpunkt som kallas "High five" och har körfält i fem våningar.

Vi fortsatte söderut på I35 mot Waco. Texas är väldigt platt och vägarna är breda. Stora vägar är dubbelfiliga med gräs mellan körbanorna. Hastigheten är oftast 70 mph (ca 112 km/h). Man kan för det mesta räkna med att det tar 1 timme per 10 mil (med rast och fika) att köra från A till B i Texas.

Här är vi på en mindre väg, 77 på väg söderut mot kusten.

Det känns ännu plattare när det inte ens finns stolpar. Trafiken är inte så tät ute på landsbygden.

Om man färdas på de mindre vägarna kommer man ibland till en lite ort och då kanske man får svänga. Här kunde man också äta Joe´s fried chicken. Den vanligaste snabbmatskedjan ute på vischan i Texas verkar annars vara DQ (Dairy Queen).

Målat på en polisstation i södra Texas...

Här blev det tillfälligt stopp men det löste sej ganska snabbt för olyckan var på andra sidan. Jag fotograferar normalt inte vid olyckor men den här gången hade jag kameran framme och det var helt klart att eventuella skadade redan hade transporterats därifrån.  

Helikoptern hade de tydligen inte behövt använda. Trailerdragaren som står i terrängen hade tappat alla tre hjulparen i bak och det låg mycket bråte på vägen.

En minivan tycks också ha varit inblandad och det återstod mycket röjningsarbete, men det var lugnt på platsen. Kön på den här sidan ringlade sej flera kilometer trots att det var så pass lite trafik. Det var ett tag sedan detta hände.

Så här ser det ut när man närmar sej en lite större ort. I detta fall Waco.   

Trailerdragare på väg. Det ser lite kul ut tycker jag. Vi hamnade till slut i en liten ort som heter Rockport. Mer om det i ett annat inlägg.

Hälsningar Lena

Egen infinitypool...

Vi har slagit upp portarna i vår småfågelrestaurang och erbjuder en enkel höstmeny bestående av talgblock. Åtgången slog alla rekord den gångna veckan och vi fick bjuda på Bregott i några dagar innan leveransen av höstens nya talgblock anlänt. Parallellt med matningen erbjuder vi också ett bad, som även nyttjas som dricksvatten. Men nu till det som verkligen verkar uppskattat. DE BADAR SOM ALDRIG FÖRR ! Vi får fylla på badvatten varje dag och de skvätter runt på det stora blomfatet helt utan hejd. Jag tänkte föreviga detta idag för t o m tofsmesen är på besök ibland, men det blev inte ens normalt dagsljus...Jag hoppas få det på bild en annan dag....och visar istället hur ett gäng ungfåglar skaffat sej en egen infinitypool på den trevliga semesterorten Cabo san Lucas i Mexico.

Utanför diamanthandlaren på den lyxigaste shoppingatan i Cabo san Lucas finns en vacker spaanläggning som några av de lokala ungfåglarna tagit i besittning. Här finns både livgivande färskvattenduschar och en infinitypool klädd med mosaik i regnbågens alla färger.  

När man inte badar i poolen går det förstås bra att äta en trevlig måltid på någon av gatans lyxigare restauranger som också har uteservering. Mexikansk, italienskt eller varför inte franskt...utbuden är många.

Temperaturen är behaglig och vattnet kommer direkt från kranen. Inget jobbigt salt i denna anläggning.  

När man inte badar går det bra att fönstershoppa ädelstenar, konst eller exklusiva handväskor.

Eller så njuter man bara av att vara på Mexikansk resort med egen infinitypool....

Hälsningar Lena

Fåglarna på Tustna

Avslutar årets vecka på Tustna med några fågelbilder. När vi drar ut med dykbåten brukar jag ha en "landkamera" med tele med mej utifall...Hägrar sitter det lite här och där.

De här märkena med solceller är uppskattade sittplatser.

Skarvar gillar också att sitta på dessa...

....och jag kan inte motstå dem. De är vackra på sitt sätt, skarvarna alltså.

Havsörn brukar vi se rätt ofta men detta år var det glesare mellan observationerna. Visst vakade "den store" över vår dykbåt ibland men ofta på alltför hög höjd.

Eller så svepte den förbi som den här gamlingen.

Det var allt från Tustna för denna gång.

Hälsningar Lena

Tustna del II och andra udda djur

Så här får det gärna se ut när man är på väg ut med en dykbåt, dvs vindstilla och en blank vattenyta. Tyvärr hann jag bara få med hägrarna ute på kanten när de kom flygande mot oss.  

Det var lite småkallt på morgonen men vi har rätt mycket  kläder på oss under torrdräkten.

Halsafjorden visade sig från sin bästa sida i morgonljuset och molnen började redan spricka upp.

Under dagens första dyk plockade några dykare pilgrimsmusslor. Här hänger en säck med musslor i en uppblåsbar säkerhetsboj. Bojen används normalt när en dykare ligger på säkerhetsstopp och vill visa båtförare var hen är någonstans, både för att senare bli upplockad men även för att förhindra att bli överkörd av en främmande båt.   

Carl  hör till en av musseplockarna och han verkar nöjd med sitt dyk. Om ni funderar vad han har för konstig utrustning så dyker han med en sk "rebreather". Han har en reservflaska hängande under ena armen om hans andningsapparat skulle sluta fungera.  

Solen är på väg att komma fram och vi ska leta oss till ett lämpligt lunchställe.

Nöjda dykare som gjort minst en timme i vattnet...men vad såg vi då ?

Jag hade 60 mm makro på kameran denna dag så det blev bara "små" motiv. Här en anemon i närbild.

En praktfull virvelmask som tyvärr satt på lite trist bakgrund.

Det här är ett besynnerligt djur som jag bara kan visa delar av. Jag tror att det är en rörmanet men väntar på att få det bekräftat från en expert. Om det är rätt består även denna organism av en mängd idivider med olika uppgifter, inte helt olik salpen som jag visade för några dagar sedan. Detta djur påminde om en tunn slinga julgransbelysning när man lyste på den med lampan.

Jag tror att dessa blåsor fungerar som en slags flytkroppar. Hela varelsen var ca 1 m lång och det fanns en framåtdrivande del i ena änden. Den var dock så genomskinlig att jag inte lyckades få en skarp bild.

Dessa delar kan ha med fortplantning eller möjligen matspjälkning att göra. Hoppas jag får veta mer snart. Jag har inte lyckats hitta en liknande organism i någon bok eller på internet.

Den här vackra varelsen är i alla fall en bägarmanet. Dessa hittar man på tareblad eller i annan växtlighet på grunt vatten (ca 1-5 m), men trots det är det många dykare som aldrig ett dem. De är ganska små (ca 3-5 cm) och man måste se sej om ordentligt för att lägga märke till dem när de vajar fram och tillbaka på bladen.  

Vackra men en utmaning att fotografera för även när det är stilla som denna dag rör sej vattnet förvånansvärt mycket precis under ytan och allt rör sej då med det. Ungefär som att fota makro på land när det blåser. Vi mötte även en del fiskar men de får komma i ett senare inlägg.

En toppenfin dag på Halsafjorden.

Hälsningar Lena